Back to Languages

Swedish - Chapter 21 - Al-Anbiya

Translation by Knut Bernstrom — Permalink

Verse 1 — Surah Al-Anbiya 21:1

RAKENSKAPENS stund kommer allt narmare manniskorna, men de vander sig likgiltigt bort [om fragan fors pa tal]

Verse 2 — Surah Al-Anbiya 21:2

Nar en ny paminnelse fran deras Herre nar dem lyssnar de [forstrott], utan att overge sina tidsfordriv

Verse 3 — Surah Al-Anbiya 21:3

och medan deras sinnen ar upptagna av andra tankar. De [som satter gudar vid Guds sida] haller sina hemliga overlaggningar [och fragar varandra:] "Ar denne [Muhammad] nagot mera an en dodlig manniska som vi? Skall vi da, vi som ar klarsynta, ga med pa [att lyssna till] hans [valtalighet som blandar och forhaxar som] trolldom

Verse 4 — Surah Al-Anbiya 21:4

Sag: "Min Herre vet allt som sags i himlen och pa jorden; Han ar Den som hor allt, vet allt

Verse 5 — Surah Al-Anbiya 21:5

Och de gar sa langt att de sager: ["Detta ar bara] ett virrvarr av drommar" [eller] "nej, han har [sjalv] hittat pa alltsammans" [eller] "nej, han ar ju poet". - "Lat honom nu visa oss ett tecken liksom de tidigare [profeterna] sandes [med tecken]

Verse 6 — Surah Al-Anbiya 21:6

Inget av de folk i aldre tid som Vi lat ga under trodde [sina profeter]. Skall da dessa [sentida efterfoljare] vara lattare att overtyga

Verse 7 — Surah Al-Anbiya 21:7

De som Vi har sant fore dig [som sandebud] var ingenting annat an man for vilka Vi uppenbarade [Vara budskap]. Fraga da dem som gar efter [de tidigare uppenbarelserna], om ni inte vet det

Verse 8 — Surah Al-Anbiya 21:8

Inte heller gav Vi dem kroppar som inte behovde foda och de var inte ododliga

Verse 9 — Surah Al-Anbiya 21:9

Till sist uppfyllde Vi Vart lofte och raddade dem och de [andra] som Vi ville [radda], och dem som hade forslosat sina sjalar lat Vi ga under

Verse 10 — Surah Al-Anbiya 21:10

[ARABER!] Vi har nu uppenbarat for er en Skrift varigenom ert namn skall ihagkommas och hallas i ara; vill ni da inte anvanda ert forstand

Verse 11 — Surah Al-Anbiya 21:11

Hur manga folk har Vi inte latit ga under pa grund av den myckna oratt som de begick, och efter dem har Vi latit nya slakten stiga fram

Verse 12 — Surah Al-Anbiya 21:12

Nar de fick kanning av Vart stranga [straff] ville de fly undan pa snabbaste satt

Verse 13 — Surah Al-Anbiya 21:13

[men en rost hejdade dem:] "Fly inte! Atervand till ert ombonade liv i bekvamlighet och overflod och till era hem; kanske far ni nagra fragor [som ni maste svara pa]

Verse 14 — Surah Al-Anbiya 21:14

[Da] jamrade de sig: "Vi har dragit olycka over oss genom att bega all den oratt som vi begick

Verse 15 — Surah Al-Anbiya 21:15

Och deras jammerrop tystnade inte forran Vi [mejade ned dem och] lamnade dem som de torra, doda strana [efter] skorden

Verse 16 — Surah Al-Anbiya 21:16

VI HAR inte skapat himlen och jorden och allt som finns daremellan for ros skull

Verse 17 — Surah Al-Anbiya 21:17

Om Vart syfte hade varit forstroelse kunde Vi ha funnit den inom Oss sjalva, om Vi verkligen skulle vilja agna Oss at nagot sadant

Verse 18 — Surah Al-Anbiya 21:18

Nej, Vi slungar sanningen mot lognen sa att alla falska [pastaenden eftertryckligt] vederlaggs, och sa tynar [lognen] bort och dor. Ni drar olycka over er genom era [forsok] att beskriva [Guds] Vasen

