Verse 1 — Surah Al-Isra 17:1
STOR är [Gud] i Sin härlighet, Han som under natten förde Sin tjänare från den heliga Moskén till den fjärran böneplatsen, vars omgivningar Vi har välsignat, för att visa honom några av Våra tecken; Han är Den som hör allt, ser allt
Verse 2 — Surah Al-Isra 17:2
Och Vi gav Moses uppenbarelsen och gjorde den till vägledning för Israels barn [och förmanade dem:] "Tag ingen annan än Mig till beskyddare
Verse 3 — Surah Al-Isra 17:3
ni ättlingar till dem som Vi räddade tillsammans med Noa [i arken]! Han var en tacksam tjänare
Verse 4 — Surah Al-Isra 17:4
Genom uppenbarelsen gav Vi Israels barn en varning: "Två gånger kommer ni att störa ordningen och fördärva sederna på jorden och visa ett högmod utan gräns
Verse 5 — Surah Al-Isra 17:5
När detta skedde första gången, sände Vi några av Våra tjänare mot er, starka och djärva krigare, och de förföljde er in i era bostäder [för att döda er alla till sista man]. Så uppfylldes Guds löfte
Verse 6 — Surah Al-Isra 17:6
Därefter [återupprättade] Vi [ert rike och] gav er på nytt makt över dem och skänkte er rikedom och talrika söner och gav er ökad [militär] styrka
Verse 7 — Surah Al-Isra 17:7
[Och Vi sade:] "Om ni gör gott, gör ni det [till nytta] för er själva; men om ni gör ont, vållar ni er själva [skada]." Och när [det som avsågs i] den andra varningen kom, blev er förödmjukelse total, templet vanhelgades, så som det en gång förut hade vanhelgats, och allt [som föll i fiendens händer] lades i ruiner
Verse 8 — Surah Al-Isra 17:8
Kanske kommer er Herre att ha förbarmande med er, men om ni återfaller [i synd], kommer Vi att [straffa er] på nytt; [minns att] Vi har gjort helvetet till ett fängelse för förnekarna av sanningen
Verse 9 — Surah Al-Isra 17:9
DENNA Koran leder [människan] till den rätta, den raka vägen och ger dem som tror och lever rättskaffens det glada budskapet att en riklig belöning väntar dem
Verse 10 — Surah Al-Isra 17:10
och [den varnar] för det plågsamma straff som Vi har i beredskap för dem som avvisar tron på livet efter döden
Verse 11 — Surah Al-Isra 17:11
Människan ber om det onda liksom hon ber om det goda, eftersom hon är benägen att förhasta sig
Verse 12 — Surah Al-Isra 17:12
Vi har gjort natten och dagen till två mäktiga tecken. Vi har låtit nattens tecken utplånas [i mörker] och gjort dagens tecken till ett klart ljus, så att ni kan se och [bege er ut] och söka det som er Herre i Sin godhet [beviljar er] och för att ni skall veta årens antal och hur [tiden] beräknas. Allt har Vi framställt med klarhet
Verse 13 — Surah Al-Isra 17:13
Och Vi har bundit varje människas bestämmelse vid hennes hals och på Uppståndelsens dag skall Vi lägga fram för henne en bok som hon finner uppslagen
Verse 14 — Surah Al-Isra 17:14
[och en röst skall säga:] "Läs nu din bok! I dag behövs ingen annan granskare av räkenskapen för dina handlingar än du själv
Verse 15 — Surah Al-Isra 17:15
Den som låter sig vägledas, vägleds till nytta för sig själv; och den som går vilse, går bara vilse till skada för sig själv. Och på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda. Vi straffar inte [ett folk] förrän Vi sänt Vårt sändebud [till dem]
Verse 16 — Surah Al-Isra 17:16
