Verse 1 — Surah Hud 11:1
Alif lam ra. [DETTA AR] en Skrift, vars budskap har avfattats pa ett fast och klart sprak och fortydligats pa punkt efter punkt av en allvis [Herre], val underrattad om allt
Verse 2 — Surah Hud 11:2
[den lar er] att inte dyrka nagon utom Gud. [Sag, Muhammad:] "Jag ar [sand] av Honom for att varna [er] och overbringa ett glatt budskap om hopp
Verse 3 — Surah Hud 11:3
dar [ni formanas] att be er Herre om forlatelse [for era synder] och att i anger vanda ater till Honom. Da skall Han till en tidpunkt [som Han har] faststallt lata er njuta allt det goda [som ryms i detta liv], och [i det kommande livet] skall Han, efter vars och ens fortjanst, skanka alla som gor det goda och det ratta Sin nads gavor." Men om de vander ryggen till, [sag]: "Jag bavar for det straff som vantar er pa [Rakenskapens] dag
Verse 4 — Surah Hud 11:4
[da] ni skall vanda tillbaka till Gud, som har allt i Sin makt
Verse 5 — Surah Hud 11:5
De bommar for hjartana for att dolja [sina fientliga avsikter] for Honom! Men nar de sveper kladerna tatare omkring sig [for att slippa hora Profetens ord], vet Han vad de forsoker dolja lika val som det som de later skymta fram. Ja, Han vet vad som ror sig i manniskans innersta
Verse 6 — Surah Hud 11:6
Det finns ingen levande varelse pa jorden som Gud inte sorjer for; Han vet var de gommer sig [vid fara] och den plats som skall bli deras sista vilorum; allt ar inskrivet i [Guds] oppna bok
Verse 7 — Surah Hud 11:7
Det ar Han som har skapat himlarna och jorden under sex dagar och som tronar i Sin allmakts harlighet over vattnen. [Han har skapat allt detta] for att prova er [och lata er visa] genom ert handlande vem bland er som ar den baste. Och om du sager: "Efter doden skall ni ateruppvackas till nytt liv", kommer de som fornekar sanningen helt sakert att svara: "Det ar ingenting annat an bedragliga illusioner
Verse 8 — Surah Hud 11:8
Och om Vi later ansta med deras straff till en faststalld tid sager de: "Varfor drojer det?" Men den dag [straffet] nar dem skall ingenting kunna avvarja det och de kommer att inringas av det som de brukade skamta om
Verse 9 — Surah Hud 11:9
Och om Vi later manniskan smaka nagot av Var nad och sedan tar det ifran henne, misstrostar hon och glommer allt vad hon har [Oss] att tacka for
Verse 10 — Surah Hud 11:10
Och om Vi later henne se battre tider efter att ha fatt prova pa motgangar, sager hon helt sakert: "De onda dagarna ar forbi" och gladjen gor henne overmodig och skrytsam
Verse 11 — Surah Hud 11:11
Annorlunda ar det med dem som talmodigt haller ut [i motgangen] och lever ett rattskaffens liv. For dem vantar syndernas forlatelse och en riklig beloning
Verse 12 — Surah Hud 11:12
[MUHAMMAD! Ibland frestas] du kanske att undanhalla nagot av det som uppenbaras for dig, betryckt som du ar over [hacklarnas] hanfulla ord: "Varfor har inte en skatt sants ned till honom?" eller "Varfor har han inte en angel i folje?" - Du ar bara en varnare, men Gud vardar sig om allt
Verse 13 — Surah Hud 11:13
Och de sager: "[Muhammad] har forfattat [Koranen]!" Svara da: "Visa fram tio [av er] forfattade, likvardiga suror och kalla dem ni kan [till er hjalp] - utom Gud - om det ni sager ar sant
Verse 14 — Surah Hud 11:14
Och om de som ni kallar pa inte svarar er, da har ni forstatt att uppenbarelsen av [Koranen] uteslutande ar ett verk av Guds ingivelse och att det inte finns nagon annan gud an Han. Ar ni beredda att underkasta er Hans vilja