Verse 19 — Surah Al-Anbiya 21:19

Honom som allt och alla i himlarna och pa jorden tillhor! De som star nara Honom haller sig inte for goda att tjana Honom och de fortrottas inte

Verse 20 — Surah Al-Anbiya 21:20

De prisar Honom natt och dag utan att mattas [i sin hangivelse]

Verse 21 — Surah Al-Anbiya 21:21

Men det finns de som har satt upp gudar hamtade fran jorden och [pastar att] de ateruppvacker de doda

Verse 22 — Surah Al-Anbiya 21:22

Men om det i himlen eller pa jorden hade funnits gudar vid sidan av Gud skulle varldsalltets ordning ha brutit samman! Stor ar Gud i Sin harlighet, Herren till allmaktens tron, fjarran fran [deras forsok] att beskriva [Hans Vasen]

Verse 23 — Surah Al-Anbiya 21:23

[Ingen] kan stalla Honom till svars for Hans handlande, men [manniskorna] skall sta till svars [for sina handlingar]

Verse 24 — Surah Al-Anbiya 21:24

Icke desto mindre dyrkar de [falska] gudar i Hans stalle! Sag [Muhammad]: "Lagg fram era bevis; detta ar Paminnelsens [ord, Paminnelsen] som har nedsants till dem som foljer mig och Paminnelsen [som sandes] till dem som var mina foregangare." Men de flesta kanner inte sanningen och [darfor] vander de sig bort

Verse 25 — Surah Al-Anbiya 21:25

Vi har aldrig sant en profet fore dig utan att uppenbara for honom: "Det finns ingen annan gud an Jag - tillbe Mig

Verse 26 — Surah Al-Anbiya 21:26

Och de sager: "Den Naderike har [avlat] en son." Nej, stor ar Han i Sin harlighet! [Alla] ar de Hans tjanare som Han har bevisat stor heder

Verse 27 — Surah Al-Anbiya 21:27

de talar inte forran Han har talat, och de handlar [bara] nar Han befaller

Verse 28 — Surah Al-Anbiya 21:28

Han vet allt vad [manniskor] kan veta och allt som ar dolt for dem, och de kan inte tala till forman for nagon annan an den som Han ar nojd med. Och de bavar infor Hans [majestat]

Verse 29 — Surah Al-Anbiya 21:29

Och om nagon av dem sade: "Jag ar en gud sida vid sida med Honom", skulle Vi straffa honom med helvetet; sa lonar Vi dem som begar oratt

Verse 30 — Surah Al-Anbiya 21:30

INSER DE inte, de som vill forneka sanningen, att himlarna och jorden [en gang] utgjorde en enda, sammanhallen massa och [att] Vi skilde dem at? Och [vet de inte] att Vi har latit allt liv uppsta ur vatten? Har de da ingen tro

Verse 31 — Surah Al-Anbiya 21:31

Och [ser de inte att] Vi har sankt ned i jorden fast forankrade berg, sa att den inte svajar under deras fot, och banat vagar over den for att de skall kunna komma fram

Verse 32 — Surah Al-Anbiya 21:32

och byggt himlens [valv] som ett val skyddat tak? Men de vander ryggen at [naturens alla] tecken

Verse 33 — Surah Al-Anbiya 21:33

Ocksa natten och dagen ar Hans verk, liksom solen och manen, som ror sig var och en i sitt kretslopp

Verse 34 — Surah Al-Anbiya 21:34

VI HAR inte skankt evigt liv at nagon manniska fore dig [Muhammad]; om du maste do, skulle de da fa leva for evigt

Verse 35 — Surah Al-Anbiya 21:35

Varje manniska skall smaka doden; och Vi provar er genom de frestelser [som foljer] med saval motgang som medgang. Och ni skall foras tillbaka till Oss

Verse 36 — Surah Al-Anbiya 21:36

Men nar fornekarna av sanningen ser dig ar allt de vill att gora dig till atloje [och den ene sager till den andre]: "Ar det han som talar [nedsattande] om vara gudar?" Men [sjalva] fornekar de den Naderike, sa snart [de hor] Hans namn namnas