Men när Vi har beslutat att låta ett folk gå under, varnar Vi dem i deras mitt som bara lever för nöjen och njutningar, och [om] de ändå [fortsätter] att trotsa Oss faller den ofrånkomliga domen över dem och Vi förintar dem alla
Verse 17 — Surah Al-Isra 17:17
Hur många släkten har Vi inte låtit gå under efter Noas tid! Ingen känner sina tjänares synder bättre, [ingen] ser dem klarare än din Herre
Verse 18 — Surah Al-Isra 17:18
Om någon [enbart] står efter det jordiska livets förgängliga goda, låter Vi honom genast njuta av detta - [Vi ger] vad Vi vill, åt den Vi vill - men därefter låter Vi honom, förhatlig och utstött, brinna i helvetets [ugn]
Verse 19 — Surah Al-Isra 17:19
Men den som har det eviga livet för ögonen och som riktar hela sin strävan mot detta [mål] och som har trons [visshet], sådana [som han skall se] sin strävan uppskattad [till dess fulla värde]
Verse 20 — Surah Al-Isra 17:20
Åt alla - åt de förra såväl som åt de senare - ger Vi något av din Herres gåvor; ingen gräns har satts för din Herres givmildhet
Verse 21 — Surah Al-Isra 17:21
Lägg märke till hur Vi [på jorden] gynnar några framför de andra, men i det eviga livet är graderna flera och det råder större skillnad i [de förmåner som] Vi ger [den ene men inte den andre]
Verse 22 — Surah Al-Isra 17:22
SÄTT INTE en annan gud vid Guds sida! Annars kommer du att finna dig klandrad och utstött
Verse 23 — Surah Al-Isra 17:23
Er Herre har befallt, att ni inte skall dyrka någon annan än Honom. Och [Han har anbefallt er] att visa godhet mot [era] föräldrar. Om en av dem eller båda uppnår hög ålder i din vård, var då inte otålig eller sträng mot dem, tillrättavisa dem inte, och tala alltid hövligt och vänligt till dem
Verse 24 — Surah Al-Isra 17:24
Och sänk ödmjukt [ömhetens] vinge över dem och be: "Herre! När jag var liten vårdade och fostrade de mig [med kärlek]; förbarma Dig [nu] i Din nåd över dem
Verse 25 — Surah Al-Isra 17:25
Er Herre vet vad ni bär inom er. Om ni strävar efter att leva ett rättskaffens liv [skall Han överse med era fel och brister] och Han är alltid beredd att förlåta dem som, när de har begått ett fel, återvänder till Honom med ånger i sinnet
Verse 26 — Surah Al-Isra 17:26
Och ge den nära anförvanten vad han med rätta väntar och [ge till] den behövande och vandringsmannen, men slösa inte över all måtta
Verse 27 — Surah Al-Isra 17:27
Slösarna är demonernas bröder och Djävulen visade stor otacksamhet mot sin Herre
Verse 28 — Surah Al-Isra 17:28
Och om du vänder dig ifrån de [behövande, därför att] du själv hoppas på din Herres barmhärtighet, ge dem då [åtminstone] ett vänligt ord
Verse 29 — Surah Al-Isra 17:29
Bind inte handen vid din hals, men sträck inte heller ut den så långt, att du får förebråelser [för slösaktighet] eller [till sist själv] råkar i nöd
Verse 30 — Surah Al-Isra 17:30
Din Herre ger den Han vill riklig och [den Han vill] knappare utkomst; Han är underrättad om Sina tjänares [behov] och förlorar dem inte ur sikte
Verse 31 — Surah Al-Isra 17:31
Döda inte era barn av rädsla för fattigdom; Vi sörjer för dem och för er. Att döda [dem] är en svår synd
Verse 32 — Surah Al-Isra 17:32
Håll er borta från [alla frestelser till] otuktiga handlingar! Sådant är skamlöshet och en ond väg
Verse 33 — Surah Al-Isra 17:33
