Swedish

[1] I GUDS, DEN NADERIKES, DEN BARMHARTIGES NAMN

[2] Lov och pris tillkommer Gud, varldarnas Herre

[3] den Naderike, den Barmhartige

[4] som allsmaktig rader over Domens dag

[5] Dig tillber vi; Dig anropar vi om hjalp

[6] Led oss pa den raka vagen

[7] den vag de vandrat som Du har valsignat med Dina gavor; inte de som har drabbats av [Din] vrede och inte de som har gatt vilse

[1] Alif lam meem

[2] DENNA Skrift - har rader inget tvivel - ar en vagledning for dem som fruktar Gud och standigt har Honom for ogonen

[3] dem som tror pa [existensen av] det som ar dolt for manniskor, dem som forrattar bonen och som ger at andra av vad Vi har skankt dem for deras forsorjning

[4] och dem som tror pa det som har uppenbarats for dig och pa det som har uppenbarats fore din tid och som har forvissningen att det eviga livet [vantar]

[5] Det ar de som foljer Guds vagledning - dem skall det ga val i hander

[6] MEN FOR dem som framhardar i att forneka sanningen ar det likgiltigt om du varnar dem eller inte - de vill inte tro

[7] Gud har forseglat deras hjartan och deras oron och tackt over deras ogon; ett strangt straff vantar dem

[8] Det finns manniskor som sager: "Vi tror pa Gud och pa den Yttersta dagen", medan de [i sjalva verket] inte tror

[9] De forsoker bedra Gud och de troende, men de bedrar inga andra an sig sjalva - och inser det inte

[10] Deras hjartan ar sjuka av tvivel och Gud later det onda forvarras, och ett plagsamt straff vantar dem for deras standiga logner

[11] Och nar de manas att inte stora ordningen och sprida sedefordarv pa jorden, svarar de: "Vi vill bara forbattra och stalla till ratta

[12] Nej, det ar de som stor ordningen och sprider sedefordarv men det inser de inte

[13] Och nar de uppmanas att tro som andra manniskor tror, svarar de: "Skall vi tro som dessa enfaldiga stackare?" Nej, det ar de som ar enfaldiga stackare, men det vet de inte

[14] Och nar de moter dem som har antagit tron, sager de: "Vi ar [ocksa] troende"; men nar de ar ensamma med sina onda ingivelser, sager de: "Visst foljer vi er - vi ville bara skamta med dem

[15] Gud skall straffa dem for deras skamt; men Han later dem hallas en tid i sitt trotsiga overmod, snubblande an hit an dit i blindo

[16] De har bytt bort [Guds] vagledning mot villfarelse och de har inte vunnit pa sin byteshandel och ar [nu] helt utan vagledning

[17] De kan liknas vid en [man] som tander en eld, och da elden lyser upp [alla] som star omkring, tar Gud ifran dem deras ljus och lamnar dem i morker sa att de ingenting kan se

[18] dova, stumma och blinda finner de ingen vag tillbaka

[19] Eller vid [dem som rakar ut for] ett valdsamt ovader med regnmoln som formorkar himlen, aska och blixtar. De satter fingrarna i oronen for [att inte hora] askans mullrande, i radsla for doden - men Gud har uppsikt over dem som fornekar [Honom]

[20] De ar nara att blandas av blixtarna, men nar de lyser upp [morkret] tar de nagra steg och stannar upp da morkret [ater] sluter sig omkring dem. Om Gud ville kunde Han helt berova dem horsel och syn; Gud har allt i Sin makt

[21] MANNISKOR! Tillbe er Herre, som har skapat er och dem som levde fore er - kanske skall er gudsfruktan [fordjupas]

[22] Han som har skapat jorden som en viloplats for er och rest himlen som ett valv och latit vatten stromma fran skyn och darmed frambringat frukter for er forsorjning. Satt darfor inte medgudar vid Guds sida, da ni vet [att Gud ar utan like]

[23] Och om ni tvivlar pa nagot av det som Vi steg for steg har uppenbarat for Var tjanare, kom da fram med en sura som kan jamforas med detta och kalla pa era vittnen - andra an Gud - om ni talar sanning

[24] Om ni inte gor detta - och ni kommer inte att gora det - frukta da Elden, vars bransle ar manniskor och stenar och som halls i beredskap att ta emot dem som fornekar sanningen

[25] [Muhammad!] Ge dem som tror och lever rattskaffens det glada budskapet att lustgardar, vattnade av backar, vantar dem; var gang de forses med frukt darifran skall de saga: "Detta ar vad vi forsags med i forna dagar" - de kommer namligen att fa sadant som paminner om det [forgangna]. Och [deras] hustrur skall vara med dem i dessa [lustgardar], renade fran [all jordisk] orenlighet, och dar skall de forbli till evig tid

[26] Gud tvekar inte att framstalla en liknelse om en mygga eller nagot annu oansenligare. De troende vet att dessa [liknelser] ar sanningen, [uppenbarad] av deras Herre, men de som inte vill tro sager: "Vad kan Gud ha velat saga med denna liknelse?" Darmed leder Han manga vilse och ger aven vagledning at manga; men Han leder ingen vilse utom dem som forhardats i synd

[27] som bryter forbundet med Gud, stadfast [i manniskans natur], och som atskiljer vad Gud befallt skall vara sammanfogat och som stor ordningen och sprider sedefordarv pa jorden. Dessa ar forlorarna

[28] Hur kan ni forneka Gud? Da ni var doda gav Han er livets gava; efter detta skall Han lata er do, och darefter skall Han lata er uppsta till nytt liv, och till Honom skall ni foras ater

[29] Det ar Han som for er har skapat allt vad jorden bar och som, vand mot himlavalvet, formade det till sju himlar. Han har kunskap om allt

[30] OCH SE, din Herre sade till anglarna: "Jag skall tillsatta en stallforetradare pa jorden." [Anglarna] sade: "Skall Du tillsatta nagon som stor ordningen dar och sprider sedefordarv och [till och med] utgjuter blod, medan det ar vi som sjunger Ditt lov och prisar Ditt heliga namn?" [Gud] svarade: "Jag vet vad ni inte vet

[31] Och Han gav Adam kunskap om alla tings namn; sedan visade Han dem for anglarna och sade: "Namn deras namn for Mig, om det ar sa som ni har sagt

[32] De svarade: "Stor ar Du i Din harlighet! Vi ager ingen annan kunskap an den som Du har gett oss; Du ar den Allvetande, den Allvise

[33] [Da] sade Han: "Adam! Namn deras namn for dem." Och nar [Adam] hade namnt namnen for dem, sade [Gud]: "Jag sade er ju att Jag kanner allt som ar dolt i himlarna och pa jorden och att Jag vet vad ni kan saga oppet och vad ni haller hemligt

[34] Och nar Vi befallde anglarna att falla ned pa sina ansikten infor Adam foll de ned utom Iblees som vagrade, full av hogmod, och blev en av dem som fornekar sanningen

[35] Och Vi sade: "Adam! Tag, du och din hustru, er boning i denna lustgard och at som ni har lust till av dess [frukter]; men narma er inte detta trad; da kan ni hemfalla at synd

[36] Men Djavulen kom dem att overtrada detta [forbud] och orsakade sa deras fall. Och Vi sade: "Bort, alla, harifran! Fiender skall ni vara inbordes! Under en tid skall ni ha er boning och ert uppehalle pa jorden

[37] [Sedan] naddes Adam av ord fran sin Herre och Han tog emot [Adams] anger - Han ar Den som gar den angerfulle till motes, den Barmhartige

[38] Ja, Vi sade: "Bort, alla, harifran! Men vagledning skall helt visst komma er till del, och de som foljer Min vagledning skall inte kanna fruktan och ingen sorg skall tynga dem

[39] Men de som fornekar sanningen och pastar att Vara budskap ar logn har Elden till arvedel, och dar skall de forbli till evig tid

[40] ISRAELITER! Minns Mina valgarningar mot er och uppfyll ert lofte till mig, sa skall Jag uppfylla Mitt lofte till er. Och sta i bavan infor Mig

[41] Tro pa vad Jag [nu] har uppenbarat med bekraftelse av de [uppenbarelser] som ni [tidigare] fick ta emot och ga inte i spetsen for dem som fornekar sanningen. Salj inte Mina budskap for en ynklig slant. Och frukta Mig

[42] Kla inte ut det sanna med logn och gom inte undan sanningen mot battre vetande

[43] Forratta bonen och ge at de behovande och boj era huvuden med de andra som bojer sina huvuden [i bon]

[44] Uppmanar ni andra till fromhet medan ni sjalva glommer era [plikter], och samtidigt laser ni Skriften? Vill ni inte anvanda ert forstand

[45] Sok med talamod [Guds] hjalp i bonen! Det ar forvisso en svar [vag] utom for de odmjuka

[46] de som vet att de ar kallade att mota sin Herre, att de skall atervanda till Honom

[47] Israeliter! Minns Mina valgarningar mot er och hur Jag visade er sadan nad som Jag inte har visat nagot annat folk

[48] Och frukta den Dag da ingen kan gottgora vad en annan har brutit, da alla forboner kommer att avvisas och ingen losen skall tas emot och ingen hjalp skall ges

[49] Och [minns] att Vi befriade er fran Faraos man, som tillfogade er svara lidanden, dodade era soner och [enbart] skonade era kvinnor - detta var en tung provning som er Herre lade pa er

[50] och [minns] hur Vi klov havet framfor er och raddade er och drankte faraonerna infor era ogon

[51] och hur Vi kallade Moses till Oss [pa Sinai berg] under fyrtio natter och hur ni i hans franvaro tog er for att dyrka [den gyllene] kalven och sa begick en svar synd

[52] Men anda efterskankte Vi darefter er skuld, sa att ni [borde ha] kant tacksamhet

[53] Och [minns] att Vi uppenbarade Skriften for Moses och en mattstock varmed ratt kan matas och skiljas fran oratt sa att ni fick vagledning

[54] och att Moses sade till sitt folk: "Ni har sannerligen, mitt folk, tillfogat er sjalva en svar oratt da ni tog er for att dyrka [den gyllene] kalven. Vand darfor ater till er Skapare och visa ett forkrossat sinnelag; det ar vad er Skapare finner vara bast for er." Och Han tog emot er anger - Han ar Den som gar den angerfulle till motes, den Barmhartige

[55] Och [minns] att ni sade: "Moses! Vi tror dig inte forran vi med vara egna ogon far se Gud"; och sa drabbades ni dar ni stod av [straffets] blixtar

[56] Men Vi atergav er livet, sedan ni varit [som] doda, sa att ni [borde ha] kant tacksamhet

[57] Och Vi lat molnen skanka er skugga och gav er manna och vaktlar [till foda och uppmanade er:] "At av de goda ting som Vi har skankt er for ert uppehalle." Och de vallade Oss ingen skada [med sina synder] - de skadade enbart sig sjalva

[58] Och [minns] Vara ord: ”Ga in i detta land och at som ni har lust till av dess [frukter], men fall ned pa era ansikten vid intradet och be: 'Befria oss fran bordan av var synd!' [Da] skall Vi forlata er era synder och dartill rikligt belona dem som gor det goda och det ratta.”

[59] Men de som framhardade i synd satte andra ord i stallet for det som de uppmanats att saga, och Vi lat ett straff fran ovan drabba [dessa] syndare pa grund av deras trots och olydnad

[60] Och [minns] att Moses bad om vatten for sitt folk och Vi sade: "Sla med din stav pa klippan!" - och da vallde tolv kallor fram ur den, sa att var och en visste var han skulle dricka. [Och Moses sade:] "At och drick av det som Gud har gett er for ert uppehalle, men sprid inte sedefordarv och annat ont pa jorden

[61] Och [minns] att ni sade: "Moses, vi kan inte fordra att alltid fa en och samma foda. Be darfor din Herre att Han av det som jorden alstrar ger oss sadant som kryddvaxter, gurka, vitlok, linser och lok", [varpa Moses svarade:] "Vill ni byta det battre mot det samre? Vand da tillbaka till [slaveriet i] Egypten! Dar kan ni fa det ni begar." De drabbades av skam och elande men de hade fortjanat Guds vrede, eftersom de inte upphorde att forneka sanningen i Guds budskap och dodade profeterna mot all ratt; ja, de trotsade standigt [Gud] och krankte [Hans] bud

[62] DE SOM tror [pa denna Skrift] och de som bekanner den judiska tron och de kristna och sabierna - ja, [alla] som tror pa Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rattskaffens liv - skall helt visst fa sin fulla lon av sin Herre och de skall inte kanna fruktan och ingen sorg skall tynga dem

[63] OCH [MINNS] hur Vi slot Vart forbund med er med Sinai berg som vittne [och sade]: "Hall med all kraft fast vid det som Vi [nu] har uppenbarat for er och lagg dess ord pa hjartat - sa att er gudsfruktan [fordjupas]

[64] Men ni vande om [fran denna vag]! Och om inte Gud i Sin nad hade forbarmat Sig over er skulle ni helt sakert ha statt som forlorare

[65] ni vet att det bland er fanns sadana som krankte sabbatshelgden och att Vi uttalade [denna dom] over dem: "Bli [som] apor, foremal for [allas] han och forakt

[66] Vi gjorde detta for att ge ett varnande exempel for samtid och eftervarld och en allvarlig erinran till de gudfruktiga

[67] OCH [MINNS] att Moses sade till sitt folk: "Gud befaller er att offra en ko" [och] de svarade: "Driver du med oss?" [Moses] sade: "Gud bevare mig for att gora nagot sa daraktigt

[68] De sade: "Be din Herre i vart namn att gora klart for oss vad slags ko det ar fraga om." [Moses] svarade: "[Herren] sager att det varken skall vara ett gammalt djur eller en ung kviga utan nagot daremellan. Gor nu som ni blivit befallda

[69] De sade: "Be din Herre i vart namn att gora klart for oss vilken farg den skall ha." [Moses] svarade: "[Gud] sager att kon skall vara gul, av en kraftig gul farg som glader ogat

[70] De sade: "Be din Herre i vart namn att gora klart for oss hur den skall se ut; for oss ar namligen den ena kon den andra lik; om Gud vill, skall vi da gora ratt

[71] [Moses] svarade: "[Herren] sager att det skall vara en ko som inte har anvants som dragdjur, for plojning eller bevattning, felfri och utan teckning." [Da] sade de: "Nu har du gett oss [hela] sanningen!" Och sa offrade de kon [till sist], nagot som de hade varit nara att lamna ogjort

[72] [Minns, israeliter, att] ni efter att en manniska hade dodats anklagade varandra for dadet - men Gud uppenbarar det som ni vill dolja

[73] Da sade Vi: "Sla [kroppen] med ett stycke av denna [ko]!" Sa ger Gud de doda liv och visar er Sina tecken - kanske skall ni anvanda ert forstand

[74] Efter [allt] detta forhardades era hjartan och blev som stenar - hardare an stenar. Det finns klippor som later kalladror springa fram och klippor som, nar de ramnar, losgor vatten. Och det finns klippor som stortar i djupet i bavan infor Gud. Gud forbiser ingenting av vad ni gor

[75] HOPPAS NI att de skall tro pa er, fastan [ni vet att] flera av dem, efter att ha lyssnat till Guds ord och forstatt det, med vett och vilja forvanskade det

[76] Nar de moter dem som har antagit tron, sager de: "Vi ar [ocksa] troende." Men nar de ar ensamma sager nagra [av dem till de andra]: "Talar ni om for dem vad Gud har uppenbarat for er, sa att de kan utnyttja det som argument [mot er], nar ni tvistar med dem infor er Herre? Hur anvander ni ert forstand

[77] Vet de inte att Gud kanner deras hemligheter lika val som det som de oppet tillkannager

[78] Bland dem finns ocksa sadana som inte kan lasa och som utan kunskap om Skriften [tolkar den] efter sitt eget huvud och sina losa antaganden

[79] Olyckliga de som med sina hander skriver ned [vad de sager vara ur] Skriften och pastar att det ar fran Gud for att darmed uppna en ynklig vinst! [Det skall ga dem] illa pa grund av det som deras hander har skrivit och pa grund av vad de [darmed] har vunnit

[80] De sager: "Eldens straff skall inte drabba oss mer an ett begransat antal dagar." Sag: "Har Gud lovat er det - for Gud sviker inte Sina loften - eller pastar ni om Gud nagot som ni inte kan veta

[81] Nej! De som har begatt onda handlingar och ar helt omslutna av sin synd, har Elden till arvedel och dar skall de forbli till evig tid

[82] Men de som tror och lever rattskaffens har paradiset till arvedel och dar skall de forbli till evig tid

[83] MINNS, ISRAELITER, att Vi slot Vart forbund med er [enligt vilket ni lovade] att inte dyrka nagon utom Gud, att visa godhet mot era foraldrar och anhoriga och mot de faderlosa och de nodstallda, att ha ett vanligt ord for alla manniskor och att forratta bonen och ge at de behovande. Men ni vande er ifran [det som ni atagit er], alla utom ett fatal, eftersom ni ar ett motstravigt slakte

[84] Och i det forbund Vi slot med er lovade ni att inte spilla en broders blod och att inte jaga bort honom fran hans hem; sedan bekraftade ni [forpliktelserna enligt] forbundet och har vittnat om detta

[85] Anda ar det ni som dodar varandra och jagar bort nagra av era egna fran deras hem och ni hjalper varandra i dessa syndiga och fientliga foretag. Och om ni tar nagra av dem [som ni forfoljer] till fanga, tar ni losen for dem, fastan det var forbjudet for er att jaga bort dem. Tror ni pa vissa delar av Skriften och fornekar andra? Vilken lon fortjanar de bland er som begar sadana handlingar om inte skam och vanara i denna varld? Och pa Uppstandelsens dag skall de utlamnas till de strangaste straff. - Gud forbiser ingenting av vad ni gor

[86] De som byter bort den eviga gladjen mot det [goda] i detta liv, for dem skall straffen inte lindras och ingen hjalp skall na dem

[87] VI GAV Moses Skriften och lat [andra] sandebud folja honom. Och Jesus, Marias son, skankte Vi klara bevis och starkte honom med helig ande. Men ar det inte sa att varje gang ett sandebud kom till er med [budskap] som inte behagade er, var ni for stolta [for att lyssna till honom]? Nagra kallade ni lognare och andra slar ni ihjal

[88] De sager: "Vara hjartan ar tillslutna!" Nej, det ar Gud som har utestangt dem fran Sin nad pa grund av deras fornekelse; de tror bara pa fa ting

[89] Nar de far ta emot en [ny] uppenbarelse fran Gud som bekraftar de [sanningar] som [redan] ar i deras hand - forr brukade de be om seger over dem som fornekade tron - nar de [nu] far hora det som ar dem valbekant, avvisar de detta. Men Guds fordomelse skall drabba dessa fornekare

[90] De har salt sina sjalar i en usel byteshandel nar de fornekar vad Gud har uppenbarat, rasande over att Gud har visat den Han vill av Sina tjanare Sin nad. Sa har [Guds] vrede drabbat dem gang pa gang; straff och vanara vantar [alla] fornekare

[91] Nar nagon sager till dem: "Tro pa vad Gud har uppenbarat", svarar de: "Vi tror pa det som har uppenbarats for oss" och de avvisar allt darutover. Och anda ar detta sanningen som bekraftar det som [redan] ar i deras hand. Sag: "Varfor dodade ni da i gangna tider Guds profeter, om ni [som ni sager] var troende

[92] Moses kom till er med klara vittnesbord och i hans franvaro tog ni er for att dyrka [den gyllene] kalven och begick sa en [svar] synd

[93] Och [minns] hur Vi slot Vart forbund med er med Sinai berg som vittne [och sade]: "Hall med all kraft fast vid det som Vi har uppenbarat for er och lyd [dess foreskrifter]!" [Da] sade de: "Vi hor men vi lyder inte." Till foljd av deras brist pa tro hade [tanken pa den gyllene] kalven helt bemaktigat sig deras hjartan. Sag: "Om ni kallar er troende, ar det sannerligen avskyvart, det som er tro bjuder er att gora

[94] Sag: "Om de eviga boningarna hos Gud ar er forbehallna och alla [andra] ar utestangda darifran, borde ni onska er doden - om [era ord] ar uppriktiga

[95] Men de kommer aldrig att onska sig [doden] pa grund av det som deras hander har sant fore dem [till Domen] - Gud kanner de orattfardiga

[96] Sakert finner du att de hanger fast vid livet mer envist an nagon annan, ja, mer an de som satter medhjalpare vid Guds sida. Var och en av dem skulle vilja leva i tusen ar, men hur langt hans liv an blir, undgar han inte straffet - Gud ser vad de gor

[97] SAG [Muhammad]: "Den som ar fiende till Gabriel - som pa Guds befallning later [uppenbarelsen] sjunka in i ditt hjarta med bekraftelse pa det som annu bestar [av aldre tiders uppenbarelser] och ger de troende vagledning och ett budskap av hopp

[98] den som ar Guds fiende och fiende till Hans anglar och Hans sandebud och till Gabriel och Mikael [skall veta att] Gud ar fiende till dem som fornekar sanningen

[99] Vi har nu gett dig klara budskap, vars sanning ingen utom de trotsiga syndarna fornekar

[100] Ar det inte sa att varje gang de ingick ett forbund, forkastades det av nagra av dem? Nej, de flesta av dem har alls ingen tro

[101] Nar nu ett sandebud fran Gud har kommit till dem med bekraftelse av det som [redan] ar i deras hand, forkastar nagra av dem Guds skrift - den uppenbarelse som de forr fick del av - som om de inte visste [dess innehall]

[102] Daremot lyssnar de till vad onda vasen berattar om Salomos valde. Det var dock inte Salomo som hadade Gud utan dessa demoner, vilka undervisade manniskorna i trolldom och i det som hade uppenbarats for de tva anglarna i Babylon, Harut och Marut. Men dessa tva undervisade ingen utan att forst saga: "Vi ar bara en provning och en frestelse; forneka darfor inte [Guds valgarningar]!" Demonerna larde sig av dem hur man sar missamja mellan en man och hans hustru, men de kan inte utan Guds vilja skada nagon med detta; och vad de larde sig skadade dem sjalva utan att vara dem till nagon nytta. Och anda hade de fatt veta att den som forvarvar denna [kunskap] inte blir delaktig av den eviga gladjen. I sanning en odesdiger byteshandel, i vilken de salde sina sjalar! Om de bara hade vetat

[103] Om de hade haft tro och fruktat Gud, skulle Gud helt sakert ha gett dem en battre lon. Om de bara hade vetat

[104] TROENDE! Sag inte [till Profeten]: "Hor pa oss!" Sag hellre: "Ha talamod med oss" - och lyssna [till hans ord]; ett plagsamt straff vantar dem som fornekar sanningen

[105] Varken de som fornekar sanningen bland efterfoljarna av aldre tiders uppenbarelser eller de som dyrkar avgudar ser med blida ogon att er Herre skanker er nagot av Sitt goda. Men Gud utmarker den Han vill med Sin nad; Guds nad ar en outsinlig kalla

[106] Varje vers [uppenbarelse] som Vi upphaver eller overlamnar at glomskan ersatter Vi med en battre eller en lika god. Vet du inte att Gud har allt i Sin makt

[107] Vet du inte att Gud ager herravaldet over himlarna och jorden? Ni har ingen beskyddare och ingen hjalpare utom Gud

[108] Eller vill ni rikta en sadan begaran till ert Sandebud som den som en gang riktades till Moses? Den som byter bort tro mot fornekelse har helt overgett den raka vagen

[109] Manga efterfoljare av aldre tiders uppenbarelser onskar, [innerst drivna] av avund, att de kunde forma er att forneka den tro som ni har antagit, och detta sedan sanningen klargjorts for dem. Men forlat dem och ha talamod med dem, till dess att Gud tillkannager Sin vilja! Gud har allt i Sin makt

[110] Forratta bonen och ge at de nodstallda! Det goda ni sander framfor er [till Domen] skall ni aterfinna hos Gud; Gud ser vad ni gor

[111] OCH DE sager: "Ingen skall stiga in i paradiset som inte ar jude" - eller "kristen". Det ar vad de onskar och hoppas. Sag: "Lagg fram era bevis, om det ni sager ar sant

[112] Nej, sa forhaller det sig inte! De som med hela sitt vasen underkastar sig Guds vilja och som gor det goda och det ratta skall fa sin fulla lon av sin Herre och de skall inte kanna fruktan och ingen sorg skall tynga dem

[113] Och judarna sager: "De kristna star pa osaker grund", och de kristna sager: "Judarna star pa osaker grund." Men alla laser de Skriften. Det som de sager ar vad alla som saknar kunskap har sagt. Men pa Uppstandelsens dag skall Gud doma mellan dem i [allt] det som de var oense om

[114] Vem ar mer orattfardig an den som forbjuder akallan av Guds namn i Hans hus och vars mal det ar att jamna dem med marken? De har inte ratt att stiga in dar, om de inte fruktar [Honom]. De skall utsta skam och vanara i denna varld och harda straff i det kommande livet

[115] Ost och vast tillhor Gud och vart ni an vander er [finner ni] Guds anlete. Gud nar overallt och Han vet allt

[116] Och de sager: "Gud har avlat en son." Stor ar Han i Sin harlighet! Nej, allt i himlarna och pa jorden tillhor Honom och allt bojer sig for Hans vilja

[117] Himlarna och jorden ar Hans verk och nar Han beslutar att nagot skall vara sager Han endast till det: "Var!" - och det ar

[118] OCH DE som saknar kunskap sager: "Varfor talar inte Gud till oss eller ger oss ett tecken?" Sa sade deras foregangare; deras ord och deras hjartan liknar varandra. Men Vi har gjort budskapen klara och tydliga for dem som [vill] overtygas

[119] Vi har forvisso sant dig [Muhammad] med sanningen, som forkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare, och du skall inte hallas ansvarig for dem som har helvetet till arvedel

[120] Men du kommer inte att vinna vare sig judarnas eller de kristnas valvilja, om du inte foljer deras vag. Sag: "Guds vagledning ar den enda sanna vagledningen." Sannerligen, om du skulle foga dig efter deras onskningar sedan du fatt all den kunskap som kommit dig till del, skulle ingen kunna skydda dig mot Gud och ingen skulle komma till din hjalp

[121] [Nagra av] dem som Vi har skankt Skriften laser den som den bor lasas; de har den [sanna] tron. Och de som fornekar den, de ar forlorarna

[122] ISRAELITER! Minns Mina valgarningar mot er och hur Jag visade er sadan valvilja som Jag inte har visat nagot annat folk

[123] Och tank pa den Dag da ingen kan gottgora vad en annan har brutit och ingen losen kommer att tas emot och da alla forboner skall avvisas och ingen hjalp skall ges

[124] Och [minns att] Abraham sattes pa prov av sin Herre och [att han] fullgjorde alla Hans befallningar. [Gud] sade: "Jag skall gora dig till ett foredome for manniskorna." Abraham fragade: "Och mina efterkommande?" [Gud] svarade: "Mitt lofte omfattar inte syndarna

[125] OCH [MINNS att] Vi gjorde Helgedomen till en samlingsplats for manniskorna och en fristad [for forfoljda]. Valj darfor platsen dar Abraham [en gang] stod for er bon. Och Vi gav Abraham och Ismael uppdraget att rena Helgedomen for dem som skall vandra runt den, och for dem som dar skall dra sig tillbaka i stillhet, och for dem som skall boja rygg och knan och falla ned pa sina ansikten [i tillbedjan]

[126] Och da Abraham bad: "Herre, gor detta till ett tryggt land och ge dess folk - de bland dem som tror pa Gud och den Yttersta dagen - de frukter de behover for sitt uppehalle", sade [Gud]: "Och den som fornekar tron, honom skall Jag skanka valstand under nagon tid; sedan skall Jag overlamna honom at Eldens straff - ett i sanning fasansfullt slut

[127] Och nar Abraham och Ismael lade grunden till Helgedomen [bad de:] "Herre! Tag nadigt emot var [moda]! Du ar den som hor allt, vet allt

[128] Herre! Gor att vi underkastar oss Din vilja och gor vara efterkommande till ett samfund av [manniskor] som underkastar sig Din vilja. Lar oss att forratta var andakt och tag emot var anger; Du ar Den som gar den angerfulle till motes, den Barmhartige

[129] Herre! Lat ett sandebud uppsta bland dem, [en man] ur deras mitt - som framfor till dem Dina budskap och undervisar dem i Skriften och i [profeternas] visdom och som renar dem [fran avgudadyrkans synd]. Du ar den Allsmaktige, den Allvise

[130] Vem utom den tanklose, den lattsinnige, vander ryggen at Abrahams tro? [Abraham] som Vi har utvalt och upphojt i denna varld och som i det kommande livet helt visst har sin plats bland de rattfardiga

[131] Nar hans Herre sade till honom: "Underkasta dig Guds vilja!" svarade han: "Jag underkastar mig Guds, varldarnas Herres vilja

[132] Och han gav sina soner, liksom [senare] Jakob, denna maning: "Soner! Gud [sjalv] har valt er tro; underkasta er darfor Guds vilja innan doden overraskar er

[133] Ja, ni ar sjalva vittnen till att Jakob, nar han kande doden nalkas, sade till sina soner: "Vem skall ni dyrka nar jag ar borta?" Och de svarade: "Vi skall dyrka din och dina faders, Abrahams, Ismaels och Isaks Gud, den Ende Guden, och vi underkastar oss Hans vilja

