Swedish - Chapter 32 - As-Sajdah

Alif lam meem

DENNA Skrift har uppenbarats av varldarnas Herre - det star utom allt tvivel

och anda sager de: "Han har [sjalv] forfattat den." Nej, den ar sanningen fran din Herre, [och med den] skall du varna ett folk som ingen varnare har kommit till fore dig - kanske skall de lata sig ledas pa ratt vag

DET AR Gud som har skapat himlarna och jorden och allt daremellan under sex dagar och som tronar [over skapelsen] i Sin allmakts harlighet. Ni har ingen beskyddare utom Honom och ingen som kan tala till er forman - vill ni inte tanka over detta

Han styr skapelsens ordning, fran det hogsta till det lagsta, och till sist stiger allt upp till Honom under en Dag vars langd, sa som ni raknar, ar tusen ar

Det ar Han som kanner allt det som ar dolt for manniskor och det som de kan bevittna, den Allsmaktige, den Barmhartige

som at allt vad Han skapar ger en fullandad [form]. Forst skapar Han manniskan av lera

darefter later Han hennes avkomma avlas av en droppe av en oansenlig vatska

darefter formar Han henne och andas in i henne nagot av Sin ande och skanker henne horsel och syn samt formagan att kanna och forsta. Men ni visar sallan tacksamhet

Och de sager: "Skall vi, sedan vara [rester] upplosts i jorden, skapas pa nytt?" Ja, de fornekar till och med motet med sin Herre

Sag: "Dodens angel, som har satts att vaka over er, skall [en dag] samla in era sjalar och darefter fors ni ater till er Herre

Om du sag de obotfardiga syndarna nar de star med sankta huvuden infor sin Herre [och sager:] "Herre! Vi har sett och vi har hort; lat oss fa atervanda [till jorden]! Da skall vi leva ett rattskaffens liv - [nu] har vi visshet

[Och Han skall saga till syndarna:] "Prova nu foljden av att ni glomde [Vart] mote denna Dag; Vi har [aven] glomt er. Smaka straffet for era handlingar, [ett straff] som skall vara i evighet

BARA DE tror pa Vara budskap som, nar de lases hogt for dem, faller ned i tillbedjan och lovprisar sin Herre, utan en skymt av hogmod

de som avstar fran somn for att med fruktan och hopp akalla sin Herre och som ger at andra av det som Vi har skankt dem for deras forsorjning

Ingen manniska vet vilka dolda [skatter av] djup gladje som vantar de [troende] som beloning for deras handlingar

Kan en troende jamforas med syndaren som trotsar [Gud]? De ar inte lika [och kommer inte att behandlas lika]

De som tror och lever rattskaffens skall som beloning for sina handlingar fa en fristad i lustgardar, dar de halsas valkomna

Men syndarna som trotsar [Gud] skall fa Elden till boning - var gang de vill komma ut ur den skall de drivas tillbaka in med ropet: "Smaka Eldens straff, som ni pastod vara en logn

Innan de far smaka det eviga straffet skall Vi helt visst straffa dem i denna varld - kanske [grips de da av anger och] vander tillbaka [till Gud]

Och vem ar mer orattfardig an den som, nar han blir pamind om sin Herres budskap, vander dem ryggen? [Sadana] syndare skall Vi sannerligen lata kanna pa Vart straff

OCH VI skankte Moses [Var] uppenbarelse; tvivla da inte pa att du [i Koranen] har fatt mota [samma sanning]. Den [tidigare uppenbarelsen] gav Vi till vagledning for Israels barn

och nar de bar sina motgangar med talamod och bevarade sin overtygelse att Vara budskap [utgor sanningen], lat Vi ledare uppsta bland dem som ledde dem i enlighet med Vara bud

PA Uppstandelsens dag skall din Herre falla avgorandet mellan [manniskorna] i de fragor dar de var oense

Skall inte [vetskapen om] alla de slakten som Vi lat ga under fore dem - [manniskor] vars boplatser de trampar - forma dem att tanka sig for? I allt detta ligger sannerligen budskap; skall de inte lyssna

Inser de inte att det ar Vi som leder regnet till dott land sa att det kan ge skordar som tjanar till foda for deras boskap och for dem sjalva? Skall de inte oppna sina ogon

Men de sager: "Nar skall det avgorande [ni talar om] falla, om det som ni sager ar sant

Sag [Muhammad]: "Den Dag da avgorandet faller skall de som fornekade sanningen inte ha nagon gladje av den tro [som de for sent kommer att bekanna] och de skall inte fa nagot uppskov

Lamna dem nu at sig sjalva och vanta [pa det som skall komma]; aven de skall vanta