Tag inte en annans liv - Gud har förklarat det heligt - annat än i rättfärdigt syfte. Om någon dödas med orätt, ger Vi den som för hans talan bemyndigande [att kräva rättvis vedergällning]; men denne skall inte gå för långt vad vedergällningen beträffar. [Den döde] har redan fått [Guds] hjälp
Verse 34 — Surah Al-Isra 17:34
Rör inte den faderlöses egendom - annat än för att föröka den - innan han nått myndig ålder. Och håll vad ni lovar; ni kommer att ställas till svars för [era] löften
Verse 35 — Surah Al-Isra 17:35
Och mät med fullt mått när ni mäter, och väg med rättvis våg. Det är ett gott [i sig] och det främjar [er eviga välfärd]
Verse 36 — Surah Al-Isra 17:36
Befatta dig inte med det som du inte riktigt vet; ditt öra och ditt öga och ditt hjärta skall [alla en Dag] tillfrågas om detta
Verse 37 — Surah Al-Isra 17:37
Och trampa inte jorden med dryga översittarfasoner; du kan aldrig borra dig igenom dess [innandömen] och inte heller kan du nå högre än bergens krön
Verse 38 — Surah Al-Isra 17:38
Allt det onda [som har nämnts] är djupt förhatligt för din Herre
Verse 39 — Surah Al-Isra 17:39
Detta som din Herre här har uppenbarat för dig är visa förmaningar och varningar. Sätt därför inte en annan gud vid Guds sida; då kommer du att kastas, förhatlig och utstött, i helvetet
Verse 40 — Surah Al-Isra 17:40
SKULLE Gud ha visat er Sin särskilda välvilja genom att skänka er söner och för Sig själv ha valt döttrar bland änglarna? Ni har i sanning påstått något oerhört
Verse 41 — Surah Al-Isra 17:41
Vi har förtydligat [budskapen i] denna Koran för att [människorna] skall ägna dem eftertanke, men detta har bara till följd att de förhärdas ytterligare i sitt motstånd
Verse 42 — Surah Al-Isra 17:42
Säg: "Om det, som de påstår, fanns [andra] gudar vid sidan av Honom skulle helt visst de [också] försöka finna vägen till Honom, som tronar allsmäktig [över skapelsen]
Verse 43 — Surah Al-Isra 17:43
Stor är Han i Sin härlighet, högt upphöjd över allt vad [människor] påstår
Verse 44 — Surah Al-Isra 17:44
De sju himlarna prisar Honom liksom jorden och allt det som de rymmer; ja, ingenting finns som inte sjunger Hans lov. Men ni förstår inte innebörden av deras lovsång. Gud är mild och överseende [med Sina tjänares brister] och Han förlåter ständigt
Verse 45 — Surah Al-Isra 17:45
OCH NÄR du [Muhammad] läser ur Koranen, låter Vi ett osynligt förhänge avskärma dig från dem som inte tror på det eviga livet
Verse 46 — Surah Al-Isra 17:46
och Vi täcker över deras hjärtan så att de ingenting förstår och täpper till deras öron. Och när du under [läsningen av] Koranen åkallar din Herre och [förkunnar] Hans Enhet, vänder de ryggen till och drar sig bort, fulla av motvilja
Verse 47 — Surah Al-Isra 17:47
Vi vet väl vad det är de lyssnar efter då de lyssnar till dig; när de samlas för sig själva säger nämligen [några av] dessa orättfärdiga [människor till de andra]: "[Följer ni Muhammad] följer ni bara en man som står under [inflytande av] trolldom
Verse 48 — Surah Al-Isra 17:48
Se där hur de beskriver dig! De har gått helt vilse och kan inte återfinna vägen
Verse 49 — Surah Al-Isra 17:49
Och de säger: "Skall vi, efter att ha blivit ben och sönderfrätta rester, återuppstå i en ny skapelse
Verse 50 — Surah Al-Isra 17:50
Säg: "[Visst!] Även om era [kroppar] hade varit av sten eller av järn
