Verse 1 — Surah Ta-Ha 20:1
Verse 2 — Surah Ta-Ha 20:2
VI HAR inte uppenbarat Koranen for dig for att valla dig oro och bekymmer
Verse 3 — Surah Ta-Ha 20:3
[nej, den ar] bara en paminnelse till dem som fruktar [Gud]
Verse 4 — Surah Ta-Ha 20:4
sand av Honom som har skapat jorden och de hogsta himlarna
Verse 5 — Surah Ta-Ha 20:5
den Naderike som tronar [over skapelsen] i Sin allmakts harlighet
Verse 6 — Surah Ta-Ha 20:6
Honom tillhor allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar och allt som finns daremellan och allt som marken gommer
Verse 7 — Surah Ta-Ha 20:7
Vare sig du sager hogt [vad du tanker eller inte, vet Han det], eftersom Han kanner [manniskans] hemligheter och det som ar an djupare dolt
Verse 8 — Surah Ta-Ha 20:8
Gud - ingen gudom finns utom Han; Hans ar fullkomlighetens skona namn
Verse 9 — Surah Ta-Ha 20:9
HAR DU [Muhammad] hort berattelsen om Moses
Verse 10 — Surah Ta-Ha 20:10
Han hade sett en eld [pa avstand] och sade till de sina: "Stanna har! Jag har upptackt en eld; kanske kan jag hamta en fackla at er darifran eller raka [nagon] vid elden som visar oss vagen
Verse 11 — Surah Ta-Ha 20:11
Men nar han narmade sig kallade en rost pa honom: "Moses
Verse 12 — Surah Ta-Ha 20:12
Jag ar din Herre! Tag av dina sandaler; du star namligen i den heliga dalen Tuwa
Verse 13 — Surah Ta-Ha 20:13
Jag har utvalt dig [till profet]; lyssna nu noga till det som skall uppenbaras [for dig]
Verse 14 — Surah Ta-Ha 20:14
Jag ar Gud. Ingen gudom finns utom Jag. Dyrka Mig darfor och forratta bonen for att minnas Mig
Verse 15 — Surah Ta-Ha 20:15
Den Yttersta stunden skall komma, aven om Jag haller dess [ankomst] hemlig, for att var och en skall lonas for det som han har stravat mot
Verse 16 — Surah Ta-Ha 20:16
Lat darfor ingen som fornekar den och som [bara] foljer sitt eget sinne, rubba dig i din tro pa den - annars stortar du dig i fordarvet
Verse 17 — Surah Ta-Ha 20:17
Moses, vad ar det du har i din hogra hand
Verse 18 — Surah Ta-Ha 20:18
Han svarade: "Det ar min stav, som jag stoder mig pa och som jag anvander for att skala av lov fran traden for mina far; jag har ocksa annan nytta av den
Verse 19 — Surah Ta-Ha 20:19
[Gud] sade: "Kasta den ifran dig, Moses
Verse 20 — Surah Ta-Ha 20:20
[Moses] kastade den och se, da blev den till en orm, som kvickt ville slingra sig undan
Verse 21 — Surah Ta-Ha 20:21
[Gud] sade: "Grip nu tag i den och var inte radd! Vi skall lata den aterga till sitt forra tillstand
Verse 22 — Surah Ta-Ha 20:22
Tryck din hand [under kladerna] mot kroppens sida; da du drar fram den [skall den vara] skinande vit, utan en flack - ett andra tecken [efter tecknet med staven]
Verse 23 — Surah Ta-Ha 20:23
Vi har namligen velat lata dig se nagra av Vara stora tecken
Verse 24 — Surah Ta-Ha 20:24
Bege dig [nu] till Farao, som har gatt for langt i sitt overmod
Verse 25 — Surah Ta-Ha 20:25
[Moses] sade: "Herre! Oppna mitt brost [for Ditt ljus]
Verse 26 — Surah Ta-Ha 20:26
och gor min uppgift latt
Verse 27 — Surah Ta-Ha 20:27
och los min tungas band
Verse 28 — Surah Ta-Ha 20:28
sa att de forstar mina ord
Verse 29 — Surah Ta-Ha 20:29
och ge mig som medhjalpare en av de mina
Verse 30 — Surah Ta-Ha 20:30
Aron, min broder
Verse 31 — Surah Ta-Ha 20:31
Lat honom bli ett stod for mig
Verse 32 — Surah Ta-Ha 20:32
och lat honom dela min uppgift
Verse 33 — Surah Ta-Ha 20:33
sa att vi ofortrottligt far prisa Din harlighet
Verse 34 — Surah Ta-Ha 20:34
och standigt minnas Dig
Verse 35 — Surah Ta-Ha 20:35
Du som ser oss [som vi ar med vara fel och brister]