[134] Deras tid ar forbi. De skall lonas efter vad de har gjort och ni skall lonas efter vad ni har gjort. Ni skall inte stallas till svars for deras handlingar

[135] OCH DE sager: "Bli jude" eller "Bli kristen, for att fa ratt vagledning!" Sag: "Nej, [vi foljer] Abrahams rena, ursprungliga tro, han som inte horde till dem som dyrkar avgudar

[136] Sag: "Vi tror pa Gud och pa det som har uppenbarats for oss och det som uppenbarades for Abraham och Ismael och Isak och Jakob och deras efterkommande och det som uppenbarades for Moses och Jesus och for [de andra] profeterna av deras Herre; vi gor ingen atskillnad mellan dem. Och vi har underkastat oss Hans vilja

[137] Och om de tror pa det som ar foremal for er tro, da har de i sanning funnit ratt vag; men om de vander om [och gar en annan vag], da ar de sondrare och sektbildare och Gud skall skydda dig mot dem. Han ar Den som hor allt, vet allt

[138] Gud [sjalv] har fargat [var tro] och vem ger farg battre an Gud? Det ar Honom vi tillber [och ingen annan]

[139] Sag [till judarna och de kristna]: "Vill ni tvista med oss om Gud, Han som ar var Herre likaval som er Herre? Vara handlingar ar vara och era handlingar ar era. Vi tillber Honom med uppriktig tro

[140] Pastar ni att Abraham och Ismael och Isak och Jakob och deras efterkommande var judar eller kristna?" Sag: "Ar det ni eller Gud som vet bast? Vem ar mer orattfardig an den som undertrycker det vittnesbord som han fatt fran Gud? Gud forbiser ingenting av vad ni gor

[141] Deras tid ar forbi. De skall lonas efter vad de har gjort och ni skall lonas efter vad ni har gjort. Ni skall inte stallas till svars for deras handlingar

[142] TANKLOSA manniskor skall saga: "Vad har formatt dem att andra den boneriktning som de har foljt till nu?" Sag: "Ost liksom vast tillhor Gud. Han leder den Han vill till den raka vagen

[143] Och Vi har gjort er till ett mittens samfund, for att ni skall sta som vittnen mot alla manniskor och Sandebudet vara vittne mot er. Den boneriktning som du [Muhammad] forut iakttog gav Vi dig enbart for att skilja dem som foljer Sandebudet fran dem som vander honom ryggen. Detta har varit en svar [provning] utom for dem som [i allt] vagleds av Gud. Det ar ratt och rimligt att Gud inte later er tro bli utan beloning; Gud ar barmhartig och ommar for manniskorna

[144] Ofta har Vi sett dig [Muhammad] vanda ansiktet mot himlen [i vantan pa ledning], och Vi skall lata dig vanda dig i en boneriktning som skall gora dig nojd. Vand alltsa nu ditt ansikte mot den heliga Mosken; ja, var ni an befinner er, vand era ansikten mot denna [Moske]. De som [forr] fick ta emot uppenbarelsen vet sakert att detta ar ett sant [pabud] fran deras Herre. Och Gud forbiser ingenting av vad de gor

[145] Men aven om du gav dem som [i aldre tid] fick ta emot uppenbarelsen alla bevis, skulle de inte folja din boneriktning; du skall inte heller folja deras boneriktning. Nagra av dem iakttar en boneriktning, andra en annan. Ja, om du skulle foga dig efter deras onskningar, sedan du fatt ta emot den kunskap som [nu] har kommit dig till del, skulle du sannerligen hora till de orattfardiga

[146] De till vilka Vi [tidigare] skankte uppenbarelsen vet detta lika noga som de kanner sina barn, men det finns nagra bland dem som mot battre vetande doljer sanningen

[147] Sanningen [ar vad du har tagit emot] fran din Herre; lat inga tvivel uppsta [om detta]

[148] Var och en har en riktpunkt som han vander sig mot [i bonen]. Tavla darfor med varandra om att gora gott. Var ni an befinner er skall Gud samla er [pa Domens dag]; Gud har allt i Sin makt

[149] Var du an har borjat din fard, vand darfor ditt ansikte mot den heliga Mosken - detta ar din Herres sanna ord. Gud forbiser ingenting av vad ni gor

[150] Ja, var du an har borjat din fard, vand ditt ansikte mot den heliga Mosken. Var ni an befinner er, vand er mot denna [Moske], sa att inga manniskor far anledning att tvista med er - utom de som har onda avsikter. Oroa er inte [for vad de har i sinnet]; nej, frukta Mig! Da skall Jag ge er Min fulla valsignelse sa att ni skall kunna folja den raka vagen

[151] Och sa har Vi [gett er Var valsignelse] nar Vi sande till er ett sandebud ur er egna led, for att framfora Vara budskap till er och rena er [fran avgudadyrkan och all annan synd] och undervisa er i Skriften och [profeternas] visdom och lara er vad ni inte visste

[152] Och bevara Mig i minnet, sa skall Jag minnas er; var Mig tacksam och forneka Mig inte

[153] TROENDE! Sok med talamod [Guds] hjalp i bonen! Gud ar sannerligen med de talmodiga, de som haller ut

[154] Och sag inte om dem som stupar [i strid] for Guds sak: "De ar doda." Nej, de lever, fastan ni inte ar medvetna om detta

[155] Vi skall helt visst lata er utsta provningar genom fruktan, hungersnod, forlust av egendom och liv och frukten [av ert arbete]. Forkunna for de talmodiga och uthalliga ett glatt budskap

[156] for dem som nar de drabbas av olycka och motgang sager: "Vi tillhor Gud och till Honom skall vi atervanda

[157] [forkunna for dem] att deras Herre skall valsigna dem och innesluta dem i Sin nad; det ar de som ar ratt vagledda

[158] As-Safa och Al-Marwah hor till Guds symboler. Den som beger sig till Helgedomen for den storre eller den mindre vallfarden och da vill vandra fram och tillbaka mellan dem gor darfor ingenting klandervart. Och den som av fri vilja gor en god handling utover vad plikten bjuder [skall finna att] Gud, som har kunskap om allt, erkanner [Sina tjanares] fortjanster

[159] DE SOM doljer de vittnesbord och den vagledning som Vi genom uppenbarelser har gett dem och som Vi har klargjort for manniskorna i Skriften, skall forbannas och fordomas av Gud och [alla] som kan doma skall forbanna och fordoma dem

[160] dem undantagandes som visar anger och gor bot och battring och klarlagger [sanningen]; deras anger vill Jag ta emot - ja, Jag ar Den som gar den angerfulle till motes, den Barmhartige

[161] Men de som envist fornekar sanningen och dor som fornekare, over dem faller Guds och anglarnas och alla manniskors fordomelse

[162] Under denna [fordomelse] skall de forbli; deras straff skall inte lindras och de skall inte beviljas uppskov

[163] ER GUD ar den Ende; det finns ingen annan gud an Han, den Naderike, den Barmhartige

[164] I skapelsen av himlarna och jorden, i vaxlingen mellan natt och dag, i skeppen som plojer haven [lastade] med det som ar till nytta for manniskorna, i regnet som Gud sander ned och darmed ger nytt liv at den jord som varit dod och later djur av alla de slag befolka den och i vindarnas och molnens rorelser, drivna mellan himmel och jord i bestamda banor - [i allt detta] ligger forvisso budskap till dem som anvander sitt forstand

[165] Anda finns det manniskor som satter upp medgudar vid Guds sida och agnar dem en sadan karlek som [bor] agnas Gud. Men de troendes karlek till Gud ar starkare. Om bara dessa syndare kunde se - som de skall se nar de star [infor] straffet - att all makt tillhor Gud och att Gud straffar med stranghet

[166] De som hade efterfoljare skall da ta avstand fran efterfoljarna och [dessa] kommer att se straffet [framfor sig] och banden mellan dem har slitits

[167] och efterfoljarna skall saga: "Om vi anda kunde finna en vag tillbaka! Da skulle vi ta avstand fran dem liksom de nu tagit avstand fran oss." Sa skall Gud lata dem se sina handlingar [i deras ratta ljus] och de skall kanna [anger och] gramelse. Men de kan inte radda sig undan Elden

[168] MANNISKOR! At av det som jorden ger och som ar tillatet och halsosamt, och folj inte i Djavulens spar; han ar sannerligen er svurne fiende

[169] Han uppmuntrar er [att bega] onda och skamlosa handlingar och [uppmanar er] att pasta om Gud sadant som ni inte kan veta nagot om

[170] Men nar de uppmanas att folja de [regler] som Gud har uppenbarat, svarar de: "Vi foljer dem som vara forfader foljde." - Men om deras forfader inte anvande sitt forstand och saknade vagledning

[171] De som vagrar att lyssna till sanningen kan liknas vid [far] som hor [herdarnas] rop utan att forsta vad de betyder. Eftersom de inte anvander sitt forstand [forblir de] dova, stumma och blinda

[172] Troende! At av de goda ting som Vi skanker er for ert uppehalle och tacka Gud, om det ar Honom ni [vill] dyrka

[173] Vad Han har forbjudit er ar kott av sjalvdoda djur, blod och svinkott och sadant som offrats at en annan an Gud. Men den som [av hunger] tvingas [att ata sadant] - inte den som av trots overtrader [forbuden] eller som gar langre [an hungern driver honom] - begar ingen synd. Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[174] DE SOM doljer nagot av Guds uppenbarelser och saljer det for en ynklig slant fyller bara sin buk med eld. Gud skall inte tala till dem pa Uppstandelsens dag och inte rena dem [fran synd]. Ett plagsamt straff vantar dem

[175] Dessa ar de som har bytt bort vagledning mot villfarelse och forlatelse mot straff. Vilken iver visar de inte att prova pa Eldens plaga

[176] [De skall straffas] darfor att det ar Gud som i Skriften uppenbarar sanningen, och de som satter sin mening emot Skriften har drivit sitt motstand [mot Gud och Profeten] for langt

[177] Fromheten bestar inte i att ni vander ansiktet mot oster eller vaster. Sann fromhet ager den som tror pa Gud och den Yttersta dagen och anglarna och uppenbarelsen och profeterna och som ger [av] det han ager - vilket pris han an satter pa detta - till de anhoriga, de faderlosa och de behovande, till vandringsmannen och tiggarna och for att frikopa manniskor ur fangenskap och slaveri och som forrattar bonen och erlagger allmoseskatten och som haller sina loften och som med talamod bar lidande och motgang och som haller stand i farans stund. De har visat att deras tro ar sann; de fruktar Gud

[178] TROENDE! I fall av blodsutgjutelse skall [regeln om] rattvis vedergallning galla for er: den frie mannen [skall sta till svars] for [drap pa] en fri man, slaven for [drap pa] en slav, kvinnan for [drap pa] en kvinna. Och om en broder till honom vill efterskanka en del [av garningsmannens skuld], skall en uppgorelse ingas i vederborliga former och fragan om erlaggande av skadestand losas i godo. Denna [regel] ar en nad fran er Herre for att latta era bordor. Den som hadanefter bryter lagen har darfor ett plagsamt straff att vanta

[179] I [stadgandet om] rattvis vedergallning har ni fatt [ett skydd for ert] liv; [lagg marke till detta] ni som har forstand! - Kanske fruktar ni [och tackar] Gud

[180] NAR NAGON bland er kanner doden nalkas och han efterlamnar formogenhet, skall han uppratta testamente till forman for foraldrar och anhoriga enligt god sed; detta ar en plikt for alla som fruktar Gud

[181] Om [testamentet] andras efter att ha blivit upplast, faller skulden for detta uteslutande pa dem som gjort andringen. Gud hor allt, vet allt

[182] Men om nagon, som tror att testamentsgivaren av misstag eller avsiktligt avvikit fran vad som ar ratt och rimligt, da far till stand en forlikning mellan arvtagarna, begar han ingen oratt. Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[183] TROENDE! Det ar en plikt for er att fasta, liksom det var en plikt for dem som levde fore er - kanske skall ni frukta Gud

[184] [Fastan skall vara] ett begransat antal dagar. Men den av er som ar sjuk eller pa resa [skall fasta senare] under motsvarande antal dagar och de som har mojlighet skall som offer ge en nodstalld att ata. Och den som sjalvmant gor gott utover vad plikten bjuder, [skall finna att] detta kommer honom sjalv till godo. Och fastan ar for ert val - om ni visste [hur mycket gott den tillfor er]

[185] For att ge manniskorna vagledning [inleddes] i manaden Ramadan uppenbarelsen av Koranen i vilken vagledningen klargors och en mattstock ges med vilken ratt kan matas och skiljas fran oratt. Den av er som ser manens nytandning skall fasta manaden ut. Men den som ar sjuk eller [stadd] pa resa [skall fasta darefter] under motsvarande antal dagar. Gud vill gora det latt - inte tungt - for er. Hall [fastan under den foreskrivna] perioden och prisa Gud som har vaglett er - kanske skall ni visa [Honom] tacksamhet

[186] NAR MINA tjanare fragar dig om Mig da Jag ar nara; Jag besvarar den bedjandes bon, nar han ber till Mig. Och uppmana dem att svara nar Jag kallar och att tro pa Mig - kanske skall de ledas pa ratt vag

[187] NATTETID under fastan ar det tillatet for er att komma nara era hustrur. De ar en kladnad for er och ni ar en kladnad for dem. Gud vet att ni har misstog er och Han vander Sig till er i Sin barmhartighet och befriar er fran denna borda. Det ar ratt om ni ligger hos dem och soker det som Gud har anvisat at er; och ni far ata och dricka till dess den vita strimman av gryningsljuset kan urskiljas mot nattens morker. Ateruppta da fastan och hall den tills natten faller pa. Men undvik beroring med dem da ni drar er tillbaka till mosken for meditation

[188] INKRAKTA inte utan fog pa varandras egendom och erbjud inte domarna formaner for att med oratt, i fullt medvetande [om vad ni gor], tillskansa er nagot av andras egendom

[189] DE FRAGAR dig om inneborden av manens nytandning. Sag: "Den visar manniskorna tidpunkten da [vissa skyldigheter skall fullgoras] och [tiden for] vallfarden." Det ar inte fromhet att stiga in i ett hus genom [en dorr pa] dess baksida; nej, fromhet visar den som fruktar Gud. Stig darfor in i husen genom [den framre] dorren och frukta Gud - kanske skall det ga er val i hander

[190] KAMPA for Guds sak mot dem som for krig mot er, men var inte de forsta som griper till vapen; Gud alskar sannerligen inte angripare

[191] Och doda dem da var ni an moter dem och fordriv dem fran de platser varifran de har fordrivit er; ja, fortryck ar ett varre ont an doden. Kampa inte mot dem i den heliga Moskens narhet, om de inte sjalva tar upp striden dar; men kampar de mot er [dar], sa doda dem. Det ar fornekarnas lon

[192] Men om de lagger ned vapnen [skall de se att] Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[193] Och kampa mot dem till dess allt fortryck upphor och all dyrkan kan agnas Gud. Om de da slutar [strida] skall alla fientligheter upphora utom [mot] de orattfardiga [som vill kampa vidare]

[194] Kampa [likasa] under den helgade manaden om ni blir angripna - vid brott mot gudsfreden skall [lagen om] rattvis vedergallning tillampas. Om darfor nagon angriper er, har ni ratt att angripa honom sa som han har angripit er; men frukta Gud och var forvissade om att Gud ar med de gudfruktiga

[195] Ge ert bidrag [till kampen] for Guds sak och lat inte era egna hander medverka till er undergang. Och gor gott - Gud alskar dem som gor det goda och det ratta

[196] OCH FULLGOR vallfarden, saval den storre som den mindre, till Guds ara; men om omstandigheterna hindrar er [att fullfolja den], ge da vad ni har mojlighet att ge som offergava. Och raka inte huvudet forran offret har skett; men for den av er som ar sjuk eller har en huvudskada, far offret besta i fasta, allmosor eller [annan] religios handling. Den som inte ar i fara [och ar frisk] och som vill ta tillfallet i akt att efter den mindre vallfarden fullgora den storre, skall ge vad han formar som offergava; och den som inte ser sig i stand [till detta] skall fasta tre dagar under vallfarden och sju efter hemkomsten, inalles tio fulla [dagar]. Allt detta galler dem som inte ar bosatta i den heliga Moskens narhet. Och frukta Gud! Ni skall veta att Guds straff ar ett strangt straff

[197] Vallfarden [skall fullgoras under] de kanda manaderna. Den som da beger sig i vag skall sa lange vallfarden varar avhalla sig fran intim samvaro med kvinnor, grovt tal samt trator och tvister. Gud vet det goda ni gor. For med er det som ni kan ha behov av, men den basta vagkosten ar gudsfruktan. Och frukta Gud, ni som har forstand

[198] Om ni [under vallfarden] onskar med er Herres nad uppna nagon fordel, kan ni inte klandras for detta. Och nar ni skyndar fram fran Arafat i den stora strommen [av pilgrimer], akalla Gud [da ni gor halt] pa den helgade platsen och minns hur Han gav er vagledning, da ni hade gatt vilse

[199] Ga darefter vidare med manniskostrommen och be om Guds forlatelse for era synder. Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[200] Och nar ni har fullgjort de [foreskrivna] riterna, minns da Gud liksom ni minns era fader, ja, minns Honom med djupare, innerligare kansla. Det finns manniskor som ber: "Herre! Ge oss det goda i detta liv!" och de skall inte ha nagon del i det eviga livets goda

[201] Och det finns de som ber: "Herre! Ge oss det goda i detta liv och det eviga livets goda och forskona oss fran Eldens plaga

[202] De skall fa sin del [av det eviga livets goda] efter vad de har fortjanat med sina handlingar. Gud ar snar att kalla till rakenskap

[203] Och prisa Gud under de [tre] faststallda dagarna; men den som beger sig ivag efter tva dagar begar ingen synd och om nagon stannar langre begar han [heller] ingen synd, om han fruktar [Gud i allt]. - Ja, frukta Gud [ni alla] och var forvissade om att ni skall samlas ater till Honom

[204] DET finns den typ av manniska vars tal om jordiska ting du garna [lyssnar till]; han tar Gud till vittne pa sitt hjartas [goda uppsat], men han ar den hatskaste motstandare i tvister

[205] Nar han lamnar [dig] agnar han sig at att stora ordningen pa jorden och sprida sedefordarv och att skovla groda pa rot och frukterna av [manniskornas] modor. - Och Gud ar inte van av oordning och sedernas fordarv

[206] Och nar nagon uppmanar honom att frukta Gud, driver hans hogmod honom ut i ytterligare synd. Helvetet ar gott nog for honom - detta elandiga vilorum

[207] Det finns ocksa den manniska som ar beredd att offra sig sjalv for att vinna Guds valbehag. - Gud ommar for Sina tjanare

[208] Troende! Ge er han at Gud i hel och full underkastelse [under Hans vilja] och folj inte i Djavulens fotspar - han ar er svurne fiende

[209] Men om ni skulle forlora fotfastet sedan ni fatt se de klara vittnesborden, skall ni veta att Gud ar allsmaktig, vis

[210] Vill de kanske vanta till dess Gud visar Sig for dem med anglarna under molnens tronhimmel? Men [nar detta sker] har Guds plan fullbordats och allt har gatt tillbaka till Gud

[211] Fraga Israels barn hur manga klara budskap Vi har gett dem! Om nagon forvranger de budskap som Gud i Sin nad har skankt honom, [skall han fa erfara att] Gud straffar med stranghet

[212] Fornekarna av sanningen, som gor narr av de troende, har fatt se det jordiska livets lockelser i ett forskonande ljus. Men de gudfruktiga skall ha rang hogt over dem pa Uppstandelsens dag. Gud ger Sitt goda i overflod till den Han vill

[213] MANNISKORNA utgjorde en gang ett enda samfund, [men da splittring uppstod] sande Gud profeterna som forkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare, och med dem [sande Han] uppenbarelsen med sanningen for att avgora de fragor som manniskorna blivit oense om. [Uppenbarelsens] mottagare blev oense om dess innehall forst sedan de hade natts av de klara vittnesborden - av inbordes ovilja och avund. Men Gud vagledde de troende i det som de med Hans tillatelse hade kommit till skiljaktiga meningar om - Gud leder den Han vill till en rak vag

[214] Tror ni att ni skall fa stiga in i paradiset utan att forst ha gatt igenom detsamma som de som levde fore er? Olycka och motgang drabbade dem och skakade dem i grunden, sa att sandebudet och de som foljde honom i tron utropade: "Nar skall hjalpen [komma] fran Gud?" Men Guds hjalp ar [alltid] nara

[215] DE FRAGAR dig vad de bor ge at andra. Sag: "Det goda ni vill ge skall ni ge till era foraldrar och narmaste anhoriga och till de faderlosa och de behovande och till vandringsmannen. Gud har kannedom om det goda ni gor

[216] DET AR en plikt for er att strida och detta ar forhatligt for er. Men det kan handa att nagot ar er forhatligt och [anda] ar detta ett gott for er; och det kan handa att ni alskar nagot och [anda] ar detta ett ont for er - Gud vet, men ni vet inte

[217] De fragar dig om [det ar tillatet] att strida under den helgade manaden. Sag: "Att strida under denna manad ar en svar [synd]. Men infor Gud ar det en annu svarare [synd] att sparra vagen till Gud [for andra] och att forneka Honom och [att vagra manniskorna tilltrade till] den heliga Mosken och att jaga bort de troende darifran. Fortryck ar ett varre ont an doden

[218] De som har blivit troende och har overgett ondskans rike och som stravar och kampar for Guds sak [har skal att] hoppas pa Guds barmhartighet - Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[219] DE FRAGAR dig om rusdrycker och spel om pengar. Sag: "Det ligger svar synd i badadera men [ocksa] nagot som kan vara manniskan till nytta. Det onda de medfor ar dock storre an den nytta de kan ge." Och de fragar dig vad de bor ge at andra. Sag: "Det som overstiger vars och ens behov." Sa klargor Gud [Sina] budskap for er for att ni skall tanka over [dem]

[220] vad galler bade detta liv och det eviga livet. Och de fragar dig hur [de bor handla gentemot] de faderlosa. Sag: "Att gora det som ar till deras nytta ar det basta." Och om ni forvaltar deras egendom tillsammans med er egen, [minns da att] de ar era broder; Gud skiljer mellan den som forsamrar och den som forbattrar och om Gud sa ville, kunde Han lagga pa er tunga bordor. Gud ar allsmaktig, vis

[221] TAG inte till hustrur kvinnor som dyrkar avgudar forran de blivit troende - en troende [Guds] tjanarinna ar helt visst battre an en som dyrkar avgudar, hur tilldragande ni an finner henne. Och gift inte bort era dottrar med man som dyrkar avgudar forran de blivit troende - en troende [Guds] tjanare ar helt visst battre an en avgudadyrkare, hur fortrafflig ni an finner honom. Sadana [manniskor] inbjuder till Elden, men Gud inbjuder till paradiset och att genom Hans nad soka syndernas forlatelse. Och Han klargor Sina budskap for manniskorna for att stamma dem till eftertanke

[222] OCH DE fragar dig om [kvinnans] manadsblodning. Sag: "Detta ar ett omtaligt och smartsamt tillstand. Hall er darfor borta fran kvinnorna under deras period och kom inte nara dem forran de ar rena; men nar de har renat sig ta dem da till er, sa som Gud har befallt er." Gud alskar dem som vander tillbaka till Honom i anger [om de har syndat] och Han alskar dem som vill rena sig

[223] Era hustrur ar for er [som] en aker; betrad darfor er aker, nar och som ni onskar - men sorj [forst] for era sjalar. Frukta Gud och var forvissade om att ni skall mota Honom. Och forkunna for de troende hoppets budskap

[224] GOR INTE Gud till maltavla for era eder sa att ni [i Hans namn] hindrar er sjalva fran att gora gott och frukta Gud och att medla i tvister mellan manniskor. Gud hor allt, vet allt

[225] Gud bestraffar er inte for obetanksamma eder, men Han staller er till svars for ert innersta [uppsat]. Gud ar mild och overseende

[226] Den som [vill skiljas fran sin hustru och] gar en ed att han inte skall komma nara henne, skall iaktta fyra manaders vantetid. Om han [bryter eden och] gar tillbaka [till hustrun], ar Gud forlatande, barmhartig

[227] Men vidhaller han beslutet att skiljas [bor han tanka pa att] Gud hor allt, vet allt

[228] I fall av skilsmassa skall kvinnan iaktta en vantetid omfattande tre manadsblodningar [innan hon far inga nytt aktenskap] och det ar inte tillatet for henne - om hon tror pa Gud och den Yttersta dagen - att dolja vad Gud har skapat i hennes skote. Mannen har full ratt att lata [skilsmassan aterga och] hustrun atervanda, om han onskar forlikning. Hustrun har, som sig bor, rattigheter [mot mannen] motsvarande [dem han har] mot henne; hans [ratt] ligger dock ett steg framfor hennes. Gud ar allsmaktig, vis

[229] Skilsmassa [far aterkallas] tva ganger; darefter skall makarna ateruppta samlivet i hedersamma former eller aktenskapet upplosas i godo. Det ar inte tillatet for er att aterta nagot av det ni har gett er hustru om inte bada parterna fruktar att inte kunna iaktta de av Gud [faststallda] granserna. Om ni alltsa fruktar att inte kunna iaktta de granser som Gud [faststallt], kan inget klander riktas mot nagon av makarna, om hustrun for att gora sig fri avstar nagot [till mannen]. Overtrad inte de granser som Gud [har faststallt] - de som overtrader de av Gud [faststallda] granserna ar syndare

[230] Om mannen [oaterkalleligen] skiljer sig fran sin hustru, ar det sedan inte tillatet for honom att ta henne tillbaka, om hon inte forst ingatt aktenskap med en annan man. Skiljer sig denne darefter fran henne, kan klander inte riktas mot nagon av parterna [i det forsta aktenskapet] om de atergar till varandra, savida de tror att de kan iaktta de av Gud [faststallda] granserna. Dessa ar Guds granser som Han klargor for de insiktsfulla

[231] Da ni har skilt er fran er hustru och hennes vanteperiod narmar sig slutet, skall ni antingen ta henne tillbaka eller ocksa ge henne fri, allt enligt god sed. Men ni far inte halla henne kvar mot hennes vilja for att skada henne. Den som handlar sa begar oratt mot sig sjalv. Tro inte att Guds budskap ar nagot ni kan skamta om! Minns Guds godhet mot er och vad Han har uppenbarat for er av Skriften och visdomen i Hans varningar. Frukta darfor Gud! Ni skall veta att Gud har kunskap om allt

[232] Om nagon har skilt sig fran sin hustru och hennes vantetid har lopt ut, far ingen hindra henne att aterga till sin man, om de kommit overens om detta enligt skick och sed. Detta ar en varning till dem av er som tror pa Gud och den Yttersta dagen. Pa detta satt visar ni ett rent och hederligt sinnelag. Gud vet, men ni vet inte [vad som ar bast for er]

[233] Modern skall ge sina barn di under tva hela ar, om [foraldrarna] onskar en full amningsperiod. Och barnets fader ar skyldig att svara for moderns uppehalle och klader enligt skick och sed. Pa ingen skall laggas en tyngre borda an han kan bara. Barnet skall inte bli en forevandning for att skada vare sig modern eller barnets fader. Samma [skyldigheter vilar] pa [faderns] arvinge. Foraldrarna skall inte klandras om de i samrad beslutar att skilja barnet fran modern. Och om ni beslutar lamna era barn till en fostermor skall ni inte klandras for detta, forutsatt att ni sorjer som sig bor for barnets sakerhet och valfard. Och frukta Gud och tank pa att Gud ser vad ni gor

[234] Nar nagon av er dor och efterlamnar hustrur, skall de iaktta en vantetid av fyra manader och tio dagar [innan de far inga nytt aktenskap]. Nar denna period lopt ut, [rader de sig sjalva och] ingen skall klandras for vad de foretar sig inom ramen for vad som ar god sed. Gud ar val underrattad om vad ni gor

[235] Ni kan inte klandras om ni later [sadana] kvinnor forsta att ni vill inga aktenskap med dem eller om ni i tysthet hyser [sadana avsikter] - Gud vet vad ni vill saga dem - men inga inga tysta overenskommelser med dem och sag inte till dem annat an vad som ar passande och hedersamt. Men fatta inte beslut om aktenskapskontraktet fore utgangen av den foreskrivna [vantetiden]. Var forvissade om att Gud kanner era innersta tankar och var pa er vakt! Men ni bor veta, att Gud ar mild och overseende

[236] Ni gor ingenting klandervart om ni skiljer er fran en kvinna, om ni annu inte har rort henne och inte heller bundit er for brudgavan. Men ge henne skalig ersattning - den formogne vad han formar och den som lever i sma omstandigheter vad han formar. Detta ar en plikt for dem som vill gora det goda och det ratta

[237] Och om ni skiljer er fran en kvinna som ni inte har rort men brudgavan redan har faststallts, ge henne da halften av det faststallda beloppet, om hon inte avstar [fran sin ratt] eller den som har aktenskapskontraktet i sin hand avstar [fran att krava sin ratt]. Att avsta [fran att krava sin ratt] ligger gudsfruktan nara. Och glom inte att ni bor vara frikostiga mot varandra. Gud ser vad ni gor