Verse 51 — Surah Al-Isra 17:51
eller skapade av vad ni ser som ännu oförenligare [med tanken på liv]." Då kommer de att fråga: "Vem skall skapa oss på nytt?" - [och du skall] svara: "Den som först skapade er." Då ruskar de på huvudet åt dig och frågar: "När skall detta ske?" - [och då] svarar du: "Kanske är tiden nära
Verse 52 — Surah Al-Isra 17:52
den Dag då Han skall kalla på er och ni till svar skall lovprisa Honom, kommer det att förefalla er som om ni hade vistats [på jorden] bara en kort stund
Verse 53 — Surah Al-Isra 17:53
OCH SÄG till Mina tjänare att de [i samtal och diskussioner] använder [ett hövligt språk] och söker de bästa, de vänligaste orden. - Djävulen är alltid beredd att så osämja mellan dem; Djävulen är människans förklarade fiende
Verse 54 — Surah Al-Isra 17:54
Er Herre känner er väl; om Han vill, förbarmar Han sig över er, och om Han vill, straffar Han er. Men Vi har inte sänt dig [Muhammad] för att vaka över människorna och deras handlingar
Verse 55 — Surah Al-Isra 17:55
Din Herre har full kunskap om alla som befolkar himlarna och jorden. Och Vi har gett några profeter företräde framför andra - och Vi skänkte David en skrift fylld av visdom
Verse 56 — Surah Al-Isra 17:56
SÄG: "Anropa dem som ni tror [finnas] vid sidan av Honom, så [skall ni se att] de inte kan befria er från det onda [som tynger er] och inte heller lasta över det på andra
Verse 57 — Surah Al-Isra 17:57
De som de anropar vill själva vinna sin Herres välvilja och komma Honom så nära som möjligt, och de hoppas på Hans nåd och fruktar Hans straff - [alla] måste frukta din Herres straff
Verse 58 — Surah Al-Isra 17:58
Det finns inget folk [som har förnekat och trotsat Oss] och som Vi inte kommer att låta gå under före Uppståndelsens dag, eller straffa med ett strängt straff. Detta står skrivet i [Vårt] dekret
Verse 59 — Surah Al-Isra 17:59
Ingenting hindrar Oss att sända [människorna] tecken och under [liksom Vi gjorde i äldre tider] utom detta att folken i äldre tider [trots tecknen] kallade [Våra budskap] för lögn; till stammen Thamud överlämnade Vi kamelstoet som ett tecken för att öppna deras ögon, men de förgrep sig på det. Vi sänder inte [sådana] tecken annat än som en varning
Verse 60 — Surah Al-Isra 17:60
Och Vi sade till dig [Muhammad]: "Din Herre har full uppsikt över människorna [och deras handlingar], och Vi har låtit dig se den syn som du fick se för att den - liksom [synen av] det i Koranen förbannade trädet - skall bli en prövning för människorna; Vi hotar och varnar dem, men därigenom förhärdas de bara än mer i synd och trots
Verse 61 — Surah Al-Isra 17:61
SE, VI sade till änglarna: "Fall ned på era ansikten inför Adam", och [alla] föll ned utom Iblees. Han sade: "Skall jag falla ned inför den som Du har skapat av lera
Verse 62 — Surah Al-Isra 17:62
[Och] han fortsatte: "Denne som Du har satt högre än mig - om Du vill ge mig uppskov till Uppståndelsens dag, svär jag att jag skall förmå hans avkomma att blint lyda mig, alla utom ett fåtal! Vad anser Du om detta
Verse 63 — Surah Al-Isra 17:63
[Gud] svarade: "Bort härifrån! [Vi ger dig detta uppskov, men] ni skall få helvetet som belöning, du och de som följer dig - en riklig belöning
Verse 64 — Surah Al-Isra 17:64
