Swedish - Chapter 70 - Al-Maarij

EN MAN fragade om ett straff som vantar

dem som fornekar sanningen och som ingen kan avvarja

[ett straff] fran Gud till vilken manga vagar leder upp

Till Honom stiger anglarna och den heliga ingivelsens ande upp under en dag vars langd ar femtiotusen ar

Utharda darfor [dina provningar, Muhammad,] med val buret talamod

De ser [straffet] som nagot mycket avlagset

men Vi ser det som nagot som ligger helt nara

Den Dagen skall himlen likna smalt koppar

och bergen skall vara som hogar av rodfargad ull

Ingen van fragar efter en van

[anda] far de se varandra. For att kopa sig fri fran straffet kommer den obotfardige syndaren den Dagen att vilja offra [till och med] sina barn

sin hustru, sin broder

de anhoriga som hade beskyddat honom

ja, alla jordens invanare - [om] han pa sa satt kan radda sig

Ack, nej! [Han slipper inte ifran denna] rasande eld

som skall [branna] bort hans hud upp till och med huvudsvalen

Den kallar alla dem som vande ryggen [at budskapet] och drog sig undan

och dem som samlade och gomde [rikedomar i sina kassakistor]

MANNISKAN ar skapad rastlos och otalig

Hon beklagar sig sa fort hon drabbas av nagot ont

[Sa upptrader] inte de som med allvar ger sig han at sin andakt

och som ofortrottligt forrattar sin bon

och som av vad de ager [anslar] rattmatiga andelar

at tiggarna och dem som [i tysthet] lider nod

och som tror pa Domens dag

och fruktar sin Herres straff

ingen kan vara saker pa att ga fri fran sin Herres straff

och som haller sina begar i styr

och inte [ger fritt utlopp at sin lust] med andra an sina hustrur eller dem som de rattmatigt besitter - inget klander kan da riktas mot dem

men gar de langre ar de syndare

och de som troget fullgor sina fortroendeuppdrag och uppfyller sina loften

och de som star fast vid sitt vittnesmal

och de som slar vakt om bonen

[Alla] dessa skall [halsas] med hedersbetygelser i [paradisets] lustgardar

HUR AR det fatt med [dessa] sanningens fornekare, som ivrigt tranger fram med strackta halsar

fran hoger och vanster i stora grupper

Ar det av iver att fa stiga in i lycksalighetens lustgardar

Visst inte! De vet ju av vad de har skapats

Vid alla soluppgangars och alla solnedgangars Herre! Vi ar sannerligen i stand

att i deras stalle satta battre [manniskor an de] - ingenting kan hindra Oss

Lat nu [fornekarna] fortsatta med sina ordlekar, till dess de star infor den Dag som de fatt lofte om

den Dag da de skall skynda fram ur sina gravar, som om de hade brattom att installa sig [till andakten] infor sina gudabilder

stirrande i marken, nedtyngda av skam. Detta ar den Dag om vars ankomst de gang pa gang har varskotts