Verse 1 — Surah Yusuf 12:1
Alif lam ra. DETTA AR budskap ur Skriften, som ar klar i sig sjalv och som klart framstaller sanningen
Verse 2 — Surah Yusuf 12:2
Vi har uppenbarat den som en forkunnelse pa det arabiska spraket, for att ni med ert forstand till fullo skall kunna tillagna er [dess budskap]
Verse 3 — Surah Yusuf 12:3
Allteftersom Vi uppenbarar denna Koran for dig [Muhammad], klarlagger Vi for dig [dess mening] pa basta satt; forut var du ju en av dem som inte kande till nagot om [denna berattelse]
Verse 4 — Surah Yusuf 12:4
OCH JOSEF sade till sin fader: "I drommen sag jag elva stjarnor och solen och manen och jag sag dem buga sig till jorden infor mig
Verse 5 — Surah Yusuf 12:5
[Jakob] svarade: "Kare son! Beratta inte om din drom for dina broder! [Avundsjuka] kan driva dem att smida onda planer mot dig; Djavulen ar sannerligen manniskans svurne fiende
Verse 6 — Surah Yusuf 12:6
Just sa [som du har sett i drommen] skall du bli en av din Herres utvalda och Han skall skanka dig en djupare forstaelse av inneborden i det som sker och ge dig och hela Jakobs hus Sin valsignelse i fullaste matt, liksom Han en gang gav dina forfader Abraham och Isak [Sin fulla valsignelse]. Din Herre ar allvetande, vis
Verse 7 — Surah Yusuf 12:7
I [berattelsen om] Josef och hans broder ligger helt visst budskap till dem som soker [sanningen]
Verse 8 — Surah Yusuf 12:8
DETTA ar vad [Josefs broder] sade [till varandra]: "Josef och hans broder [Benjamin] ar var fader karare an [alla] vi [andra]; det ar tydligt att var fader felbedomer [oss]
Verse 9 — Surah Yusuf 12:9
Lat oss doda Josef eller jaga bort honom langt harifran. Da kommer var fader att rikta all sin karlek mot oss; darefter kan vi [angra oss och ater] leva som goda och hederliga manniskor
Verse 10 — Surah Yusuf 12:10
En av dem sade: "Sla inte ihjal Josef! Om ni ar beslutna [att skaffa undan honom], kasta honom da i denna djupa brunn; en karavan [som passerar forbi] kan da dra upp honom
Verse 11 — Surah Yusuf 12:11
[Sa gick de till fadern och] sade: "Fader, varfor later du oss inte ta hand om Josef? Vi vill ju honom bara val
Verse 12 — Surah Yusuf 12:12
Lat honom folja med oss ut i morgon, sa skall han fa leka och gora vad han har lust till och vi skall se val efter honom
Verse 13 — Surah Yusuf 12:13
[Jakob] svarade: "Jag skulle kanna stark oro om ni tog honom med. Jag ar radd att en varg kan [riva ihjal och] ata upp honom, medan er uppmarksamhet ar riktad mot annat
Verse 14 — Surah Yusuf 12:14
De svarade: "Om vargen skulle ata upp honom, sa manga [som vi ar], da skulle vi sjalva forst ha mist livet
Verse 15 — Surah Yusuf 12:15
Sa gick de da ut med honom och de fattade gemensamt beslutet att kasta honom i brunnen. - [Da] ingav Vi honom denna tanke: "[En dag] kommer du att beratta for dem om denna ogarning utan att de vet [vem du ar]
Verse 16 — Surah Yusuf 12:16
Mot kvallen kom de gratande tillbaka till fadern
Verse 17 — Surah Yusuf 12:17
och sade: "Fader! Vi stallde till med kapplopning och lamnade Josef med det som vi hade fort med oss ut, och da kom vargen och bet ihjal honom! Kanske tror du oss inte fastan vi sager sanningen
Verse 18 — Surah Yusuf 12:18