[238] FORRATTA regelbundet [de dagliga] bonerna och [sarskilt] den bon som har en central plats och res er i from odmjukhet infor Gud

[239] Om ni hotas av fara kan bonen forrattas under marsch eller ritt, och nar ni ater ar i sakerhet, akalla da Gud sa som Han larde er nar ni var okunniga

[240] OM NAGON av er vid sin dod efterlamnar hustrur skall de i testamentariskt forordnande tillforsakras forsorjning [ur kvarlatenskapen] under ett ar med ratt for dem att under denna tid bo kvar [i hemmet]. Om de [anda] lamnar det skall ingen klandras for vad de foretar sig inom ramen for vad som ar god sed. Gud ar allsmaktig, vis

[241] Aven franskilda kvinnor har ratt till skaligt underhall. Detta ar en plikt for de gudfruktiga

[242] Sa klargor Gud Sina budskap for er; kanske skall ni anvanda ert forstand

[243] HAR DU inte hort om dem som i tusental flydde fran sina hem for att undkomma ett dodligt hot? Gud lat doden skorda dem, men darefter aterkallade Han dem till livet. Ja, Guds nad flodar sannerligen over manniskorna, men de flesta manniskor ar otacksamma

[244] Kampa darfor for Guds sak; ni skall veta att Gud hor allt, vet allt

[245] Vem ger Gud ett lan av goda garningar, som Han aterbetalar med mangdubbla vardet? Gud tar och Gud ger och till Honom skall ni foras ater

[246] DU HAR nog hort om de aldste i Israel efter Moses tid, som sade till en av sina profeter: "Lat oss fa en konung, sa skall vi kampa for Guds sak." Profeten sade: "Kanske skulle ni neka att kampa om ni fick [en sadan] befallning." De svarade: "Varfor skulle vi inte kampa for Guds sak, vi som har fordrivits fran vara hem och [skilts] fran vara barn?" Men nar de befalldes att kampa, drog de sig undan - alla utom ett fatal. Gud vet vilka de orattfardiga ar

[247] Deras profet sade till de aldste: "Gud har nu sant Saul som skall vara er konung." De svarade: "Hur skulle han kunna harska over oss? Vi har battre ratt till makten an han; och dessutom saknar han rikedomar." Profeten svarade: "Gud har valt honom framfor er och har skankt honom omfattande kunskaper och stor fysisk styrka. Gud ger Sin makt at den Han vill; Gud nar overallt och Han vet allt

[248] Och deras profet sade till dem: "Tecknet pa hans [rattmatiga] makt ar att [forbundets] ark skall aterlamnas till er med en gava fran er Herre av djupt inre lugn och det som annu bestar, buret av anglarna, av det som Moses och Aron och dem som stod dem nara har efterlamnat. Helt visst ligger det for er ett tecken i detta, om ni ar troende

[249] Och nar Saul drog ut med sin arme sade han: "Gud kommer att satta er pa prov vid [overgangen av] en flod; den som dricker av flodens vatten skall inte hora till de mina, men den som avhaller sig fran att smaka det skall raknas till de mina; och den som bara dricker en handfull skall inte [avvisas]." Men de drack [sitt lystmate] av vattnet, alla utom ett fatal. Nar Saul och de som var med honom i tron hade gatt over floden, sade de andra: "I dag ar vi inte starka nog [att kampa] mot Goliat och hans man." [Men] de som trodde pa motet med Gud [i nasta liv], sade: "Hur ofta har inte en liten skara besegrat en stor arme med Guds vilja! Gud ar med dem som star fasta [i provningen]

[250] Och nar de stod oga mot oga med Goliat och hans styrkor, bad de: "Herre! Ge oss kraft att halla stand och gor oss stadiga pa foten och lat oss segra over dessa fornekare av sanningen

[251] Och med Guds vilja besegrade de dem och drev dem pa flykten. Och David dodade Goliat och Gud gav honom makt och visdom och all den kunskap Han ville. Och om Gud inte holl tillbaka [vissa] manniskor med andra [som redskap], skulle jorden helt visst fordarvas. Men Gud later naden floda over hela Sin skapelse

[252] ALLT detta ar Guds budskap som Vi formedlar till dig och med dem sanningen; ja, helt visst ar du en av [Vara] utsanda

[253] Nagra av dessa sandebud [om vilka Vi har berattat for dig] har Vi gett foretrade framfor de andra. Bland dem finns den som Gud [sjalv] talade till, och nagra har Han satt annu hogre. Jesus, Marias son, skankte Vi klara bevis och Vi starkte honom med helig ande. Om Gud hade velat skulle de slakten som foljde dem inte ha stridit med varandra efter att ha natts av dessa klara bevis. Men de kom att omfatta skilda meningar - nagra trodde, andra framhardade i otro. Om Gud hade velat, skulle de inte ha stridit med varandra; men Gud gor vad Han vill

[254] TROENDE! Ge av vad Vi har skankt er for er forsorjning innan en Dag kommer da allt kopslaende ar forbi, da ingen vanskap [bestar] och inga forboner [tas emot]. De som fornekar sanningen ar svara syndare

[255] GUD - det finns ingen gud utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthallare. Slummer overraskar Honom inte och inte heller somn. Honom tillhor allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar. Vem ar den som vagar tala [for nagon] infor Honom utan Hans tillstand? Han vet allt vad [manniskor] kan veta och allt som ar dolt for dem och av Hans kunskap kan de inte omfatta mer an Han tillater. Hans allmakts tron omsluter himlarna och jorden. Att varna och bevara dem ar for Honom ingen borda. Han ar den Hoge, den Harlige

[256] TVANG skall inte forekomma i trosfragor. Vad som ar ratt handlande ar nu klart skilt fran fel och synd. Den som fornekar de onda makterna och som tror pa Gud, har sannerligen vunnit ett sakert faste som aldrig ger vika. Gud hor allt, vet allt

[257] Gud ar de troendes Beskyddare. Han leder dem ut ur morkret till ljuset. Men de som fornekar sanningen har onda makter till beskyddare som leder dem ut ur ljuset till morkret. De har Elden till arvedel och dar skall de forbli till evig tid

[258] HAR DU inte hort om den man som tvistade med Abraham om hans Herre? - Gud hade skankt honom kunglig makt och myndighet. - Och Abraham sade: "Min Herre ar Den som skanker liv och skanker dod." [Kungen] svarade: "Jag skanker liv och jag skanker dod!" Da sade Abraham: "Gud later solen ga upp i oster; lat den da ga upp i vaster!" Och [kungen], som fornekade sanningen, blev forstummad av hapnad. - Gud vagleder inte de orattfardiga

[259] Eller [- ett annat exempel pa dem som fornekar Guds Allmakt -] om mannen som fardades forbi en stad som hade jamnats med marken och utropade: "Hur skulle Gud kunna ge liv at denna [doda stad]?" Och Gud lat honom do och forbli dod i hundra ar. Darefter vackte Han honom till liv och fragade: "Hur lange har du varit borta?" Han svarade: "Jag har varit borta en dag eller en del av en dag." [Gud] sade: "Nej, du har varit borta i hundra ar. Men se pa din mat och din dryck, som inte har fordarvats, och se pa din asna - Vi har velat gora dig till ett tecken for manniskorna - och se [nu] hur Vi ger liv at de doda benen och sedan klar dem med kott." Och nar allt detta stod klart for honom, sade han: "[Nu] vet jag att Gud har allt i Sin makt

[260] [Minns ocksa] Abraham som sade: "Herre! Visa mig hur Du ateruppvacker de doda." [Gud] fragade: "Tror du da inte?" [Abraham] svarade: "Jo, jag tror, men jag vill att mitt hjarta skall fa ro." [Och Gud] sade: "Tag fyra [slag av] faglar och lar dem att kanna din rost. Satt sa ut dem, nagra pa varje berg [runt omkring], och ropa sedan pa dem, sa skall de genast atervanda till dig. Och var forvissad om att Gud ar allsmaktig, vis

[261] DE SOM ger av vad de ager for Guds sak kan liknas vid sadeskorn som ger sju ax och vart ax bar hundra korn. Gud mangdubblar avkastningen for den Han vill; Gud nar overallt och Han vet allt

[262] De som ger av vad de har for Guds sak och som inte later gavan foljas av [stora ord om] frikostighet eller [uttryck] som sarar, skall fa sin lon av sin Herre och de skall inte kanna fruktan och ingen sorg skall tynga dem

[263] Ett vanligt ord och forstaelse [for tiggarens elande] ar battre an en gava, foljd av forolampningar. Gud ar Sig sjalv nog och [behover inte gavan]; Han ar mild och overseende

[264] Troende! Berova inte era gavor deras varde genom [tal om] frikostighet eller genom [ord] som sarar, som den som ger av vad han ager for att ses [och berommas] av manniskor och som inte tror pa Gud och den Yttersta dagen. Han kan liknas vid en berggrund tackt av [ett tunt lager] jord; ett slagregn faller och skoljer bort allt inpa nakna berget. [Sadana manniskor] uppnar ingenting med det som de har astadkommit. Gud leder inte dem som fornekar sanningen

[265] Men de som ger av vad de ager for att vinna Guds valbehag och for att starka sin sjal kan liknas vid en tradgard, anlagd pa en kulle, som om ett slagregn drabbar den ger dubbel skord och om den undgar slagregn [far gladjas at] milt duggregn. Gud ser vad ni gor

[266] Skulle nagon av er onska att han hade en tradgard med dadelpalmer och vinstockar, vattnad av backar, [en tradgard] som ger honom alla slag av frukter, och att han, redan bojd av alder och omgiven av minderariga barn, [maste uppleva att] den drabbades av en glodhet virvelstorm och helt forbrandes? Sa fortydligar Gud for er [Sina] budskap for att stamma er till eftertanke

[267] Troende! Ge av de goda ting som ni forvarvar och av det som Vi later jorden frambringa at er, och leta inte fram - for att ge bort det - det samsta som ni sjalva inte skulle ta emot annat an med forbundna ogon. Ni bor veta att Gud ar Sig sjalv nog och att allt lov och pris tillkommer Honom

[268] Djavulen hotar er med fattigdom och uppmanar er att bega skamlosa handlingar, men Gud lovar er Sin forlatelse och Sin nad. Gud nar overallt och Han vet allt

[269] Han skanker visdom at den Han vill, och den som har fatt visdom har fatt den dyrbaraste gava. Men ingen agnar detta eftertanke utom de som har forstand

[270] Gud har full kannedom om det som ni ger at andra och det som ni [hogtidligen] lovar att ge. Och de orattfardiga [som inte bistar de behovande] skall ingen hjalpa [att undkomma straffet]

[271] Om ni ger sa att andra ser det ar det gott och val; men om ni hjalper de fattiga i tysthet ar det battre for er - med detta kan ni namligen fa gora bot for nagra av era daliga handlingar. Gud ar val underrattad om allt vad ni gor

[272] Det ar inte din uppgift [Muhammad] att forma manniskor att folja den raka vagen. Nej, Gud vagleder dem Han vill. Allt det goda ni ger ar for ert eget basta, savida ni ger det enbart for att vinna Guds valbehag. Ja, for det goda ni ger skall ni fa fullt vederlag, och ingen oratt skall tillfogas er

[273] [Ge] till de behovande som sa ger sig han at arbetet for Guds sak att de inte har mojlighet att ga ut i varlden [for att soka sitt levebrod]. Pa grund av deras forsynta upptradande kan den tanklose tro att de inte lider brist. Men du skall kanna igen dem pa deras satt: de besvarar inte andra med efterhangset tiggeri. Gud har full kannedom om det goda som ni skanker dem

[274] De som ger av vad de ager, nattetid eller under dagen, i tysthet eller oppet i allas asyn, skall fa sin lon av sin Herre och de skall inte kanna fruktan och ingen sorg skall tynga dem

[275] DE SOM livnar sig pa ocker skall uppsta [till Domen] lika ostadiga pa benen som den som Djavulen med sin beroring slagit med vansinne. De sager namligen: "Handel ar inte annorlunda an ocker." Men Gud har forklarat handel lovlig och forbjudit ocker. Den som efter att ha fatt kunskap om Guds allvarliga varning upphor att bedriva ocker far behalla vad han dessforinnan vunnit, men Gud skall falla den slutliga domen over honom. Och de som faller tillbaka i denna synd har Elden till arvedel och dar skall de forbli till evig tid

[276] Gud utplanar vinsten av ockret men later allmosornas varde vaxa. Gud ar inte van till dem som framhardar i fornekelse och synd

[277] De som tror och lever ett rattskaffens liv och forrattar bonen och hjalper de behovande skall helt visst fa sin lon av sin Herre och de skall inte kanna fruktan och ingen sorg skall tynga dem

[278] Troende! Frukta Gud och avsta, om ni ar [sanna] troende, fran utestaende ockervinst

[279] Gor ni inte det skall ni veta att ni befinner er i krig med Gud och Hans Sandebud. Men om ni angrar vad ni har gjort har ni ratt [att aterfa] ert kapital; ni skadar ingen och lider sjalva ingen skada

[280] Och om [den skuldsatte] ar i ett trangt lage, ge honom da anstand till dess han med latthet kan betala. Men det ar battre for er att efterskanka [skulden] - om ni visste [vilken fortjanst som ligger i detta]

[281] Och frukta den Dag da ni skall foras ater till Gud! Da skall var och en fullt ut erhalla den lon som han fortjanat, och ingen skall lida oratt

[282] TROENDE! Nar ni sinsemellan traffar avtal om lan med faststalld forfallotid, teckna da ned avtalet i skrift. Lat en skrivare noggrant skriva ned [vad som avtalats] mellan er. Ingen skrivare far undandra sig att skriva, sasom Gud har lart honom. Lat honom alltsa skriva och lat lantagaren diktera och, om han fruktar Gud, sin Herre, inte dra ifran nagot [fran sitt atagande]. Om lantagaren ar svag till forstandet eller sjuklig eller [annars] inte i stand att diktera, lat da den som tillvaratar hans intressen diktera och undvika partiskhet. Och tag tva av era man till vittnen; finns inte tva man till hands, tag da en man och tva kvinnor bland dem ni godkanner som vittnen - om nagon av dem begar ett misstag kan da den andra papeka det for henne. De som kallas till vittnen far inte undandra sig [sin plikt]. Tveka inte att skriva ned allt, bade det mindre viktiga och det viktiga, och ange forfallotiden. Det ar vad Gud [i Sin vishet] finner riktigast och skaligast, mest andamalsenligt som bevis och bast agnat att bespara er all tvekan och osakerhet [i framtiden]. Men om det ar fraga om direkt overlatelse fran den ene till den andre av fardiga varor utan mellanhand, gor ni inte fel om ni underlater att uppratta skriftligt avtal. Nar ni koper och saljer, lat det ske i vittnens narvaro, men varken skrivare eller vittnen far [utsattas for patryckning eller] tillfogas skada - gor ni detta, begar ni en svar synd. Frukta Gud, som ar er larare. Gud har kunskap om allt

[283] Om ni befinner er pa resa och ingen skrivare ar till hands, kan ni ta emot pant [som sakerhet]. Men om ni visar varandra fortroende [och inte kraver pant], skall den som fatt fortroendet fullgora sin skyldighet och frukta Gud, sin Herre. Undanhall inte vad ni har bevittnat. Den som undanhaller vittnesmal syndar i sitt hjarta. Gud vet vad ni gor

[284] Gud tillhor allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar. Vare sig ni visar vad som ror sig i ert innersta eller doljer det, kommer Gud att stalla er till svars for det. Och Han forlater den Han vill och Han straffar den Han vill. Gud har allt i Sin makt

[285] SANDEBUDET tror pa vad hans Herre har uppenbarat for honom och de troende med honom. De tror alla pa Gud och Hans anglar och Hans uppenbarelser och Hans sandebud - utan att gora atskillnad mellan Hans sandebud - och de sager: "Vi hor och vi lyder. Herre, [ge oss] Din forlatelse; Du ar malet for var fard

[286] Gud lagger inte pa nagon en tyngre borda an han kan bara. Det goda han har gjort skall raknas honom till fortjanst och det onda han har gjort skall laggas honom till last. Herre! Stall oss inte till svars for glomska eller oavsiktliga fel. Herre! Lagg inte pa oss en sadan borda som den Du lade pa vara foregangare. Herre! Lagg inte pa oss [bordor] som vi inte har kraft att bara. Utplana vara synder och ge oss Din forlatelse och forbarma Dig over oss. Du ar var Beskyddare! Lat oss segra over fornekarna av sanningen

[1] Alif lam meem

[2] GUD - det finns ingen annan gud an Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthallare

[3] Steg for steg uppenbarar Han for dig denna Skrift och med den sanningen och bekraftelse av det som annu bestar [av aldre tiders uppenbarelser]; det ar Han som uppenbarade Tora och Evangeliet

[4] i aldre tid, till vagledning for manniskorna och det ar Han som har uppenbarat den mattstock med vars hjalp ratt kan matas och skiljas fran oratt. Ett strangt straff vantar dem som fornekar [sanningen i] Guds budskap - ja, Gud ar allsmaktig och hamnden ar Hans

[5] For Gud ar ingenting dolt vare sig pa jorden eller i himlen

[6] Det ar Han som formar er i moderlivet enligt Sin vilja. Det finns ingen annan gud an Han, den Allsmaktige, den Vise

[7] Det ar Han som har uppenbarat for dig denna Skrift, dar det finns fast och klart formulerade budskap - de utgor dess karna - och andra som ar framstallda i bilder. Men de vilkas hjartan har farit vilse gar efter sadant i Skriften som har framstallts i bild, nar de forsoker sa split och forvirring genom [godtycklig] tolkning av dess innersta mening - dess innersta mening kanner ingen utom Gud. - De vilkas kunskap ar fast och djupt rotad sager: "Vi tror pa denna [Skrift]; allt ar fran var Herre." Men ingen agnar eftertanke at [och tar varning av] detta utom de som har forstand

[8] [De ber:] "Herre! Lat inte vara hjartan fara vilse sedan Du har vaglett oss. Och forbarma Dig i Din nad over oss. - Du ar Den som alltid ger

[9] Herre! Du skall samla alla manniskor [infor Dig] en Dag [vars ankomst] star utom varje tvivel; Gud sviker helt visst inte Sitt lofte

[10] DE SOM framhardar i att forneka sanningen - ingenting av vad de ager pa jorden och inte heller deras soner skall kunna skydda dem mot Gud. De skall bli bransle for Elden

[11] [Det skall ga for dem] som det gick for Faraos man och for deras foregangare; de pastod att Vara budskap var logn och Gud straffade dem for deras synder; Gud straffar med stranghet

[12] Sag till fornekarna av sanningen: "[En dag] skall ni bli besegrade och da skall ni foras samman i helvetet - en elandig rastplats

[13] Ni har redan fatt ett tecken i de tva hararna, som mottes [pa slagfaltet], varav en stred for Guds sak och den andra [bestod av] dem som fornekade sanningen. De [troende] sag med egna ogon att de andra var tva ganger sa talrika som de. Men Gud ger Sin hjalp at den Han vill. I detta ligger helt visst en lardom for de klarsynta

[14] KVINNORS karlek, soner [i mangd], skatter av guld och silver, hastar av adel ras, boskap och akerjordar har utmalats for manniskorna [som det mest atravarda i livet]. Allt detta hor till de gladjeamnen som star till buds i denna varld, men aterkomsten till Gud ar det hogsta goda

[15] Sag: "Skall jag beratta for er om det som ar former an dessa [gladjeamnen]? Lustgardar, vattnade av backar, vantar de gudfruktiga hos deras Herre, dar de skall forbli till evig tid, och hustrur renade fran [all jordisk] orenlighet, och Guds valbehag." Gud forlorar ingen av Sina tjanare ur sikte

[16] de som sager: "Herre, vi tror; forlat oss vara synder och forskona oss fran Eldens straff

[17] de talmodiga och uthalliga, de sanningsenliga, de som odmjukt bojer sig under Hans vilja, de som ger av sitt at andra och som i den tidiga gryningen ber om Guds forlatelse for sina synder

[18] GUD [SJALV] vittnar - och [sa gor] anglarna och de som har kunskap - att det inte finns en annan gud an Han, Uppratthallaren av rattvisa och jamvikt; ingen annan gud finns an Han, den Allsmaktige, den Vise

[19] For Gud ar [den sanna] religionen underkastelse under Hans vilja; de som [tidigare] tog emot uppenbarelsen kom att omfatta skilda meningar forst efter att ha fatt [all] kunskap och av ovilja och avund mot varandra. Och den som vill forneka sanningen i Guds budskap [bor minnas att] Gud ar snar att kalla till rakenskap

[20] Om de vill tvista med dig [Muhammad], sag da: "Jag har helt och fullt underkastat mig Guds vilja och aven de som foljer mig [har underkastat sig Hans vilja]." Och fraga dem som [i aldre tid] fick ta emot uppenbarelsen och de okunniga: "Har [ocksa] ni underkastat er Guds vilja?" Om de underkastar sig, da har de funnit vagledning, men om de vander dig ryggen [skall du lamna dem i fred]; din plikt ar enbart att framfora budskapet. Gud forlorar ingen av Sina tjanare ur sikte

[21] De som fornekar sanningen i Guds budskap och som mot all ratt dodar profeterna och dodar dem av folket som talar for rattvisa - kungor for dem att de har ett plagsamt straff [att vanta]

[22] Dessa manniskors stravanden skall ga om intet [och bli utan frukt] i detta liv och i det kommande, och de skall inte finna nagon hjalpare

[23] Har du inte sett hur nagra av dem som fick ta emot en del av uppenbarelsen, [nar] de uppmanas att lata den gudomliga Skriften doma mellan dem i deras tvister, vander sig bort - ja, de ar [sadana] som gar emot [sanning och ratt]

[24] De har namligen sagt att Elden inte skall plaga dem mer an ett begransat antal dagar? Men de logner som de tankte ut har gjort dem blinda for vad deras religion [foreskriver]

[25] Hur [skall det ga for dem] nar Vi en Dag samlar dem - [att den Dagen kommer] star utom allt tvivel - och var och en till fullo skall fa den lon som han fortjanat och ingen skall lida oratt

[26] SAG: "Gud, all makts Herre! Du skanker makten at den Du vill och Du tar makten fran den Du vill. Du upphojer den Du vill och Du fornedrar den Du vill. I Din hand ligger det goda och Du har allting i Din makt

[27] Du later natten smyga in i dagen och dagen smyga in i natten. Du later livet spira ur det som ar dott och later doden stiga fram ur det levande. Och Du skanker Ditt goda i overflod at den Du vill

[28] DE TROENDE skall inte ta fornekare av sanningen snarare an sina trosbroder till bundsforvanter - den som gor sa skar av banden till Gud - om inte ert syfte ar att med detta [skydda er] mot ett hot. Men Gud uppmanar er att inte ta latt pa Hans varningar; Gud ar malet for er fard

[29] Sag: "Vare sig ni doljer det som ror sig i ert innersta eller visar det, vet Gud det. Han vet allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar. Och Gud har allt i Sin makt

[30] Den Dag da manniskan skall stallas infor allt det goda som hon har gjort och allt det onda som hon har gjort kommer hon att onska att den [Dagen] hade varit oandligt avlagsen. Darfor uppmanar Gud er att inte ta latt pa Hans varningar; Gud ommar for Sina tjanare

[31] Sag [Muhammad]: "Om ni alskar Gud, folj mig och Gud skall alska er och forlata er era synder. Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[32] Sag: "Lyd Gud och Sandebudet." Men om de vander ryggen till [skall de veta att] Gud inte ar van till dem som fornekar sanningen

[33] GUD har utvalt Adam och Noa och Abrahams att och `Imrans att [och upphojt dem] over varldens alla manniskor

[34] de stammar [alla] fran varandra. Gud hor allt, vet allt

[35] Och `Imrans hustru bad till Gud och sade: "Herre! Jag viger vad jag bar i mitt skote at Din tjanst. Tag emot mitt [offer], Du som hor allt, vet allt

[36] Och da hon fott barnet sade hon: "Herre, jag har fott en dotter - fastan Gud noga visste vad hon hade framfott; ett gossebarn ar inte som ett flickebarn - och jag har gett henne namnet Maria och jag ber Dig skydda och bevara henne och hennes efterkommande mot Djavulen, den utstotte

[37] Och hennes Herre tog nadigt emot henne och lat henne vaxa upp och arta sig val och uppdrog at Sakarias att vaka over henne. Var gang Sakarias besokte henne i helgedomen, fann han henne forsedd med foda. Och nar han fragade henne: "Maria, varifran har du fatt detta?" svarade hon: "Det ar fran Gud; Gud skanker Sitt goda i overflod till den Han vill

[38] Dar [i helgedomen] bad Sakarias till Gud: "Herre! Lat mig, som en gava fran Dig, fa en [son], sund till kropp och sjal! Du bonhor den som ber

[39] Och anglarna ropade till honom medan han stod i helgedomen, forsankt i bon, och sade: "Gud kungor for dig det glada budskapet om [en son] Johannes, som skall bekrafta ett ord fran Gud och [bli] en ledare [for sitt folk], en renlevnadsman och en profet, en av de rattfardiga

[40] [Sakarias] sade: "Herre, hur skulle jag kunna fa en son? Jag har ju uppnatt hog alder och min hustru ar ofruktsam." [Angeln] sade: "Sa [skall det bli]; Gud gor vad Han vill

[41] [Sakarias] sade: "Herre! Ge mig ett tecken." [Angeln] svarade: "Det tecken [du far ar] att du under tre dagar inte skall tala till manniskor annat an med gester. Och akalla din Herre utan att fortrottas och prisa Honom morgon och afton

[42] [MINNS] anglarnas ord till Maria: "Gud har utvalt dig och renat dig [och upphojt] dig over alla varldens kvinnor

[43] Maria! Forratta din andakt infor din Herre med odmjukhet; fall ned pa ditt ansikte [infor Honom] och boj ditt huvud tillsammans med dem som bojer sina huvuden [i bon]

[44] Detta hor till de [for dig, Muhammad] okanda ting, som Vi [nu] uppenbarar for dig; du var inte med dem nar de kastade lott om vem som skulle ha ansvar for Maria; och du var inte med dem nar de tvistade [om detta] med varandra

[45] Och anglarna sade: "Maria! Gud tillkannager for dig det glada budskapet om ett ord fran Honom [varigenom du skall foda den] vars namn skall vara Kristus Jesus, Marias son, arad och lovprisad i denna varld och i det kommande livet och en av dem som skall vara i [Guds] narhet

[46] Han skall tala till manniskorna i vaggan och i mogen alder och han skall vara en av de rattfardiga

[47] Maria sade: ”Herre! Hur skulle jag kunna fa en son, da ingen man har rort mig?” [Angeln] sade: ”Sa [skall det bli]; Gud skapar vad Han vill. Om Han vill att nagot skall vara, sager Han endast till det: 'Var!' - och det ar

[48] Han skall undervisa din son i Skriften, [skanka honom] visdom och [ge honom] Tora och Evangelium

[49] och [sanda honom] till israeliterna som Sitt sandebud." [Och Jesus sade:] "Jag har kommit till er med ett tecken fran er Herre. Jag skall forma at er i lera nagot som liknar en fagel och jag skall andas pa den och med Guds tillatelse skall den bli en fagel. Och jag skall bota de blinda och de spetalska och med Guds vilja skall jag vacka de doda till liv. Och jag skall saga er vad ni ater och vad ni lagger upp som forrad i era hus. I detta ligger ett tecken for er - om ni ar [sanna] troende

[50] Och [jag har kommit] for att bekrafta vad som annu bestar av Tora och for att forklara tillatet nagot av det som var forbjudet for er. Och jag har kommit till er med ett tecken fran er Herre. Frukta darfor Gud och folj mig

[51] Gud ar min Herre och er Herre; det ar darfor Honom ni skall dyrka! Detta ar en rak vag

[52] Nar Jesus markte deras ovillighet att tro [pa honom], sade han: "Vem vill hjalpa mig [att kalla manniskorna] till Guds vag?" De vitkladda sade: "Vi ar Guds medhjalpare! Vi tror pa Gud; vittna du att vi har underkastat oss Hans vilja

[53] Herre! Vi tror pa det som Du har uppenbarat och vi vill folja Sandebudet; rakna oss darfor bland [sanningens] vittnen

[54] Och de [som inte ville tro] smidde onda planer [mot Jesus], men [aven] Gud smed planer - ingen smider battre planer an Gud

[55] Och Gud sade: "Jesus! Jag skall kalla dig till Mig och Jag skall upphoja dig till Min [harlighet] och Jag skall rena dig fran [de beskyllningar som] fornekarna av sanningen [riktade mot dig]. Och Jag skall satta dem som foljer dig hogt over dem som fornekar [dig] anda till Uppstandelsens dag; da skall ni alla vanda tillbaka till Mig och Jag skall doma mellan er i allt det som ni var oense om

[56] Vad betraffar fornekarna av sanningen, skall Jag ge dem ett strangt straff i denna varld och i det kommande livet; och de kommer inte att finna nagon hjalpare

[57] Och Han skall ge dem som tror och lever ett rattskaffens liv deras fulla beloning. Gud ar sannerligen inte de orattfardigas van