Verse 15 — Surah Hud 11:15
DE VILKAS hela hag star till det jordiska livet och dess frojder, dem skall Vi i detta [liv] ge hela lonen for deras handlingar, och ingenting skall har dras ifran
Verse 16 — Surah Hud 11:16
men de har ingenting annat att vanta i det kommande livet an Elden. Vad de astadkom i denna [varld] har gatt forlorat, och alla deras stravanden var forgaves
Verse 17 — Surah Hud 11:17
Kan [dessa manniskor jamforas med] dem som stoder sig pa ett klart vittnesbord fran sin Herre, som ett av Hans vittnen laser upp, liksom tidigare den Skrift som gavs Moses, en vagvisare och en [kalla till] nad? Sadana [som denne] har en sann tro pa detta [vittnesbord]; men den som tillhor [andra] samfund och som bestrider dess sanning ar kallad till ett mote dar den eviga Elden [brinner]. Hys alltsa inte minsta tvivel om denna [uppenbarelse]! Det ar sanningen fran din Herre - men de flesta manniskor vill inte tro
Verse 18 — Surah Hud 11:18
Vem ar mer orattfardig an den som satter ihop logner om Gud? [Dessa manniskor] skall [pa den Yttersta dagen] foras fram infor sin Herre och vittnena skall forklara: "Dessa var det som satte ihop logner om sin Herre." Ja, Guds fordomelse faller sannerligen over dem som begar [sadan] orattfardighet
Verse 19 — Surah Hud 11:19
de som hindrar [andra] fran att folja Guds vag och vill lata den framsta som krokig. Det ar just de som avvisar tron pa ett evigt liv
Verse 20 — Surah Hud 11:20
[Om de an skonas] pa jorden kan de inte uppresa sig mot [Guds dom] och de skall inte finna nagon annan beskyddare an Gud; deras straff skall fordubblas, eftersom de inte kunde lyssna [till sanningen] och inte kunde urskilja [vagen]
Verse 21 — Surah Hud 11:21
Det ar dessa som har forverkat sina sjalar och allt det som de [i livet] hade diktat upp skall overge dem
Verse 22 — Surah Hud 11:22
utan tvivel ar det de som i nasta liv skall sta som [de stora] forlorarna
Verse 23 — Surah Hud 11:23
De som tror och lever rattskaffens och tillber sin Herre i odmjukhet har paradiset till arvedel och dar skall de forbli till evig tid
Verse 24 — Surah Hud 11:24
Dessa tva slag av manniskor kan liknas vid de blinda och dova [a ena sidan] och [a den andra] sadana som har synen och horseln i behall. Ar de jamforbara? Vill ni inte tanka over detta
Verse 25 — Surah Hud 11:25
OCH [MED samma budskap] sande Vi Noa till hans folk: "Jag har kommit for att varna er klart och entydigt
Verse 26 — Surah Hud 11:26
for att dyrka nagon vid sidan av Gud. Jag bavar for det straff som kan drabba er en [sorgens och] plagans Dag
Verse 27 — Surah Hud 11:27
Men folkets aldste, som [alla] fornekade sanningen, sade: "Vi ser att du inte ar mer an en vanlig manniska som vi andra och vi ser att det bara ar de elandigaste bland vart folk som foljer dig, sadana som inte har nagot omdome. Och vi ser ingenting hos er som i nagot avseende gor er overlagsna oss; vi anser tvartom att ni ar lognare
Verse 28 — Surah Hud 11:28
[Noa] sade: "Vad anser ni, mitt folk? Om jag har ett klart vittnesbord fran min Herre som jag stoder mig pa och Han starker mig med Sin nad, men [budskapet] anda forefaller er dunkelt - kan vi da tvinga er att godta det mot er vilja
Verse 29 — Surah Hud 11:29