Darefter visade de upp hans skjorta, som de hade flackat med blod. [Fadern] sade: "[Detta kan inte vara sanningen]! Ni har latit [onda] ingivelser driva er till nagot [som ni inte kan beratta]. Talamod, du skona [dygd, ar vad jag nu maste visa: ingen klagan och inga forebraelser]! Jag ber Gud om styrka att bara det svara som ni pastar [har hant]
Verse 19 — Surah Yusuf 12:19
OCH EN karavan kom och sande ut sin vattenhamtare; och just som han skulle sanka sitt ambar i brunnen [fick han se Josef och] utropade: "Vilken overraskning! Har star en yngling [livs levande]!" Och de gomde honom bland varorna [i hopp om att kunna salja honom] - och Gud visste vad de gjorde
Verse 20 — Surah Yusuf 12:20
Och de salde honom for en obetydlig summa, nagra fa silvermynt - sa litet varde satte de pa honom
Verse 21 — Surah Yusuf 12:21
Och mannen fran Egypten, som kopte honom, sade till sin hustru: "Behandla honom val - som en gast! Vi kan [en dag] fa nytta av honom; men vi skulle ocksa kunna uppta honom som var son." Sa gav Vi Josef en fast punkt pa jorden; Vi ville namligen lata honom fa en djupare forstaelse av inneborden i det som sker. Gud genomfor [alltid] Sin vilja, men om detta ar de flesta okunniga
Verse 22 — Surah Yusuf 12:22
Och nar han hade natt mogen alder skankte Vi honom visdom och kunskap [i andliga ting]; sa belonar Vi dem som gor det goda och det ratta
Verse 23 — Surah Yusuf 12:23
Men [det hande sig att] kvinnan, i vars hus han bodde, forsokte forfora honom; hon reglade dorrarna och sade: "Kom nu till mig!" [Josef] svarade: "Gud ar mitt faste! Min husbonde har behandlat mig val och den som begar sadan oratt kommer att raka illa ut
Verse 24 — Surah Yusuf 12:24
Hon hade fattat begar till honom och aven han kande begar till henne; om han inte hade sett ett tecken fran sin Herre [kunde han ha gett efter for frestelsen]. - Vi ville halla allt ont och all skamloshet borta fran honom eftersom han var en av Vara sant hangivna tjanare
Verse 25 — Surah Yusuf 12:25
Och bada sprang mot dorren. Hon [grep tag i] hans skjorta bakifran och rev itu den; men i dorren motte de hennes man. Hon sade: "Hur skall den lonas som hade onda avsikter mot din hustrus [dygd] om inte med fangelse eller med ett plagsamt straff
Verse 26 — Surah Yusuf 12:26
[Josef] sade: "Det var hon som ville forfora mig!" Da sade en [man] som horde till huset och som var i narheten: "Om hans skjorta har rivits sonder framifran har hon talat sanning och han har ljugit
Verse 27 — Surah Yusuf 12:27
men om skjortan har rivits sonder bakifran, da har hon ljugit och han har talat sanning
Verse 28 — Surah Yusuf 12:28
Och nar [hennes man] sag att [Josefs] skjorta hade rivits itu bakifran utbrast han: "Har ser vi kvinnans list! Kvinnor, er list ar i sanning stor
Verse 29 — Surah Yusuf 12:29
[Och till Josef:] "Lat nu detta vara glomt!" Och [vand till hustrun, sade han]: "Be om forlatelse for din synd, for du har begatt ett allvarligt felsteg
Verse 30 — Surah Yusuf 12:30
OCH STADENS kvinnor [skvallrade om detta och] sade: "Hustrun till denne hogt uppsatte man vill forfora sin unge slav; hon brinner av karlek till honom och har helt forlorat forstandet
Verse 31 — Surah Yusuf 12:31