Verse 37 — Surah Al-Anbiya 21:37

Manniskan ar av naturen en otalig varelse. Jag skall lata er se Mina tecken, men begar inte att Jag skall visa er dem i fortid

Verse 38 — Surah Al-Anbiya 21:38

Och de fragar: "Nar kommer detta lofte [om uppstandelse och dom] att infrias, om det som ni har sagt ar sant

Verse 39 — Surah Al-Anbiya 21:39

Om fornekarna visste [att den tid kommer] da de forgaves skall forsoka skydda ansikte och rygg mot elden och ingen skall hjalpa dem

Verse 40 — Surah Al-Anbiya 21:40

Ja, den [Yttersta stunden] skall komma over dem plotsligt och de skall sta dar forvirrade och forstummade; de kan inte hejda dess [ankomst] och de kommer inte att beviljas uppskov

Verse 41 — Surah Al-Anbiya 21:41

[Aven] fore dig har sandebud gjorts till atloje, men [till sist] blev upptagsmakarna inringade just av det som deras skamt brukade handla om

Verse 42 — Surah Al-Anbiya 21:42

Sag: "Vem skyddar er om natten och om dagen mot den Naderikes [vrede]?" Nej, de vill inte paminnas om sin Herre och vander ryggen till

Verse 43 — Surah Al-Anbiya 21:43

Har de da andra gudar an Oss som skyddar dem? Men dessa [gudar] kan inte [ens] hjalpa sig sjalva och har ingen som skyddar dem mot Oss

Verse 44 — Surah Al-Anbiya 21:44

Nej, Vi lat dem - liksom deras fader - njuta av livets goda sa lange att de fann tiden lang. Ser de da inte hur Vi gar till vaga mot [ett] land och berovar det dess basta resurser [och later dess tidigare storhet och makt foljas av nedgang och fall]? Tror de anda att de [till sist] skall hemfora segern

Verse 45 — Surah Al-Anbiya 21:45

SAG [Muhammad]: "Jag varnar er inte med andra ord an de som uppenbaras [for mig]!" Men de som [latsas] dova kan inte uppfatta varningen

Verse 46 — Surah Al-Anbiya 21:46

Och sa snart de far kanning av en vindstot av din Herres straff, jamrar de sig: "Vi har dragit olycka over oss med all den oratt som vi begick

Verse 47 — Surah Al-Anbiya 21:47

Pa Uppstandelsens dag skall Vi stalla fram rattvisande vagar och ingen skall da lida den minsta oratt. [Allt,] till och med det som vager sa litet som ett senapskorn, skall Vi dra fram i ljuset. Det ar Vi som bast haller rakning pa allt

Verse 48 — Surah Al-Anbiya 21:48

VI GAV Moses och Aron den mattstock med vilken ratt kan matas och skiljas fran oratt, ett ljus [for att lysa upp manniskornas vag] och en paminnelse for dem som fruktar Gud

Verse 49 — Surah Al-Anbiya 21:49

som bavar infor sin Herre, trots att de inte kan se eller fornimma Honom, och som angslas for [den Yttersta] stunden

Verse 50 — Surah Al-Anbiya 21:50

Aven denna [Koran] ar en valsignad paminnelse som Vi har uppenbarat. [Ar ni beredda att] forkasta den

Verse 51 — Surah Al-Anbiya 21:51

REDAN i hans ungdom gav Vi Abraham kunskap om den ratta vagen och ett rattradigt handlande; Vi visste att han var [vardig Vara gavor]

Verse 52 — Surah Al-Anbiya 21:52

Till sin fader och sitt folk sade han: "Vad forestaller dessa statyer som ni dyrkar med en sadan hangivenhet

Verse 53 — Surah Al-Anbiya 21:53

De svarade: "Vi sag vara fader dyrka dem

Verse 54 — Surah Al-Anbiya 21:54

Han sade: "Det ar tydligt att ni och era fader helt har gatt vilse

Verse 55 — Surah Al-Anbiya 21:55

De sade: "Sager du detta pa fullt allvar, eller vill du skamta

Verse 56 — Surah Al-Anbiya 21:56

Han svarade: "[Jag talar allvar!] Er Herre ar himlarnas och jordens Herre, Han som har skapat dem, och jag ar en av dem som vittnar om detta