[58] DETTA SOM Vi framfor till dig [Muhammad] ar en del av [Vara] budskap och den visa Paminnelsen

[59] Infor Gud ar Jesus till sin natur att likna vid Adam. Han skapade honom av jord och sade till honom: "Var!" och han ar

[60] [Det ar] sanningen fran din Herre; hys inte minsta tvivel om detta

[61] Om nagon vill tvista med dig om detta, sedan du tagit emot den kunskap som har kommit dig till del, sag da: "Lat oss kalla vara soner och era soner, vara kvinnor och era kvinnor, ja, lat oss alla samlas och odmjukt be Gud att Han avkunnar Sin dom, och lat oss nedkalla Guds fordomelse over alla som ljuger

[62] Ja, detta ar sanningen - det finns ingen gud utom Gud, och Gud ar forvisso den Allsmaktige, den Vise

[63] Och om de vander er ryggen [bor de veta att] Gud har full kunskap om dem som vill stora ordningen pa jorden och sprida sedefordarv

[64] Sag: "Efterfoljare av aldre tiders uppenbarelser! Lat oss samlas kring en regel, gemensam for oss och for er - att vi inte skall dyrka nagon utom Gud och inte satta nagot vid Guds sida och inte erkanna andra manniskor som vara herrar och beskyddare i Guds stalle." Och sag, om de vander er ryggen: "Vittna da, att det ar vi som har underkastat oss Hans vilja

[65] VARFOR tvistar ni efterfoljare av aldre tiders uppenbarelser om Abraham? Tora uppenbarades ju inte - och inte heller Evangeliet - forran efter hans tid. Vill ni inte anvanda ert forstand

[66] Har tvistar ni [med varandra] om det som ni kanner till; varfor vill ni tvista om det som ni ar helt okunniga om? Gud vet, men ni vet inte

[67] Abraham var [till sin tro] varken jude eller kristen - han sokte och fann den rena, ursprungliga tron och underkastade sig Guds vilja; och han vagrade att ge avgudarna sin dyrkan

[68] De manniskor som star Abraham narmast ar helt visst de som foljer hans exempel, sasom denne Profet och [hans skaror av] troende. Och Gud ar de troendes Beskyddare

[69] Bland efterfoljarna av aldre tiders uppenbarelser finns de som vill leda er pa villovagar. De kan bara vilseleda sig sjalva - men det inser de inte

[70] Ni, efterfoljare av aldre tiders uppenbarelser! Varfor avvisar ni Guds budskap fastan ert eget vittnesbord [bekraftar deras sanning]

[71] Efterfoljare av aldre tiders uppenbarelser! Varfor klar ni over det sanna med logn och gommer mot battre vetande undan sanningen

[72] Nagra av efterfoljarna av aldre tiders uppenbarelser sager [till de andra]: "[Forklara er] tro pa det som har uppenbarats for de troende vid dagens borjan och avvisa det ovriga; kanske skall de da vanda om

[73] Tro inte pa nagon som inte bekanner sig till er religion!" Sag: "Den [sanna] vagledningen ar Guds vagledning; [ar ni radda] att andra skall fa del av sadana [uppenbarelser] som ni har tagit emot? Eller att de skall tvista med er infor er Herre?" Sag: "Guds nadegavor ar i Hans hand; Han skanker dem till den Han vill. Gud nar overallt och Han vet allt

[74] och Han forbarmar Sig over den Han vill. Guds nad ar en outsinlig kalla

[75] OCH BLAND efterfoljarna av aldre tiders uppenbarelser finns de som, om du anfortror dem en skatt av guld, [villigt] aterlamnar den; och det finns de som, om du anfortror dem en enda dinar, vagrar aterlamna den om du inte ansatter dem med ideliga paminnelser. De pastar namligen: "Vi har inte blivit alagda [att halla vara loften], nar det galler dessa okunniga manniskor"; sa sager de om Gud, trots att de vet battre, det som inte ar sant

[76] Nej, det forhaller sig tvartom! [Gud kanner] dem som ar trogna forbundet med Honom och fruktar Honom; Gud alskar de gudfruktiga

[77] De som for en ynklig vinst fornekar forbundet med Gud och de eder som de har svurit, skall inte fa del av det eviga livets goda och pa Uppstandelsens dag skall Gud varken tala till dem eller se pa dem, och Han skall inte rena dem [fran synd]; ett svart lidande vantar dem

[78] Bland dem finns helt visst de som lindar sina tungor om Skriften for att ni skall tro att [deras forvrangda ord] ar hamtade ur Skriften, fastan de inte ar hamtade ur Skriften; och de sager: "Detta ar fran Gud", fastan det inte ar fran Gud. Och sa sager de om Gud mot battre vetande det som inte ar sant

[79] Det ar otankbart att en manniska, som Gud har gett uppenbarelsens gava och visdom och kallat till profet, darefter skulle saga till manniskorna: "Tillbe mig vid sidan av Gud." Nej, [vad han skulle saga ar:] "Bli Guds hangivna tjanare som undervisar [andra] och fordjupar sin egen kunskap i Skriften

[80] Inte heller [skulle han] befalla er att betrakta anglar och profeter som [himmelska] beskyddare. [Eller tror ni att han skulle] uppmana er att aterfalla i otro sedan ni har underkastat er Guds vilja

[81] [EFTERFOLJARE av aldre tiders uppenbarelser! Minns att] Gud erbjod er Sitt forbund genom profeterna. [Han sade:] "Jag har latit er fa del av uppenbarelse och visdom. [En gang] skall ett sandebud komma till er med bekraftelse av den sanning som [redan] ar i er hand; da skall ni tro pa honom och stodja honom." [Och Han] sade: "Ar det ert beslut att inga forbund med Mig pa denna grund?" De svarade: "Ja, det ar vart beslut." [Och Gud] sade: "Vittna da om detta; Jag skall vittna med er

[82] De som efter detta drar sig ifran [sin plikt] ar de som har forhardat sig i trots och olydnad

[83] Onskar de en annan [religion] an den som Gud har gett dem? [Gud] som alla i himlarna och pa jorden underkastar sig av fri vilja eller nodda och tvungna, och till vilken de skall aterbordas

[84] Sag: "Vi tror pa Gud och pa det som har uppenbarats for oss och det som uppenbarades for Abraham och Ismael och Isak och Jakob och deras efterkommande och det som uppenbarades for Moses och Jesus och for [alla de ovriga] profeterna av deras Herre; vi gor ingen atskillnad mellan dem. Och vi har underkastat oss Hans vilja

[85] Om nagon vill anta nagon annan religion an Islam kommer detta att vagras honom, och i nasta liv skall han sta bland forlorarna

[86] Skulle Gud vagleda dem som fornekar tron efter att ha antagit den och vittnat att Sandebudet i sanning [ar Guds utsande] och som fatt se klara bevis? Nej, Gud vagleder inte de orattfardiga

[87] Guds och anglarnas och alla manniskors fordomelse skall bli deras lon

[88] Under denna [dom] skall de forbli; deras straff skall inte lindras och de skall inte beviljas uppskov

[89] Men de som i anger vander ater [till Gud] och gor bot och battring [skall inte straffas] - Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[90] De som fornekar sanningen efter att ha antagit tron och som darefter forhardas i sin fornekelse - deras anger skall inte godtas; nej, de har overgett den raka vagen [utan atervando]

[91] De som fornekar sanningen och dor som fornekare skall inte fa kopa sig fria, om de an erbjod allt guld i varlden. Ett svart lidande vantar dem och de skall inte finna nagon hjalpare

[92] [TROENDE!] Ni kommer inte att uppna sann fromhet, forran ni ger at andra av det som ni [sjalva] vardesatter; Gud har full kannedom om vad ni ger

[93] ALL FODA var [i aldre tid] tillaten for Israels barn utom de forbud som Israel sjalv palade sig fore uppenbarelsen av Tora. Sag: "Tag fram Tora och las hogt ur den, om ni haller pa sanningen

[94] Och de som hadanefter satter ihop logner om Gud drivs av ont uppsat

[95] Sag: "Gud har [i uppenbarelsen] sagt sanningen. Tro darfor med Abrahams rena, ursprungliga tro, han som vagrade avgudarna sin dyrkan

[96] Det forsta tempel som restes for manniskornas bruk var helt visst Helgedomen i Bakkah, en valsignelse och en ledstjarna for hela varlden

[97] Den formedlar klara budskap [och dar finns] den plats dar Abraham en gang stod; den som stiger in dar ar i trygghet. Vallfarden till denna Helgedom ar en plikt gentemot Gud for var och en som har mojlighet att genomfora den. Och den som fornekar sanningen [skall veta att] Gud ar Sig sjalv nog och inte behover [nagon eller nagot i] Sin skapelse

[98] SAG: "Efterfoljare av aldre tiders uppenbarelser! Varfor fornekar ni sanningen i Guds budskap, fastan [ni vet att] Gud ar vittne till allt vad ni gor

[99] Sag: "Efterfoljare av aldre tiders uppenbarelser! Varfor vill ni hindra dem som antar tron fran att folja Guds vag och fa den att framsta som krokig, fastan ni sjalva vittnar [att den ar rak]? Ingenting av vad ni gor gar Gud forbi

[100] Troende! [Det finns de] bland dem som [forr] fick ta emot uppenbarelsen som, om ni gar dem till motes, kommer att gora allt for att ni skall forneka den tro som ni har antagit

[101] Hur skulle ni kunna forneka er tro, som hor Guds budskap lasas och har Hans Sandebud mitt ibland er? Den som vill halla sig till Gud leds till en rak [och saker] vag

[102] Troende! Frukta Gud sa som det aligger er att frukta Honom och underkasta er Hans vilja, innan doden overraskar er

[103] Och grip alla med ett fast grepp om Guds raddningslina och lat er inte splittras! Minns Guds valgarningar mot er: fiendskap hade ratt mellan er, men Han lat [viljan till] forsoning tranga in i era hjartan och med Hans valsignelse blev ni broder. Ja, Han raddade er fran randen av en flammande avgrund! Sa klargor Gud Sina budskap for er for att ni skall fa vagledning

[104] och bli till en gemenskap av manniskor som uppmanar varandra att gora gott och anbefaller det som ar ratt och forbjuder det som ar oratt. Dem skall det ga val i hander

[105] Folj inte dem som splittrades [i sekter] efter att ha natts av de klara vittnesborden [om sanningen]. De har ett hart straff att vanta

[106] den Dag, da [nagras] ansikten skall strala av ljus och [andras] skall morkna. Och till dem vilkas ansikten har morknat [skall sagas:] "Ni fornekade ju tron efter att ha antagit den? Smaka da straffet for er fornekelse

[107] Men de vilkas ansikten stralar av ljus skall inneslutas i Guds nad och skall sa forbli till evig tid

[108] Detta ar Guds budskap, som Vi later framfora till dig [Muhammad] med sanningen - Gud vill ingen i Sin skapelse nagot ont

[109] Gud tillhor allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar. Och allt gar [sist och slutligen] tillbaka till Gud

[110] NI UTGOR det basta samfund som fatt uppsta [bland och] for manniskorna: ni anbefaller det som ar ratt och forbjuder det som ar oratt och ni tror pa Gud. Om efterfoljarna av aldre tiders uppenbarelser hade trott [pa denna], skulle det helt visst ha varit bast for dem. Fastan det finns bland dem de som tror, har de flesta av dem forhardat sig i trots och olydnad

[111] De kan inte valla er mer an obetydlig skada och om de ger sig i strid med er, kommer de att vanda ryggen till [och fly] och till sist skall de sta helt utan hjalp

[112] Var de an patraffas skall de utsta skam och vanara, om de inte [soker skydd i] forbundet med Gud och [aterupprattar] banden till manniskorna; de har adragit sig Guds vrede och stortats i djupt elande, eftersom de framhardade i att forneka Guds budskap och dodade profeterna mot all ratt, trotsade standigt Gud och overtradde [Hans bud]

[113] Alla ar inte av samma sort. Bland efterfoljarna av aldre tiders uppenbarelser finns [aven] redbara manniskor, som under nattens timmar laser hogt ur Guds budskap och faller ned pa sina ansikten [i tillbedjan]

[114] De tror pa Gud och pa den Yttersta dagen och de anbefaller det som ar ratt och forbjuder det som ar oratt och de tavlar om att gora gott. De hor till de rattfardiga

[115] och vad gott de gor skall inte frankannas dem; Gud vet vilka de ar som fruktar Honom

[116] De som framhardar i att forneka sanningen - ingenting av vad de ager pa jorden skall ge dem skydd mot Gud och deras soner skall inte [kunna forsvara dem]. Deras arvedel ar Elden och dar skall de forbli till evig tid

[117] Vad [manniskor] ger ut for [ting] som hor till detta liv kan jamforas med de orattfardigas groda som forharjas av en frostig vind. Gud har inte gjort dem oratt - nej, [med sina handlingar] gor de oratt mot sig sjalva

[118] TROENDE! Sok inte fortrogna vanner bland dem som star utanfor er [gemenskap]! De sparar ingen moda for att sa forvirring i era led och onskar att ni skall plagas av olyckor och elande. Hatet flodar redan over deras lappar, men vad de bar i sitt inre ar langt varre. Vi har latit er se tecknen - [drag slutsatsen] om ni har forstand

[119] Det ar ni som visar dem tillgivenhet; de hyser daremot inga varma kanslor for er, fastan ni tror pa uppenbarelsen hel och hallen. Nar de moter er sager de: "Vi tror." Men nar de ar ensamma, biter de sig i fingertopparna i ursinne. Sag: "Matte ni ga under i ert ursinne! Gud vet vad som ror sig i manniskans innersta

[120] Om det gar er val blir de besvikna, och de glader sig nar ni drabbas av en motgang. Men om ni bar [allt detta] med jamnmod och fruktar Gud, kan deras onda anslag inte i nagot avseende skada er. Gud har full uppsikt over [dem och] deras foretag

[121] MINNS [Muhammad] att du en tidig morgon lamnade ditt hem for att gruppera de troende till strid; Gud hor allt, vet allt

[122] Tva grupper bland dina man var nara att forlora modet, trots att de stod under Guds beskydd - det ar till Gud som de troende maste lita

[123] Och Gud skankte er segern vid Badr, da ni var en oansenlig skara. Frukta darfor Gud - kanske skall ni tacka [Honom]

[124] [Och minns] dina ord till de troende: "Ar det inte nog for er [att veta] att Gud skall lata tretusen anglar stiga ned och forstarka era led

[125] Ja, om ni haller stand och fruktar Gud och om [fienden] i denna stund gar till angrepp skall er Herre sanda femtusen anglar som stormar fram till er hjalp

[126] Gud lat detta [sagas] enbart for att inge er nytt hopp och stilla oron i era hjartan - segern kan inte komma fran nagon annan an Gud, den Allsmaktige, den Vise

[127] [och] for att lata nagra av sanningens fornekare smaka doden eller nederlagets forodmjukelse och se sina forhoppningar grusas

[128] Det ankommer inte pa dig [Muhammad] att bestamma om [Gud] skall ta emot deras anger eller straffa dem - de ar orattfardiga manniskor

[129] Allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar tillhor Gud. Han forlater den Han vill och Han straffar den Han vill. Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[130] TROENDE! Livnar er inte pa ocker som fordubblar och mangdubblar [vinsten]. Frukta Gud - kanske skall det ga er val i hander

[131] Och frukta Elden, som ar beredd att ta emot dem som fornekar sanningen

[132] Och lyd Gud och Sandebudet - kanske erfar ni [Hans] barmhartighet

[133] Och tavla med varandra om er Herres forlatelse och ett paradis, lika vidstrackt som himlarna och jorden, som star berett att ta emot de gudfruktiga

[134] de som ger at andra saval i valfardens dagar som i tider av brist och som lagger band pa sin vrede och forlater sina medmanniskor - Gud alskar dem som gor det goda och det ratta

[135] de som, om de begar en skamlos handling eller [pa annat satt] tillfogat sig sjalva oratt, minns Gud och ber Honom om forlatelse for sina synder - vem kan forlata synderna utom Gud? - och som inte fortsatter att bega sadana handlingar mot battre vetande

[136] Den lon [som vantar] dem skall vara deras Herres forlatelse och lustgardar, vattnade av backar, dar de skall forbli till evig tid - en harlig beloning for dem som arbetat och stravat

[137] FORE ER tid har [andra] seder och levnadsmonster varit forharskande [och i sin tur avlost dem som tidigare radde]. Ga darfor ut i varlden och se [sparen som visar] hur slutet blev for dem som pastod att sanningen ar logn

[138] Detta ar en klar fingervisning till alla manniskor och en vagledning och en varning for de gudfruktiga

[139] Tappa inte modet och glom er sorg! Star ni fasta i tron kommer ni att vinna overhanden

[140] Om ett hart slag har drabbat er, har [era fiender avgudadyrkarna] ocksa drabbats av ett hart slag. Vi later manniskorna, de ena efter de andra, uppleva sadana [svarta] dagar for att de troende skall fa ge Gud bevis [pa sin tro] och for att Han skall utse dem bland er som skall fa vittna som martyrer [for sin tro] - Gud ar ingalunda de orattfardigas van

[141] och for att satta de troende pa prov och lata fornekarna av sanningen ga under

[142] Tror ni att ni far stiga in i paradiset utan att [ha visat] Gud vilka av er som vill kampa [for Hans sak] och som kan halla ut [i farans stund]

[143] Innan ni hade mott doden ville ni do [for er tro]; nu har ni mott den ansikte mot ansikte

[144] MUHAMMAD ar ingenting mer an ett sandebud och [andra] sandebud har kommit och gatt fore honom. Om han dor eller stupar i strid, kommer ni da att gora en helomvandning? Den som vander helt om vallar inte Gud nagon skada. Men Gud skall belona dem som visar tacksamhet

[145] Ingen manniska far do annat an i enlighet med Guds vilja och vid en faststalld tidpunkt. Den som vill lonas med detta livets goda, honom skall Vi ge nagot av detta; och den som onskar lonas med det eviga livets goda, honom skall Vi ge nagot av detta. Och Vi skall belona dem som visar tacksamhet

[146] Hur manga profeter har inte mast kampa [for tron], foljda av skaror av man som vigt sina liv at Gud. De fallde inte modet infor de [provningar] de maste utsta for Guds sak; de sviktade inte och gav inte vika [for fienden] - Gud alskar dem som haller stand

[147] Och [nar de bad] sade de bara: "Herre, forlat oss vara synder och om vi har gatt till overdrift [eller brustit] i uppfyllandet av var plikt! Gor oss stadiga pa foten och lat oss segra over dessa fornekare av sanningen

[148] Och Gud gav dem som lon [bade] denna varldens goda och det hogsta goda, ett evigt liv - Gud alskar dem som gor det goda och det ratta

[149] TROENDE! Om ni gar sanningens fornekare till motes kommer de att forma er att vanda om [och overge tron] och da star ni som forlorare

[150] Men Gud ar er Beskyddare och Han ar den baste Hjalparen

[151] Vi skall gora sa att [blodet i] fornekarnas adror isas av skrack [nar de tanker pa] att de [vagade] satta medhjalpare vid Guds sida utan att Han nagonsin gett [dem nagot] bemyndigande. Elden skall bli deras tillflykt - denna syndarnas fruktansvarda boning

[152] GUD holl sannerligen Sitt lofte till er, da ni med Hans vilja var nara att i grund sla [era fiender], till dess modet svek er och ni blev oense om inneborden av den order [ni hade fatt] och brot mot den, da Han redan hade latit [segern] hagra for er syn. Det fanns de bland er som inte hade annat an denna varldens [goda] for ogonen och det fanns de som sag mot evigheten. Darefter lat Han er dra er undan [fienden] for att satta er pa prov. Men Han har nu utplanat er synd - ja, Guds nad flodar over de troende

[153] [Minns] hur ni flydde uppfor [bergets sida] utan att se er om, fastan Sandebudet langt bakom er ropade er tillbaka. Och Gud lat er kanna sorg och gramelse [i gengald] for den sorg och gramelse [ni vallade Profeten] och for att [lara er att] inte sorja over det [byte] som ni gick miste om, inte [ens] over det [nederlag] som ni led. Gud ar val underrattad om vad ni gor

[154] Och efter denna bittra erfarenhet lat Han ett stort lugn sanka sig over er, sa att nagra bland er fick vila, medan andra som framst bekymrade sig om sitt eget val tankte oriktiga [och hadiska] tankar om Gud, [tankar som hade sin rot] i avgudadyrkans okunnighet, och de fragade [sig]: "Hade vi over huvud taget nagon del i beslutet?" Sag [Muhammad]: "Det var till alla delar Guds beslut." De gommer nagot i sitt inre som de inte vill visa dig [nar] de sager: "Om vi over huvud taget hade haft nagon del i beslutet skulle vi inte har ha lidit dessa forluster." Sag: "Aven om ni hade stannat hemma, skulle de vilkas dod stod skriven ha begett sig till den plats dar de skulle falla." [Allt detta skedde] darfor att Gud ville prova vad ni bar inom er och rensa ut orenheterna ur era hjartan. - Gud vet vad som ror sig i manniskans innersta

[155] De bland er som gjorde helt om den dag de tva hararna mottes, kunde forledas till detta av Djavulen enbart pa grund av [ett fel] som de hade begatt. Men Gud har nu utplanat deras synd - Gud ar mild och overseende

[156] Troende! Sag inte som fornekarna av sanningen sager om sina broder som [dott] under resa i fjarran land eller [fallit] i strid: "Om de hade blivit kvar hos oss, skulle de inte ha dott eller dodats." - Gud [later dem tanka dessa tankar], sa att deras hjartan skulle kanna okad sorg och gramelse, eftersom det ar Gud som skanker liv och skanker dod. Gud ser vad ni gor

[157] Och om ni stupar [i kampen] for Guds sak eller dor, ar Guds forlatelse och Hans barmhartighet helt visst battre an allt vad manniskorna kan lagga pa hog

[158] vare sig ni dor eller dodas, ar det till Gud ni skall samlas ater

[159] I Sin barmhartighet lat Gud dig visa dem mildhet; om du hade varit strang och hard och tillslutit ditt hjarta [for dem], skulle de helt sakert ha dragit sig ifran dig. Glom darfor nu [deras fel] och be Gud forlata dem. Inhamta deras rad i de angelagenheter [som ar av vikt] och nar du val har fattat ditt beslut, satt da din lit till Gud; Gud alskar dem som satter sin lit till Honom

[160] Om Gud hjalper er kan ingen besegra er; men om Gud overger er, vem kan sedan hjalpa er? Formana darfor de troende att satta all sin lit till Gud

[161] DET AR en orimlig tanke att en [Guds] profet skulle bedra [sina medmanniskor]; bedragaren skall pa Uppstandelsens dag stiga fram med sitt bedrageri i handen och da skall var och en fullt ut erhalla den lon han har fortjanat och ingen lida oratt

[162] Kan den vars stravan det ar att vinna Guds valbehag jamforas med den som adrar sig Guds vrede och vars tillflykt skall bli helvetet - detta jammerliga mal

[163] [Nej,] hos Gud har de var och en sin [givna] plats i en rangordning [av salighet och fordomelse]. Och Gud ser vad de gor

[164] Gud visade sannerligen de troende [en stor nad], da Han lat ett sandebud komma till dem, [en man] ur deras egna led, for att framfora Hans budskap till dem och rena dem [fran synd] och undervisa dem i Skriften och [profeternas] visdom; innan dess var de helt uppenbart pa oratt vag

[165] OCH NAR ni nu har drabbats av ett hart slag, efter att ha tillfogat [era fiender] ett tva ganger hardare [slag], fragar ni kanske: "Hur har detta kunnat ske?" Sag: "Det som har skett har sin rot inom er sjalva." Gud har allt i sin makt

[166] Det som ni maste utsta den dag da de tva hararna mottes, skedde enligt Guds vilja och for att det skulle sta klart vilka de sanna troende var

[167] och sta klart vilka de var som hycklade tro. [Nar] de sistnamnda fick uppmaningen: "Kom och kampa for Guds sak!" eller "Forsvara er!", svarade de: "Bara vi sakert visste [att det skall bli] strid, skulle vi ga med er." Den dagen var de otron narmare an tron, nar de yttrade ord som inte kom fran hjartat, fastan Gud val visste vad de ville dolja

[168] de som sade om sina broder, dar de satt [i trygghet]: "Om de hade lyssnat till oss, skulle de inte ha dodats." Sag: "Hall da doden borta fran er sjalva, om det ni sager ar sant

[169] Och betrakta inte dem som fallit i kampen for Guds sak som doda. Nej, de lever [och] Gud sorjer for dem

[170] De glads at vad Gud i Sin nad har skankt dem och de glads over [budskapet] att de som [annu] inte har foljt dem utan blivit kvar inte skall kanna fruktan och att ingen sorg skall tynga dem

[171] De glads over Guds valgarningar och Hans nad och [loftet] att Guds beloning till de troende inte skall utebli

[172] [beloningen] till dem som besvarade Guds och Sandebudets kallelse efter att ha drabbats av det svara slaget. De bland dem som gjorde det goda och det ratta och fruktade Gud har en rik beloning [att vanta]

[173] De som kande sin tro vaxa, nar de varnades att [styrkor] hade dragits samman mot dem och att de borde vara pa sin vakt, och svarade: "Vi behover ingen annan hjalpare an Gud. Var finns en maktigare beskyddare

[174] Och de atervande [styrkta av] Guds valsignelse och Hans nad; det onda hade inte rort vid dem. Deras mal var att vinna Guds valbehag och Guds nad ar en outsinlig kalla

[175] Djavulen [ingav dem att varna er]; han vill injaga [i er] fruktan for sina forbundna. Ni skall inte frukta dem - frukta Mig, om ni ar troende

[176] Sorj inte over dem som tavlar om att forneka sanningen; de kan pa intet satt skada Gud. Det ar Guds vilja att inte ge dem del av det eviga livets goda, ja, ett plagsamt straff vantar dem

[177] De som har bytt bort tron mot fornekelse kan pa intet satt skada Gud och ett svart lidande vantar dem

[178] Lat inte fornekarna av sanningen tro att den frist Vi beviljar dem ar till deras fordel. Vi ger dem denna frist sa att de kan hopa synd pa synd; ett fornedrande straff vantar dem

[179] Det ar otankbart att Gud skulle lata de troende [leva] i de former som ni [fornekare] lever, langre an till dess Han skilt mellan de onda och de goda. Men Gud later er inte fa insikt i det som ar dolt for manniskor; [for detta] utser Gud den Han vill bland Sina sandebud. Tro darfor pa Gud och Hans sandebud; om ni tror [pa Gud] och fruktar Honom, vantar er en rik beloning

[180] DE SOM girigt behaller for sig sjalva det som Gud i Sin nad har skankt dem skall inte tro att det blir till deras basta. Nej, det kommer att vara ett ont for dem. Pa Uppstandelsens dag skall de bara det som de sa girigt holl fast vid hangande om halsen. - Arvet efter himlarna och jorden skall tillfalla Gud. Och Gud ar val underrattad om vad ni gor

[181] Gud har hort dem som sager: "Gud ar fattig - vi ar rika." Vi skall teckna ned vad de sager, liksom [Vi tecknade ned] deras rattsstridiga drap pa profeterna, och [pa Uppstandelsens dag] skall Vi saga till dem: "Prova eldens straff

[182] foljden av det som era hander har sant framfor er [till domen] - Gud later inte Sina tjanare lida oratt

[183] Och de som pastar: "Gud har alagt oss att inte tro pa en profet som inte [foreskriver] brannoffer" - sag [till dem]: "Fore mig har profeter kommit till er med klara vittnesbord och med det ni sager. Varfor dodade ni dem da, om det som ni [nu] sager ar sanning

[184] Och om de kallar dig lognare, har profeter fore dig kallats lognare nar de kom med klara vittnesbord och upptecknad visdom och uppenbarelser fyllda av [Guds] ljus

[185] Varje manniska skall smaka doden. Men forst pa Uppstandelsens dag skall ni fa er fulla lon. Den som da rycks bort fran Elden och fors till paradiset har sannerligen vunnit en stor seger. - Livet i denna varld [skanker] bara bedraglig gladje

[186] Ni skall helt visst fa utsta provningar i vad avser er egendom och er sjalva, och ni skall fa hora manga skymford fran dem som fatt ta emot uppenbarelser fore er och fran dem som satter medhjalpare vid Guds sida. Men om ni bar allt med jamnmod och fruktar Gud [har ni bestatt provet]; detta [kraver] fasthet i foresatsen

[187] NAR GUD slot forbund med dem som fick ta emot uppenbarelsen tog Han lofte av dem [med orden]: "Dolj inte detta utan kungor det for manniskorna!" Men de kastade loftet bakom sig och salde det for en usel slant - ja, ynklig ar deras vinst av denna byteshandel

[188] Tro inte att de som glader sig at det som de [anser sig ha] utrattat men ocksa garna vill fa berom for vad de inte har gjort - tro inte att straffet for dem skall utebli; nej, ett svart lidande vantar dem

[189] GUDS AR herravaldet over himlarna och jorden och Gud har allt i Sin makt

[190] I skapelsen av himlarna och jorden och i vaxlingen mellan natt och dag ligger helt visst budskap till dem som vill anvanda sitt forstand