Verse 36 — Surah Ta-Ha 20:36
[Gud] sade: "Moses! Allt det som du har bett om har beviljats dig
Verse 37 — Surah Ta-Ha 20:37
Vi har redan en gang visat dig Var nad
Verse 38 — Surah Ta-Ha 20:38
da Vi gav din moder denna ingivelse
Verse 39 — Surah Ta-Ha 20:39
Lagg honom i en kista och satt ut den i floden; floden skall fora [kistan] till stranden och en som ar Min fiende och hans fiende skall [finna honom och] ta sig an honom.' Och Jag omgav dig med Min karlek och du vaxte upp under Mina ogon
Verse 40 — Surah Ta-Ha 20:40
Och da gick din syster [till Farao palats] och sade: 'Skall jag visa er till [en kvinna] som kan ta hand om honom [och amma honom]?' Sa gav Vi dig tillbaka till din moder, sa att hennes ogon fick gladjas och hon glomde sin sorg. [Nar du hade natt vuxen alder] dodade du en man. Vi befriade dig fran angesten [over detta] men provade dig med [andra svara] provningar. Darpa vistades du flera ar hos folket i Madyan; och nu, Moses, har du enligt Mitt beslut kommit [till Vart mote]
Verse 41 — Surah Ta-Ha 20:41
Jag har namligen knutit dig till Mig sjalv
Verse 42 — Surah Ta-Ha 20:42
Bege er [nu] i vag med Mina budskap, du och din broder, och lat inte trotthet hindra er att anropa Mig
Verse 43 — Surah Ta-Ha 20:43
Ga till Farao - han har gatt for langt i sitt overmod
Verse 44 — Surah Ta-Ha 20:44
men tala till honom i forsonliga ordalag; kanske formas han da till eftertanke eller grips av fruktan
Verse 45 — Surah Ta-Ha 20:45
De svarade: "Herre! Vi ar radda att han skall hindra oss i vart uppdrag eller ga fram mot oss med vald
Verse 46 — Surah Ta-Ha 20:46
[Gud] svarade: "Ni har ingenting att frukta! Jag skall vara med er; Jag hor och ser [allt]
Verse 47 — Surah Ta-Ha 20:47
Ga nu till honom och sag: 'Vi ar din Herres sandebud. Lat Israels barn lamna landet med oss och straffa dem inte! Vi for med oss till dig ett tecken fran din Herre. [Guds] fred skall vara med den som foljer [Hans] vagledning
Verse 48 — Surah Ta-Ha 20:48
Det har uppenbarats for oss att [Hans] straff skall drabba dem som fornekar sanningen och vander den ryggen.'”
Verse 49 — Surah Ta-Ha 20:49
[Nar de fatt foretrade och Moses hade talat] sade [Farao]: "Vem, Moses, ar da er Herre
Verse 50 — Surah Ta-Ha 20:50
[Moses] svarade: "Han som ger at varje ting dess vasen och form och sedan leder det pa dess vag - Han ar var Herre
Verse 51 — Surah Ta-Ha 20:51
[Farao] sade: "Hur ar det da med de slakten som levde fore oss
Verse 52 — Surah Ta-Ha 20:52
[Moses] svarade: "Kunskapen om [vad som hant] dem finns hos min Herre, [upptecknad] i ett beslut; min Herre begar aldrig ett misstag och Han glommer ingenting
Verse 53 — Surah Ta-Ha 20:53
[DET AR] Han som har gjort jorden till er vagga och stakat ut pa den de vagar [ni har att folja for att fa er utkomst], och som later regn falla fran skyn - med detta later Vi vaxter spira av alla slag
Verse 54 — Surah Ta-Ha 20:54
[Av vaxterna och deras frukter] far ni livnara er och lata er boskap beta. I detta ligger helt visst budskap till manniskor som [styrs av] sitt fornuft
Verse 55 — Surah Ta-Ha 20:55
Av denna [jord] har Vi skapat er och till den later Vi er vanda tillbaka och ur den skall Vi [kalla] er att stiga fram annu en gang
Verse 56 — Surah Ta-Ha 20:56
FASTAN VI lat [Farao] se alla Vara tecken, forkastade han dem och vagrade att tro [pa Vara budskap]
Verse 57 — Surah Ta-Ha 20:57
Han sade: "Har du, Moses, kommit hit for att driva bort oss fran vart land med dina trollkonster
Verse 58 — Surah Ta-Ha 20:58