Verse 57 — Surah Al-Anbiya 21:57

[For sig sjalv sade han:] "Jag skall vid Gud sannerligen ta itu med era avgudar sa snart ni vander ryggen till

Verse 58 — Surah Al-Anbiya 21:58

Och sa slog han dem i stycken, alla utom den fornamste av dem, sa att de skulle kunna vanda sig till honom

Verse 59 — Surah Al-Anbiya 21:59

[Nar de sag forodelsen] sade de: "Vem har gjort detta mot vara gudar? Han har begatt en svar oratt

Verse 60 — Surah Al-Anbiya 21:60

[Nagra] sade: "Vi horde en ung man tala om dem; hans namn ar Abraham

Verse 61 — Surah Al-Anbiya 21:61

[De andra] sade: "For hit honom infor allt folket, sa att de kan [beratta vad de far] bevittna

Verse 62 — Surah Al-Anbiya 21:62

[Nar han forts fram] fragade de: "Har du, Abraham, gjort detta mot vara gudar

Verse 63 — Surah Al-Anbiya 21:63

Han svarade: "Nej, det var denne, den fornamste av dem, som gjorde det. Men fraga dem ni, om det ar sa att de kan tala

Verse 64 — Surah Al-Anbiya 21:64

Da atergick de till att diskutera inbordes och [nagra] sade [till de andra]: "Det ar ni som har gjort oratt

Verse 65 — Surah Al-Anbiya 21:65

Men sa svangde de om [och sade till Abraham:] "Du vet mycket val att dessa [bilder] inte kan tala

Verse 66 — Surah Al-Anbiya 21:66

[Da] sade han: "Dyrkar ni alltsa i stallet for Gud det som varken kan gagna eller skada er

Verse 67 — Surah Al-Anbiya 21:67

Skam over er och det som ni dyrkar i Guds stalle! Vill ni inte anvanda ert forstand

Verse 68 — Surah Al-Anbiya 21:68

[Da] ropade de: "Lat oss branna honom [pa bal] och hamnas gudarna, om [nagot] maste goras [for dem]

Verse 69 — Surah Al-Anbiya 21:69

[Da] befallde Vi elden: "Bli svalka och sakerhet for Abraham

Verse 70 — Surah Al-Anbiya 21:70

[Sedan] forsokte de snarja Abraham med list, men [Vi korsade deras planer] och lat dem sta som forlorare

Verse 71 — Surah Al-Anbiya 21:71

Vi raddade honom och Lot [och forde dem] till det land som Vi har valsignat for alla folk

Verse 72 — Surah Al-Anbiya 21:72

Och som annu en gava av Var nad skankte Vi honom [sonen] Isak och [dennes son] Jakob och Vi gjorde dem alla till rattsinniga manniskor

Verse 73 — Surah Al-Anbiya 21:73

och gjorde dem till ledare som ledde [manniskorna] enligt Vara befallningar, och Vi ingav dem [vilja] att gora gott och att regelbundet forratta bonen och att hjalpa de behovande. Och de agnade Oss hela sin dyrkan

Verse 74 — Surah Al-Anbiya 21:74

OCH [MINNS] Lot! Vi gav honom visdom och kunskap, och Vi raddade honom fran [hans] folk, som begick onda och skamliga handlingar; de var fordarvade manniskor, som trotsade [Gud]

Verse 75 — Surah Al-Anbiya 21:75

Vi inneslot honom i Var nad, och han var sannerligen en av de rattsinniga

Verse 76 — Surah Al-Anbiya 21:76

OCH [MINNS] Noa! - Hur han i forna dagar bad [om Guds hjalp mot sitt folk] och hur Vi bonhorde honom och darpa raddade honom och hans narmaste undan den stora floden