Och nar hon fick veta vad deras elaka tungor sladdrade skickade hon bud till dem [med inbjudan] till en festmaltid som hon lat laga till at dem. Hon gav var och en av dem en kniv [och till Josef] sade hon: "Kom ut [och visa dig] for dem!" Och nar kvinnorna fick se honom hapnade de over hans [skonhet]; och [deras forvirring var sa stor att] deras knivar slant och de skar sig i handerna. Och de utbrast: "Matte Gud forlata oss! Detta ar ingen vanlig dodlig man - han kan inte vara annat an en angel [fran ovan]
Verse 32 — Surah Yusuf 12:32
[Da] sade hon: "Har ser ni nu den for vars skull ni har fortalat mig. Ja, jag forsokte forfora honom, men han motstod frestelsen. Men om han nu inte gor vad jag befaller honom skall han minsann kastas i fangelse och han skall fa dela de foraktades och forodmjukades lott
Verse 33 — Surah Yusuf 12:33
[Josef] bad: "Herre! Hellre gar jag i fangelse an jag gor det som dessa [kvinnor] vill locka mig att gora; men om Du inte befriar mig ur deras snaror kan det handa att jag ger efter for dem och blir en av dem som inte vet [vad ratt och oratt ar]
Verse 34 — Surah Yusuf 12:34
Och hans Herre bonhorde honom och befriade honom ur deras snaror. - Han ar Den som hor allt, vet allt
Verse 35 — Surah Yusuf 12:35
Darefter, trots att de hade sett alla bevis [for Josefs oskuld], ansag de [anda] bast att for en tid satta honom i fangelse
Verse 36 — Surah Yusuf 12:36
OCH [DET hande att] tva unga man kastades i fangelse tillsammans med Josef. En av dem sade: "Jag har [i en drom] sett mig sjalv pressa vin." Och den andre sade: "Och jag har [i drommen] sett mig sjalv bara brod pa huvudet och faglarna at av det." [Och de vande sig till Josef och sade:] "Sag oss vad detta betyder! Vi forstar att du ar en av dem som kan [tyda drommar] pa ratt satt
Verse 37 — Surah Yusuf 12:37
[Josef] svarade: "Innan ni har fatt ert [dagliga] mal mat skall jag underratta er om inneborden av dessa [drommar], och det [som de varslar om] skall da annu inte ha intraffat; detta ar en del av den [kunskap] som min Herre har skankt mig. Jag har tagit avstand fran dem som inte tror pa Gud och som fornekar livet efter detta
Verse 38 — Surah Yusuf 12:38
och jag bekanner den tro som var mina forfaders, Abrahams, Isaks och Jakobs tro: det ar otankbart for oss att satta nagot, vad det an kan vara, vid Guds sida. Denna [tro] ar Guds nadiga gava till oss och till alla manniskor, men de flesta manniskor ar inte tacksamma
Verse 39 — Surah Yusuf 12:39
Kamrater i fangenskapen! Vad ar rimligare - [att tro pa] gudomligheter av manga olika slag eller [att tro pa] den Ende Guden, som harskar over allt med oinskrankt makt
Verse 40 — Surah Yusuf 12:40
Vad ni dyrkar vid sidan av Honom ar ingenting annat an namn som ni har tankt ut, ni och era forfader; Gud har inte gett er tillstand till detta. Ingen domer utom Gud; Han befaller er att dyrka Honom ensam. Detta ar den evigt sanna tron, men de flesta manniskor har ingen kunskap [om detta]
Verse 41 — Surah Yusuf 12:41
[Nu till era drommar,] kamrater i fangenskapen! En av er bada skall [ater] skanka i vin at sin herre, men den andre skall korsfastas och faglarna skall hacka i sig [vad som ar atbart] av hans huvud. I detta som ni begarde att jag skulle forklara, har [Guds] oaterkalleliga dom fallit