Vi skall sannerligen visa dig lika goda trollkonster som dina. Namn darfor tid for ett mote fran vilket vi inte skall utebli och du inte heller far [utebli] och en [for oss alla] lamplig plats
Verse 59 — Surah Ta-Ha 20:59
[Moses] svarade: "Det mote som du [vill kalla till] skall aga rum pa er stora hogtidsdag och lat folket samlas redan pa formiddagen
Verse 60 — Surah Ta-Ha 20:60
Farao drog sig tillbaka [med sina radgivare] for att planera hur de skulle ga till vaga; och [nar tiden for motet kom] infann han sig
Verse 61 — Surah Ta-Ha 20:61
Moses sade till dem: "Den av er som satter ihop logner om Gud drar olycka over sig; ja, Han skall forinta er med [Sitt] straff! Den som satter ihop logner om Gud ar domd att misslyckas
Verse 62 — Surah Ta-Ha 20:62
De overlade i avskildhet om vad som var att gora
Verse 63 — Surah Ta-Ha 20:63
och sade till varandra: "Dessa tva ar helt sakert trollkarlar vars avsikt ar att jaga bort oss fran vart land med sin trollkonst och att avskaffa vara foredomliga seder och bruk
Verse 64 — Surah Ta-Ha 20:64
Lat oss alltsa lagga fast var plan och sa ga fram pa en linje; och den som i dag tar hem spelet har sannerligen vunnit en lysande triumf
Verse 65 — Surah Ta-Ha 20:65
[Trollkarlarna] sade: "Antingen kastar du, Moses, [din stav] eller ocksa kastar vi forst
Verse 66 — Surah Ta-Ha 20:66
Han svarade: "Kasta ni - [jag vantar]!" Och deras trolldom gjorde sadan verkan att han tyckte sig se att deras rep och stavar verkligen rorde sig
Verse 67 — Surah Ta-Ha 20:67
Och Moses sinne fylldes av onda aningar
Verse 68 — Surah Ta-Ha 20:68
Vi sade: "Oroa dig inte! Det ar du som har overtaget
Verse 69 — Surah Ta-Ha 20:69
Kasta nu [staven] som du har i din hogra hand; den skall genast snappa at sig det som de har astadkommit. Vad de har astadkommit ar ingenting annat an trollkonster och trollkarlen uppnar aldrig nagot [bestaende med sina konster], vad hans syfte an ar
Verse 70 — Surah Ta-Ha 20:70
Och trollkarlarna [som sag sig besegrade] foll ned pa sina ansikten och ropade: "Vi tror pa Arons och Moses Herre
Verse 71 — Surah Ta-Ha 20:71
[Farao] sade: "Tror ni pa honom innan jag har gett er tillatelse? Han maste vara er mastare som har undervisat er i trolldom! Jag skall sannerligen hugga av er motsatt hand och fot och jag skall korsfasta er pa palmstammar utan att skona nagon, for att ni skall fa lara er vem av oss som utdomer de hardaste straffen och vems straff som varar langst
Verse 72 — Surah Ta-Ha 20:72
De svarade: "Aldrig skall vi satta [troheten mot] dig framfor de bevis [om sanningen] som vi fatt se, och inte heller framfor [troheten mot] Honom som har skapat oss! Besluta nu vad du har satt dig i sinnet - det enda du kan besluta om ar det som ror livet i denna varld
Verse 73 — Surah Ta-Ha 20:73
Vi tror nu pa var Herre och [ber Honom] om forlatelse for vara synder och for den trolldom som du har tvingat oss att bedriva. Gud ar den Baste och Han lever i evighet
Verse 74 — Surah Ta-Ha 20:74
DEN SOM [pa Uppstandelsens dag] kommer infor sin Herre som obotfardig syndare skall fa helvetet [pa sin lott]; dar far han inte do men kan inte heller leva
Verse 75 — Surah Ta-Ha 20:75
Men de som kommer infor Honom som troende efter att ha levt ett rattskaffens liv skall ges den hogsta vardigheten
Verse 76 — Surah Ta-Ha 20:76
for dem star Edens lustgardar beredda, vattnade av backar, dar de skall forbli till evig tid. Det ar lonen till dem som har renat sig [fran synd]
Verse 77 — Surah Ta-Ha 20:77