Verse 77 — Surah Al-Anbiya 21:77

Vi gav honom styrka att sta emot folket, som avvisade Vara budskap som logn; dessa manniskor var i sanning fordarvade och Vi drankte dem alla

Verse 78 — Surah Al-Anbiya 21:78

OCH [MINNS] David och Salomo - hur de domde i ett fall dar far [tillhorande] en grupp manniskor hade kommit in under natten pa en [frammande] aker och betat av saden. Vi var vittne till deras dom

Verse 79 — Surah Al-Anbiya 21:79

Fastan Vi hade gett Salomo en djupare forstaelse av saken, hade Vi gett bada visdom och kunskap. Och Vi befallde bergen och faglarna att tillsammans med David lovprisa Oss - Vi har makt att gora detta

Verse 80 — Surah Al-Anbiya 21:80

Och Vi larde honom att tillverka brynjor at er for att gora er mer motstandskraftiga i era krigstag. Ar ni tacksamma [for detta]

Verse 81 — Surah Al-Anbiya 21:81

Och Vi gjorde stormvinden till Salomos [tjanare], och den skyndade pa hans befallning till landet som Vi har valsignat; Vi har kunskap om allt

Verse 82 — Surah Al-Anbiya 21:82

Och bland de upproriska andarna [som Vi gjorde till Salomos tjanare] fanns de som dok i havsdjupet pa hans befallning [och de] som utforde andra arbeten. Och Vi hade uppsikt over dem

Verse 83 — Surah Al-Anbiya 21:83

OCH [MINNS] Job, hur han ropade till sin Herre: "Jag har provats av olyckor och elande, men Du ar den Barmhartigaste av de barmhartiga

Verse 84 — Surah Al-Anbiya 21:84

Och Vi horde hans bon och befriade honom fran det onda som [plagade] honom och gav honom ater [dem av] hans familj [som Vi tagit ifran honom] och Vi fordubblade deras antal som en sarskild nad fran Oss och som nagot att bevaras i minnet av alla som agnar Oss sin dyrkan

Verse 85 — Surah Al-Anbiya 21:85

OCH [MINNS] Ismael och Idris och Dhu'l-Kifl. De horde alla till dem som visar talamod och uthallighet [i livets skiften]

Verse 86 — Surah Al-Anbiya 21:86

Och Vi har inneslutit dem i Var nad; de var i sanning rattsinniga manniskor

Verse 87 — Surah Al-Anbiya 21:87

OCH [MINNS] honom [som slukades av] en valdig fisk. Han overgav [staden] i vredesmod och trodde att Vi ingen makt hade over honom. Men [nar han hade fatt sitt straff] ropade han i [sin fortvivlans] morker: "Ingen gudom finns utom Du! Stor ar Du i Din harlighet! Jag har i sanning handlat orattfardigt

Verse 88 — Surah Al-Anbiya 21:88

Och Vi horde hans rop och raddade honom ur hans elande; sa raddar Vi dem som har tro

Verse 89 — Surah Al-Anbiya 21:89

OCH [MINNS] Sakarias, som ropade till sin Herre: "Herre! Lat mig inte [do] barnlos! Men [om Du inte skanker mig en arvinge vet jag att] Du ar den baste Arvtagaren

Verse 90 — Surah Al-Anbiya 21:90

Och Vi bonhorde honom och skankte honom [sonen] Johannes - Vi gjorde namligen hans hustru fruktsam. - De var alltid beredda att gora gott och odmjukade sig infor Oss med hopp och fruktan och visade stor undergivenhet

Verse 91 — Surah Al-Anbiya 21:91

OCH [MINNS] henne som bevarade sin jungfrudom. Vi andades in i henne nagot av Var ande och Vi gjorde henne och hennes son till ett tecken for alla folk

Verse 92 — Surah Al-Anbiya 21:92

[TROENDE!] Detta ert samfund ar i sanning ett samfund och Jag ar [allas] er Herre. Dyrka darfor Mig

Verse 93 — Surah Al-Anbiya 21:93

Men manniskorna har velat sla sonder denna enhet, trots att de alla ar kallade att atervanda till Oss [for att avlagga rakenskap]