[191] de som minns Gud nar de star, nar de sitter och nar de lagger sig till vila, och som, nar de begrundar himlarnas och jordens skapelse [ber med dessa ord]: "Herre! Du har inte skapat [allt] detta i blindo. Stor ar Du i Din harlighet! Forskona oss fran Eldens straff

[192] Herre, over den som Du utlamnar at Elden har Du helt visst [forut] hopat skam och vanara. Och de orattfardiga skall inte finna nagon hjalpare

[193] Herre! Vi har hort rosten som kallar [oss] till tron: - 'Tro pa er Herre!' - och vi har blivit troende. Herre! Forlat oss vara synder och utplana vara daliga handlingar och lat oss do med de fromma, de som gor det goda och det ratta

[194] Skank oss, Herre, det som Du har lovat oss genom Dina sandebud och lat oss inte sta dar med skammen pa Uppstandelsens dag! Aldrig sviker Du Ditt lofte

[195] Och Gud svarar dem: "Jag skall inte lata nagon av er som arbetar och stravar, vare sig man eller kvinna, se sin stravan ga forlorad - ni ar [alla] av samma rot [och skall lonas pa samma satt]. De som overgav sina hem for att fly undan det onda, eller drevs bort darifran och led annan oforratt for Min skull och de som kampade [for Min sak] och stupade, for dem alla skall Jag utplana deras daliga handlingar och fora dem till lustgardar, vattnade av backar - en beloning fran Gud sjalv; ja, den basta beloningen vantar hos Gud

[196] LAT DIG inte vilseledas av att de som fornekar sanningen kan pa jorden valtra sig i nojen och njutningar

[197] Deras gladje ar kortvarig; darefter skall helvetet bli deras tillflykt - ett elandigt vilorum

[198] Men pa de gudfruktiga vantar lustgardar, vattnade av backar, dar de skall forbli till evig tid som Guds arade gaster. Och det basta for de fromma ar det [som vantar] hos Gud

[199] Bland mottagarna av aldre tiders uppenbarelser finns helt visst de som tror pa Gud och pa det som har uppenbarats for er och det som uppenbarades for dem; de odmjukar sig infor Gud och de saljer inte Guds budskap for en ynklig slant. De skall fa sin beloning av sin Herre - Gud ar snar att kalla till rakenskap

[200] Troende! Utharda allt - ja, tavla om att ge prov pa talamod och uthallighet och var alltid beredda att kampa [for tron] och frukta Gud! Kanske skall det ga er val i hander

[1] MANNISKOR! Frukta er Herre som har skapat er av en enda varelse och av denna har skapat dess make och latit dessa tva [foroka sig] och sprida sig [over jorden] i valdiga skaror av man och kvinnor. Frukta Gud, i vars namn ni innerligt och entraget ber varandra [om hjalp], och [visa aktning for] de nara slaktskapsbanden. Gud vakar over er

[2] Aterstall till de faderlosa deras egendom och satt inte ting av lagre varde i stallet for de goda ting [som tillhor dem] och forbruka inte deras egendom, sammanblandad med er egen. Detta ar en mycket svar synd

[3] Om ni ar radda att inte kunna behandla de faderlosa med rattvisa, tag da [andra] kvinnor som ar tillatna for er till hustrur - tva eller tre eller fyra; men [begransa er till] en enda om ni inte tror er om att kunna behandla dem alla lika - eller [vand er till] nagon av dem som ni rattmatigt besitter. Detta gor det lattare for er att undvika partiskhet

[4] Ge kvinnorna som en ren skank deras brudgava; men om de frivilligt avstar nagot av den, far ni ta emot och njuta det med gott samvete

[5] Lat inte dem som [annu] inte har forstand fa rada over egendom som Gud har anfortrott at er for [deras] uppehalle, men anvand den for att forse dem med vad de behover av mat och klader och ha [alltid] ett vanligt ord for dem

[6] Och satt de faderlosa [som ni har i er vard] pa prov fram till dess de nar giftasvuxen alder, och om ni finner dem forstandiga, overlamna da deras egendom till dem; slosa inte bort den innan de vuxit upp. Den formogne skall inte rora [sadan egendom], men den fattige far [i man av behov] dra fordel av den med matta. Och nar ni overlamnar deras egendom till dem, gor detta i narvaro av vittnen; men Gud haller bast rakning pa allt

[7] MAN HAR ratt till en andel av vad foraldrar och nara anhoriga efterlamnar och kvinnor har ratt till en andel av vad foraldrar och nara anhoriga efterlamnar, vare sig det ar litet eller mycket - en andel foreskriven [av Gud]

[8] Nar arv skiftas i narvaro av anforvanter, faderlosa och behovande, ge dem da nagot darav for deras behov och ha vanliga ord for [alla]

[9] [De som skiftar arvet] bor tanka pa den oro de sjalva maste kanna om de vid sin dod efterlamnade minderariga barn. Darfor skall de frukta Gud och [till de faderlosa och de behovande] saga de ratta orden [av trost och uppmuntran]

[10] De som med oratt tillagnar sig de faderlosas egendom fyller [redan i detta liv] sin buk med eld; de kommer att plagas i ett flammande bal

[11] GUD foreskriver foljande om [arvsratt for] era barn: sonens [lott] ar lika med tva dottrars lott; om dottrarna ar fler an tva, ar deras lott tva tredjedelar av kvarlatenskapen, och om endast en dotter finns, skall hon arva halften. [Den dodes] foraldrar skall arva en sjattedel var av kvarlatenskapen om han efterlamnat barn; men om han inte efterlamnar barn och foraldrarna ar enda arvtagare, ar moderns lott en tredjedel. Har han efterlamnat broder, ar moderns lott en sjattedel efter [avdrag for] legat och skulder. Ni vet inte vem som ar er narmast, era foraldrar eller barn, genom det som de har gjort for er - Gud har nu gett Sina foreskrifter; Gud ar allvetande, vis

[12] Av kvarlatenskapen efter era hustrur ar er andel halften om de inte efterlamnar barn; men om de efterlamnar barn ar den en fjardedel efter [avdrag for] legat och skulder. Era hustrurs andel i er kvarlatenskap ar en fjardedel, om ni inte efterlamnar barn; men efterlamnar ni barn, ar den en attondel efter [avdrag for] legat och skulder. Om en man eller en kvinna dor utan att efterlamna barn eller foraldrar men en bror eller syster ar i livet, arver vardera en sjattedel; men om syskonen ar fler an tva arver de alla tillsammans en tredjedel efter [avdrag for] legat och skulder utan att [darigenom arvingarnas] intressen skadas. Detta ar vad Gud har foreskrivit. Gud vet allt och Han har overseende [med era brister]

[13] Dessa ar de granser som Gud [har faststallt]. Gud skall fora den som lyder Honom och Hans Sandebud till lustgardar, vattnade av backar, dar han skall forbli till evig tid. Detta ar den stora, den lysande segern

[14] Men den som trotsar Gud och Hans Sandebud och overtrader de granser Han [har faststallt] skall foras till Elden och forbli dar till evig tid - ett fornedrande straff vantar honom

[15] OM NAGON av era kvinnor begar en grovt oanstandig handling, tillkalla da fyra bland dem av er som har bevittnat handlingen, och om de vittnar [att de har sett den], stang da in henne i hennes hem till dess doden befriar henne eller Gud visar henne en vag

[16] Om tva begatt en sadan handling, straffa dem bada. Men lamna dem i fred, om de angrar sin handling och battrar sig. Gud tar i Sin barmhartighet emot den angerfulles anger

[17] Men vagen tillbaka till Gud genom anger ar oppen enbart for dem som av oforstand begar en dalig handling och sedan angrar [den], innan deras tid ar ute. Gud vander Sig till dem och innesluter dem pa nytt i Sin nad; Gud ar allvetande, vis

[18] Angerns vag ar inte oppen for den som [standigt] begar daliga handlingar och forst da doden nar honom sager: "Nu kanner jag anger", och inte heller for dem som dor som fornekare av sanningen; for dem har Vi ett plagsamt straff i beredskap

[19] TROENDE! Det ar inte tillatet for er att arva [andras] hustrur mot deras vilja; och ni far inte utsatta [era hustrur] for hard behandling for att [forma dem att begara skilsmassa och pa sa satt kunna] aterta nagot av vad ni har gett dem, savida de inte bevisligen har gjort sig skyldiga till grovt oanstandiga handlingar. Och lev med era hustrur i vanskap och samforstand; om ni fattar motvilja mot dem ar det mojligt att ni vander er ifran det som Gud skulle ha gjort [till en kalla] till rik valsignelse [for er]

[20] Om ni onskar lamna en hustru och i hennes stalle ta en annan, tag da ingenting ifran den forsta, aven om ni har gett henne de dyrbaraste gavor. Eller vill ni ta [gavorna] tillbaka genom att rikta falska anklagelser mot henne och darmed bega en klar synd

[21] Hur skulle ni kunna gora detta efter det att ni har kommit varandra nara och sedan hon har fatt ert hogtidliga lofte

[22] NI FAR inte ta till hustru den som varit er faders hustru - dock, det som har skett, har skett - detta var ett skamlost beteende, en ond och avskyvard sed

[23] Ni far inte ta till hustru er moder, er dotter, er syster, er faster eller er moster, er brorsdotter eller er systerdotter, den kvinna som har ammat er eller er disyster, er svarmoder eller er styvdotter - dotter till er hustru, med vilken ni har fullbordat aktenskapet och som ni har i er vard; men om ni inte har fullbordat aktenskapet begar ni ingen synd [genom att ta styvdottern till hustru]. Inte heller [far ni ta till hustru den som varit] er kottslige sons hustru eller samtidigt ha tva systrar [som hustrur]; dock, det som har skett, har skett. Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[24] [Ni far inte narma er] gifta kvinnor utom sadana som ni rattmatigt besitter - detta ar vad Gud foreskriver for er. Med dessa undantag far ni vanda er till varje kvinna, som ni vill leva samman med i ett regelratt aktenskap, inte i ett lost forhallande, och erbjuda henne nagot av er egendom. Och liksom ni vill njuta av vad [er hustru] skanker er skall ni ge henne den foreskrivna brudgavan; men ni kan inte klandras om ni efter att ha fullgjort vad som ar foreskrivet kommer overens om nagot [vid sidan darom]. Gud ar allvetande, vis

[25] De av er som inte har rad eller mojlighet att ta till hustrur fria troende kvinnor bor ta en troende slavinna. Gud har full kannedom om er tro; ni ar alla komna av samma rot. Tag dem alltsa till hustrur med medgivande av deras narmaste, och ge dem pa vanligt satt deras brudgava sasom anstandiga, inte losa kvinnor eller sadana som garna inleder hemliga forbindelser. Gor de sig, efter att ha ingatt aktenskap, skyldiga till grovt oanstandiga handlingar ar straffet for dem halften av det som stadgas for fria kvinnor. Detta [att fa ta slavinnor till hustrur ar ett medgivande] for dem av er som ar radda att raka i svarigheter. Det basta for er ar att ge er till tals. Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[26] Gud vill klargora [allt] for er, visa er de vagar som era foregangare foljde och vanda Sig till er och innesluta er i Sin nad. Gud ar allvetande, vis

[27] Ja, Gud vill vanda Sig till er och innesluta er i Sin nad, men de som gar dit deras begar driver dem vill leda er bort [for alltid fran den raka vagen]

[28] Gud vill latta era bordor, eftersom manniskan ar skapad svag

[29] TROENDE! Tillskansa er inte varandras egendom med oratt - inte heller [under sken av] regelratta kopeavtal - och konkurrera inte ihjal varandra! [Glom inte att] Gud har visat er stor nad

[30] Den som av fiendskap begar sadan orattfardighet skall Vi lata plagas i ett flammande bal. Detta ar latt for Gud

[31] Om ni, som ni befallts, undviker de svaraste synderna skall Vi utplana era daliga handlingar och fora er in [i evigheten] genom en areport

[32] Kasta alltsa inte begarliga blickar pa det som Gud har skankt nagra av er i rikare matt an andra - man skall fa en andel [av detta], sa som de fortjanat med sina handlingar, och kvinnor skall fa en andel [av detta], sa som de fortjanat med sina handlingar - be Gud att ge er nagot av Sitt goda. Gud har kunskap om allt

[33] Vi har utpekat arvtagare till vad var och en efterlamnar: foraldrar och nara anhoriga och dem som ni har bundit er vid med ed. Ge darfor at var och en hans andel; Gud ar vittne till allt

[34] MANNEN SKALL ha ansvar for och omsorg om kvinnorna med [den styrka och] de andra foretraden som Gud har gett dem, och i egenskap av [kvinnornas] forsorjare. Rattfardiga kvinnor forrattar odmjukt sin andakt [infor Gud] och doljer [for andra] det som Gud har dolt. Om ni ser tecken pa illvilja hos dem, formana dem da och varna dem och [om detta inte hjalper] hall er borta fran deras nattlager och [som sista utvag] tillrattavisa dem handgripligen. Om de sedan visar sig medgorliga, sok da inte sak med dem. Gud ar upphojd, stor [i forsvaret av de svagare]

[35] Om ni ar radda for oenighet mellan en man och hans hustru, utse da en skiljeman ur hans familj och en skiljeman ur hennes familj; om bada [innerst inne] vill forsonas, skall Gud aterstalla det goda forhallandet mellan dem. Gud har kunskap om allt, ar underrattad om allt

[36] TILLBE GUD och satt ingenting, vad det an kan vara, vid Hans sida. Och visa godhet mot era foraldrar och nara anforvanter, mot de faderlosa och de behovande, mot grannen som star er nara och grannen som ar framling, mot vannen vid er sida och mot vandringsmannen och mot dem som ni rattmatigt besitter. Gud alskar inte de hogmodiga och skrytsamma

[37] [och inte] girigbukarna, som formanar andra att halla hart om penningpasen och gommer undan vad Gud i Sin nad har skankt dem. Och for dem som framhardar i att forneka sanningen har Vi ett fornedrande straff i beredskap

[38] [Inte heller alskar Han] dem som ger av sin rikedom sa att manniskor ser [och berommer deras frikostighet] och som inte tror pa Gud eller den Yttersta dagen. Och den som har valt Djavulen till sin fortrogne har verkligen fatt en usel fortrogen

[39] Vad skulle de forlora pa att tro pa Gud och den Yttersta dagen och ge [till de behovande utan baktankar] av det som Gud har gett dem for deras forsorjning? Gud kanner dem val

[40] Gud later [ingen] lida ens sa mycket som ett stoftkorns vikt av oratt. Och [varje] god handling fordubblar Han [i varde] och i Sin godhet skanker Han den som utfort den en rik beloning

[41] Hur [skall det ga for dem den Dag], da Vi later ett vittne fran varje samfund stiga fram och aven dig [Muhammad] vittna mot dem

[42] Den Dagen skall fornekarna av sanningen och de som inte lydde sandebudet onska bli uppslukade av jorden; och de kommer inte att kunna dolja for Gud nagot av det som de har sagt [eller gjort]

[43] TROENDE! Ga inte till bon om ni befinner er i omtocknat tillstand, [utan vanta] till dess ni vet vad ni sager. [Gor det] inte heller i ett tillstand av stor rituell orenhet, utan skolj forst hela kroppen; undantagna ar de som befinner sig pa resa. Om nagon av er ar sjuk eller befinner sig pa resa eller just har forrattat sina behov eller haft beroring med kvinnor och inte finner vatten, skall han ta ren jord och stryka over ansikte och hander. Gud utplanar och forlater mycken synd

[44] HAR DU inte sett hur de som [tidigare] fatt ta emot nagot av uppenbarelsen byter bort den mot villfarelse och vill att [ocksa] ni far vilse

[45] Men Gud kanner era fiender val och ni behover ingen annan beskyddare, ingen annan hjalpare an Gud

[46] Bland de judiska trosbekannarna finns de som forvranger uppenbarelsens ord och bryter ut dem ur sitt sammanhang, och de sager "Vi har hort, men vi lyder inte" och "Hor vad ingen har hort!" och "Du skall hora pa oss!" - allt ar ordvrangningar for att forlojliga tron. Om de [i stallet] hade sagt "Vi har hort och vi skall lyda" och "Lyssna och ta hansyn till oss", hade det varit battre for dem och mer passande. Men Gud har fordomt dem for deras vagran att lyssna till sanningen; deras tro galler bara fa ting

[47] Efterfoljare av aldre tiders uppenbarelser! Tro pa vad Vi [nu] har uppenbarat med bekraftelse av den [sanning] som [redan] ar i er hand, innan Vi utplanar anletsdragen [hos de framsta] och forvisar dem bakerst [i ledet] eller fordomer dem som Vi fordomde sabbatsbrytarna. - Vad Gud vill maste ske

[48] GUD FORLATER inte dem som satter medhjalpare vid Hans sida, men Han forlater den Han vill hans mindre synder; den som satter medhjalpare vid Guds sida har sannerligen gjort sig skyldig till en oerhord synd

[49] Har du inte lagt marke till dem som [pastar att de] ar rena? Men Gud [ensam] skanker renhet, [skanker den] at den Han vill; men [ingen] skall fa lida ens sa mycken oratt som ryms pa en trad

[50] Se hur de satter ihop logner om Gud - detta ar i sig en uppenbar synd

[51] Har du inte lagt marke till hur de som [tidigare] fatt ta emot nagot av uppenbarelsen nu tror pa allehanda mysterier och trolldom och hyllar ondskans makter? De sager att de som fornekar sanningen har fatt battre vagledning an de troende

[52] Gud har fordomt dem och for den som Gud har fordomt finner du ingen hjalpare

[53] Har de kanske del i [Guds] herravalde? Om sa vore, skulle de anda inte ge [andra] manniskor ens vad som [kunde fylla] skaran i en dadelkarna

[54] Kanske avundas de andra det som Gud i Sin nad har skankt dem? Ja, Vi har skankt Abrahams efterkommande uppenbarelse och visdom och Vi har gett dem stor makt

[55] Det finns bland dem de som haller fast vid honom men ocksa de som har vant honom ryggen. Helvetets hogt flammande eld ar het nog [for dem]

[56] Vi skall lata dem som pastar att Vara budskap ar logn brinna i denna eld - i den takt som deras hud forbranns, skall Vi ersatta den med ny hud, sa att de far prova straffet helt och fullt. Gud ar allsmaktig, vis

[57] Men de som tror och lever ett rattskaffens liv skall foras till lustgardar, vattnade av backar, dar de skall forbli till evig tid. Och dar skall [deras] hustrur vara hos dem, renade fran [all jordisk] orenlighet och Vi skall lata dem smaka den fullaste lycka

[58] GUD befaller er att till den rattmatige agaren aterlamna det som ni fatt er anfortrott och att, nar ni domer mellan manniskor, doma rattvist. Gott, ja, fortraffligt ar det som Gud formanar er till. Gud hor allt, ser allt

[59] Troende! Lyd Gud och lyd Sandebudet och dem bland er at vilka myndighet och ansvar anfortrotts; och om ni rakar i tvist om nagot, overlat da avgorandet at Gud och Sandebudet, om ni tror pa Gud och den Yttersta dagen. Detta ar bast och det [gynnar] en riktig och lycklig utgang

[60] HAR DU inte lagt marke till dem som sager sig tro pa det som har uppenbarats for dig och det som uppenbarades fore din tid, hur de villigt underkastar sig onda makters dom, fastan de har uppmanats att forneka dem? Men Djavulens avsikt ar att driva dem till syndens yttersta grans

[61] Och nar nagon sager till dem: "Kom, lat oss samlas kring det som Gud har uppenbarat och kring Sandebudet", ser du [dessa] hycklare vanda sig bort fulla av ovilja

[62] Och om de drabbas av en motgang pa grund av sina [egna] handlingar, kommer de till dig och forsakrar vid Gud: "Vi ville bara gora gott och jamka samman [olika asikter]

[63] Gud vet vad dessa manniskor doljer i sitt innersta. Hall dig darfor ifran dem, men varna dem och tala allvarligt med dem om deras sjalar

[64] Om Vi sander ett sandebud ar det for att han med Guds hjalp skall gora sig atlydd. Men om de kommer till dig efter att ha gjort sig sjalva oratt [med sin synd] for att be om Guds forlatelse, och om Sandebudet ber om forlatelse for dem, skall de finna att Gud i Sin barmhartighet tar emot den angerfulles anger

[65] Nej, vid din Herre! De ar inte [sanna] troende forran de satter dig [Muhammad] som domare att doma mellan sig i alla sina tvister och darefter inte i sitt inre har nagon invandning mot dina beslut utan underkastar sig dem helt och fullt

[66] Om Vi befallde dem att ge sina liv eller att overge sitt land, skulle bara ett fatal av dem gora det; men det skulle vara for deras eget basta om de gjorde vad de uppmanas att gora, och det skulle starka deras tro

[67] Da skulle Vi helt visst i Var nad ge dem en rik beloning

[68] och leda dem pa den raka vagen

[69] De som lyder Gud och Sandebudet skall fa en plats vid sidan av dem som Gud valsignar med Sina gavor - profeterna och de sanningsenliga och de som [med sina liv] vittnat om sanningen och de som gjorde det goda och det ratta - en adel skara

[70] Detta ar Guds nad! Ingen kunskap [om de troendes fortjanster] behovs utover Guds vetande

[71] TROENDE! Var pa er vakt nar ni gar ut till strid; ga darfor i sma forband eller i samlad trupp

[72] Det finns helt sakert den bland er som vill droja sig kvar for att, om en svar motgang drabbar er, saga: "Gud har varit mig nadig som har forskonat mig fran att stupa som martyr tillsammans med dem

[73] Men om Gud skanker er framgang kommer han - som om det aldrig hade ratt vanskap er emellan - sakert att saga: "Om jag anda hade fatt vara med dem! Da hade jag fatt delta i en lysande seger

[74] Lat da dem kampa for Guds sak som ar villiga att ge upp detta jordiska liv for att vinna evigheten! Vare sig han stupar eller segrar, skall Vi skanka den som kampar for Guds sak en riklig beloning

[75] Varfor skulle ni inte kampa for Guds sak och for de forsvarslosa man, kvinnor och barn, som ropar: "Herre! For oss ut ur detta land av fortryck och sand oss i Din nad en beskyddare, ja, sand oss i Din nad en hjalpare

[76] De troende kampar for Guds sak, men fornekarna av sanningen kampar de onda makternas kamp. Kampa darfor mot dessa Djavulens bundsforvanter; Djavulens list ar [enbart] svaghet

[77] HAR DU inte sett hur de som blivit tillsagda: "Upphor med ert vald, forratta bonen och erlagg allmoseskatten", [beter sig] nar de far befallning att kampa? Nagra av dem visar sadan fruktan for manniskorna som skall visas Gud - ja, storre fruktan - och de sager: "Herre! Varfor har Du befallt oss att kampa? Ge oss ett kort uppskov!" Sag: "Livets frojder ar fa; evigheten har mer att bjuda den som fruktar Gud och [ingen] skall fa lida ens den oratt som ryms pa en trad

[78] Var ni an befinner er kommer doden att hinna ifatt er, aven om ni skulle [fly upp] i hoga torn." Nar nagot gott kommer manniskorna till del, sager de: "Detta ar [en gava] av Gud"; men nar nagot ont drabbar dem, sager de: "Detta ar ditt [verk]." Sag: "Allt ar fran Gud." Hur ar det fatt med dessa manniskor som knappt forstar [nagonting av] det som sker

[79] Det goda som du far del av ar fran Gud, och det onda som drabbar dig kommer av dig sjalv. OCH VI har sant dig [Muhammad] som budbarare till manniskorna - [om detta] behovs inget annat vittne an Gud

[80] Den som lyder Sandebudet lyder Gud; och den som vander honom ryggen [bor veta att] du inte ar sand att vaka over dem

[81] De sager att de lyder dig; men nar de lamnar dig overlagger nagra av dem i nattens morker om helt andra ting an det som du anbefaller; men Gud skriver ned vad de overlagger om under natten. Hall dig darfor pa avstand fran dem och satt din lit till Gud. Utover Gud behover [du] ingen beskyddare

[82] Agnar de ingen eftertanke at det som Koranen [innehaller]? De skulle sakert ha funnit manga motsagelser i den, om den inte varit fran Gud

[83] OCH NAR ett [rykte] som galler fred eller krig kommer till deras kannedom, skyndar de sig att sprida det. Om de [i stallet] genast underrattade Sandebudet och dem i deras gemenskap at vilka anfortrotts myndighet och ansvar skulle de bland dem som [sysslar med att] utforska sanningen kunna klarlagga [ryktets betydelse]. Om inte Gud i Sin nad hade forbarmat Sig over er skulle ni helt visst ha slutit er till Djavulen, alla utom ett fatal

[84] Kampa darfor [Muhammad] for Guds sak - du svarar bara for dig sjalv - och ingjut lugn och dodsforakt hos de troende. Kanske hejdar Gud fornekarnas framfart; Guds slag faller hardast och Hans straff ar av exemplarisk stranghet

[85] Den som ingriper i och stoder en god sak far dela dess [goda foljder], och den som ingriper i och stoder en orattfardig sak far bara [en del av] ansvaret for dess [onda foljder]. Gud har allt i Sin hand

[86] Nar nagon riktar en halsning till er, besvara den da med en hovligare halsning eller med samma ord. Gud haller rakning pa allt

[87] Gud - det finns ingen gud utom Han - skall helt visst samla er ater pa Uppstandelsens dag; det star utom allt tvivel. Vems ord ar sannare an Guds

[88] Hur ar det mojligt att ni kan ha skilda meningar om hycklarna, som Gud har latit aterfalla [i oppen otro] pa grund av deras ogarningar? Vill ni leda dem som Gud har latit ga vilse? Den som Gud later ga vilse kan du aldrig leda pa ratt vag

[89] De skulle vilja att ni fornekade sanningen, liksom de har fornekat den, sa att ni blir jamstallda. Tag dem inte till bundsforvanter forran de overger ondskans rike for att tjana Gud; och om de atergar [till sin tidigare hallning], grip dem och doda dem, var ni an finner dem. Tag inte nagon av dem till bundsforvant och sok inte hjalp hos nagon av dem

[90] om de inte ansluter sig till en grupp som star i forbund med er eller kommer till er, bekymrade over att [tvingas] kampa antingen mot er eller mot sitt eget folk. Men hade det varit Guds vilja kunde Han helt visst ha gett dem makt over er och da skulle de [ocksa] ha kampat mot er. Drar de sig tillbaka och vill undvika strid med er och erbjuder er fred, ger Gud er inte ratt att ga till angrepp mot dem

[91] Ni kommer att se att det finns andra, som [pa samma gang] vill halla sig val med er och med sina egna; var gang de frestas [att svika er], faller de for frestelsen. Om de inte drar sig tillbaka och erbjuder er fred och hejdar sina handers [vald], far ni gripa dem och doda dem var ni an traffar pa dem; mot dem ger Vi er en klar fullmakt [att kampa]

[92] EN TROENDE dodar inte en annan troende, om det inte sker oavsiktligt. Den som av misstag har dodat en troende skall befria en troende slav och betala blodspengar till den dodes narmaste, om de inte i en anda av forsoning avstar fran sin ratt. Om [den dode], fastan sjalv troende, tillhorde en stam som ar i krig med er, [ar boten enbart] att befria en troende slav; men tillhorde han en stam som star i forbund med er, [skall garningsmannen betala] blodspengar till den dodes narmaste och [dessutom] befria en troende slav. Den som inte ar i stand till detta skall fasta tva manader i foljd. Detta ar den bot som Gud har foreskrivit; Gud ar allvetande, vis

[93] For den som avsiktligen dodar en troende ar straffet helvetet, och dar skall han forbli till evig tid; han skall drabbas av Guds vrede och Gud skall fordoma honom och utlamna honom at det svaraste lidande

[94] Troende! Nar ni gar ut for [att kampa for] Guds sak, sag inte till den som halsar er med fredshalsningen, utan att ha forvissat er [om ratta forhallandet]: "Du ar inte en av de troende" - i forhoppning om att gora en lattfangen vinst. [Tank pa att] manga vinster vantar hos Gud. En gang befann ni er sjalva i sadant [lage] men Gud visade er stor nad. Forvissa er darfor [om ratta forhallandet]. Gud ar val underrattad om vad ni gor

[95] DE AV de troende som utan att lida av sjukdom eller lyte stannar hemma kan inte jamstallas med dem som med sina agodelar och livet som insats kampar for Guds sak. Gud har gett dem som kampar med sina agodelar och livet som insats rang langt over dem som stannar hemma. Gud har lovat dem alla det hogsta goda, men at dem som kampar for Hans sak har Gud gett foretrade framfor dem som stannar hemma och [lovat dem] en rik beloning

[96] graderad [efter fortjanst], och [Sin] forlatelse och [Sin] nad. Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[97] Nar anglarna samlar in [sjalarna fran] dem som annu i dodsogonblicket begar oratt mot sig sjalva, skall de fraga: "Hur var er belagenhet?" Och da de svarar: "Pa jorden var vi svaga och fortryckta", skall [anglarna] saga: "Var inte Guds jord vid nog sa att ni kunde overge ondskans rike?" Helvetet skall bli dessa [manniskors] sista hemvist - ett i sanning elandigt slut

[98] Till dem skall inte raknas de svaga och fortryckta - man, kvinnor och barn - som inte kunde bryta upp och som var osakra om vagen