[EN DAG] gav Vi Moses befallningen: "Bege dig av under natten med Mina tjanare och roj for dem en torr vag genom havet; oroa dig inte for att [forfoljarna] skall hinna upp er och var inte radd [att vattenmassorna skall dranka er]
Verse 78 — Surah Ta-Ha 20:78
Farao forfoljde dem med sin har och vattenmassorna overvaldigade [och drankte] dem
Verse 79 — Surah Ta-Ha 20:79
i stallet for att visa sitt folk den ratta vagen hade Farao lett dem vilse
Verse 80 — Surah Ta-Ha 20:80
Soner av Israel! Vi raddade er fran er fiende och slot forbund med er pa hogra sidan av berget Sinai och gav er manna och vaktlar till foda
Verse 81 — Surah Ta-Ha 20:81
[och sade:] "At av det goda som Vi har skankt er men ga inte till overdrift [och satt er inte upp emot Mig i trots och olydnad] sa att Min vrede drabbar er! Den som drabbas av Min vrede ar forlorad
Verse 82 — Surah Ta-Ha 20:82
Men Jag ger forvisso den full forlatelse som angrar sig, antar tron och sedan lever ett rattskaffens liv och foljer vagledningen
Verse 83 — Surah Ta-Ha 20:83
[GUD SADE:] "Moses! Vad har formatt dig att lamna ditt folk med sadan bradska
Verse 84 — Surah Ta-Ha 20:84
Han svarade: "De foljer i mina spar; och jag har skyndat till Dig, Herre, for att vara Dig till lags
Verse 85 — Surah Ta-Ha 20:85
[Gud] sade: "I din franvaro har Vi satt ditt folk pa prov, och samariern har lett dem vilse
Verse 86 — Surah Ta-Ha 20:86
Moses atervande till sitt folk med vrede och sorg i hjartat [och] sade: "Har inte er Herre gett er ett frikostigt lofte, mitt folk? Har ni fatt vanta for lange pa att loftet [skulle infrias], eller onskar ni att Guds vrede skall drabba er och svek darfor ert lofte till mig
Verse 87 — Surah Ta-Ha 20:87
De svarade: "Vi brot inte vart lofte till dig av egen drift; men vi tyngdes av bordan av [det egyptiska] folkets smycken och sa kastade vi dem ifran oss, liksom samariern gjorde
Verse 88 — Surah Ta-Ha 20:88
Darefter [- sa sade de till Moses -] tillverkade han [av det nedsmalta guldet] nagot som liknade en kalv och som lat hora ett bolande ljud; och de sade [till varandra]: "Detta ar var gud och aven Moses gud - men det har han [nu] glomt
Verse 89 — Surah Ta-Ha 20:89
Markte de inte att den inte svarade dem och varken gjorde dem skada eller var dem till nytta
Verse 90 — Surah Ta-Ha 20:90
Och tidigare hade Aron sagt till dem: "Har har ni provats, mitt folk, [och inte bestatt provet]; er Herre ar den Naderike [och ingen annan]! Folj nu mig och lyd mina befallningar
Verse 91 — Surah Ta-Ha 20:91
De svarade: "Vi kommer inte att sluta att dyrka den forran Moses atervander till oss
Verse 92 — Surah Ta-Ha 20:92
[Och nar Moses aterkom] sade han: "Aron! Nar du sag dem sla in pa en ond vag, [vad hindrade dig]
Verse 93 — Surah Ta-Ha 20:93
fran att folja mina [foreskrifter]? Du har ju handlat i strid med min befallning
Verse 94 — Surah Ta-Ha 20:94
[Aron] svarade: "Son av min moder! Grip mig inte i skagget och inte heller i haret! [Mitt skal att inte ingripa ar att] jag var orolig att du skulle forebra mig att ha vallat splittring bland Israels barn i strid med din foreskrift
Verse 95 — Surah Ta-Ha 20:95
[Moses] sade: "Och du, samarier! Vad ville du uppna [med detta]
Verse 96 — Surah Ta-Ha 20:96
Han svarade: "Jag sag vad de inte kunde se, och tog darfor en handfull av det som [Guds] sandebud hade lamnat kvar och kastade det ifran mig; nagot i mitt inre drev mig till detta
Verse 97 — Surah Ta-Ha 20:97