Verse 42 — Surah Yusuf 12:42
Till den av de tva som [Josef] forutsag skulle slappas fri, sade han: "[Nar du ater ar hos din herre] paminn honom om mig." Men Djavulen kom honom att glomma att paminna sin herre, och sa blev [Josef] kvar i fangelset annu nagra ar
Verse 43 — Surah Yusuf 12:43
[EN DAG] sade kungen [till sitt forsamlade rad]: "Jag har [i en drom sett] sju feta kor atas upp av sju magra och sju grona ax [sta bredvid sju] andra, som var fortorkade. Upplys mig, ni radman, om [inneborden av] min drom, om ni ar skickliga i att tyda drommar
Verse 44 — Surah Yusuf 12:44
De svarade: "En hogst forvirrande drom! Vi ar inte hemmastadda i dromtydningens konst
Verse 45 — Surah Yusuf 12:45
[Da] sade den av de tva [som hade varit Josefs medfangar] och hade slappts fri och nu efter lang tid kom ihag [honom]: "Jag skall ge er besked om vad [drommen] betyder; lat mig darfor ga [for att hamta detta besked]
Verse 46 — Surah Yusuf 12:46
[Sa gick han till Josef i fangelset och sade:] "Josef, du som alltid haller dig till sanningen! Upplys oss om [betydelsen av en drom om] sju feta kor som ats upp av sju magra och dar sju grona ax [star bredvid sju] andra, som ar fortorkade, sa att jag kan atervanda till dem [som har sant mig] och ge dem [ditt svar]
Verse 47 — Surah Yusuf 12:47
[Josef] svarade: "Ni skall sa som ni brukar under sju ar men lamna allt det ni skordar otroskat utom en mindre mangd, som ni anvander till foda
Verse 48 — Surah Yusuf 12:48
Efter dessa [goda ar] kommer sedan sju svara [ar], som kommer att sluka vad ni med tanke pa dessa [ar] lagt upp [i forrad, allt] utom en liten mangd av det som ni sparar [till utsade]
Verse 49 — Surah Yusuf 12:49
Efter dessa [svara ar] kommer sedan ett ar da folket valsignas med regn [och rika skordar] och da druv- och oljepressarna skall arbeta [pa nytt]
Verse 50 — Surah Yusuf 12:50
[Nar kungen horde vad Josef sagt] befallde han: "For honom till mig!" Men da budbararen kom till honom sade han: "Ga tillbaka till din herre och fraga honom om kvinnorna som skar sig i handerna. [Ingen utom] Gud, min Herre, har kannedom om deras onda anslag [mot mig]
Verse 51 — Surah Yusuf 12:51
[Kungen sande efter kvinnorna och] fragade dem: "Vad hade ni i sikte nar ni forsokte forfora Josef?" De svarade: "Matte Gud forlata oss! Det fanns ingenting ont i honom." [Da] sade den hogt uppsatte mannens hustru: "Nu har det verkliga forhallandet kommit i dagen! Det var jag som forsokte forfora honom och han har sagt sanningen
Verse 52 — Surah Yusuf 12:52
[Nar Josef horde vad som hant sade han: "Jag har begart] detta for att [min husbonde] skulle fa veta att jag inte har bedragit honom bakom hans rygg och att Gud inte vagleder forradare som gillrar fallor
Verse 53 — Surah Yusuf 12:53
Jag pastar inte att jag ar utan skuld - [nagot i] manniskans inre driver henne mot det onda, [och ingen gar fri fran detta] utom den som min Herre i Sin nad forbarmar sig over. Min Herre ar standigt forlatande, barmhartig
Verse 54 — Surah Yusuf 12:54