[99] for dem finns hoppet om Guds forlatelse - Gud utplanar och forlater mycken synd

[100] Och den som lamnar ondskans rike med dess fortryck for att kunna tjana Gud skall pa sin fard finna manga vagar [till en saker tillflykt] och han kommer att fa rika tillfallen [att sorja for sitt uppehalle]. Och den som overger sitt land for att tjana Gud och folja Hans Sandebud men overraskas av doden [innan han nar fram], pa honom vantar beloningen hos Gud - Han ar standigt forlatande, barmhartig

[101] NAR NI gar ut [for att kampa], ar det inte fel av er att forkorta bonen, om ni befarar ett anfall fran dem som fornekar sanningen; fornekarna ar helt visst era svurna fiender

[102] Nar du befinner dig hos de troende och leder dem i bon, lat da en grupp sta upp tillsammans med dig och lat dem behalla sina vapen. Nar de har avslutat bonen, lat dem ge er betackning och lat en annan grupp, som annu inte har forrattat sin bon, stiga fram och be med dig. Men de bor vara pa sin vakt och ha vapnen i beredskap, eftersom fornekarna av tron skulle onska att ni lade ifran er era vapen och er utrustning for att da rikta ett [forodande] slag mot er. Men ni gor inte fel, om ni lagger av vapnen darfor att ni ar radda att de skall skadas genom regn, eller pa grund av sjukdom. Men var pa er vakt. For dem som fornekar sanningen har Gud i beredskap ett fornedrande straff

[103] Och minns Gud efter bonens slut - nar ni star upp, nar ni sitter och nar ni lagger er till vila. Och nar ni ater ar i trygghet, forratta da bonen [pa foreskrivet satt]. Bonen ar alla troendes plikt, knuten till bestamda tider

[104] Lat inte er iver mattas nar ni forfoljer fienden. Om ni maste utsta smarta, maste de utsta den liksom ni. Och ni kan hoppas fa av Gud det som de inte kan hoppas pa. Gud ar allvetande, vis

[105] VI HAR uppenbarat Skriften med sanningen for dig [Muhammad], for att du skall doma mellan manniskorna med [stod av] Guds uppenbarelse. Men forsvara inte dem som sviker [alla fortroenden som de far]

[106] men be Gud forlata [dem]. Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[107] Och tala inte till forman for dem som bedrar sig sjalva; Gud ar inte bedragares och forhardade syndares van

[108] De forsoker gomma sig for manniskorna, men de kan inte gomma sig for Gud; Han ar med dem nar de overlagger i nattens morker om lognaktiga utsagor, som Han inte godkanner. Ja, Gud har full uppsikt over allt vad de foretar sig

[109] Har ar det ni som tar dem i forsvar i fragor som galler det jordiska, men vem skall forsvara dem pa Uppstandelsens dag infor Gud? Vem skall vara deras talesman

[110] Den som begar en dalig handling eller [pa annat satt] syndar mot sig sjalv och som darefter ber Gud forlata honom, skall finna att Gud ar forlatande, barmhartig

[111] Den som syndar, skadar namligen bara sig sjalv. - Gud ar allvetande, vis

[112] Men om nagon begar ett fel eller en synd och sedan skjuter skulden for [den] pa en oskyldig, bar han [ansvaret for] fortal och en uppenbar synd

[113] Om inte Gud i Sin nad hade forbarmat Sig over dig [Muhammad] skulle nagra av dessa [bedragare] ha forsokt leda dig vilse; men de leder ingen vilse utom sig sjalva. Och de skall inte kunna skada dig pa nagot satt; Gud har nu uppenbarat Skriften for dig, skankt dig visdom och lart dig vad du inte visste. Gud har visat dig stor nad

[114] HEMLIGA overlaggningar medfor sallan nagot gott, om inte deras syfte ar valgorenhet eller ett annat vallovligt och nyttigt foretag eller att fa till stand forlikning mellan manniskor; den som verkar for sadana andamal for att vinna Guds valbehag skall Vi skanka en riklig beloning

[115] Men den som sedan vagledningen har klargjorts for honom satter sig upp emot [Vart] Sandebud och vill ga en annan vag an de troende, honom later Vi ga dit han vill ga och [darefter] later Vi honom brinna i helvetet - vilket jammerligt mal

[116] GUD FORLATER inte den som satter medhjalpare vid Hans sida, men Han forlater den Han vill hans mindre synder; den som satter medhjalpare vid Guds sida har drivit synden till dess yttersta grans

[117] Vad de anropar i Hans stalle ar avgudabilder utan liv - ja, de anropar [i sjalva verket] Djavulen, den upproriske

[118] som Gud fordomde nar han sade: "Av Dina tjanare skall jag sannerligen ta min ranson

[119] och jag skall leda dem pa villovagar och inge dem [bedragliga] forhoppningar och jag skall befalla dem att skara oronen av boskapen och jag skall befalla dem att forvanska [och fordarva] Guds skapelse." Den som valjer Djavulen till beskyddare i Guds stalle har gjort en uppenbar forlust

[120] Han ger dem loften och vacker deras forhoppningar; men det som Djavulen lovar dem ar bara bedragliga illusioner

[121] Helvetet skall bli deras slutliga hemvist, och darifran kan de inte fly

[122] Men Vi skall fora dem som tror och lever ett rattskaffens liv till lustgardar, vattnade av backar, dar de skall forbli till evig tid - det ar Guds sanna lofte och vems ord ar sannare an Guds ord

[123] Har ar det inte fraga om vad ni onskar eller vad efterfoljarna av aldre tiders uppenbarelser onskar och hoppas. Den som gor ont skall straffas for detta och han skall varken finna beskyddare eller hjalpare vid sidan av Gud

[124] Men den som gor gott och har tron - man eller kvinna - skall stiga in i paradiset och de skall inte lida ens sa mycken oratt som [kunde fylla] skaran i en dadelkarna

[125] Vem uppfyller religionens krav battre an den som i allt underordnar sin vilja under Guds, som gor det goda och det ratta och foljer Abrahams rena, ursprungliga tro? - Abraham, som Gud utvalde till Sin fortrogne

[126] Allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar tillhor Gud och Gud har uppsikt over allt

[127] DE BER dig om ett klarlaggande av de regler som galler kvinnor. Sag: "Gud [sjalv] klargor for er vad som galler dem; och [dartill] det som blir upplast for er i Skriften om faderlosa flickor, till vilka ni inte vill ge [de brudgavor] som ar foreskrivna for dem, trots att ni onskar ta dem till hustrur, och om de varnlosa barnen och om er plikt att behandla de faderlosa med full rattvisa. Och Gud har full kannedom om det goda ni gor

[128] Och om en kvinna fruktar hard behandling fran mannens sida eller att han skall vanda sig ifran henne, kan ingen av dem klandras for att de soker forlikning; en uppgorelse i godo ar bast. I manniskans natur ligger [nagot av] snikenhet; [men strava att] gora ratt och frukta Gud - Gud ar val underrattad om vad ni gor

[129] Det ar inte mojligt for er att ge era hustrur lika behandling i allt, hur uppriktigt ni an onskar det; men ge inte era kanslor [for en] sa tydliga uttryck att ni lamnar den [andra] i ovisshet [om vad ni kanner for henne]. Men om ni lagger till ratta det som ni har brustit i och fruktar Gud [skall ni se att] Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[130] Och om man och hustru [likval] gar skilda vagar, skall Gud i Sin rikedom ge dem bada ersattning [for deras forlust]; Gud nar overallt och Hans vishet ar oandlig

[131] GUD tillhor allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar. Vi uppmanade dem som fick ta emot Skriften fore er, liksom [Vi uppmanar] er, att frukta Gud. Om ni fornekar sanningen [kan ni inte skada Honom]. Allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar ar Hans. Gud ar Sig sjalv nog och allt lov och pris tillkommer Honom

[132] Gud tillhor allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar; [ni] behover ingen beskyddare utover Gud

[133] Om Han ville, kunde Han lata er, manniskor, forsvinna och lata ett nytt slakte uppsta. Gud har makt att gora detta

[134] Den som begar sin lon i detta liv [bor tanka pa att] Gud belonar bade i detta och i det kommande livet. Gud hor allt, ser allt

[135] TROENDE! Sla vakt om ratten och rattvisan som Guds vittnen, aven om det skulle vara till skada for er sjalva eller era foraldrar och nara anforvanter. Vare sig det galler en rik man eller en fattig stackare ar Gud narmast [att doma] saval den ene som den andre. Lat darfor inte era kanslor [for eller emot nagon] paverka er; da ar det fara att ni avviker [fran rattens vag]. Och om ni forvanskar sanningen eller undandrar er [att vittna], ar Gud val underrattad om vad ni gor

[136] Troende! Hall [fast vid] er tro pa Gud och Hans Sandebud och pa den Skrift som Han har uppenbarat for Sitt Sandebud och pa det som uppenbarades i aldre tid; [tank pa att] den som fornekar Gud och Hans anglar och Hans uppenbarelser och Hans sandebud och Domens dag har drivit synden till dess yttersta grans

[137] De som antar tron och sedan fornekar den, darefter atervander till tron, sedan [pa nytt] fornekar den och slutligen hardnar i sin fornekelse, dem skall Gud inte forlata och inte heller leda pa ratt vag

[138] Lat dessa hycklare veta att de skall fa utsta ett plagsamt straff

[139] Hoppas de som tar fornekare till bundsforvanter hellre an troende [att bli mottagna] av dem med arebetygelser? Nej, all makt och all ara tillkommer Gud

[140] Det har uppenbarats for er i Skriften att ni inte bor soka sallskap med dem som ni hor forneka och skamta om Guds budskap, om de inte overgar till andra samtalsamnen. Annars blir ni lika dem. Gud skall samla fornekarna i helvetet och med dem hycklarna

[141] de som vill invanta era fortsatta oden for att saga, om Gud ger er segern: "Stod vi inte pa er sida?" och, om det skulle ga fornekarna val, saga: "Var vi inte starkare an ni och tog er i forsvar mot dessa troende?" Men Gud skall doma mellan er pa Uppstandelsens dag och Gud kommer inte att lata fornekarna triumfera over de troende

[142] Hycklarna tror sig overlista Gud, men det ar Han som overlistar dem. Och da de reser sig for att be, reser de sig i sakta mak for att ses och berommas av manniskorna men har sallan Gud i tankarna

[143] De vacklar [mellan olika standpunkter] och foljer varken den ena eller den andra [gruppen]. Men den Gud later ga vilse kan du aldrig leda pa ratt vag

[144] Troende! Valj inte fornekare snarare an era trosbroder till bundsforvanter. Eller vill ni ge Gud klara bevis [pa att ni ar hycklare]

[145] Hycklarnas plats ar den eviga Eldens djupaste avgrund och for dem kan du inte finna nagon hjalpare

[146] Men de som vander om i anger och gor battring och [pa nytt] soker styrka hos Gud och agnar Honom en uppriktig dyrkan skall skonas; [pa Uppstandelsens dag] skall de sta bland de troende och Gud skall ge de troende en rik beloning

[147] Varfor skulle Gud vilja straffa er [for gamla synder], om ni visar [Honom] tacksamhet och tror [pa Honom]? Gud, som har kunskap om allt, erkanner [Sina tjanares] fortjanster

[148] Gud vill inte att syndiga handlingar och skamloshet omtalas oppet annat an av den skadelidande. Gud hor allt, vet allt

[149] [saval nar] ni oppet visar det goda [ni gor som nar ni] haller det hemligt eller forlater [ont som ni har lidit]; Gud utplanar [synd], fastan Han har [makt att straffa]

[150] DE SOM fornekar Gud och Hans sandebud och vill skilja mellan [tron pa] Gud och [tron pa] Hans sandebud och sager: "Vi tror pa nagra men vi avvisar andra" och forsoker ga en medelvag [mellan tro och otro]

[151] dessa [manniskor] har fornekat sanningen och for fornekarna har Gud i beredskap ett fornedrande straff

[152] Men de som tror pa Gud och pa Hans sandebud och inte gor atskillnad mellan dem skall fa sin [fulla] lon. Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[153] EFTERFOLJARNA av aldre tiders uppenbarelser begar att du [Muhammad] skall utverka att en [ny] Skrift uppenbaras for dem. Annu oerhordare ar vad de begarde av Moses, nar de sade: "Lat oss fa se Gud med vara egna ogon", och en blixt slog dem som straff for deras orattfardighet. Sedan tog de sig for att tillbe [den gyllene] kalven, efter det att bevisen [om sanningen] hade natt dem. Men Vi utplanade denna [synd] och gav Moses en otvetydig bekraftelse [pa hans kallelse]

[154] Och Vi tog Sinai berg [som vittne] till Vart forbund med dem och sade till dem: "Ga in [i detta land], men fall vid intradet ned pa era ansikten"; och Vi formanade dem: "Bryt inte mot sabbatsbudet!" Och Vi tog emot deras hogtidligaste lofte

[155] [Men Vi straffade dem] darfor att de brot sitt lofte och fornekade Guds budskap och dodade profeterna mot all ratt, och pa grund av deras [sjalvbelatna] ord "vara hjartan ar tillslutna" - nej, det ar Gud som har forseglat deras hjartan till foljd av deras standiga fornekande av tron; de tror bara pa fa ting

[156] och [Vi straffade dem] for deras fornekelse och de oerhorda, krankande logner som de yttrade om Maria

[157] och for deras ord: "Vi har dodat Kristus Jesus, Marias son, [som pastod sig vara] Guds sandebud!" Men de dodade honom inte och inte heller korsfaste de honom, fastan det for dem tedde sig sa. De som ar av annan mening ar inte sakra pa sin sak; de har ingen [verklig] kunskap om detta utan stoder sig pa antaganden. Det ar med visshet sa att de inte dodade honom

[158] Nej, Gud upphojde honom till Sin [harlighet]; Gud ar allsmaktig, vis

[159] Och bland efterfoljarna av aldre tiders uppenbarelser finns ingen som inte fore sin dod tror pa honom [som Guds Profet] och han skall vittna mot dem pa Uppstandelsens dag

[160] Vi nekade dem som bekanner den judiska tron goda ting som de forut kunde njuta av, pa grund av den oratt som de begick och deras manga avvikelser fran Guds vag

[161] och darfor att de bedrev ocker, som hade forbjudits dem, och orattmatigt tillskansade sig andras egendom. De av dem som envist framhardar i att forneka sanningen, for dem har Vi i beredskap ett plagsamt straff

[162] Men de av dem vars kunskap ar fast och djupt rotad tror med de troende pa det som har uppenbarats for dig och pa det som uppenbarades fore din tid, och de som regelbundet forrattar bonen och hjalper de behovande och tror pa Gud och den Yttersta dagen - alla dessa skall Vi ge en rik beloning

[163] VI HAR gett dig Var uppenbarelse liksom Vi gav Noa och de profeter som foljde efter honom Var uppenbarelse, och liksom Vi gav Abraham och Ismael och Isak och Jakob och deras efterkommande Var uppenbarelse, och Jesus och Job och Jona och Aron och Salomo, och liksom Vi skankte David en Skrift fylld av visdom

[164] sandebud som Vi redan har berattat for dig om och sandebud som Vi inte har berattat om - och Moses som Gud talade med utan formedling

[165] sandebud som forde med sig ett glatt budskap om hopp och varnande ord, for att manniskorna, efter [att ha hort] sandebuden, inte skall kunna skylla pa [okunnighet] infor Gud. Gud ar allsmaktig, vis

[166] Men Gud sjalv vittnar med det som Han har uppenbarat for dig [att] Han har uppenbarat det med Sitt vetande; ja, aven anglarna vittnar, men det behovs inga andra vittnen an Gud

[167] De som fornekar tron och vill sparra Guds vag for [andra] har drivit synden till dess yttersta grans

[168] De som framhardar i fornekelse och orattfardighet kan inte vanta forlatelse av Gud och ingen vagledning

[169] utom till vagen till helvetet; dar skall de forbli till evig tid. Detta ar latt for Gud

[170] Manniskor! Sandebudet har nu kommit till er med sanningen fran er Herre; tro darfor for ert eget basta! Men om ni framhardar i att forneka sanningen [minns da att] allt i himlarna och pa jorden tillhor Gud. - Gud vet, Gud ar vis

[171] EFTERFOLJARE av tidigare uppenbarelser! Ga inte till overdrift i [utovningen av] er religion och pasta inte om Gud annat an det som ar sant! Kristus Jesus, Marias son, var Guds Sandebud och Hans ord forkunnat for Maria och ande av Hans [ande]. Tro darfor pa Gud och Hans sandebud och sag inte: "[Gud ar] tre." Upphor for ert eget basta! Gud ar den Ende Guden. Stor ar Han i Sin harlighet, fjarran fran [tanken] att Han skulle ha en son! Honom tillhor allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar. Ingen behover en ytterligare beskyddare utover Gud

[172] Kristus har inte hallit sig for god att vara Guds tjanare, inte heller anglarna som har sin plats i Hans narhet. [Pa den Yttersta dagen] skall Han infor Sig samla dem vars hogmod hindrade dem att tjana Gud

[173] Da skall Han ge dem som hade tron och levde rattskaffens deras fulla lon och i Sin nad ge dem mer, men de hogmodiga skall Han lata utsta ett plagsamt straff och de skall varken finna beskyddare eller hjalpare vid sidan av Gud

[174] MANNISKOR! Ni har tagit emot bevis [for sanningen] fran er Herre och Vi har gett er ett klart ljus [som skall lysa er]

[175] Dem som tror pa Gud och soker styrka hos Honom skall Han innesluta i Sin nad och Sin barmhartighet; ja, Han skall leda dem till Sig pa en rak vag

[176] DE BER dig om ett klarlaggande [av reglerna for arv]. Sag: "Gud klargor for er vad som galler om nagon dor utan att efterlamna arvingar i ratt uppstigande eller nedstigande led: Om en man dor barnlos och efterlamnar en syster, arver hon halften av kvarlatenskapen; likasa arver han henne, om hon dor barnlos. Finns tva systrar, arver de en tredjedel var av vad han efterlamnar; om bade broder och systrar overlever honom, arver en broder detsamma som tva systrar." Gud klargor [detta] for er for att ni skall undvika misstag. Gud har kunskap om allt

[1] TROENDE! Fullgor [era forpliktelser enligt] de avtal som ni har ingatt! Tillaten foda for er ar [kott av] alla vaxtatande djur utom det som [har] skall meddelas er. Iakttag forbudet mot jakt, da ni befinner er pa vallfard. Gud foreskriver vad Han finner for gott

[2] Troende! Vanhelga inte de riter och symboler som Gud har instiftat, inte heller den [at vallfarden] helgade manaden eller de bekransade offerdjuren, och visa respekt for dem som beger sig till Helgedomen for att soka Guds nad och Hans valbehag. Nar ni lagger av vallfardsdrakten far ni [pa nytt] agna er at jakt. Och lat inte hat mot dem som sparrade vagen for er till den heliga Mosken driva er till angreppshandlingar, utan samarbeta for att beframja fromhet och gudsfruktan, och slut er inte samman for att beframja synd och fiendskap. Och frukta Gud! Gud straffar med stranghet

[3] FORBJUDET for er ar kott av sjalvdoda djur och blod och svinkott och sadant [kott] som har slaktats i ett annat namn an Guds; [vidare kott av] djur som strypts eller kvavts eller dodats genom ett hart slag eller [som] fallit utfor ett stup eller stangats ihjal eller rivits av ett rovdjur - om ni inte har slaktat djuret pa foreskrivet satt [medan det var vid liv] - och djur som slaktats pa hedniska offeraltare. [Forbjudet ar aven] att genom teckentydning forsoka utforska vad framtiden bar i sitt skote; detta ar ett ogudaktigt foretag. Fornekarna av sanningen har nu misstrostat om [att kunna gora slut pa] er tro. Oroa er darfor inte for dem - frukta Mig! Denna dag har Jag fullbordat det religiosa regelverket for er och skankt er Min valsignelse i fullaste matt. Jag har beslutat att Islam skall vara er religion. Om nagon drivs [att bryta mot forbuden ovan] av hunger, inte av lust att overtrada dem, [skall han finna] Gud standigt forlatande, barmhartig

[4] De fragar dig vad som ar tillatet for dem. Sag: "All god, halsosam foda ar tillaten for er." [Tillatet ar] ocksa vad sadana djur fangar at er som ni dresserar for jakt och lar nagot av det som Gud har lart er; men uttala Guds namn over det och frukta Gud - Gud ar snar att kalla till rakenskap

[5] Denna dag har all god, halsosam foda blivit tillaten for er; och fodan hos dem som fick del av uppenbarelsen [i aldre tid] ar tillaten for er och er foda ar tillaten for dem. [Ni far ta till hustrur] arbara kvinnor bland de troende och arbara kvinnor bland dem som fore er fick del av uppenbarelsen, sedan ni gett dem deras brudgava, for att leva med dem i ett regelratt aktenskap, inte i ett lost forhallande eller en hemlig forbindelse. Om nagon fornekar tron skall alla hans stravanden ga om intet och i det eviga livet kommer han att sta som forlorare

[6] TROENDE! Nar ni gar till bon, tva da ansikte och hander samt armarna upp till armbagarna och stryk med [de vata] handerna over huvudet och [tva] fotterna upp till fotknolarna. Och om ni befinner er i ett tillstand av stor rituell orenhet, skall ni rena er [genom att skolja hela kroppen]. Den som ar sjuk eller befinner sig pa resa eller som just har forrattat sina behov eller haft beroring med kvinnor och inte kan finna vatten, skall ta ren jord och stryka over ansikte och hander. Gud vill inte lagga pa er tunga bordor, men [Han] vill rena er och fullkomna Sin nad mot er - kanske kanner ni tacksamhet

[7] Minns Guds valgarningar mot er och att Han knot er till Sig med Sitt forbund och att ni svarade: "Vi hor och vi lyder." Och frukta Gud - Gud vet vad som ror sig i manniskans innersta

[8] TROENDE! Sta fasta pa Guds sida som vittnen for ratt och rattvisa och lat inte avoghet mot manniskor forma er att avvika fran rattvisans vag. Gor ratt - det ligger gudsfruktan narmast; Gud ar val underrattad om vad ni gor

[9] Gud har lovat dem som tror och lever rattskaffens forlatelse [for deras synder] och en rik beloning

[10] Men de som fornekar sanningen och pastar att Vara budskap ar logn - deras arvedel ar helvetet

[11] Troende! Minns Guds valgarning mot er nar Han holl tillbaka dem som ville tillfoga er skada. Och frukta Gud - till Gud skall de troende lita

[12] GUD TOG [ocksa] loften av Israels barn, da Vi sande ut deras tolv huvudman och sade: "Jag skall vara med er; om ni forrattar bonen och hjalper de behovande, tror pa Mina sandebud och haller dem i ara och ger Gud ett lan av goda garningar, skall Jag helt visst forlata era daliga handlingar och fora er till lustgardar, vattnade av backar. Men den av er som efter detta fornekar sanningen har helt forlorat den raka vagen ur sikte

[13] Nar de sedan svek sina loften, fordomde Vi dem och lat deras hjartan hardna. De forvranger [uppenbarelsens] ord och bryter ut dem ur deras sammanhang och de har glomt en del av det som de formanades att lagga pa minnet. Och du kommer om och om igen att mota troloshet och svek fran deras sida, utom hos ett fatal, men forlat dem och glom [vad de gjort]. Gud alskar dem som gor gott [mot andra]

[14] [I Vart forbund] med dem som sager "Vi ar kristna" tog Vi loften [ocksa] av dem och aven de har glomt en del av det som de formanades att lagga pa minnet. Darfor har Vi latit fiendskap och hat uppsta bland dem [och sa skall det fortga] till Uppstandelsens dag. Gud skall [en gang] lata dem veta vad deras handlingar [var varda]

[15] Efterfoljare av aldre tiders uppenbarelser! Ett Sandebud fran Oss har kommit till er [med budskap] som klargor for er mycket av det som ni har dolt [for er sjalva] i Skriften; mycket [annat] har forbigatts. Gud har skankt er ett [nytt] ljus och en klar Skrift

[16] med den visar Han dem som soker Hans valbehag till raddningens vagar och leder dem enligt Sin vilja ut ur morkret till ljuset och till en rak vag

[17] De fornekar sanningen som sager: "Gud ar Kristus, Marias son." Sag: "Vem kan hindra Gud, om Han vill lata Kristus, Marias son, hans moder och alla pa jorden forgas? Guds ar herravaldet over himlarna och jorden och allt som finns daremellan. Han skapar vad Han vill. Han ar allsmaktig

[18] Judarna sager liksom de kristna: "Vi ar Guds barn som Han alskar." Sag: "Varfor straffar Han er da for era synder? Nej, ni ar manniskor liksom [alla andra] som Han har skapat. Han forlater vem Han vill och Han straffar vem Han vill. Guds ar herravaldet over himlarna och jorden och allt som finns daremellan och Han ar malet for [allas] fard

[19] Efterfoljare av aldre tiders uppenbarelser! Efter ett avbrott i budbararnas rad har Vart Sandebud kommit till er for att klargora [sanningen] for er, sa att ni inte skall kunna saga: "Till oss har ingen budbarare kommit med ett hoppets budskap och ingen varnare." Nu har en forkunnare av ett glatt budskap om hopp och en varnare kommit till er; Gud har allt i Sin makt

[20] OCH MOSES sade till folket: "Minns Guds valgarningar mot er, mitt folk, hur Han lat profeter uppsta bland er och gjorde er till herrar i eget hus och skankte er det som Han inte har skankt nagot [annat] folk i varlden

[21] Ga in i det heliga landet, som Gud har bestamt for er, mitt folk! Och vand inte tillbaka - da har ni forlorat allt

[22] De svarade: "Moses! I detta land bor ett folk av jattar och dar kan vi inte ga in forran de har lamnat det; men om de lamnar det skall vi ga in

[23] Da sade tva av dem, [sant] gudfruktiga man som vunnit Guds valbehag: "Ga in rakt emot dem genom stadsporten; om ni gar in denna [vag], ar det ni som far overhanden. Och lita till Gud, om ni ar sanna troende

[24] [Men] de sade: "Moses! I detta [land] gar vi aldrig in sa lange [jattarna] ar kvar dar. Ga, du och din Herre, och kampa [mot dem]! Vi stannar har

[25] [Och Moses] bad: "Herre! Jag har inte makt over nagon utom mig sjalv och min bror [Aron]; skilj oss fran detta syndiga och trotsiga folk

[26] [Gud] svarade: "Detta [land] skall under fyrtio ar vara forbjudet for dem och [under denna tid] skall de vandra omkring pa jorden utan mal; men sorj inte over sadana trotsiga syndare

[27] LAT DEM hora berattelsen om Adams tva soner, sa som allt verkligen gick till - de bar fram var sitt offer [till Gud] och den enes [offer] togs nadigt emot men inte den andres. [Denne] sade: "Jag svar att jag skall doda dig." [Och brodern] svarade: "Gud tar inte emot offer av andra an dem som fruktar Honom

[28] Aven om du lyfter din hand for att doda mig, skall jag inte lyfta min hand mot dig; jag fruktar Gud, varldarnas Herre

[29] Men jag vill att du skall bara min synd i tillagg till din egen synd, och att Elden skall vara din arvedel; sadan ar de orattfardigas lon

[30] Men den andre, driven av sin [hetsiga] natur, tvekade inte infor brodermordet, och han dodade honom och blev sa en av forlorarna

[31] Och Gud sande en korp, som krafsade i jorden och visade honom hur han kunde dolja broderns nakna kropp. [Och] han utropade: "Har jag, elandige stackare, blivit sa svag att jag inte kan gora som denna korp och dolja min broders lik?" Och han greps av anger

[32] Av denna orsak foreskrev Vi for Israels barn att om nagon dodar en manniska, som inte sjalv har dodat nagon eller forsokt stora ordningen pa jorden och sprida sedefordarv, skall det anses som om han hade dodat hela manniskoslaktet. Och om nagon raddar ett manniskoliv, skall det anses som om han hade raddat hela manniskoslaktet. Trots att Vara sandebud har kommit till dem med klara vittnesbord, fortsatter manga bland dem att bega ohammat overvald pa jorden

[33] De som kampar mot Gud och Hans Sandebud och vars stravan det ar att stora ordningen pa jorden och sprida sedefordarv skall utan forskoning dodas eller korsfastas eller fa hand och fot pa motsatta sidor avhuggna eller forvisas fran [sitt] land. Denna fornedring skall de utsta i detta liv och i det kommande livet skall de fa utsta ett outsagligt lidande

[34] dock skall de som visar anger innan ni har fatt makt over dem skonas. Ni skall veta att Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[35] TROENDE! Frukta Gud och sok det som kan fora er narmare Honom, och strava och kampa for Hans sak for att det skall ga er val i hander

[36] Om de som fornekar sanningen agde allt pa jorden och lika mycket dartill och med detta ville frikopa sig fran straff pa Uppstandelsens dag, skulle detta vagras dem; for dem finns ett plagsamt straff [i beredskap]

[37] De vill komma bort fran Elden, men de kan inte komma bort; deras lidande ar utan slut

[38] MANNEN SOM stjal och kvinnan som stjal skall som straff for detta brott fa handen avhuggen; [denna foreskrift] ar en strang varning fran Gud. Gud ar allsmaktig, vis