[Moses] sade: ”Bort harifran! Ditt [straff] i livet skall vara att [alltid] saga: 'ror mig inte!' Och du skall [en Dag] kallas till ett mote, fran vilket du inte kan utebli. Se nu pa din gud, som du inte vill upphora att dyrka – jag svar att bilden skall smaltas ned i eld och att [det som aterstar] skall kastas i havet
Verse 98 — Surah Ta-Ha 20:98
Er Gud ar en Gud - det finns ingen annan gud an Han och Han omfattar allt med Sin kunskap
Verse 99 — Surah Ta-Ha 20:99
SA BERATTAR Vi for dig nagot av det som hande i det forgangna och Vi har [med Koranen] gett dig en [slutlig] paminnelse fran Oss
Verse 100 — Surah Ta-Ha 20:100
De som vander ryggen at Var [paminnelse] skall ha en [tung] borda att bara pa Uppstandelsens dag
Verse 101 — Surah Ta-Ha 20:101
de skall bara den for evigt, men pa Uppstandelsens dag skall denna borda kannas outhardligt tung
Verse 102 — Surah Ta-Ha 20:102
den Dag da det skall stotas i basunen och Vi skall samla alla de obotfardiga syndarna med [av fasa] stelnad blick
Verse 103 — Surah Ta-Ha 20:103
viskande till varandra: "Vi levde [dar] hogst tio [dagar]
Verse 104 — Surah Ta-Ha 20:104
Vi vet bast vad de kommer att saga; den klokaste, den med det basta omdomet bland dem kommer att saga: "Vi levde [dar] bara en dag
Verse 105 — Surah Ta-Ha 20:105
OCH DE fragar dig [vad som hander med] bergen [pa Uppstandelsens Dag]. Sag: "Min Herre skall forvandla dem till fin sand som [vinden] blaser undan
Verse 106 — Surah Ta-Ha 20:106
och Han skall lamna [jordens yta] utslatad och ode
Verse 107 — Surah Ta-Ha 20:107
utan dalar eller hojder
Verse 108 — Surah Ta-Ha 20:108
Den Dagen skall [alla] utan krumbukter folja roparens kallelse; alla roster skall tystna infor den Naderike och ingenting skall horas utom [det dampade, knappt fornimbara] ljudet av trampande fotter
Verse 109 — Surah Ta-Ha 20:109
Den Dagen skall ingen forbon vara till nytta utom fran den som fatt den Naderikes tillstand och vars ord Han har godkant
Verse 110 — Surah Ta-Ha 20:110
Han vet allt vad [manniskor] kan veta och allt som ar dolt for dem, men de kan inte na Honom med [sin] kunskap
Verse 111 — Surah Ta-Ha 20:111
Och de [som trotsade Honom] skall odmjukt boja rygg infor den Levande Guden, skapelsens evige Vidmakthallare. Den som bar [en borda av] orattfardighet ar raddningslost forlorad
Verse 112 — Surah Ta-Ha 20:112
men den som levde ett rattskaffens liv och var troende behover inte frukta nagon orattvisa och ingenting av [hans fortjanster] skall frankannas honom
Verse 113 — Surah Ta-Ha 20:113
OCH SA har Vi uppenbarat [Skriften] som en forkunnelse pa det arabiska spraket och Vi har pa manga satt fortydligat de varningar den ger, for att manniskorna skall frukta Gud eller deras gudsmedvetande skarpas
Verse 114 — Surah Ta-Ha 20:114
Upphojd over allt ar Gud, Konungen, den yttersta Sanningen! Undvik jakt och bradska vad Koranen betraffar, innan den har uppenbarats for dig i sin helhet; men be [bonen]: "Herre! Lat min kunskap vaxa
Verse 115 — Surah Ta-Ha 20:115
[EN GANG i tiden] formanade och varnade Vi Adam, men han glomde [snart Vara ord]; och Vi fann hos honom ingen fasthet i foresatsen
Verse 116 — Surah Ta-Ha 20:116
Nar Vi befallde anglarna att falla ned pa sina ansikten infor Adam lydde de [alla] utom Iblees; han vagrade
Verse 117 — Surah Ta-Ha 20:117
Vi sade da: "Adam! Denne ar din och din hustrus fiende; [var pa din vakt] sa att han inte [blir orsak till] er forvisning fran lustgarden och orsakar er elande
Verse 118 — Surah Ta-Ha 20:118
Har skall du aldrig uppleva hunger och aldrig kanna dig naken
Verse 119 — Surah Ta-Ha 20:119
och har skall du aldrig plagas av torst eller av solens hetta
Verse 120 — Surah Ta-Ha 20:120