Och kungen sade: "For honom till mig! Jag vill knyta honom till min person." Och nar [Josef kommit och] sagt [vad han hade att saga] sade [kungen]: "[Fran och med] denna dag star du oss nara; du skall ha en hog stallning och du ager vart fortroende
Verse 55 — Surah Yusuf 12:55
[Josef] svarade: "Anfortro mig tillsynen over landets forradshus; jag kommer att vara en god och kunnig forvaltare
Verse 56 — Surah Yusuf 12:56
Pa detta satt gav Vi Josef makt och myndighet i [Egypten]. Han kunde rora sig fritt och sla sig ned var han behagade. Vi valsignar den Vi vill med Var nad och Vi later inte dem som gor det goda och det ratta ga miste om sin lon
Verse 57 — Surah Yusuf 12:57
Men for dem som tror och standigt fruktar Gud ar den basta lonen den [som vantar] i det kommande livet
Verse 58 — Surah Yusuf 12:58
[EN DAG efter manga ar] kom Josefs broder [till Egypten] och de fick foretrade hos honom. Han kande [genast] igen dem, men for dem var han en framling
Verse 59 — Surah Yusuf 12:59
Och nar han hade forsett dem med [spannmal och] proviant for aterfarden, sade han: "Tag med er [pa er nasta resa] er halvbroder pa er faders sida [som jag vill traffa]! Har jag inte vagt upp [at er] med fulla matt? Har jag inte visat stor gastfrihet
Verse 60 — Surah Yusuf 12:60
Tar ni inte honom med er till mig har jag inte ett enda matt [spannmal] mer for er och ni skall inte fa komma i min narhet
Verse 61 — Surah Yusuf 12:61
De svarade: "Vi skall forsoka locka honom ifran hans fader. Vi skall gora [sa gott vi kan]
Verse 62 — Surah Yusuf 12:62
Och [Josef] sade till sina tjanare: "Lagg tillbaka i deras packfickor varorna [de forde med sig hit], sa finner de dem vid hemkomsten till de sina, och sa kommer de forhoppningsvis tillbaka hit
Verse 63 — Surah Yusuf 12:63
Och nar [Josefs broder] atervande till sin fader sade de: "Fader! Vi kommer inte att fa handla till oss [mer] spannmal [om vi inte tar med oss var unge broder]. Lat darfor var broder folja med oss sa att vi far skaffa [vad vi behover]. Vi skall se efter honom val
Verse 64 — Surah Yusuf 12:64
[Jakob] svarade: "Skall jag anfortro honom at er sa som jag en gang anfortrodde er hans broder [Josef]? Nej, ingen vakar battre over oss an Gud, den Barmhartigaste av de barmhartiga
Verse 65 — Surah Yusuf 12:65
Och nar de oppnade sina packningar fann de varorna som aterlamnats till dem [och] de sade: "Fader! Vad kunde vi mer begara? Har ar de varor [vi forde med oss for att byta dem mot spannmal]; de har aterlamnats till oss. Nu kan vi sorja for var familj! Vi skall ta val hand om var broder och [om han foljer med oss], kommer vi att fa annu en kamellast [spannmal] - en lattfangen last
Verse 66 — Surah Yusuf 12:66
[Jakob] sade: "Jag kommer inte att lata honom folja med er forran ni infor Gud forpliktar er att fora honom tillbaka till mig, savida ni inte sjalva alla mister livet." Och nar de avlade sitt lofte sade han: "Gud skall vaka over att vi uppfyller vara ataganden
Verse 67 — Surah Yusuf 12:67
[Vidare] sade han: "Mina soner! Ga inte alla in [i staden] genom en och samma port utan [sprid er i grupper och] ga in genom flera portar. Dock kan jag inte pa nagot satt skydda er mot [det som] Gud [beslutar]; Gud [ensam] har avgorandet i Sin hand; till Honom satter jag min lit. Alla som vill ha [ett maktigt] stod skall satta sin lit till Honom