[39] Men den som efter att ha begatt brottet angrar sig och gor bot och battring [skall se att] Gud tar emot hans anger; Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[40] Vet du inte att Gud ager herravaldet over himlarna och jorden? Han straffar den Han vill och forlater den Han vill; Gud har allt i Sin makt

[41] SORJ INTE, du Sandebud, over dem som tavlar med varandra om att forneka sanningen - nagra ar sadana som har tron pa sina lappar, men inte i sina hjartan, nagra ar bekannare av den judiska tron som garna lyssnar till logner [och] lyssnar till andra manniskor, som inte har kommit till dig, och som forvranger [inneborden av de uppenbarade] orden genom att ta dem ur deras sammanhang och sager: "Om detta ar vad ni har fatt hora, kan ni godta det; i annat fall bor ni vara pa er vakt!" Och om Gud vill satta nagon pa prov genom frestelse till det onda, kan du inte uppna nagonting till hans forman av Gud. Dessa [manniskors] hjartan vill Gud inte rena; fornedring skall drabba dem i denna varld och i det kommande livet vantar dem ett hart straff

[42] de som ivrigt lyssnar till logner och frossar i forbjudna ting. Om de nu kommer till dig [och ber dig doma], har du [valet att] antingen doma mellan dem eller att vanda dig ifran dem. Om du vander dig ifran dem, [skall du veta att] de inte kan valla dig skada; men om du [valjer att] doma, dom da mellan dem med rattvisa. Gud alskar dem som gor rattvisa

[43] Men de som har Tora med de regler som har faststallts av Gud - varfor ber de dig att doma over dem - och vander [dig] sedan ryggen? Dessa [manniskor] ar inte sanna troende

[44] Vi har uppenbarat Tora med vagledning och ljus. Profeterna, som underkastade sig Guds vilja, domde pa dess grundval mellan dem som bekande den judiska tron och [sa gjorde] deras skriftlarda och rabbiner, eftersom de hade anfortrotts att vaka over det som Gud hade uppenbarat och vittnade [om dess sanning]. Frukta saledes inte manniskorna! Frukta Mig! Och salj inte Mina budskap for en ynklig slant! De som inte domer i enlighet med vad Gud har uppenbarat, de ar [i sanning] fornekare

[45] Och i denna [Tora] foreskrev Vi for dem att ett liv [skall tas] for varje liv [som spills] och ett oga for ett oga och en nasa for en nasa och ett ora for ett ora och en tand for en tand och for varje sar ett motsvarande sar. Men den som for Guds skull vill forlata [och avsta fran hamnd] kan fa forlatelse [for egen synd]. Ja, de som inte domer i enlighet med vad Gud har uppenbarat begar oratt mot sig sjalva

[46] Efter [dessa profeter] sande Vi Jesus, Marias son, med bekraftelse av allt det som annu bestod av Tora och Vi skankte honom Evangeliet, som gav vagledning och ljus och bekraftade det som annu bestod av Tora - dar fanns vagledning och formaningar till de gudfruktiga

[47] Lat darfor dem som foljer Evangeliet doma i enlighet med vad Gud dar har uppenbarat; de som inte domer i enlighet med vad Gud har uppenbarat ar syndare som trotsar Gud

[48] [Muhammad!] Vi har uppenbarat Koranen for dig med sanningen, som bekraftar det som bestar av [aldre tiders] uppenbarade Skrifter och vars uppgift det ar att vaka over det. Dom mellan dem [som foljer dessa Skrifter] pa grundval av det som Gud har uppenbarat [for dig] och ge inte efter for deras onskningar [som star i strid] med den sanning som du har fatt ta emot. For var och en av er har Vi faststallt en lag och en levnadsregel. Om Gud hade velat hade Han helt visst gjort er till ett enda samfund, men det var Hans vilja att satta er pa prov genom det som Han har skankt er. Tavla darfor med varandra om att gora gott! Till Gud skall ni alla vanda ater och Han skall upplysa er om allt det som ni var oense om

[49] Du skall darfor doma mellan dem, stodd pa det som Gud har uppenbarat [for dig, Muhammad], och inte foga dig efter deras onskningar; och var pa din vakt sa att de inte lockar dig bort fran nagot av det som Gud har uppenbarat for dig. Och om de drar sig undan skall du veta att det ar Guds vilja att straffa dem for nagra av deras synder; ja, manga manniskor ar sannerligen forhardade i synd och trots

[50] Vill de kanske domas efter den hedniska tidens lagar? Men for dem som har visshet [i tron] finns ingen battre domare an Gud

[51] TROENDE! Valj inte judar och kristna till era bundsforvanter - de stoder och skyddar varandra - och den av er som soker deras stod och skydd blir en av dem. Gud vagleder inte de orattfardiga

[52] Du ser att de vilkas hjartan ar sjuka av tvivel har brattom att soka vinna deras [gunst]. De sager: "Vi fruktar att var lycka skall vanda sig." Men det kan handa att Gud skanker [de troende] segern eller ger Sin vilja till kanna [pa annat satt], och da maste dessa manniskor [med sjuka sinnen] angra sina [hemliga] tankar

[53] Och de troende sager: "Ar dessa [verkligen] samma manniskor som svor sina heligaste eder vid Gud att de stod pa var sida? Alla deras stravanden har gatt om intet och [nu] star de som forlorare

[54] Troende! Om nagon av er avsvar sig sin tro, skall Gud [i deras stalle] satta manniskor som Han alskar och som alskar Honom, ansprakslosa gentemot [andra] troende, omutligt fasta mot fornekarna av sanningen, [manniskor] som stravar och kampar for Guds sak utan att bekymra sig om andras ogillande. Detta ar en nad fran Gud, som Han skanker at den Han vill. Gud nar overallt, vet allt

[55] Era beskyddare ar inga andra an Gud och Hans Sandebud och de [ovriga] troende - de som forrattar bonen och betalar allmoseskatten och som bojer rygg och knan [infor Gud]

[56] De som soker skydd hos Gud och Hans Sandebud och de troende, dessa Guds trogna ar det som [till sist] skall vinna seger

[57] Troende! Valj inte till bundsforvanter dem som gor er tro till foremal for han och skamt, vare sig de hor till dem som mottog uppenbarelsen fore er tid eller till fornekarna - men frukta Gud, om ni ar sanna troende

[58] de som, nar kallelsen till bon ljuder, hanar och gor narr av den, darfor att de ar manniskor som inte anvander sitt forstand

[59] Sag: "Ni, efterfoljare av aldre tiders uppenbarelser, har ni ingenting annat emot oss an detta att vi tror pa Gud och pa det som har uppenbarats for oss och pa det som uppenbarades i aldre tid, medan ni [sjalva] - de flesta av er - ar forhardade i trots och olydnad

[60] Sag: "Skall jag saga er vad som infor Gud fortjanar ett hardare straff an detta? [Det ar vad de gjorde] som, darfor att de dyrkade onda makter, drabbades av Guds fordomelse och Hans vrede och som Han forvandlade till apor och svin. Deras lage var samre och de hade forirrat sig annu langre bort fran den raka vagen

[61] Nar [hycklarna] kom till er sade de: "Vi har antagit tron", men [i sjalva verket] hade de da redan beslutat forneka den, och med fornekelse i sinnet lamnade de er. Men Gud har full kunskap om vad de ville dolja

[62] Och du ser hur manga av dem skyndar att bega synd och overvald och att gora sig otillatna vinster. Ja, skamligt ar deras beteende

[63] Varfor forbjuder dem inte deras andliga ledare och deras rabbiner att komma med syndiga [och osanna] pastaenden och att gora sig otillatna vinster? Ja, de begar de skamligaste handlingar

[64] Judarna pastar: "Guds hander ar bundna." Deras hander skall bindas och de skall fordomas for dessa ord. Nej, Hans hander ar tvartom utstrackta. Han fordelar [Sina gavor] som Han vill. Och det [uppenbarelsens ljus] som ar din Herres gava till dig [Muhammad] skall helt sakert gora manga av dem annu overmodigare och forharda dem i deras otro. Vi har latit fiendskap och hat uppsta bland dem [och sa skall det vara] till Uppstandelsens dag. Var gang de tander krigets eldar, later Gud dem slockna. Deras hela stravan ar att stora ordningen pa jorden och att sprida sedefordarv - och Gud ar inte van av dem som stor ordningen pa jorden

[65] Om efterfoljarna av aldre tiders uppenbarelser ville tro [helt och fullt] och frukta Gud, skulle Vi helt visst forlata dem deras daliga handlingar och fora dem till lycksalighetens lustgardar

[66] Om de i alla delar ville folja Tora och Evangeliet och det som har uppenbarats for dem av deras Herre [med denna Koran], skulle de fa njuta himmelens och jordens alla gavor. Bland dem finns sadana som foljer en rak kurs utan overdrifter eller avvikelser, men manga av dem begar forkastliga handlingar

[67] FORKUNNA, du Sandebud, allt vad din Herre har uppenbarat for dig! Gor du inte det, har du inte formedlat Hans budskap. Gud skall skydda dig mot manniskorna; Gud vagleder inte fornekarna av sanningen

[68] Sag: "Ni star inte pa [fast] grund, efterfoljare av aldre tiders uppenbarelser, sa lange ni inte [i allt] foljer Tora och Evangeliet liksom det som er Herre [nu] har uppenbarat for er." Men det som din Herre [nu] har uppenbarat for dig [Muhammad] gor helt sakert manga av dem annu overmodigare och forhardar dem i deras otro. Men sorj inte over fornekarna

[69] De som tror [pa denna Skrift] och de som bekanner den judiska tron och sabierna och de kristna - ja, [alla] som tror pa Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rattskaffens liv - skall forvisso fa sin fulla lon av sin Herre och de skall inte kanna fruktan och ingen sorg skall tynga dem

[70] VI SLOT Vart forbund med Israels barn och Vi sande sandebud till dem. Var gang ett sandebud kom till dem med [budskap] som inte foll dem i smaken [vande de honom ryggen] - nagra kallade de lognare och andra slar de ihjal

[71] De trodde att inga provningar skulle drabba dem och sa slot de ogon och oron [for sanningen]. Gud tog darefter emot deras anger, men sedan slot manga av dem ogon och oron [pa nytt]. Gud ser vad de gor

[72] De som sager: "Gud ar Kristus, Marias son" fornekar sanningen; Kristus sade [sjalv]: "Israeliter! Dyrka Gud, min Herre och er Herre." Gud utestanger den fran paradiset som satter medhjalpare vid Guds sida och Elden skall bli hans sista hemvist. For [dessa] syndare finns ingen hjalpare

[73] De som sager: "Gud ar den tredje av ett tretal" fornekar sanningen - ingen annan gud finns an Gud, den Ende. Och om de inte upphor med sina pastaenden, kommer de bland dem som yttrar dessa hadelser forvisso att drabbas av ett plagsamt straff

[74] Varfor angrar de sig inte och ber om Hans forlatelse? Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[75] Ett sandebud, varken mer eller mindre, var Kristus, Marias son. [Andra] sandebud foregick honom och hans moder var en sanningsenlig kvinna. Bada at [jordisk] foda. Se hur Vi klargor [Vara] budskap for dem - hur forvirrade ar inte deras begrepp

[76] Sag: "Vill ni i Guds stalle dyrka vad som varken kan skada er eller gagna er? - Gud ar Den som hor allt, vet allt

[77] Sag: "Efterfoljare av Evangeliet! Overskrid inte sanningens granser i utovningen av er religion. Och ratta er inte efter onsketankandet hos dem som forut gick vilse och drog manga med sig och som helt har forlorat den raka vagen ur sikte

[78] FOR DERAS trots och deras standiga overtradelser [av Guds bud] forbannade David och Jesus, Marias son dem som fornekade sanningen bland Israels barn

[79] Den ene forsokte inte avhalla den andre fran att bega de onda handlingar som de begick; ja, de handlade forkastligt

[80] Du ser hur manga [judar i Profetens stad] sluter sig till fornekarna och de onda handlingar som de har sant framfor sig [till Domen] har upptant Guds vrede mot dem; deras straff skall vara i evighet

[81] Om de trodde pa Gud och pa sin Profet och pa vad som har uppenbarats for honom skulle de inte ha tagit dessa [avgudadyrkare] till bundsforvanter; men manga av dem ar forhardade i trots och synd

[82] Helt visst skall du finna att bland alla manniskor ar judarna och avgudadyrkarna de hatskaste fienderna till dem som tror [pa denna Skrift]. Och du skall helt sakert finna att de som kommer dem narmast i vanskap av alla manniskor ar de som sager "Vi ar kristna"; det finns namligen bland dem praster och ordensfolk, som sallan visar hogmod

[83] Och nar de far hora det som har uppenbarats for Sandebudet, far du se hur deras ogon taras [av rorelse], darfor att de i detta kanner igen en del av sanningen [och] de sager: "Herre, vi tror! Rakna oss bland vittnena

[84] Skulle vi inte tro pa Gud och pa [all] sanning som vi har fatt ta emot, nar var djupaste onskan ar att var Herre skall lata oss stiga in [i paradiset] med de rattfardiga

[85] Och for vad de har sagt skall Gud belona dem med lustgardar vattnade av backar, dar de skall forbli till evig tid; detta ar lonen till dem som gor det goda och det ratta

[86] Men de som fornekar sanningen och pastar att Vara budskap ar logn, de har helvetet till arvedel

[87] TROENDE! Neka er inte de goda ting [i livet] som Gud har gett er ratt att njuta av, men ga inte utover [de granser som Gud har faststallt] - Gud ar inte overtradarnas van

[88] Njut saledes av alla tillatna goda ting som Gud har skankt er for er forsorjning och frukta Gud, malet for er tro

[89] GUD STALLER er inte till svars for eder som ni har svurit av obetanksamhet, men Han staller er till svars for allvarligt menade eder. Ni skall sona [edsbrott] genom att utspisa tio nodstallda med mat jamforbar med den ni ger er familj eller forse dem med klader eller genom att befria en manniska ur slaveri; den som inte ar [i stand till detta] skall fasta under tre dagar. Detta ar boten for de [allvarligt menade] eder som ni svor [men inte holl]. Hall darfor era eder. Sa klargor Gud Sina budskap for er; kanske skall ni tacka Honom

[90] TROENDE! Rusdrycker och spel om pengar, alla hedniska bruk och spadomskonst ar ingenting annat an Djavulens skamliga pafund; hall er borta fran allt sadant, for att det skall ga er val i hander

[91] Djavulen vill med hjalp av rusdrycker och spel om pengar framkalla fiendskap och hat mellan er och fa er att glomma Gud och plikten att forratta bonen. Vill ni inte upphora [med allt detta]

[92] Lyd Gud och lyd Sandebudet och var pa er vakt! Och om ni vander om [och gar en annan vag] skall ni veta att Vart Sandebuds enda plikt ar att klart framfora det budskap [som han anfortrotts]

[93] De som tror och lever rattskaffens skall inte gora sig forebraelser for vad de [forut] har atit och druckit, om de fruktar Gud och [haller fast vid] tron och lever ett rattskaffens liv; lat det sagas an en gang: [de har ingenting att forebra sig om de] fruktar Gud och [haller fast vid] tron - ja, annu en gang: [de skall] frukta Gud och [strava efter att] gora det goda och det ratta. Gud alskar dem som gor det goda och det ratta

[94] TROENDE! Gud skall satta er pa prov genom det vilt som ni under jakt kan fanga med era hander och falla med era spjut, sa att [ni far visa] Gud vem som fruktar Honom, trots att Han inte kan ses eller fornimmas. Den som hadanefter bryter mot [detta pabud] har ett plagsamt straff att vanta

[95] Troende! Doda inte vilt da ni befinner er pa vallfard. Den av er som [da] med avsikt nedlagger vilt [skall utge] bot i kreatur, motsvarande [i varde] vad han har dodat, vilket skall faststallas av tva rattsinniga man ibland er, en offergava att overlamnas till Ka`bah; som botgoring kan han i stallet ge de behovande mat eller fasta i motsvarande man, sa att han far erfara foljderna av sin handling. Gud utplanar det som har varit, men den som aterfaller [i denna synd] undgar inte Guds straff. Gud ar en maktig hamnare

[96] Det som fiske i hav [och andra vatten] kan ge och allt atligt som kan hamtas darifran ar tillatet for er, till nytta och gladje for er och for dem som befinner sig pa resa, medan jakt till lands ar forbjuden for er under pagaende vallfard. Och frukta Gud - det ar till Honom ni skall samlas ater

[97] Gud har latit uppfora helgedomen Ka`bah som ett stod for manniskorna [i fullgorandet av deras religiosa och varldsliga plikter]; och [gett er] den helgade manaden och de bekransade offerdjuren, [symboler som lar er] att Gud kanner allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar och att Gud har kunskap om allt

[98] Ni skall veta att Gud straffar med stranghet och [likval] ar Gud standigt forlatande, barmhartig

[99] Sandebudets enda uppgift ar att framfora det budskap [som blivit honom anfortrott] - men Gud vet vad ni oppet tillkannager och vad ni vill dolja

[100] Sag: "Aven om du [manniska] lockas av det onda pa grund av dess rikliga forekomst, kan det inte stallas sida vid sida med det goda. Frukta darfor Gud, ni som har forstand; kanske skall det ga er val i hander

[101] TROENDE! Fraga inte om saker som, om de forklarades for er, kan leda till att [ytterligare] bordor laggs pa er; staller ni fragor medan uppenbarelsen av Koranen pagar, skall de namligen klargoras for er. [Men] Gud har forlatit er [om ni har stallt sadana fragor] - Gud ar standigt forlatande, mild och overseende

[102] Manniskor som levde fore er stallde sadana fragor, och resultatet av detta blev att de [till sist] fornekade sin tro

[103] BRUKET ATT skilja ut djur ur era hjordar och undanta dem fran allt arbete har inte instiftats av Gud; men fornekarna av sanningen satter ihop logner om Gud och de flesta av dem anvander inte sitt forstand

[104] Och nar de hor uppmaningen: "Kom och slut upp kring det som Gud har uppenbarat och kring Profeten", svarar de: "For oss racker det som var vara forfaders tro." Men om deras forfader inte anvande sitt forstand och saknade all vagledning

[105] Troende! Era sjalar ar ert ansvar. Om ni ar ratt vagledda, kan de som har gatt vilse inte skada er. Till Gud skall ni alla samlas ater och Han skall lata er veta vad era handlingar [var varda]

[106] TROENDE! Nar nagon bland er kanner doden nalkas och vill forordna [om sin kvarlatenskap, skall han tillkalla som] vittnen tva av era rattsinniga man eller - om han befinner sig pa resa och tror att doden ar nara - tva andra utanfor [ert samfund]. Hall dem kvar efter bonen och om ni tvekar [om deras trovardighet] lat dem svara vid Gud: "Vi skall inte gora oss nagon vinst av detta, inte ens [till forman] for en nara anforvant, och vi skall inte undanhalla vad vi pa Guds befallning har bevittnat - i annat fall skulle vi sannerligen hora till forbrytarna och syndarna

[107] Och om det visar sig att de tva [vittnena] gjort sig skyldiga till [sadan] synd, da skall tva andra som star narmast till bland dem vars ratt har krankts trada i deras stalle och de skall svara vid Gud: "Vart vittnesbord ar sannare an deras och vi har inte overtratt [Guds bud] - i annat fall skulle vi sannerligen hora till de orattfardiga

[108] Detta [tillvagagangssatt] okar sannolikheten att sanna vittnesbord avges; vittnena maste annars vara radda att [andras] eder darefter stalls mot deras eder. Frukta darfor Gud och lyd [Hans befallningar]; Gud vagleder sannerligen inte trotsiga syndare

[109] DEN DAG da Gud samlar sandebuden och fragar: "Vilket gensvar fick ni?" - kommer de att svara: "[Om det] vet Vi ingenting; Du [ensam] kanner det som ar dolt for manniskor

[110] Da skall Gud saga: "Jesus, son av Maria! Minns Mina valgarningar mot dig och din moder - hur Jag starkte dig med helig ande [och lat dig] tala till manniskorna bade i vaggan och i mogen alder och hur Jag delgav dig uppenbarelsen och visdom och Tora och Evangeliet och hur du ville med Min tillatelse forma nagot liknande en fagel i lera och andas pa den for att den med Min tillatelse skulle bli en fagel och hur du med Mitt tillstand botade de blinda och de spetalska och hur du vackte de doda till liv med Mitt tillstand och hur Jag holl tillbaka israeliterna [som ville doda dig] nar du kom till dem med klara bevis, och de av dem som fornekade sanningen sade: "Detta ar helt uppenbart ingenting annat an blandande och forhaxande valtalighet

[111] OCH [MINNS] hur Jag ingav de vitkladda tron pa Mig och Mitt Sandebud [sa att] de forklarade: "Vi tror; var du darfor vart vittne att vi har underkastat oss Guds vilja

[112] Och de vitkladda sade: "Jesus, son av Maria! Kan din Herre lata ett bord [dukat till maltid] sanka sig ned till oss fran himlen?" [Och Jesus] svarade: "Frukta Gud, om ni har sann tro

[113] De sade: "Vi vill smaka [en sadan maltid], sa att vara hjartan far ro och vi far veta att det som du har sagt oss ar sanningen, och sa att vi kan vara dina vittnen

[114] Och Jesus, Marias son, sade: "Gud, var Herre! Lat en maltid fran himlen sanka sig ned till oss; den skall bli en hogtid for oss, for den forste och den siste, och ett tecken fran Dig. Och forsorj oss [med det som vi behover]! Du ar den baste Forsorjaren

[115] Gud svarade: "Ja, Jag skall lata denna [maltid] sanka sig ned till er, men om efter detta nagon av er fornekar [tron] skall Jag lata honom utsta ett straff som ingen i hela varlden fatt utsta

[116] OCH GUD skall saga: "Jesus, son av Maria! Ar det du som uppmanade manniskorna att dyrka dig och din moder som gudomliga vasen vid sidan av Gud?" [Jesus] skall svara: "Stor ar Du i Din harlighet! Hur skulle jag kunna saga vad jag inte hade ratt att saga? Om jag hade sagt detta skulle Du helt visst ha vetat det. Du vet vad som ar i mitt innersta men jag vet inte vad som ar i Ditt innersta; Du kanner allt det som ar dolt for manniskor

[117] Vad jag har sagt dem ar det som Du har befallt mig [att saga]: 'Dyrka Gud, min Herre och er Herre.' Jag var vittne till deras handlingar sa lange jag levde bland dem, men sedan Du kallade mig till Dig ar det Du som vakar over dem; Du ar vittne till allt som sker

[118] Om Du straffar dem ar de ju Dina tjanare; och om Du forlater dem ar Du den Allsmaktige, den Vise

[119] [PA DOMENS dag] skall Gud saga: "Denna dag skall de sanningsenliga skorda frukterna av sin karlek till sanningen. Pa dem vantar lustgardar, vattnade av backar, dar de skall forbli till evig tid." Gud ar nojd med dem och de ar nojda [dar de njuter] Hans [gavor]. Detta ar den stora, den lysande segern

[120] Guds ar herravaldet over himlarna och jorden och allt vad dar ryms och Gud har allting i Sin makt

[1] LAT OSS lova och prisa Gud, som har skapat himlarna och jorden och latit morker och ljus uppsta; anda satter de som fornekar sanningen andra vid sin Herres sida

[2] Det ar Han som har skapat er av lera och sa utsatt en frist [for er] - och det finns en [annan] frist som Han [ensam] kanner. Och anda tvivlar ni

[3] Men Han ar Gud i himlarna och pa jorden; Han kanner det som ni hemlighaller lika val som det ni oppet visar och Han vet vad ni fortjanar [med era handlingar]

[4] Varje gang ett budskap fran deras Herre framfors till dem, drar de sig undan

[5] och de kallar sanningen for logn, nar den [nu] har kommit till dem. Men [en dag] skall de fa veta vad det var som de brukade skamta om

[6] Har de inte sett hur manga slakten fore dem Vi har latit ga under, [manniskor] som Vi hade gett en battre plats pa jorden an Vi har gett er och som Vi [valsignade] med rikliga regn och lat floder rinna upp vid deras fotter? Men for deras synders skull utplanade Vi dem [fran jordens yta] och lat ett annat slakte stiga fram efter dem

[7] Aven om Vi hade forsett dig [Muhammad] med en skrift pa pergament och fornekarna hade fatt rora vid den med sina hander, skulle de ha sagt: "Det ar uppenbart ingenting annat an bedrageri och synvillor

[8] Och de sager: "Om anda en angel hade sants ned till honom!" Men om Vi hade sant en angel, da hade allt varit fullbordat och de skulle inte ha beviljats nagot uppskov

[9] Och om Vi hade gjort honom till en angel skulle Vi helt sakert anda ha gett honom mansklig gestalt och darmed ytterligare ha okat deras forvirring

[10] [Manniskorna] har gjort narr av [andra] sandebud fore dig, men [till sist] blev dessa upptagsmakare inringade av just det som deras skamt riktade sig mot

[11] Sag: "Ga ut i varlden och se [sparen som visar] vad slutet blev for dem som gjorde sanningen till logn

[12] Sag: "Vem tillhor allt det som ar i himlarna och pa jorden?" Sag: "[Allt tillhor] Gud, [Gud som] for Sig har stadfast nadens och barmhartighetens [lag]. Han skall samla er ater pa Uppstandelsens dag - om vars [ankomst] det inte rader nagot tvivel. De som har forverkat sina sjalar ar de som inte vill tro

[13] Ja, Honom tillhor allt som befolkar natten och dagen; Han ar Den som hor allt, vet allt

[14] Sag: "Skulle jag soka en annan beskyddare an Gud, himlarnas och jordens Skapare, Han som livnar [oss] men sjalv inte intar foda?" Sag: "Jag har blivit befalld att vara den forste av dem som underkastar sig Guds vilja och [jag har befallts] att inte satta nagot vid Guds sida

[15] Sag: "Om jag visade olydnad mot min Herre skulle jag frukta straff en olycksdiger Dag

[16] den som da skonas har i sanning fatt erfara [Hans] nad, och [han har vunnit] en lysande seger

[17] Om Gud vill lata en olycka drabba dig kan Han ensam avvarja den; och om Han vill lata nagot gott komma dig till del [kan ingen hindra det], da Han ar allsmaktig

[18] Han utovar den oinskrankta makten over Sina tjanare, och Han ar den Vise, Den som ar underrattad om allt

[19] Sag: "Vilket vittnesbord vager tyngst?" Sag: "Gud ar vittne mellan mig och er [att] denna Koran har uppenbarats for mig for att jag med den skall varna er och alla som nas av den. Vittnar ni att det finns andra gudar vid sidan av Gud?" Sag: "Detta ar inte mitt vittnesbord." Sag: "Han ar den Ende Guden och jag ar inte ansvarig for det som ni satter vid Hans sida

[20] De som [forr] fick del av [Var] uppenbarelse kanner denna [sanning], sa som de kanner sina soner; de som inte tror ar de som har forverkat sina sjalar

[21] Vem ar mer orattfardig an den som finner pa osanningar om Gud eller avvisar Hans budskap som logn? Det skall forvisso inte ga syndarna val i hander

[22] Och en Dag skall Vi samla dem alla ater och saga till dem som satte medhjalpare vid Guds sida: "Var ar nu dessa [Mina] pastadda medhjalpare

[23] Da skall de i sin forvirring inte kunna saga annat an: "Herre! Det var vid Gud inte var avsikt att satta nagon vid Din sida

[24] Se hur de har bedragit sig sjalva och hur dessa [vasen] som de uppfann har overgett dem

[25] Det finns de bland dem som [latsas] lyssna till dig, men Vi tacker over deras hjartan sa att de ingenting forstar och tapper till deras oron. Aven om de fick se alla tecken skulle de inte tro pa dem; [ja, det gar] sa langt att nar de kommer och vill tvista med dig, sager de: "[Vad du berattar] ar ingenting annat an sagor fran forfadernas tid

[26] De vill hindra [andra att lyssna till dig] och de drar sig [sjalva] undan; de stortar inga andra an sig sjalva i fordarvet, men det inser de inte

[27] Om du kunde se dem nar de stalls upp infor Elden och hora dem ropa: "Om vi anda fick atervanda [till livet]! Da skulle vi inte avvisa var Herres budskap som logn och vi skulle bli sanna troende

[28] Nej, [vad som hant] ar att det som de forr ville dolja [for sig sjalva] nu har blivit uppenbart for dem; men om de fick atervanda [till livet] skulle de helt sakert aterfalla i det som var forbjudet for dem; de ar [oforbatterliga] lognare

[29] Och de sager: "Det finns ingenting annat an detta jordiska liv; vi kommer inte att ateruppvackas [fran de doda]

[30] Om du kunde se dem nar de fors fram infor sin Herre [och] Han sager: "Ar inte detta den sanna verkligheten?" [och da] svarar de: "Jo, vid var Herre! Sa ar det!" [Da] skall Han saga: "Smaka nu straffet for ert fornekande av sanningen

[31] Forlorade ar de som fornekar det kommande motet med Gud, anda till dess den Yttersta stunden plotsligt ar over dem, och de sager: "Vilket elande! Hur kunde vi forsumma [att forbereda oss for] denna [Stund]!" Pa ryggen skall de bara hela bordan av sina synder - i sanning en tung borda

[32] Detta jordiska liv ar inte mycket mer an lek och flyktig gladje; de eviga boningarna ar ett battre [mal att strava mot] for de gudfruktiga. Vill ni inte anvanda ert forstand

[33] Vi vet att vad de sager gor dig beklamd; men det ar inte dig de kallar for lognare, nej, det ar Guds budskap som de tar avstand fran, dessa orattfardiga

[34] Profeter fore dig har kallats lognare och de bar alla anklagelser och forolampningar med jamnmod, till dess Var hjalp nadde dem; ingen kan rubba eller tumma pa Guds loften. Och du har redan fatt veta nagot om [de foregaende] budbararnas oden

[35] Aven om det ar svart for dig att utharda dessa manniskors ovilja, [skulle det inte vara dig till nytta] om du kunde oppna en tunnel under jorden eller resa en stege mot himlen och fora med dig ett tecken darifran till dem? Om Gud hade velat skulle Han ha samlat dem alla under Sin ledning. Bete dig darfor inte som de oupplysta

[36] Inga andra an de som lyssnar [med hjartat] kan besvara [kallelsen till tron], och ingen annan an Gud kan vacka de [andligen] doda till liv. Och till sist skall de foras tillbaka till Honom

[37] Och de sager: "Varfor har han inte fatt ett tecken fran sin Herre?" Sag: "Gud har makt att ge tecken [och Han ger standiga tecken] men de flesta manniskor ar inte medvetna om detta

[38] Det finns inte ett enda av markens djur, inte en fagel som bars av sina vingar, som inte bildar samhallen liksom ni sjalva; ingenting har Vi forbisett i Vart beslut. Och till sist skall de samlas ater till sin Herre

[39] De som pastar att Vara budskap ar logn ar dova och stumma, [instangda] i djupt morker. Gud later den Han vill ga vilse, och Han leder den Han vill till en rak vag

[40] Sag: "Forestall er att Guds straff drabbar er eller att den Yttersta stunden ar inne; kommer ni da att anropa nagon annan om hjalp an Gud? [Kan ni svara] sanningsenligt

[41] Nej, det ar Honom ni anropar; och om det ar Hans vilja raddar Han er da fran det ni bad Honom om, och ni minns inte mer vad det var som ni brukade satta vid Hans sida

[42] Fore dig har Vi sant sandebud till folk, som Vi sedan satte pa prov genom motgangar och lidande, for att de skulle [lara sig] odmjukhet

[43] [Det hade varit bast for dem] om de hade odmjukat sig, nar Var provning nadde dem; men tvartom hardnade deras hjartan och Djavulen visade dem deras handlingar i ett fordelaktigt ljus

[44] Och nar de inte langre mindes laxan som de fatt, oppnade Vi portarna till allt [livets goda] for dem till dess att Vi, nar de annu gladdes over det som hade kommit dem till del, plotsligt lat Vart straff drabba dem och de stortades i en avgrund av fortvivlan

[45] Dessa onda manniskor gick under till sista man. - Lova och prisa Gud, varldarnas Herre

[46] Sag: "Vad anser ni? Om Gud skulle ta ifran er horsel och syn och bomma for era hjartan, vem ar den gud som kan ge er [allt] detta tillbaka, om inte Gud?" Se hur Vi fortydligar [Vara] budskap! Och anda drar de sig undan

[47] Sag: "Vad anser ni? Om Guds straff kommer over er helt oformodat eller efter tydliga varningar, kommer da nagon annan an de som begick oratt att ga under

[48] Vi sander Vara budbarare enbart som forkunnare av hoppets budskap och som varnare. De som tror och gor bot och battring skall darfor inte kanna fruktan och ingen sorg skall tynga dem

[49] men de som pastar att Vara budskap ar logn skall lida straffet for sitt trots och sin fornekelse

[50] Sag: ”Jag sager inte till er att jag har Guds skatter i min hand eller att jag kanner till det som ar dolt for manniskor. Inte heller sager jag till er: 'Se, jag ar en angel.' Allt jag gor ar att folja det som uppenbaras for mig.” Sag: ”Kan den blinde jamstallas med den seende? - Skall ni inte tanka over [detta]?”