Men Djavulen viskade till honom och sade: "Adam! Skall jag leda dig till det eviga livets trad och till ett rike som aldrig skall ga under
Verse 121 — Surah Ta-Ha 20:121
Och de at bada av dess [frukt] och blev pa detta satt medvetna om sin nakenhet och de forsokte skyla sig med hopfastade blad fran lustgarden. Adam brot [alltsa] mot sin Herres befallning och slog in pa en forbjuden vag
Verse 122 — Surah Ta-Ha 20:122
[Efter en tid] utsag hans Herre honom att [ater] fa erfara Hans nad och tog emot hans anger och gav honom vagledning
Verse 123 — Surah Ta-Ha 20:123
[Men i lustgarden] sade Han: "Ned harifran, bada! Ni skall alla, [ni och era efterkommande, ha er boning pa jorden och] vara varandras fiender! Men om ni nas av Min vagledning - och ni kommer att nas av den - skall den som foljer Min vagledning inte ga vilse och han skall besparas lidande [i det kommande livet]
Verse 124 — Surah Ta-Ha 20:124
Men den som vander ryggen at Mig [och Mina budskap] skall fa ett elandigt liv och pa Uppstandelsens dag skall Vi lata honom stiga fram blind
Verse 125 — Surah Ta-Ha 20:125
Och han skall saga: "Herre! Varfor har Du latit mig stiga fram blind [i denna forsamling]? [Pa jorden] var jag seende
Verse 126 — Surah Ta-Ha 20:126
[Gud skall] svara: "Liksom du, nar du fick lyssna till Vara budskap [pa jorden, skyndade dig att] glomma dem, ar du [nu blind och] overlamnad at glomskan
Verse 127 — Surah Ta-Ha 20:127
Detta ar den lon som Vi ger den som forslosar [sin sjal] och inte tror pa sin Herres budskap; straffet i det kommande livet skall med visshet bli hardare och vara langre
Verse 128 — Surah Ta-Ha 20:128
HAR DA de [som fornekar sanningen] inte klart for sig, hur manga slakten fore dem Vi har latit ga under? Manniskor, vars boplatser de nu [sjalva] trampar! I detta ligger helt visst budskap till manniskor som [styrs av] sitt fornuft
Verse 129 — Surah Ta-Ha 20:129
Och om din Herre inte hade beslutat annorlunda och utsatt en frist [for anger], skulle det oundvikliga [straffet redan ha drabbat dessa fornekare]
Verse 130 — Surah Ta-Ha 20:130
Ha darfor talamod med deras logner, och lova och prisa din Herre fore solens uppgang och fore dess nedgang och under en del av natten och prisa [Honom] vid dagens borjan och dess slut, sa att din gladje blir [fullstandig]
Verse 131 — Surah Ta-Ha 20:131
Och kasta inga [avundsamma] blickar pa de stunder av jordisk lycka som Vi skanker nagra [manniskor] for att pa sa satt prova dem. Den lon Gud ger er [i evigheten] ar det basta och det som bestar
Verse 132 — Surah Ta-Ha 20:132
Uppmana ditt folk att forratta bonen och forratta den du [Muhammad] utan att fortrottas. Vi begar inga gavor av dig; det ar Vi som sorjer for dina behov. Den slutliga segern tillhor dem som fruktar Gud
Verse 133 — Surah Ta-Ha 20:133
DE [SOM satter gudar vid Guds sida] sager: "Om han anda [kunde] visa oss ett tecken fran sin Herre!" Har alltsa det klara vittnesbord [om sanningen i denna Skrift] som de aldre Skrifterna avger inte kommit till deras kannedom
Verse 134 — Surah Ta-Ha 20:134
Om Vi hade latit [Vart] straff forinta dem, innan denna [Skrift uppenbarades], skulle de [med ratta] ha kunnat saga: "Herre! Om du hade latit ett sandebud komma till oss skulle vi ha lytt Dina bud hellre an vi hade dragit pa oss forodmjukelser [och straff]
Verse 135 — Surah Ta-Ha 20:135
Sag: "Alla vill vanta och se [vem framtiden kommer att ge ratt]; vanta da - [snart] skall ni fa veta vem [av oss] som foljde den raka vagen och vem som hade funnit sann vagledning