Mitt folk! Jag begar ingen ersattning av er for detta [budskap]; jag vantar ingen lon fran nagon annan an Gud. Och jag kommer inte att stota bort dem som antar tron; de ar ju kallade att mota sin Herre. Men jag ser att ni ar manniskor utan begrepp [om ratt och oratt]
Verse 30 — Surah Hud 11:30
Och vem, mitt folk, skulle kunna skydda mig for Guds [vrede], om jag stotte dem ifran mig? Vill ni inte tanka over detta
Verse 31 — Surah Hud 11:31
Jag sager inte till er att jag har Guds skatter [i min hand] och jag kanner inte det som ar dolt for manniskor. Jag sager inte heller att jag ar en angel. Inte heller sager jag om dem som ni betraktar med sadant forakt: 'Gud kommer aldrig att ge dem av [Sitt] goda'." Gud vet bast vad de bar inom sig. [Hade jag yttrat nagot sadant] skulle jag sannerligen hora till de orattfardiga
Verse 32 — Surah Hud 11:32
[Men de aldste] sade: "Noa! Du har tvistat med oss och du har latit tvisten paga lange nog. Nedkalla nu over oss det [straff] som du har hotat oss med, om du har talat sanning
Verse 33 — Surah Hud 11:33
[Noa] svarade: "Bara Gud kan lata [straffet] drabba er, om detta ar Hans vilja; och ni kan inte foreta er nagot for att kullkasta [Hans beslut]
Verse 34 — Surah Hud 11:34
Mina rad - om jag skulle vilja ge er rad - ar till ingen nytta for er om det ar Guds vilja att ni skall halla fast vid era misstag. Han ar er Herre och till Honom skall ni foras ater
Verse 35 — Surah Hud 11:35
KANSKE sager nagon: "Han har sjalv forfattat [allt detta]." Sag [Muhammad]: "Om jag har forfattat det faller denna synd pa mig. Men jag har ingenting att skaffa med den synd som ni begar
Verse 36 — Surah Hud 11:36
OCH VI uppenbarade for Noa: "Av ditt folk kommer ingen annan att tro an den som redan var troende. Gram dig darfor inte over vad de gor
Verse 37 — Surah Hud 11:37
men bygg under Var uppsikt och enligt Vara anvisningar den ark [som skall bli din raddning] och tala inte till Mig till forman for dem som begar oratt - de skall drankas [av den stora floden]
Verse 38 — Surah Hud 11:38
Och [Noa] byggde arken. Varje gang [nagra av] folkets aldste gick forbi, gjorde de narr av honom. Han sade: "Vill ni gora narr av oss [skall ni veta att] liksom ni gor narr av oss gor vi narr av er
Verse 39 — Surah Hud 11:39
Och ni skall [i sinom tid] fa se vem som kommer att drabbas av ett fornedrande straff [i denna varld] och som skall utlamnas at helvetets andlosa lidande
Verse 40 — Surah Hud 11:40
[Sa fortgick det] till dess Var befallning gavs, och vattenmassorna forsade fram over jorden och Vi sade [till Noa]: "Tag ombord pa denna [ark] ett par av varje [djurslag, hane och hona], samt din familj, utom den som redan ar domd, och de [ovriga] troende." De som delade hans tro var namligen bara ett fatal
Verse 41 — Surah Hud 11:41
Och han sade [till de sina]: "Ga ombord pa denna [ark]! I Guds namn skall den segla pa denna fard och [i Guds namn] skall vi [en dag] fa kasta ankar! Min Herre ar standigt forlatande, barmhartig
Verse 42 — Surah Hud 11:42
Nar arken lyftes av vagorna, hoga som berg, ropade Noa till sin son, som drog sig avsides: "Kare son! Kom ombord till oss och bli inte kvar tillsammans med fornekarna
Verse 43 — Surah Hud 11:43
[Men sonen] svarade: "Jag skall ta min tillflykt till ett berg dar jag har skydd mot vattnet." [Noa] sade: "I dag finns inget skydd mot Guds beslut utom for den som Han forbarmar Sig over." Och vagorna reste sig som en mur mellan dem och [sonen] dranktes med de ovriga