Verse 94 — Surah Al-Anbiya 21:94

Men den som handlar rattskaffens och som har tro, kommer inte att se sina stravanden misskanda; Vi upptecknar namligen [allt som ar] till hans fortjanst

Verse 95 — Surah Al-Anbiya 21:95

En undantagslos regel foreskriver att inget folk, som Vi har domt till undergang [darfor att de framhardade i att forneka sanningen], far atervanda [till jorden]

Verse 96 — Surah Al-Anbiya 21:96

forran Gog och Magog har slappts losa och [deras horder] valler fram fran [jordens] alla horn

Verse 97 — Surah Al-Anbiya 21:97

och tiden for uppfyllelsen av det sanna loftet [om uppstandelsen] narmar sig. Da skall fornekarna [mumla] med stelt stirrande blick: "Var olycka var att vi inte tog detta lofte pa allvar; vi gjorde sannerligen oss sjalva svar oratt

Verse 98 — Surah Al-Anbiya 21:98

[En rost skall saga:] "Ni och allt det ni tillbad i Guds stalle skall bli bransle for helvetets [eld]; dit drivs ni nu [som boskapen] till vattningsstallet

Verse 99 — Surah Al-Anbiya 21:99

Om dessa ting hade varit gudomligheter skulle de inte ha haft [helvetet] som mal, men dar skall ni alla forbli till evig tid

Verse 100 — Surah Al-Anbiya 21:100

I [helvetet] skall vara klagan och jammer, men [sjalva] skall de inte hora nagot [av detta]

Verse 101 — Surah Al-Anbiya 21:101

Men de som Vi har beslutat [belona med] det hogsta goda skall foras langt bort fran [asynen av] detta [helvete]

Verse 102 — Surah Al-Anbiya 21:102

inte ens det svagaste ljud skall de uppfatta darifran och de skall forbli [i paradiset] till evig tid, [omgivna av allt] det som deras sjalar har langtat efter

Verse 103 — Surah Al-Anbiya 21:103

De outsagliga fasor [som moter de domda denna Dag] vallar dem [som fatt stiga in i paradiset] ingen sorg; anglarna moter dem dar med orden: "Er dag, [er dag av triumf,] som har lovats er, ar detta

Verse 104 — Surah Al-Anbiya 21:104

Den Dagen skall Vi rulla ihop himlen som en fullskriven pergamentrulle. Liksom Vi grep Oss an med den forsta skapelsen skall Vi fornya den - for detta lofte borgar Vi och Vi har makt att gora det

Verse 105 — Surah Al-Anbiya 21:105

I DEN bok av visdom [som Vi skankte David] efter [den forsta] paminnelsen har Vi skrivit att Mina rattskaffens tjanare skall arva jorden

Verse 106 — Surah Al-Anbiya 21:106

I detta ligger ett budskap till [alla] manniskor som dyrkar Gud

Verse 107 — Surah Al-Anbiya 21:107

Vi har sant dig [Muhammad] enbart av nad till alla folk

Verse 108 — Surah Al-Anbiya 21:108

Sag: "Genom uppenbarelsen, och enbart genom den, vet jag att er Gud ar den Ende Guden. Vill ni underkasta er Hans vilja

Verse 109 — Surah Al-Anbiya 21:109

Sag, om de vander dig ryggen: "Jag har gett er alla en och samma klara och entydiga varning, fastan jag inte vet, om det som [Gud] lovar er skall komma ligger i en nara eller avlagsen framtid

Verse 110 — Surah Al-Anbiya 21:110

Han vet vad [ni] sager hogt likaval som det som ni vill dolja

Verse 111 — Surah Al-Anbiya 21:111

Kanske - om detta vet jag ingenting - betyder [uppskovet med Guds dom] att ni satts pa prov och far njuta av livets goda annu en tid

Verse 112 — Surah Al-Anbiya 21:112

Sag: "Dom med Din sanning, Herre, [mellan mig och dem som beskyller mig for logn]!" - och: "Var Herre ar den Naderike; vars stod vi ber om i kampen mot era [hadiska] beskrivningar av [Hans Vasen]