Swedish - Chapter 14 - Ibrahim

Alif lam ra. [DETTA AR] en helig Skrift som Vi har uppenbarat for dig, for att du skall leda manniskorna ut ur morkret till ljuset enligt deras Herres vilja, till den vag, som for till den Allsmaktige som allt lov och pris tillhor

till Gud som ar Herre over allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar. Domda ar de som fornekar sanningen! [De hotas av] ett strangt straff

som satter livet har pa jorden hogre an det eviga livet och hindrar [andra] att folja Guds vag och vill fa den att framsta som krokig. De har natt syndens yttersta grans

VI HAR aldrig sant ett sandebud som inte talade samma sprak som det folk [till vilket han sandes], sa att han klart kunde lagga fram [sitt budskap] for dem. Men Gud later den ga vilse som vill [ga vilse], och Han vagleder den som vill [vagledas] - Han ar den Allsmaktige, den Allvise

Vi sande Moses med Vara budskap [och befallde honom]: "Led ditt folk ut ur morkret till ljuset och paminn dem om Guds dagar!" I detta ligger forvisso budskap till var och en som star fast i motgangen och som tackar [Gud] i allt

Och da talade Moses till sitt folk [och sade]: "Minns Guds valgarningar mot er nar Han raddade er fran Faraos anhang, som tillfogade er svara lidanden och slaktade era soner och [bara] skonade era kvinnor - detta var en hard provning som er Herre lade pa er

Och [minns att] er Herre tillkannagav [for er]: 'Om ni visar tacksamhet skall Jag ge er en storre [beloning], men om ni visar otacksamhet skall Jag sannerligen ge er ett strangt straff!'”

Och Moses sade: "Om ni - och alla pa denna jord - fornekar [Honom, skall ni tanka pa att] Gud ar Sig sjalv nog och att allt lov och pris tillhor Honom

HAR NI inte hort berattas om dem som levde fore er, Noas folk och stammarna Aad och Thamud och de som kom efter dem? Ingen kanner dem [nu] utom Gud. Sandebuden kom till dem med klara bevis, men med handerna for munnen svarade de: "Vi tror inte pa det [budskap] som ni [sager att ni] har blivit anfortrodda, och vi oroas av starka misstankar om [det verkliga syftet bakom] era maningar till oss

Sandebuden sade: "Kan nagon tvivla pa att Gud [finns], himlarnas och jordens Skapare? Han kallar er for att ge er forlatelse for era synder och ge er anstand till en [av Honom] faststalld dag." [Men] de svarade: "Ni ar bara dodliga manniskor som vi som vill hindra oss fran att dyrka vad vara forfader dyrkade. Lat oss da fa ett klart bevis [for att ni har sants av Gud]

Sandebuden svarade: "Ja, vi ar bara dodliga manniskor som ni; men Gud visar den Han vill av Sina tjanare Sin nad. Och for oss ar det inte mojligt att ge er ett bevis [for vart uppdrag] utan Guds tillatelse - till Honom skall alla troende satta sin lit

Hur skulle vi kunna annat an satta var lit till Gud, nar det ar Han som har visat oss vagen? Helt visst skall vi taligt utharda det onda ni [har i sinnet] mot oss; ja, alla som soker [ett maktigt] stod skall satta sin lit till Gud

Men de som fornekade sanningen sade till sandebuden: "Vi kommer helt sakert att jaga bort er fran vart land, om ni inte atervander till var tro!" Deras Herre lat da sandebuden veta genom en uppenbarelse: "Vi skall forvisso forgora de orattfardiga manniskorna

men er skall vi lata leva kvar pa jorden nar de ar borta. Detta [lovar Jag] dem som bavar [vid tanken att de skall] foras fram infor Mig [for att domas] och fruktar Min varning

De bad till Gud om sanningens seger. [Och da] tvingades var overmodig fiende till sanningen pa kna

Hans mal ar helvetet, och dar maste han slacka sin torst med en [dryck av] blod och var

som han lappjar pa och maste tvinga sig att svalja. Doden lurar pa honom fran alla hall men han dor inte; ett tungt straff vantar honom

De som fornekar sin Herre, deras handlingar kan liknas vid askan som sopas bort av vinden en stormig dag; inte ens [det goda] som de har gjort skall vara dem till nytta - [att forneka Gud] ar att ga till syndens yttersta grans

KAN DU inte se att Gud har skapat himlarna och jorden i enlighet med en plan och ett syfte? Om Han sa vill, skall Han lata er ga under och satta ett nytt slakte [i ert stalle]

detta ar ingen svarighet for Gud

Alla skall trada fram infor Gud [pa Domens dag] och de svaga kommer att saga till de hogmodiga [som ansag sig veta bast]: "Det var er vi foljde. Kan ni nu befria oss fran nagon del av Guds straff?" [Och de] skall svara: "Om Gud hade visat oss vagen [till tron] skulle vi helt sakert ha lett er [dit]. For oss andrar det ingenting om vi klagar och jamrar oss eller om vi bar [vart ode] med jamnmod; det finns ingen plats dit vi kan fly

Och nar Guds dom har fallit skall Djavulen saga: "Gud gav er ett lofte och loftet var sant. Jag har ocksa gett er loften, men jag har svikit dem. Jag hade ingen myndighet over er, men jag kunde kalla pa er och [nar jag kallade pa er] besvarade ni min kallelse. Klandra da inte mig; klandra er sjalva. Jag kan inte hjalpa er och ni kan inte hjalpa mig. Jag tar avstand fran det [ni forr gjorde, da] ni gav mig en plats vid Guds sida." Ja, de som begar [sadan svar] oratt har ett plagsamt straff att vanta