Verse 44 — Surah Hud 11:44
Men [befallningen] gavs: "Du jord, svalj ditt vatten! Du himmel, hejda [ditt regn]!" Och vattnet sjonk undan. Guds vilja hade skett och [arken] kom till vila pa berget Al-Djudee. Da ljod ropet: "Det ar ute med de orattfardiga
Verse 45 — Surah Hud 11:45
Och Noa bad till sin Herre och sade: "Herre! Min son tillhorde ju min familj och Ditt lofte besannas alltid. Du ar den rattvisaste av domare
Verse 46 — Surah Hud 11:46
[Gud] svarade: "Noa! Han var inte av din familj - han begick [mycken] oratt! Be Mig inte om sadant som du saknar all kannedom om. Jag formanar dig for att du inte skall bli [som] en av dem som inte vet [vad ratt och oratt ar]
Verse 47 — Surah Hud 11:47
[Noa] sade: "Herre, bevara mig for [synden] att be Dig om nagot som jag inte har kannedom om. Om Du inte forlater mig och forbarmar Dig over mig blir jag en av de forlorade
Verse 48 — Surah Hud 11:48
Och [Gud talade och] sade: "Noa! Stig nu i land! Var fred ar med dig och Vi ger dig och alla [rattfardiga] efterkommande till dem som ar med dig Var valsignelse. Men vad [andra bland dessa] efterkommande betraffar skall de fa gladjas [at livet under en tid] och darefter skall Vi lata dem utsta ett plagsamt straff
Verse 49 — Surah Hud 11:49
VI UPPENBARAR har for dig [Muhammad] dessa dolda ting, som varken du eller ditt folk tidigare haft kannedom om. Och ha talamod och avvakta [Guds dom] - den slutliga segern tillhor dem som fruktar Gud
Verse 50 — Surah Hud 11:50
OCH TILL [stammen] Aad [sande Vi] deras broder Hud, som sade: "Dyrka Gud, mitt folk! Ni har ingen gud utom Honom! [Vad ni dyrkar] ar era egna uppfinningar
Verse 51 — Surah Hud 11:51
Jag begar ingen lon av er, mitt folk, for detta [budskap]; min lon far jag bara av Honom som har skapat mig. - Vill ni inte anvanda ert forstand
Verse 52 — Surah Hud 11:52
Be nu er Herre om forlatelse for era synder, mitt folk, och vand angerfulla ater till Honom. Da skall Han lata Sin valsignelse floda over er och Han skall lagga styrka till er styrka - men aterga inte till ert [forra] syndiga liv
Verse 53 — Surah Hud 11:53
De sade: "Hud! Du har inte gett oss klara bevis [for att du ar Guds utsande]; ditt ord ar inte nog for att vi skall overge vara gudar och vi tror inte pa vad du sager
Verse 54 — Surah Hud 11:54
Vi kan bara anta att en av vara gudar latit nagot ont drabba dig." [Hud] svarade: "Jag ber Gud vara mitt vittne - och aven ni skall vittna - att jag inte har nagon del i vad ni gor da ni satter medhjalpare
Verse 55 — Surah Hud 11:55
vid Guds sida. Smid nu era onda planer mot mig utan att ge mig andrum
Verse 56 — Surah Hud 11:56
Jag litar till Gud, min Herre och er Herre. Det finns inte en levande varelse vars lugg Han inte har fattat i ett fast grepp. Min Herres vag ar i sanning en rak vag
Verse 57 — Surah Hud 11:57
Men om ni vander mig ryggen, [kom ihag att] jag har framfort till er det [budskap] med vilket jag sandes till er. Min Herre kan lata ett annat folk ta er plats men ni kan inte i nagot avseende valla Honom skada. Min Herre vakar over allt
Verse 58 — Surah Hud 11:58
Och nar Var dom foll [over dem] raddade Vi i Var nad Hud och dem som foljde honom i tron och Vi raddade dem fran ett tungt straff [i livet efter detta]
Verse 59 — Surah Hud 11:59