Verse 68 — Surah Yusuf 12:68
Och nar de gick in [i staden genom olika portar] sa som deras fader hade uppmanat dem att gora, var de inte skyddade mot [det som Gud hade beslutat]. [Med sina ord ville Jakob] ingenting annat an stilla oron [for sonerna] i sitt hjarta; med den kunskap Vi skankt honom insag han klart [att Guds vilja alltid maste ske], men om detta ar de flesta manniskor okunniga
Verse 69 — Surah Yusuf 12:69
OCH NAR [broderna] fick stiga fram infor Josef tog han sin broder [Benjamin] i famnen och viskade till honom: "Jag ar din broder; glom din sorg over vad de [en gang] gjorde [mot oss]
Verse 70 — Surah Yusuf 12:70
Nar [Josef] sag till att de fick sin proviant [for aterfarden] lade han [kungens] dryckesbagare i sin broders packficka. Och [nar de var pa vag ut ur staden hejdades de av] en utropare som ropade till dem: "Ni dar i karavanen! Ni har gjort er skyldiga till stold
Verse 71 — Surah Yusuf 12:71
[Broderna] fragade [utroparen och dem som var med honom]: "Vad ar det ni saknar
Verse 72 — Surah Yusuf 12:72
De sade: "Vi saknar kungens dryckesbagare och den som aterlamnar den skall fa en kamellast [av spannmal i beloning]." Och [utroparen tillade]: "Det ar jag som har ansvaret for detta
Verse 73 — Surah Yusuf 12:73
[Broderna] sade: "Vid Gud! Ni skall veta att vi inte har kommit for att valla skada har i landet! Och vi ar inga tjuvar
Verse 74 — Surah Yusuf 12:74
[Egyptierna] sade: "Men hur skall [garningsmannen] straffas, om det ar sa att ni ljuger
Verse 75 — Surah Yusuf 12:75
[Broderna] svarade: "Den i vars packfickor [bagaren] patraffas skall betala for detta med sin frihet; sa straffar vi dem som begar en sadan oratt
Verse 76 — Surah Yusuf 12:76
[De fordes till Josef] och han borjade med halvbrodernas packning innan han sokte igenom sin broder [Benjamins] packning; till sist drog han darifran fram [bagaren]. Pa detta satt lat Vi handelserna gynna Josef. Enligt den kungliga lagen var det omojligt for honom att halla kvar sin broder, om inte Gud hade velat detta. [Genom att ge honom kunskap] upphojer Vi den Vi vill till en hogre rang; men over alla som ager kunskap star En som ager all kunskap
Verse 77 — Surah Yusuf 12:77
[Och Josefs broder] sade: "Om han har stulit sa har en broder till honom stulit fore honom!" Men Josef lat dem inte ana vad han tankte utan beholl det inom sig; och han sade for sig sjalv: "Ni ar i ett varre lage [an han] - och Gud kanner val till vad ni pastar [om oss]
Verse 78 — Surah Yusuf 12:78
De sade: "[Adle och] maktige herre! Han har en fader i hog alder. Satt darfor en av oss i fangelse i hans stalle. Vi kan se att du ar en god och rattradig manniska
Verse 79 — Surah Yusuf 12:79
Han svarade: "Det skulle strida mot Guds lag om vi anholl en annan an den hos vilken vi aterfann var egendom; i sa fall gjorde vi oss skyldiga till en svar oratt
Verse 80 — Surah Yusuf 12:80
Och nar de forstod att han inte kunde bevekas gick de at sidan for att radgora med varandra. Den aldste av dem sade: "Minns ni inte att var fader tog ett hogtidligt lofte av oss infor Gud och att vi en gang tidigare svek [vart lofte] nar det gallde Josef? Jag kommer darfor inte att lamna detta land forran min fader ger sitt tillstand eller Gud domer till min forman; Han ar den baste av domare