[Du kan] egga så många av dem som du förmår med din [lockande] röst och båda upp dina hjälptrupper och ge dig i lag med dem [och driva dem] att samla rikedomar [på orätta vägar] och [förmå dem att i syndiga förbindelser avla] barn, och ge dem löften - även om Djävulens löften inte är mer än bländverk
Verse 65 — Surah Al-Isra 17:65
Men du skall inte ha någon makt över Mina [sanna] tjänare; ingen som sätter sin lit till din Herre behöver ett annat skydd
Verse 66 — Surah Al-Isra 17:66
DET ÄR er Herre som låter skeppen segla över havet i er tjänst, så att ni [med dem] kan söka det som Han i Sin godhet [beviljar er för er försörjning]. Han omsluter er med Sin barmhärtighet
Verse 67 — Surah Al-Isra 17:67
Och då en olycka drabbar er till havs, sviker er de som ni brukade anropa och Han är ert enda [hopp]. Men när Han fört er oskadda i land, vänder ni er ifrån [Honom]; människorna är sannerligen otacksamma
Verse 68 — Surah Al-Isra 17:68
Känner ni er säkra att Han inte låter jorden [rämna och] uppsluka er eller låter en orkan bryta lös över er? Vem skall då beskydda er
Verse 69 — Surah Al-Isra 17:69
Eller är ni säkra på att Han inte på grund av er otacksamhet åter sänder er ut till havs och släpper lös våldsamma stormar över er och låter er drunkna? Då finner ni ingen som kan hämnas på Oss [för er död]
Verse 70 — Surah Al-Isra 17:70
VI HAR sannerligen visat Adams söner stor heder. Vi har gjort det möjligt för dem att färdas över land och hav och försörjt dem med god och hälsosam föda och gynnat dem framför många av de andra varelser som Vi har skapat
Verse 71 — Surah Al-Isra 17:71
Den dag då Vi - genom att kalla på deras profeter - skall ropa fram alla människor [för att dömas], skall de som får ta emot sin bok med höger hand läsa den [och glädjas] och ingen skall lida ens så mycken orätt som kan rymmas på en tråd
Verse 72 — Surah Al-Isra 17:72
Men den som på jorden var blind [för sanningen] skall i evigheten förbli blind och förirra sig allt längre från [den raka] vägen
Verse 73 — Surah Al-Isra 17:73
DE [SOM sätter gudar vid Guds sida] försökte fresta dig [Muhammad] att lägga åt sidan det som Vi har uppenbarat för dig och [locka dig att] sätta samman något annat som du kunde tillskriva Oss. [Om du hade gjort detta] skulle de helt säkert ha tagit emot dig som en kär vän
Verse 74 — Surah Al-Isra 17:74
Och om Vi inte hade gjort dig stark i tron, hade du kunnat gå dem litet till mötes
Verse 75 — Surah Al-Isra 17:75
Vi skulle i så fall ha fördubblat ditt straff i detta liv och fördubblat det efter döden och du skulle då inte ha funnit någon som tog dig i försvar inför Oss
Verse 76 — Surah Al-Isra 17:76
Med sina skrämselmetoder var de på väg att driva bort dig från [ditt] land; hade de lyckats, skulle de inte ha fått bli kvar [där] efter din avfärd mer än en kort tid
Verse 77 — Surah Al-Isra 17:77
Så har Vi gått till väga [för att skydda] dem som Vi sände före dig, och du skall se att Våra vägar förblir desamma
Verse 78 — Surah Al-Isra 17:78
FÖRRÄTTA bönen [Muhammad, från den stund] då solen [efter att ha passerat zenit] börjar sjunka till dess att nattmörkret faller på, och [förrätta] gryningsbönen med läsning [av Koranen]; läsningen i daggryningen sker inför vittnen
Verse 79 — Surah Al-Isra 17:79