Detta [var stammen] Aad. De avvisade sin Herres budskap och satte sig upp emot det sandebud [som Han hade latit komma till dem], men de gjorde [villigt] vad varje overmodig fiende till sanningen befallde dem
Verse 60 — Surah Hud 11:60
Och [Guds] fordomelse foljde dem i detta liv och [skall vila tungt over dem] pa Uppstandelsens dag. Stammen Aad fornekade sin Herre - Det ar ute med Aad, Huds folk
Verse 61 — Surah Hud 11:61
OCH TILL [stammen] Thamud [sandes] deras broder Salih. Han sade: "Dyrka Gud, mitt folk! Ni har ingen gud utom Honom. Han skapade er av jord och Han larde er att bruka den och dar fick ni bygga och bo. Be Honom om forlatelse for era synder och vand angerfulla ater till Honom. Min Herre ar nara och hor [manniskans] bon
Verse 62 — Surah Hud 11:62
De svarade: "Du har varit en av oss, Salih, [och] Vi faste stora forhoppningar vid dig! Vill du forbjuda oss att dyrka vad vara forfader dyrkade? Ja, Vi oroas av starka misstankar om [det verkliga syftet bakom] dina maningar till oss
Verse 63 — Surah Hud 11:63
Han svarade: "Vad anser ni, mitt folk? Om jag har ett klart vittnesbord fran min Herre som jag stoder mig pa och Han starker mig med Sin nad, vem skulle da kunna skydda mig for Guds [vrede] om jag visade Honom olydnad? Ni [bidrar] enbart till [min egen] undergang
Verse 64 — Surah Hud 11:64
Och [han fortsatte]: "Detta Guds kamelsto, mitt folk, skall vara ett tecken for er. Lamna henne nu i fred att beta pa Guds jord och tillfoga henne ingen skada; i annat fall vantar er ett ogonblickligt straff
Verse 65 — Surah Hud 11:65
Men de slaktade kamelstoet pa det grymma sattet, varpa [Salih] sade: "I [ytterligare] tre dagar skall ni fa gladjas [at livet] i era hem; detta ar inte tomma ord
Verse 66 — Surah Hud 11:66
Och nar Var dom foll raddade Vi i Var nad Salih och dem som foljde honom i tron, och [Vi forskonade dem] fran skam och forodmjukelse pa [Uppstandelsens] dag. Din Herre har all styrka, all makt
Verse 67 — Surah Hud 11:67
Men over dem som hade begatt [sadan] svar oratt genljod danet [av Guds straff] och morgonen fann dem liggande framstupa i sina hem
Verse 68 — Surah Hud 11:68
[det var] som om de aldrig hade levt dar i valstand och trygghet. Stammen Thamud fornekade sin Herre - Det ar ute med stammen Thamud
Verse 69 — Surah Hud 11:69
OCH VARA budbarare kom till Abraham med ett glatt budskap. De halsade honom "Fred!" och han svarade: "Fred [vare med er]!" Och han skyndade sig att bara fram en helstekt kalv
Verse 70 — Surah Hud 11:70
Men nar han sag att de inte strackte sina hander mot fodan, blev han radd [att de hade onda avsikter]. [Men] de sade: "Var inte orolig! Vi har sants till Lots folk
Verse 71 — Surah Hud 11:71
Och hans hustru som stod [i narheten] log fornojt. Da gav Vi henne det glada budskapet om Isaks [fodelse] och om Jakob [som skulle fodas] efter Isak
Verse 72 — Surah Hud 11:72
Hon sade: "Skall jag, arma kvinna, foda en son, gammal och svag som jag ar och min man har uppnatt hog alder? Detta ar sannerligen markligt
Verse 73 — Surah Hud 11:73
[Budbararna] sade: "Forvanas du over Guds beslut? Guds nad och valsignelser skall vara med er alla i detta hus! Honom tillhor allt lov och pris
Verse 74 — Surah Hud 11:74
Nar Abraham val overvunnit sin radsla och fatt den goda nyheten [om Isaks fodelse], ville han tala till forman for Lots folk infor Oss
Verse 75 — Surah Hud 11:75
Abraham var en fordragsam man och alltid beredd att vanda ater i anger till Gud
