Swedish - Chapter 81 - At-Takwir

NAR SOLEN lindas in [i morker]

och stjarnorna mister sitt sken

och bergen satts i rorelse

och de draktiga kamelstona lamnas utan tillsyn

och de vilda djuren tyr sig till varandra

och haven fattar eld

och sjalarna fors samman [de goda med de goda, de onda med de onda]

och den nyfodda, som begravdes levande, tillfragas

for vilket brott hon miste livet

och [rakenskapens] bocker oppnas

och himlens [forhange] dras ifran

och helvetets [ugnar] fyras under

och paradiset gors synligt

[da] skall varje sjal fa veta vad den har fort med sig [till Domen]

JAG kallar att vittna planeterna

som, nar de foljer sina banor, doljer sig [under horisonten]

och natten, nar dess morker sanker sig

och morgonen, nar den drar sitt [forsta] andetag

Denna [Skrift] ar forvisso [Guds] ord, framsagda av en adel budbarare

atlydd och dartill hogt betrodd

Er landsman ar inte besatt av andar

han sag helt visst [budbararen] vid den klara horisonten

och han undanhaller ingenting av [vad han fatt veta av] det som ar dolt for manniskor

Och i [Skriften] finns ingalunda ord av en utstott demon

Vilken vag skall ni [nu] sla in pa [i forsoken att beljuga och misstankliggora den]

Denna [Skrift] ar ingenting mindre an en paminnelse till alla manniskor

till dem av er som vill folja en rak vag

Men ni kan bara vilja [det] i den man Gud, varldarnas Herre, vill [att ni foljer denna vag]