Och vaka [Muhammad] under någon del av natten i frivillig bön; helt visst skall din Herre vid Uppståndelsen ge dig en plats, där du står höljd av ära
Verse 80 — Surah Al-Isra 17:80
Be [denna bön]: "Herre! Låt mig stiga ned i min grav som en sann och uppriktig troende och låt mig stiga ut ur den som en sann och uppriktig troende, och ge mig av Din egen styrka kraft att segra
Verse 81 — Surah Al-Isra 17:81
Och säg: "Sanningen har kommit och då har lögnen vikit; ja, lögnen är dömd att vika
Verse 82 — Surah Al-Isra 17:82
MED KORANEN uppenbarar Vi det som är läkedom och nåd för de troende, men för syndarnas del [påskyndar det] bara deras marsch mot undergången
Verse 83 — Surah Al-Isra 17:83
Visar Vi människan välvilja vänder hon Oss ryggen och drar sig stolt undan, och drabbas hon av ett ont blir hon ett rov för förtvivlan
Verse 84 — Surah Al-Isra 17:84
Säg: "Var och en går till väga på sitt sätt och din Herre vet bäst vem som följer en rak väg
Verse 85 — Surah Al-Isra 17:85
DE FRÅGAR dig om ingivelsens ande. Säg: "Ingivelsens ande hör till det som är min Herre förbehållet - av [all] kunskap har bara en obetydlig del fallit på er [lott]
Verse 86 — Surah Al-Isra 17:86
Om Vi ville kunde Vi helt visst utplåna allt vad Vi har uppenbarat för dig och du skulle då inte finna någon som kunde föra din talan inför Oss
Verse 87 — Surah Al-Isra 17:87
Men detta sker inte tack vare din Herres nåd - Hans godhet mot dig är sannerligen stor
Verse 88 — Surah Al-Isra 17:88
Säg: "Om människor och osynliga väsen i samarbete försökte åstadkomma något som skulle kunna jämföras med denna Koran, skulle de misslyckas, även om de gav varandra all hjälp
Verse 89 — Surah Al-Isra 17:89
I denna Koran har Vi till nytta för människorna framställt alla slag av liknelser där Vi låter detaljerna växla, men de flesta av dem vägrar envist att upphöra att förneka sanningen
Verse 90 — Surah Al-Isra 17:90
och de säger: "Vi kommer inte att tro dig förrän du låter en källa springa fram ur marken åt oss
Verse 91 — Surah Al-Isra 17:91
eller [visar dig äga] en trädgård med dadelpalmer och druvor och låter porlande bäckar rinna upp i dess mitt
Verse 92 — Surah Al-Isra 17:92
eller förmår himlen att störta ned över oss i stycken - som du har sagt skall ske - eller gör så att Gud och änglarna stiger ned inför [våra ögon]
Verse 93 — Surah Al-Isra 17:93
eller [visar oss att du] äger ett hus prytt med guldornament, eller stiger upp till himlen - men vi kommer inte att tro på din uppstigning till himlen om du inte för med dig därifrån till oss en skrift som vi kan läsa!" Säg: "Stor är min Herre i Sin härlighet! Är jag inte en vanlig dödlig människa, ett sändebud
Verse 94 — Surah Al-Isra 17:94
Ingenting hindrar [människor] att tro när vägledningen når dem utom denna deras invändning: "Inte sänder väl Gud en dödlig människa som Sitt sändebud
Verse 95 — Surah Al-Isra 17:95
Säg: "Om änglarna hade vandrat omkring lugnt och stilla på jorden skulle Vi helt säkert ha låtit en ängel från himlen komma till dem som Vårt sändebud
Verse 96 — Surah Al-Isra 17:96
Säg: "Det behövs inga andra vittnen mellan mig och er än Gud. Han är [fullt] underrättad om Sina tjänares [förehavanden] och förlorar dem inte ur sikte
Verse 97 — Surah Al-Isra 17:97