Verse 76 — Surah Hud 11:76
[Men budbararna sade:] "Avsta, Abraham, fran detta! Din Herres dom har fallit och det straff som skall drabba dem kan ingen avvarja
Verse 77 — Surah Hud 11:77
OCH NAR Vara budbarare kom till Lot blev han bekymrad da han sag att han inte kunde skydda dem, och han utbrast: "Detta ar en svart dag
Verse 78 — Surah Hud 11:78
Och invanarna skyndade till [fran alla hall], drivna [av sina begar]; sedan lange hade de tagit for vana [att tillfredsstalla sin lust] pa detta skamliga satt. [Lot] sade: "Mitt folk! Har ar mina dottrar; det vore mindre anstotligt [om ni ville forstro er] med dem. Frukta Gud och drag inte skam over mig genom att forgripa er pa mina gaster! Finns det inte en [enda] rattsinnig man bland er
Verse 79 — Surah Hud 11:79
De svarade: "Du vet att dina dottrar inte ar for oss och du inser nog vad vi vill
Verse 80 — Surah Hud 11:80
[Lot] utbrast: "Om jag anda hade varit stark nog att overmanna er eller hade ett maktigt stod att lita till
Verse 81 — Surah Hud 11:81
[Anglarna] sade: "Lot! Vi ar din Herres budbarare! Dessa [manniskor] skall inte lyckas tillfoga dig [nagot ont]. Bege dig nu i vag med din familj medan det annu ar morkt, och lat ingen se tillbaka utom din hustru - det som skall drabba dem skall [aven] drabba henne. Gryningen ar den tid som ar utsatt for dem - ar inte morgonen nara
Verse 82 — Surah Hud 11:82
Nar Var dom foll lade Vi [staderna] i ruiner; [det forutbestamda straffet] drabbade dem som ett regn av stenblock i vag pa vag
Verse 83 — Surah Hud 11:83
[alla] markta med din Herres tecken. - Dessa [harda slag] ligger aldrig langt borta fran dem som begar sadana ogarningar
Verse 84 — Surah Hud 11:84
OCH TILL Madyans [folk sandes] deras broder Shu`ayb. Han sade: "Dyrka Gud, mitt folk! Ni har ingen gud utom Honom. Och mat inte och vag inte upp for knappt. Jag ser att valstand rader hos er, men jag bavar for det straff [som kan drabba er] en Dag da ni finner er inringade [utan mojlighet att fly]
Verse 85 — Surah Hud 11:85
Mitt folk! Mat och vag med fulla matt [i allt vad ni foretar er] som ratt och rimlighet bjuder, gor inte intrang i andras rattigheter och sprid inte sedefordarv och annat ont pa jorden
Verse 86 — Surah Hud 11:86
Det basta for er, om ni tror [pa Guds lofte], ar vad Gud aldrig upphor att rakna er till godo. Men jag ar inte satt att vaka over er
Verse 87 — Surah Hud 11:87
De sade: "Hor, Shu`ayb! Maste vi enligt din tro overge det som vara forfader tillbad och far vi inte langre gora som vi vill med var egendom? Ar du saledes den enda [manniskan pa jorden] som ar god och rattradig
Verse 88 — Surah Hud 11:88
Han svarade: "Vad anser ni, mitt folk? Om jag har ett klart vittnesbord fran min Herre som jag stoder mig pa och om Han frikostigt skanker mig allt vad jag behover - [gor jag da inte ratt nar jag talar till er som jag gor]? Det ar inte min avsikt att [bakom er rygg] gora det som jag uppmanar er att avsta fran; det enda jag vill ar att sa langt jag formar [hjalpa er att] leva ett battre liv. Om jag skall lyckas med detta ligger helt i Guds hand; till Honom litar jag och till Honom vander jag alltid ater i anger [over mina synder]
Verse 89 — Surah Hud 11:89
Mitt folk! Lat inte er tvist med mig leda er [till sadana handlingar] att ni drabbas av detsamma som drabbade Noas folk eller Huds folk eller Salihs folk - [eller] Lots folk [vars boplatser] inte var belagna langt fran era [trakter]