Men de som tror och lever ett rattskaffens liv skall foras till lustgardar, vattnade av backar, dar de skall forbli till evig tid i enlighet med deras Herres vilja, och dar [anglarna] skall valkomna dem med fredshalsningen

HAR DU inte tankt pa den liknelse som Gud framstaller om det goda ordet? [Det goda ordet] ar som ett starkt och friskt trad, fast rotat, som stracker sina grenar mot skyn

[ett trad] som enligt sin Herres vilja standigt bar frukt. Gud framstaller [Sina] liknelser for manniskorna for att [vacka dem till] eftertanke

Men det usla ordet ar som ett uselt, sjukt trad, som rycks upp med rotterna ur jorden - det saknar faste

Gud starker de troende med det ord vars sanning star fast i denna varld och i evigheten; men de orattfardiga later Han ga vilse. - Gud gor vad Han vill

VAD TANKER du om dem som har bytt bort Guds valgarningar mot fornekandet av sanningen och [pa sa satt] har dragit sitt folk med sig ned i forintelsens boning

helvetet, vars eld de skall fa smaka? I sanning en fasansfull boning

De satte medgudar vid Guds sida och ledde darigenom [andra] bort fran Hans vag. Sag: "Glads [at livet medan ni kan]; malet for er fard ar Elden

[Muhammad!] Sag till Mina tjanare som ar sanna troende, att de inte skall fortrottas att forratta bonen och ge av det som Vi har skankt dem for deras forsorjning, i det tysta eller oppet, innan den Dag kommer da allt kopslaende ar forbi och ingen [kan ingripa till forman for en] van

Det ar Gud som har skapat himlarna och jorden och som later regn falla fran skyn for att darmed frambringa frukter for er forsorjning; [det ar Han] som har gett er skepp, som seglar over haven pa Hans befallning, och som har skapat floderna till er nytta

och [det ar Han] som har gett er solen och manen, som loper [i sina banor] utan att fortrottas, och [Han] som har gett er natten och dagen for era behov

Han ger er nagot av allt det som ni ber Honom om, och om ni ville rakna Guds valgarningar, skulle ni aldrig kunna precisera deras antal. Men manniskan ar sannerligen alltid beredd till fornekelse och synd och djupt otacksam

OCH SE, Abraham [bad till Gud och] sade: "Herre! Gor detta land till en trygg tillflykt och bevara mig och mina soner fran att aterfalla i avgudadyrkan

hur manga manniskor, Herre, har inte dessa [avgudar] lett vilse! Jag skall darfor [bara] rakna den som foljer mig i tron till de mina; den som inte lyder mig [far hoppas pa Din barmhartighet], eftersom Du ar standigt forlatande, barmhartig

Herre! Jag har latit nagra av de mina bosatta sig i en dal, som inte ar lampad for jordbruk, nara Ditt heliga hus, Herre, och dar skall de forratta regelbunden bon. Lat manniskornas hjartan fyllas av tillgivenhet for dem [och av langtan att besoka dem] sa att de kan fa [hjalp av dem till] sin forsorjning och darfor kanna tacksamhet [mot Dig]

Herre! Du vet vad vi haller hemligt och vad vi oppet tillkannager - ingenting kan forbli dolt for Gud, vare sig pa jorden eller i himlen

Jag lovar och prisar Gud, som pa min alders host har gett mig Ismael och Isak! Min Herre hor sannerligen [manniskornas] bon

Herre! Gor mig [stark] sa att jag forrattar bonen utan att fortrottas och gor att nagra bland mina efterkommande [likasa ar uthalliga i bonen]! Herre, hor min bon

och ge mig, Herre, mig och mina foraldrar och alla troende, Din forlatelse den Dag da rakenskap skall avlaggas

TRO INTE att Gud forbiser vad syndarna gor; Han ger dem bara anstand till den Dag da deras ogon skall stirra med slocknad blick

dar de skyndar fram med strackt hals och utan att kunna ta ogonen fran [de fasansfulla synerna] - med [en isande] tomhet i hjartat

Varna manniskorna for den Dag da straffet nar dem, da de som standigt begick oratt kommer att saga: "Herre! Ge oss en kort frist sa att vi far [tid att] besvara Din kallelse och folja sandebuden!" [Men de skall fa till svar:] "Gick ni inte forut ed pa att det for er inte fanns nagon nedgang

Men ni levde pa samma boplatser som era syndiga [foregangare], och ni har fatt klara besked om hur Vi gick till vaga mot dem, och Vi har framstallt [manga] liknelser for er

De smidde onda planer, men Gud kande deras planer och [skulle ha omintetgjort dem] aven om man med deras hjalp hade kunnat flytta berg

TRO INTE att Gud bryter det lofte Han gav Sina sandebud; Gud ar allsmaktig och hamnden ar Hans

[Hans lofte skall infrias] den Dag da jorden forvandlas till en annan jord och himlarna [till andra himlar] och da [alla] skall stiga fram infor den Ende Guden, som harskar over allt med oinskrankt makt

Och den Dagen skall du fa se de obotfardiga syndarna, kedjade vid varandra

iforda klader av beck, med ansiktena skymda av eld

[Alla skall stiga fram infor Honom] for att Gud skall ge var och en den lon han har fortjanat [med sina handlingar]; Gud ar snar att kalla till rakenskap