De som Gud vägleder har funnit den rätta vägen; men för dem som Han låter gå vilse kan du aldrig finna någon som [leder dem rätt] i Hans ställe. Vi skall samla ihop dem på Uppståndelsens dag [liggande framstupa] på sina ansikten, blinda, stumma och döva. Deras slutliga bestämmelse är helvetet, och så ofta [dess eld] mattas skall Vi låta den flamma upp kring dem med förnyad styrka
Verse 98 — Surah Al-Isra 17:98
Detta är den lön [som väntar dem] på grund av deras vägran att tro på Våra budskap och för deras ord: "Skall vi, efter att ha blivit ben och sönderfrätta rester, återuppstå i en ny skapelse
Verse 99 — Surah Al-Isra 17:99
Inser inte [dessa människor] att Gud, som har skapat himlarna och jorden, har makt att skapa dem på nytt sådana de var? Och Han har utsatt en frist för [vad som skall ske med] dem; detta är ställt utom allt tvivel. Men de orättfärdiga vägrar envist att upphöra att förneka sanningen
Verse 100 — Surah Al-Isra 17:100
Säg: "Även om ni ägde min Herres [omätliga] skatt av nåd, skulle ni helt säkert hålla igen på era utgifter av rädsla att göra slut på denna [skatt]." - Ja, människan går för långt i sin snålhet
Verse 101 — Surah Al-Isra 17:101
VI GAV Moses nio tydliga tecken. Fråga nu Israels barn hur [det gick till] när han kom till dem [för att lösa dem ur slaveriet] och Farao sade till honom: "Jag tror att du, Moses, är ett offer för trolldom
Verse 102 — Surah Al-Isra 17:102
[Moses] svarade: "Du vet redan att ingen annan än himlarnas och jordens Herre har sänt dessa [tecken] för att låta [alla] se sanningen. Farao! Jag tror att din undergång är nära
Verse 103 — Surah Al-Isra 17:103
[Farao] ville [nu] skrämma dem att överge [Egyptens] land. Men Vi lät honom och alla som var med honom drunkna [i havet]
Verse 104 — Surah Al-Isra 17:104
Därefter sade Vi till Israels barn: "Bo kvar i detta land! Men när löftet om uppståndelsen besannas skall Vi låta er stiga fram [med de andra] i en enda, myllrande människomassa
Verse 105 — Surah Al-Isra 17:105
VI HAR uppenbarat denna [Koran] med sanningen och med sanningen har den stigit ned - och dig [Muhammad] har Vi sänt enbart som förkunnare av ett glatt budskap om hopp [för människorna] och som varnare
Verse 106 — Surah Al-Isra 17:106
Vi har delat den i avsnitt, som du skall läsa för människorna i lugn och långsam rytm, och Vi uppenbarar den [i dessa avsnitt] ett efter ett
Verse 107 — Surah Al-Isra 17:107
Säg: "Vare sig ni tror eller inte tror på den, faller de som tidigare fick del av kunskap ned på sina ansikten när den läses för dem
Verse 108 — Surah Al-Isra 17:108
och säger: "Stor är vår Herre i Sin härlighet! Vår Herres löfte har uppfyllts
Verse 109 — Surah Al-Isra 17:109
Ja, de faller ned på sina ansikten med tårar [i ögonen] och deras ödmjukhet fördjupas
Verse 110 — Surah Al-Isra 17:110
Säg: "Anropa Gud eller anropa den Nåderike! Med vilket namn ni än anropar Honom [är Han En och Densamme] - fullkomlighetens sköna namn är Hans. Höj inte rösten [när du ber] och sänk den inte heller [till en viskning] utan gå en medelväg
Verse 111 — Surah Al-Isra 17:111
Säg: "Gud ske lov och pris, som inte har [avlat] en son och i vars herravälde ingen har del och som inte [behöver] någon som skyddar Honom mot jordisk lumpenhet!" - Och prisa ständigt Hans härlighet och Hans majestät