Verse 90 — Surah Hud 11:90
Be nu er Herre om forlatelse for era synder och vand ater till Honom med anger i sinnet. Min Herre ar barmhartig och karleksfull
Verse 91 — Surah Hud 11:91
[Men] de sade: "Mycket av det som du sager, Shu`ayb, overgar vart forstand. Vad vi kan se ar att du har en svag [stallning] bland oss och om inte din familj hade funnits, skulle vi helt sakert ha stenat dig till dods; over oss har du ingen makt
Verse 92 — Surah Hud 11:92
Han svarade: "Har min familj storre makt over er, mitt folk, an Gud som ni tror att ni saklost kan lamna ur rakningen? Men min Herre har full uppsikt over allt vad ni foretar er
Verse 93 — Surah Hud 11:93
Gor nu, mitt folk, vad som star i er makt [for att bekampa tron]; jag skall gora mitt [for att befasta och utbreda den]! Ni skall [tids nog] fa veta vem [av oss] som kommer att drabbas av ett fornedrande straff och vem som ar lognare. Vanta alltsa [pa vad som skall komma]! Jag skall vanta med er
Verse 94 — Surah Hud 11:94
Och nar Var dom foll raddade Vi i Var nad Shu`ayb och dem som foljde honom i tron. Men over de orattfardiga genljod danet [av Guds straff] och morgonen fann dem liggande framstupa i sina hem; [det var] som om de aldrig hade levt dar i valstand och trygghet
Verse 95 — Surah Hud 11:95
[Nu] ar det ute med [folket i] Madyan - det gick for dem som det gick for Thamud
Verse 96 — Surah Hud 11:96
OCH VI sande Moses med Vara budskap och en klar bekraftelse pa hans myndighet
Verse 97 — Surah Hud 11:97
till Farao och hans storman; de lydde [bara] Farao och Faraos befallning ledde ingen till den raka vagen
Verse 98 — Surah Hud 11:98
Pa Uppstandelsens dag skall han ga fore sitt folk och leda dem - [som boskapen leds] till vattningsstallet - rakt in i helvetets eld. Det ar sannerligen ett uselt vattningsstalle, som han leder dem till
Verse 99 — Surah Hud 11:99
Och [Guds] fordomelse foljde dem i [livet] och [skall vila tungt over dem] pa Uppstandelsens dag. Vilken odesdiger gava
Verse 100 — Surah Hud 11:100
DET SOM Vi [nu] berattar for dig [Muhammad] ur berattelserna om [gangna tiders] folk - nagra av dem lever kvar, andra har Vi skordat - [har nagot att lara manniskorna]
Verse 101 — Surah Hud 11:101
Vi gjorde dem ingen oratt - [med sina handlingar] gjorde de oratt mot sig sjalva. De gudar de anropade vid sidan av Gud kunde inte hjalpa dem nar deras Herres dom foll; [tron pa] dem forde dem bara allt snabbare mot [den slutliga] undergangen
Verse 102 — Surah Hud 11:102
Sadana straffdomar [som de Vi har berattat om] avkunnar din Herre nar Han straffar folk som har sjunkit djupt i synd. Hans straff ar plagsamt och utkravs med obeveklig stranghet
Verse 103 — Surah Hud 11:103
I detta ligger helt visst ett budskap till dem som bavar for de eviga straffen [som skall utmatas] pa vittnesmalens Dag, da alla manniskor har forts samman
Verse 104 — Surah Hud 11:104
Vi kommer inte att skjuta upp den over den faststallda tiden
Verse 105 — Surah Hud 11:105
Den Dagen skall ingen manniska tala om inte Han har gett Sin tillatelse; pa nagra [vantar] fordomelse, pa andra salighet
Verse 106 — Surah Hud 11:106
De fordomda skall ha Elden till boning och under stonanden och jammer
Verse 107 — Surah Hud 11:107
skall de forbli dar sa lange himmel och jord bestar, om inte din Herre vill annorlunda - din Herre gor vad Han vill