Verse 81 — Surah Yusuf 12:81
Vand nu tillbaka till var fader och sag: "Fader! Din son har stulit! Vi berattar bara vad vi fatt veta. Vi kunde inte vara pa var vakt mot det oforutsebara
Verse 82 — Surah Yusuf 12:82
Fraga [manniskorna i] den stad dar vi befann oss, och dem i vars karavan vi fardades hit, [sa skall du finna att] vi sager sanningen
Verse 83 — Surah Yusuf 12:83
[NAR DE hade atervant till sin fader och berattat allt], sade han: "[Detta kan inte vara sanningen]! Ni har latit [onda] ingivelser driva er till [vad ni inte kan beratta]. Talamod, du skona [dygd, ar vad jag nu maste visa: ingen klagan och inga forebraelser]! Kanske skall Gud lata dem alla atervanda till mig; Han ar den Allvetande, den Vise
Verse 84 — Surah Yusuf 12:84
Han vande sig ifran dem med en tung suck: "Hur svar ar inte saknaden efter Josef!" Hans blick skymdes [av tarar] och han forsjonk i stum sorg
Verse 85 — Surah Yusuf 12:85
[Sonerna] sade: "Gud Sig forbarme! Skall du inte sluta att tanka pa Josef, forran du ligger for doden eller din halsa ar bruten
Verse 86 — Surah Yusuf 12:86
Han svarade: "Min sorg och min smarta anfortror jag bara Gud och Gud har latit mig veta nagot som ni inte vet
Verse 87 — Surah Yusuf 12:87
Bege er [nu] i vag, mina soner, for att forska efter Josefs och hans broders oden - och ge aldrig upp hoppet om Guds nad som stillar all oro och lindrar all sorg. Ingen utom den som fornekar sanningen ger upp hoppet om att fa erfara den trost som Guds nad skanker
Verse 88 — Surah Yusuf 12:88
[SONERNA atervande till Egypten och] da de fick foretrade [hos Josef] sade de: "[Adle och] maktige herre! Olyckor har drabbat oss och var familj och vi har nu [bara] varor utan storre varde med oss. Ge oss dock av barmhartighet ett helt matt [spannmal]! Gud belonar de barmhartiga
Verse 89 — Surah Yusuf 12:89
Han svarade: "Har ni glomt vad ni gjorde mot Josef och hans broder, fastan ni inte insag [vidden av er handling]
Verse 90 — Surah Yusuf 12:90
[Och] de utbrast: "Ar du da Josef?" Han svarade: "Jag ar Josef och har ar min broder. Gud har sannerligen varit god mot oss! Den som fruktar Honom och bar motgangen med talamod [skall se att] Gud inte later den som gor det goda och det ratta ga miste om sin lon
Verse 91 — Surah Yusuf 12:91
[Broderna] sade: "Store Gud! Gud har gett dig foretrade framfor oss och vi, vi var sannerligen syndare
Verse 92 — Surah Yusuf 12:92
[Josef] sade: "I dag skall ingen forebraelse riktas mot er och Gud, som ar den Barmhartigaste av de barmhartiga, skall forlata er synd
Verse 93 — Surah Yusuf 12:93
Ge er nu i vag och tag med er denna min skjorta. Lagg den over min faders ansikte - da skall han aterfa sin syn. Atervand sedan till mig med hela er familj
Verse 94 — Surah Yusuf 12:94
OCH I samma stund som [sonernas] karavan avgick, sade deras fader [till dem som omgav honom]: "[Det ar som om] vinden for med sig en doft av Josef - tro nu bara inte att mitt forstand har blivit omtocknat
Verse 95 — Surah Yusuf 12:95
De svarade: ”Gode Gud! Haller du annu fast vid dina gamla forvirrade tankar?”
Verse 96 — Surah Yusuf 12:96
Men da den [av sonerna] som kom med den glada nyheten lade [Josefs skjorta] over hans ansikte sag han ater klart [och] utropade: "Sa jag er inte att Gud har latit mig veta nagot som ni inte vet
Verse 97 — Surah Yusuf 12:97
[Sonerna] svarade: "Fader! Be Gud om forlatelse for oss - vi var sannerligen syndare
Verse 98 — Surah Yusuf 12:98
Han sade: "Jag skall be till min Herre att Han forlater er; Han ar Den som standigt forlater, Den som standigt visar barmhartighet
Verse 99 — Surah Yusuf 12:99
OCH NAR de [alla efter ankomsten till Egypten] steg fram infor Josef, omfamnade han sina foraldrar och sade: "Valkomna till Egypten! [Har skall ni,] om det ar Guds vilja, leva i fred och trygghet
Verse 100 — Surah Yusuf 12:100
Och han anvisade foraldrarna hedersplatsen [vid sin sida]; och de foll alla ned pa sina ansikten [for att betyga honom sin vordnad]. Och [Josef] sade: "Fader! Detta ar inneborden av min drom for lange sedan, som min Herre nu har latit bli verklighet. I Sin godhet befriade Han mig ur fangelset och Han har fort er till mig fran oknen, sedan Djavulen hade satt ovanskap mellan mig och mina broder. Min Herre ar outgrundlig [i Sina visa beslut och] i genomforandet av Sin vilja. Han ar den Allvetande, den Vise
Verse 101 — Surah Yusuf 12:101
[Och Josef bad:] "Herre! Du har gett mig makt och Du har skankt mig en djupare forstaelse av inneborden i det som sker. Himlarnas och jordens Skapare! Du ar min Beskyddare i detta liv och i det kommande. Lat mig do i underkastelse under Din vilja och lat mig forenas med de rattfardiga
Verse 102 — Surah Yusuf 12:102
VI UPPENBARAR dessa for dig okanda ting [Muhammad]; eftersom du inte var med [hans broder] da de fattade sitt beslut och tankte ut sin onda plan
Verse 103 — Surah Yusuf 12:103
De flesta manniskor uppnar inte tron, hur mycket du an onskar det
Verse 104 — Surah Yusuf 12:104
du begar ingen ersattning av dem for det [budskap som du framfor till dem] - det ar ingenting mindre an en paminnelse till alla folk
Verse 105 — Surah Yusuf 12:105
Hur manga ar inte de tecken i himlarna och pa jorden som de gar forbi och vander sig ifran [utan att agna dem en tanke]
Verse 106 — Surah Yusuf 12:106
Och de flesta av dem, om de [alls] tror pa Gud, satter medhjalpare vid Hans sida
Verse 107 — Surah Yusuf 12:107
Kan de vara sakra pa att Guds straffande vrede inte skall drabba dem eller att den Yttersta stunden inte skall overraska dem nar de inte anar nagot
Verse 108 — Surah Yusuf 12:108
Sag [Muhammad]: "Detta ar min vag: jag uppmanar [er] med klarsyn och insikt att dyrka Gud - jag och de som foljer mig. Stor ar Gud i Sin harlighet - [fjarran fran] de medhjalpare som de satter vid Hans sida och som jag tar avstand fran
Verse 109 — Surah Yusuf 12:109
Fore dig har Vi inte sant andra [som sandebud] an man, som Vi gav del av [Var] uppenbarelse, tillhorande de folk [till vilka de sandes]. Har [dagens fornekare] aldrig begett sig ut i varlden och sett [sparen som visar] vad slutet blev for deras foregangare [som avvisade Vara budskap som logn]? Det eviga livet ar battre for dem som fruktar Gud [an detta liv]! Anvander ni inte ert forstand
Verse 110 — Surah Yusuf 12:110
Till sist - nar sandebuden hade gett upp hoppet om [att vinna sina landsman for tron] och att [kunna tillbakavisa] anklagelserna for logn - nadde dem Var hjalp och de raddades som Vi ville radda - men ingen kan hindra Var straffande [vrede fran] att sla ned pa de obotfardiga syndarna
Verse 111 — Surah Yusuf 12:111
I berattelserna om dessa profeter ligger forvisso lardomar for manniskor som har forstand. [Det] ar har inte fraga om uppdiktade handelser - nej, [detta ar en uppenbarad Skrift] som bekraftar vad som annu bestar [av aldre tiders uppenbarelser], framstaller allt i fasta och klara [vandningar] och [ger] dem som vill tro vagledning och nad