Verse 108 — Surah Hud 11:108
De saliga skall ha paradiset till boning och dar skall de forbli sa lange himmel och jord bestar, om inte din Herre vill annorlunda - en gava av oavbruten lycka utan ande
Verse 109 — Surah Hud 11:109
TVEKA INTE [Muhammad] om vad [avgudadyrkarnas] dyrkan innebar; deras dyrkan skiljer sig inte i nagot avseende fran den som deras forfader agnade sig at fore dem. Vi skall ge dem till fullo vad som tillkommer dem; ingenting skall dras ifran
Verse 110 — Surah Hud 11:110
Och Vi gav Moses Skriften, men olika meningar uppstod [bland folket] om dess innebord; och om inte din Herre hade beslutat [om uppskov] skulle allt ha avgjorts mellan dem. Och sa fortsatter de att hysa tvivel och misstankar
Verse 111 — Surah Hud 11:111
Din Herre skall helt visst ge alla manniskor den fulla lonen for deras handlingar; Han ar val underrattad om vad de gor
Verse 112 — Surah Hud 11:112
Folj, som du har blivit befalld, den raka vagen - [du] och de som, angerfulla, med dig har vant ater till Honom - och overskrid inte [de av Gud faststallda granserna]! Han ser vad ni gor
Verse 113 — Surah Hud 11:113
Sok inte stod hos de orattfardiga, sa att ni inte blir svedda av helvetets eld; da kommer ni inte att vid sidan av Gud finna nagon beskyddare, ja, ni blir helt utan hjalp
Verse 114 — Surah Hud 11:114
Och forratta bonen vid dagens borjan och dess slut och under nattens forsta timmar - de goda handlingarna driver bort de daliga. Detta ar en paminnelse for dem som vill minnas [Gud]
Verse 115 — Surah Hud 11:115
Och ha talamod! Gud later inte dem som gor det goda och det ratta ga miste om sin lon
Verse 116 — Surah Hud 11:116
DET AR olyckligt [for manniskorna] att det bland de slakten [som Vi lat ga under] fore er tid, inte fanns fler kloka och sansade manniskor, som [forsokte] hejda oordningen och sedefordarvet pa jorden! Dessa var bara ett fatal bland dem Vi raddade, medan de orattfardiga hangav sig at ett forvekligande liv av nojen och njutningar och sjonk [allt djupare] ned i synd
Verse 117 — Surah Hud 11:117
Din Herre later inte ett folk ga under pa grund av [manniskornas] synd, sa lange deras stravan ar att battra sig och gora ratt [mot varandra]
Verse 118 — Surah Hud 11:118
Hade din Herre velat skulle Han helt visst ha gjort manniskorna till ett enda samfund; men [det var inte Hans vilja och darfor] fortsatter de att fora fram motstridiga asikter
Verse 119 — Surah Hud 11:119
utom de hos vilka Guds nad fatt verka. Och darfor har Han skapat dem. Din Herres ord skall besannas: "Jag skall sannerligen fylla helvetet med osynliga vasen och manniskor, alla tillsammans
Verse 120 — Surah Hud 11:120
AV berattelserna om [de tidigare] sandebuden har Vi latit dig veta allt det som kan starka [tron i] ditt hjarta; med det har sanningen natt dig och en formaning och en paminnelse till de troende
Verse 121 — Surah Hud 11:121
Och sag till dem som inte vill tro: "Gor vad som star i er makt [for att bekampa tron]; vi skall gora vart [for att befasta och utbreda den]
Verse 122 — Surah Hud 11:122
Och vanta [pa det som skall komma]! Aven vi skall vanta
Verse 123 — Surah Hud 11:123
Hos Gud finns [kunskapen om] himlarnas och jordens dolda verklighet och till Honom skall allt [till sist] aterbordas. Dyrka Honom darfor och forlita dig pa Honom; ingenting av vad ni [Hans tjanare] gor gar din Herre forbi