[51] Och varna med denna [Skrift] dem som bavar [vid tanken pa] att de skall samlas ater till sin Herre utan annan beskyddare an Honom och utan medlare; kanske skall de frukta Gud

[52] Stot inte bort dem som morgon och afton anropar sin Herre och soker vinna Hans valbehag. Du ar inte i nagot avseende ansvarig for vad de gor och de ar inte i nagot avseende ansvariga for vad du gor; men om du stoter bort dem gor du oratt

[53] Pa detta satt later Vi den ene bli en provning for den andre sa att [nagra] fragar sig: "Ar det dessa som Gud har skankt Sina gavor [med forbigaende av oss]?" Skulle inte Gud veta bast vilka de tacksamma ar

[54] Och nar de som tror pa Vara budskap kommer till dig, sag da: "Fred vare med er! Er Herre har for Sig stadfast nadens och barmhartighetens [lag]; den av er som av okunnighet gor oratt och som darefter angrar vad han gjort och vill battra sig [skall finna] Honom standigt forlatande, barmhartig

[55] Denna framstallning, fast och klar, av [Vara] budskap ger Vi for att de obotfardiga syndarnas vag skall framsta med full tydlighet

[56] SAG: "Jag har forbjudits att dyrka dem som ni anropar i Guds stalle." Sag: "[I det avseendet] kommer jag inte att gora er till viljes. Gjorde jag det hade jag gatt vilse och skulle inte hora till de vagledda

[57] Sag: "Jag stoder mig pa ett klart vittnesbord fran min Herre - och detta [vittnesbord] avvisar ni! Jag har inte makt over det som ni sa otaligt begar att jag skall paskynda; det ar Gud ensam som domer och Han skall meddela [oss] sanningen; ingen kan som Han skilja [sanningen fran lognen]

[58] Sag: "Om jag hade makt over det som ni sa otaligt kraver, skulle avgorandet mellan mig och er redan ha fallit. Men Gud kanner val dem som begar oratt

[59] Han har nycklarna till den dolda verkligheten; ingen kanner dessa [ting] utom Han. Han vet vad som finns pa marken och i havet; inte ett lov faller utan Hans vetskap och varken froet, [dolt] i jordens morker, eller det grona [straet] eller det som vissnat, saknas [bland det som har upptecknats] i Guds oppna bok

[60] Det ar Han som under nattens somn tar till sig era sjalar och som vet vad ni har astadkommit [ont eller gott] under dagen. Han later er vakna pa nytt varje morgon, for att den tid som ar faststalld for er skall ga till anda. Da skall ni foras ater till Honom och Han skall lata er veta vad era handlingar [var varda]

[61] Han har den oinskrankta makten over Sina tjanare. Och Han sander dem som vakar over er till den stund da doden [nar er]. Nar doden kommer till nagon av er tar Vara utsanda emot hans sjal - ingen gar de forbi

[62] Darefter fors de tillbaka till Gud, deras Herre, Sanningen. Ar inte domen Hans, Han som snabbast kallar till rakenskap

[63] Sag: ”Vem raddar er fran [de faror som lurar i] morkret over land och hav? [Till vem] ber ni odmjukt och innerligt [denna bon]: 'Om [Gud] raddar oss ur denna [nod] skall vi sannerligen visa oss tacksamma'?”

[64] Sag: "Det ar Gud som raddar er ur denna [nod] och ur alla faror; och anda satter ni medhjalpare vid Hans sida

[65] Sag: "Han ar den som har makt att lata ett straff drabba er ovanifran eller underifran eller att sa forvirring och splittring i era led och lata nagra av er fa utsta overgrepp fran de andras sida." Se hur Vi fortydligar budskapen for att de skall forsta

[66] Ditt folk pastar att detta ar logn, fastan det ar sanningen. Sag: "Jag ar inte satt att vaka over er

[67] For varje [handelse] som [Gud] tillkannager har en tid lagts fast da den skall intraffa; det skall ni [snart] fa erfara

[68] OM DU ser manniskor [i lattsinne] ge sig in i en diskussion om Vara budskap, dra dig da ifran dem till dess de overgar till andra amnen; och om Djavulen skulle fa dig att glomma [detta], stanna da inte i sadana ogudaktiga manniskors sallskap, da du pamint dig [din plikt]

[69] De gudfruktiga ar inte i nagot avseende ansvariga for dem, men de skall paminna och varna dem - kanske kommer de att frukta Gud

[70] Lat dem hallas som, fangade av det jordiska livets [lockelser], ser sin religion som ingenting mer an en lek eller ett tidsfordriv. Men varna [dem] med [Koranens ord] att manniskan stortar sig i fordarvet genom sina egna handlingar; [pa Domens dag] finner hon ingen annan beskyddare an Gud och ingen som talar till hennes forman. Och aven om hon erbjuder den hogsta losesumma [for att slippa ifran straffet] kommer den inte att tas emot. Dessa [manniskor] skall utlamnas at det [straff] som de fortjanat med sina handlingar; de skall bjudas en dryck av brannande fortvivlan och de skall utsta ett svart lidande for sitt [envisa] fornekande av sanningen

[71] Sag: ”Skulle vi istallet for Gud akalla vad som varken kan gagna eller skada oss och lata oss formas att vanda om, sedan Gud lett oss pa ratt vag? [Vi skulle da] likna den som faller offer for djavulska frestelser pa jorden och strovar hit och dit, helt forvirrad, [trots att] vannerna ropar honom tillbaka till den raka vagen: 'Kom med oss!'” Sag: ”Guds ledning ar den [sanna] ledningen och vi har blivit befallda att underkasta oss varldarnas Herre

[72] och att forratta bonen och att frukta Honom. Det ar till Honom ni skall samlas ater

[73] Det ar Han som har skapat himlarna och jorden i enlighet med en plan och ett syfte och nar Han sager [till nagot]: "Var!" ar det. Hans ord ar sanning. Den dag da det skall stotas i basunen, skall [det sta klart for alla att] herravaldet ar Hans. Han kanner allt det som ar dolt for manniskor och det som de kan bevittna. Han ar den Vise, Den som ar underrattad om allt

[74] OCH Abraham sade till sin fader Aazar: "Gor du bilder till foremal for dyrkan? Jag ser tydligt att du och dina stamfrander har gatt vilse

[75] Vi visade nu Abraham [Vart] herravalde over himlarna och jorden, for att han skulle bli fullt overtygad

[76] Nar nattens morker sankte sig over honom, sag han en stjarna och utropade: "Detta ar min Herre!" Men nar den sjonk [under horisonten], sade han: "Jag kan inte dyrka nagot som sjunker och forsvinner

[77] Och nar han sag manen ga upp sade han: "Detta ar min Herre!" Men nar den sjonk [och forsvann] sade han: "Om min Herre inte vagleder mig blir jag sakert en av dem som gar vilse

[78] Och han sag solen ga upp och sade: "Detta ar min Herre! Denna [stjarna] ar storst." Men nar [aven solen] sjonk [och forsvann] sade han: "Stamfrander! Jag har ingen del i [den synd ni begar nar] ni satter medgudar vid Guds sida

[79] Jag har i sokandet efter sanningen funnit den rena, ursprungliga tron, vant mig ifran allt falskt och [vant mig] till Den som har skapat himlarna och jorden, och jag agnar inte avgudar min dyrkan

[80] [Da] hans stamfrander ville tvista med honom sade han: "Vill ni tvista med mig om Gud sedan Han gett mig vagledning? Jag har ingenting att frukta fran det som ni satter vid Hans sida, om inte min Herre vill att nagot [ont] skall drabba mig. Han omfattar allt med Sin kunskap - vill ni inte tanka over [detta]

[81] Hur skulle jag kunna frukta de [gudabilder] som ni tillber vid sidan av Gud? Och ni har inte tvekat att satta medgudar vid Hans sida, vilket Han inte har gett Sitt tillstand till! [Sag nu] vilken av [vara] tva grupper som har ratt att kanna sig trygg - om ni vet det

[82] [Det ar] de som tror och inte later sin tro formorkas av oratt som de begar. De kan kanna sig trygga; de har funnit den ratta vagen

[83] Dessa ar Vara argument, som Vi gav Abraham nar han tvistade med sina stamfrander. Vi later den Vi vill vaxa i visdom, steg for steg. Din Herre ar vis [och Han] har kannedom om allt

[84] Och Vi skankte honom [avkomlingar], Isak och Jakob, som Vi vagledde [liksom] Vi forut vaglett Noa. Och bland hans efterkommande var ocksa David och Salomo, Job och Josef, Moses och Aron - sa belonar Vi dem som gor det goda och det ratta

[85] och Sakarias och Johannes, Jesus och Elia - alla horde de till de rattfardiga

[86] och Ismael och Elisa, Jona och Lot - var och en av dessa har Vi satt hogre an alla [ovriga] skapade varelser

[87] [dem] och andra bland deras forfader, deras efterkommande och deras broder. Vi utvalde dem och ledde dem till en rak vag

[88] Sadan ar Guds vagledning [som] Han skanker dem Han vill av Sina tjanare. Om de hade satt medhjalpare vid Hans sida skulle helt visst allt vad de astadkommit ha gatt om intet

[89] Det var dessa man som Vi skankte uppenbarelsen och klart omdome och kallade till profeter. Och om dessa [av ditt folk] fornekar Vara [budskap], har Vi anfortrott dem at dem som inte var fornekare

[90] at dem som Gud vagledde. Folj deras exempel [Muhammad] och sag: "Jag begar inte ersattning av er for detta [budskap]; det ar ingenting mindre an en paminnelse till alla folk

[91] De underskattar Guds [makt och Hans visdom] som sager: "Gud har inte uppenbarat nagot for manskligheten." Sag: "Vem sande den uppenbarelse som Moses medforde som ett ljus och en vagledning for manniskorna? Ni skriver av den pa ark som ni visar upp, samtidigt som ni doljer mycket. Och [dar] har ni fatt lara er vad varken ni eller era forfader visste." Sag: "Gud [har sant den]" - och lat dem sedan fortsatta att forstro sig med sina harklyverier

[92] Aven detta ar en valsignad Skrift, som Vi har sant med bekraftelse av det som bestar [av aldre tiders uppenbarelser], och for att du skall varna den framsta av alla stader och dem som bor runt omkring den. Och de som tror pa ett liv efter detta tror pa denna [Skrift] och de slar vakt om bonen

[93] Vem ar mer orattfardig an den som satter ihop logner om Gud eller sager: "For mig har uppenbarats", trots att ingenting har uppenbarats for honom, eller den som sager: "Jag skall uppenbara motstycket till det som Gud har uppenbarat"? Om du kunde se de orattfardiga nar de ligger for doden och anglarna stracker ut handerna [mot dem och ropar]: "Lat sjalen fara! I dag skall ni fa lida ett fornedrande straff for de logner ni yttrade om Gud och for att ni av hogmod vagrade att lyssna till Hans budskap

[94] [Och Gud skall saga:] "Ni har nu kommit ensamma infor Oss, sa som Vi forst skapade er, och ni har lamnat allt det Vi skankte er [i livet]. Och Vi ser ingen av dessa foresprakare vid er sida som ni trodde ha del i Guds makt over er. [De jordiska] banden mellan er har slitits och alla foster av er inbillning har overgett er

[95] HELT VISST ar det Gud som later frona och fruktkarnorna klyvas och livet spira ur det som ar dott och som later doden stiga fram ur det levande. Detta ar er Gud - hur forvirrade ar inte era begrepp

[96] Det ar Han som later daggryningen klyva [morkret] och som gjort natten till en tid for vila och [gett] solen och manen [fasta banor med vars hjalp tiden] kan beraknas; detta enligt den ordning som den Allsmaktige, den Allvetande, har faststallt i Sitt beslut

[97] Och Han har gjort stjarnorna som hjalper er att finna vagen genom de djupa morkren over land och hav. Vi har sannerligen framstallt budskapen fast och klart for de insiktsfulla

[98] Och det ar Han som har latit er uppsta ur en enda varelse - [for er finns] alltsa en [forsta] boning, [modersskotet,] och ett [sista] forvaringsrum, [jorden]; ja, Vi har framstallt budskapen fast och klart for dem som vill forsta

[99] Och det ar Han som har latit regn falla fran skyn; med det har Vi skapat all vaxtlighet och darur frambringat angarnas gras. Ur detta later Vi sad som bar ax uppsta och dadelpalmens blomkolvar bli till lattatkomliga klasar av dadlar; och [Vi later] vingardar uppsta och olivlundar och granatappeltrad, [alla i grunden] lika varandra och anda olika. Se pa dessa frukter, hur de tar form och hur de mognar! I detta ligger sannerligen budskap till dem som har tro

[100] De har velat gora de osynliga vasendena till Guds medhjalpare - [vasen] som Gud har skapat - och i sin okunnighet har de uppfunnit soner och dottrar at Honom. Nej, stor ar Han i Sin harlighet, hojd hogt over [alla forsok] att beskriva [Hans vasen]

[101] Hur skulle en son [ha fotts] at Honom, himlarnas och jordens Skapare, nar ingen ledsagerska har funnits vid Hans sida - Han som har skapat allt och har kunskap om allt

[102] Detta ar Gud, er Herre. Det finns ingen annan gud an Han, alltings Skapare. Tillbe Honom som har allt under sitt beskydd

[103] Manniskans oga ser Honom inte, men Han ser allt vad ett manniskooga kan se. Han ar den Outgrundlige som genomskadar allt och ar underrattad om allt

[104] Ni har nu fatt ta emot fran er Herre en [uppenbarelse] som skall oppna era ogon for [sanningen], och den som vill se har [sjalv] gott av detta och den som vill [forbli] blind skadar ingen annan an sig sjalv. Och [sag till dem som vill forbli blinda]: "Jag har inte satts att vaka over er

[105] Vi fortydligar budskapen sa att de sager: "Du har lart [laxan]!" och sa att de insiktsfulla far full klarhet

[106] Folj det som din Herre har uppenbarat for dig - det finns ingen gud utom Han - och vand dig ifran dem som satter medgudar vid Hans sida

[107] Om Gud hade velat skulle de inte ha satt medgudar vid Hans sida; Vi har inte utsett dig att vaka over dem och du ar inte deras beskyddare

[108] Men forolampa inte dem som de akallar i Guds stalle. I sin okunnighet kan de vilja hamnas genom att forolampa Gud. Vi har ocksa latit [manniskorna i] alla samfund se sina [daliga] handlingar i ett fordelaktigt ljus. [Men] till sist skall de vanda tillbaka till sin Herre och Han skall lata dem veta vad deras handlingar [var varda]

[109] De svar hogtidliga eder vid Gud att om de fick ett tecken skulle de sannerligen tro pa det. Sag: "Gud ensam rader over tecken och under." Men vad kan fa er att inse att de inte skulle tro aven om de fick [ett tecken]

[110] Nar de forsta gangen [horde Vart budskap] ville de inte tro, och darfor skall Vi vanda deras hjartan ut och in och grumla deras syn, och Vi skall lata dem hallas i sitt trotsiga overmod, snubblande an hit an dit i blindo

[111] Aven om Vi lat anglarna stiga ner till dem och de doda talade till dem och Vi forde samman infor dem allt [skapat som vittnen], skulle de inte kunna forma sig att tro, om inte Gud ville detta. Men de flesta vet inte [att det forhaller sig sa]

[112] SA HAR Vi ocksa latit varje profet motas av fiendskap fran de onda krafterna bland manniskor och osynliga vasen, som viskar fagra ord i varandras oron for att forvirra och vilseleda. Hade det varit din Herres vilja skulle de inte ha gjort detta; lat dem darfor hallas med sina pafund

[113] Och lat dem som innerst inne inte tror pa ett evigt liv bedaras av detta [fagra tal] sa att de, nojda och belatna, [fortsatter att] gora det onda de gor

[114] [Sag, Muhammad:] "Skulle jag soka en annan domare an Gud, som har uppenbarat Skriften for er, dar sanningen klart skiljs fran lognen?" De som [tidigare] fick ta emot [Var] uppenbarelse vet att [aven] denna har sants av din Herre och att den formedlar sanningen. Hys inte minsta tvivel om detta

[115] Din Herres ord, [barare av] sanningen och rattvisan, har gatt i uppfyllelse. Ingen kan rubba eller tumma pa Hans ord; Han ar Den som hor allt, vet allt

[116] Om du vill gora flertalet av jordens invanare till viljes, kommer de att leda dig bort fran Guds vag. De gar bara efter losa antaganden och formodar [an det ena, an det andra]

[117] Din Herre vet bast vem som avviker fran Hans vag och Han vet bast vem som soker ledning

[118] AT AV allt det som Guds namn har uttalats over, om ni tror pa Hans budskap

[119] Varfor skulle ni inte ata det som Guds namn har uttalats over, sedan ni fatt klart besked om vad Han forbjudit [och som ni inte far rora] annat an i ett nodlage? Manga [manniskor] vilseleder [andra] med vad de i sin okunnighet tror vara ratt eller oratt. Din Herre vet bast vilka de ar som overtrader [Hans bud]

[120] Men avhall er fran att synda, oavsett om synden begas oppet eller i hemlighet. De som syndar skall straffas med det som svarar mot de synder som de begick

[121] Och at inte av det som Guds namn inte har uttalats over; da trotsar ni Gud. De onda krafterna intalar sina nara vanner [bland manniskorna] att inga i diskussion med er [om detta]; men om ni gor dem till viljes har ni helt visst blivit sadana som satter medhjalpare vid Guds sida

[122] AR DA den som var [andligen] dod och som Vi vackte till liv och skankte ljus, med vars hjalp han kan finna sin vag bland manniskorna, att likstalla med den som [omges av] djupt morker varifran han inte kan komma ut? [Nej, men] han, liksom [andra] som fornekar sanningen, har fatt sina [onda] handlingar framstallda i ett fordelaktigt ljus [och kommer darfor, som de, inte ut ur morkret]

[123] Vi har ocksa i varje land latit onda manniskor bland dess hogt uppsatta man smida dolska planer. Men med sina onda anslag skadar de inga andra an sig sjalva, fastan de inte forstar det

[124] Nar ett tecken [fran Gud] nar dem, sager de: "Vi kommer inte att tro forran vi far se detsamma som Guds sandebud [har tagit emot]." Men Gud vet at vem Han anfortror Sina budskap. Forodmjukelse skall drabba dessa onda [manniskor nar de stalls] infor Gud, och ett strangt straff vantar dem for deras onda anslag

[125] Gud vidgar brostet hos den som Han vill vagleda, sa att det kan fyllas av underkastelsen under Hans vilja, men hos den som Han vill lata ga vilse later Han brostet pressas samman i angest, som hos den som stiger uppfor ett hogt [berg]. Sa later Gud nederlagets skam drabba dem som inte vill tro

[126] Denna din Herres vag ar rak. Och Vi har framstallt budskapen fast och klart for dem som vill lagga dem pa minnet

[127] Hos deras Herre vantar dem fredens och salighetens boning, och med sina handlingar har de vunnit [en plats i] Hans narhet

[128] OCH DEN Dag da Han samlar dem alla ater [skall Han saga:] "Ni [onda] osynliga vasen som ar forsamlade har! Ni har [dragit] manga manniskor med er [i fordarvet]!" Och de manniskor som var [de onda osynliga vasendenas] bundsforvanter skall saga: "Herre! Vi har varit till nytta och gladje for varandra, men nu har vi natt slutet av den frist som Du har utsatt for oss." [Da] skall Han saga: "Elden skall vara er boning och dar skall ni forbli till evig tid, om inte Gud vill annorlunda." Din Herre ar vis och Han har kannedom om allt

[129] Sa ger Vi nagra av de orattfardiga makt over de andra, pa grund av de [onda] handlingar som de begar

[130] [Och Gud skall saga:] "Ni [onda] osynliga vasen och manniskor som ar forsamlade har! Kom inte sandebud ur era egna led till er och lat er hora Mina budskap och varskodde er om motet denna Dag?" Och de skall svara: "Jo, det erkanner Vi." De drogs till denna varldens [lockelser] och maste vittna mot sig sjalva att de fornekade sanningen

[131] [Sandebuden har sants for att varna manniskorna -] eftersom din Herre inte later ett folk ga under pa grund av oratt [som de begar], om de inte har klart for sig skillnaden [mellan ratt och oratt]

[132] For var och en skall [straffet] svara mot hans [medvetna] handlingar. Vad de gor gar inte din Herre forbi

[133] Din Herre ar Den som ar sig sjalv nog - all nads och barmhartighets kalla. Om det ar Hans vilja skall Han lata er ga under och i ert stalle satta dem Han vill, liksom Han lat er stiga fram som avkomlingar av tidigare slakten

[134] Allt det som ni har fatt lofte om skall helt visst komma och ni kan inte gora nagot for att rubba [Hans beslut]

[135] Sag: "Gor, mitt folk, vad som star i er makt [for att bekampa tron]; jag skall gora mitt [for att befasta och utbreda den]! Ni skall [en dag] fa veta vem som hemfor den slutliga segern. Sannerligen skall det inte ga de orattfardiga val i hander

[136] AV GRODAN som Gud later mogna och av boskapen som Han later foroka sig tar de undan en del at Gud och sager: "Detta tillhor Gud" - det pastar de - "och detta ar Guds medhjalpares [andel]." Men det som ar avsett for Guds [formenta] medhjalpare nar inte Gud och det som ar avsett for Gud kommer medhjalparna till godo; hur daligt ar inte deras omdome

[137] Och av dem som satter andra gudar vid Guds sida forleds manga av [tron pa] dessa gudar att se dodandet av sina barn som nagot fortjanstfullt, och sa drivs de mot undergangen och deras religiosa begrepp forvirras alltmer for dem. De skulle inte ha begatt dessa handlingar om det inte hade varit Guds vilja; lat dem nu hallas med sina pafund

[138] Och de sager: "Denna boskap och denna groda ar fredade; ingen utom den som vi vill far ata av detta" - sa sager de. Och [om andra] djur [heter det att] de inte far anvandas som dragare eller lastdjur, och [det finns] djur som Guds namn inte uttalas over [nar de slaktas]. De pastar lognaktigt att allt detta ar Hans [pabud]; [Gud] skall straffa dem for deras logner

[139] De sager ocksa: "Det som dessa djur foder fram ar tillatet som foda for vara man och vara soner, men forbjudet for vara hustrur; men om det ar dodfott far de ocksa ata av det." [Gud] skall straffa dem for vad de pastar [om Honom]; Han ar vis och Han har kannedom om allt

[140] De som utan att forsta [det oerhorda i denna handling], i sin darskap dodar sina barn har forlorat allt! Och [likasa de] som forklarar forbjuden den foda som Gud har gett dem for deras livsuppehalle - en [annan] logn om Gud, som de har diktat upp. De saknar helt vagledning och har gatt vilse

[141] Det ar Han som har skapat frukttrad som stoder sig pa gallerverk och andra som vaxer utan stod, och dadelpalmen och brodsad av olika slag och olivtradet och granatappeltradet, [alla i grunden] lika varandra och anda olika. At av deras frukter nar de har mognat och, nar ni skordar, ge [den behovande] det som han har ratt till! Men slosa inte [med Guds gavor] - Han ar inte slosarnas van

[142] Och bland boskapen [tjanar er] nagra som dragdjur och andra till slakt; at av allt det som Gud har gett er for ert livsuppehalle och folj inte Djavulen i sparen - han ar helt visst er svurne fiende

[143] [Av boskapen har Gud gett er] atta par: av far, bagge och tacka, och av getter, bock och get. Sag: "Ar det handjuren av bada slagen som Han har forklarat forbjudna eller ar det hondjuren? Eller ar det fostren, som de bada slagen av draktiga hondjur bar? Sag mig vad ni vet om detta, om ni [nu] har talat sanning

[144] Och av kameler, hingsten och stoet, och av notboskap, tjuren och kon. Sag: "Ar det handjuren av bada slagen som Han har forklarat forbjudna eller ar det hondjuren? Eller ar det fostren, som de bada slagen av draktiga hondjur bar? Var ni narvarande da Gud gav er dessa pabud?" Vem ar mer orattfardig an den som satter ihop logner om Gud for att leda andra vilse utan att sjalv ha nagon kunskap? Gud vagleder inte de orattfardiga

[145] Sag [Muhammad]: "I det som har uppenbarats for mig finner jag ingenting atbart som ar forbjudet utom sjalvdoda djur, spillt blod eller svinkott - det ar orent - eller det som i synd offrats till nagon annan an Gud." Men den som tvingas [att ata sadant av hunger] - inte den som overtrader [forbuden] av trots eller som gar langre [an hungern driver honom] - [skall finna att] Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[146] Vi forbjod dem som bekande den judiska tron [kottet av] alla djur forsedda med klor; Vi forbjod dem ocksa fett av notboskap och far, utom det som finns i ryggar och inalvor eller ar blandat med benen. Sa straffade Vi dem for den oratt de begick. Detta som Vi sager ar sanningen

[147] Om de kallar dig lognare, svara da: "Er Herres barmhartighet nar overallt, men ingen kan skydda de obotfardiga syndarna mot Hans straff

[148] DE SOM satter medhjalpare vid Guds sida kommer att saga: "Om Gud hade velat skulle varken vi eller vara forfader ha satt nagot vid Hans sida och vi skulle inte ha forbjudit nagot [som Han har forklarat lovligt]." Ocksa deras foregangare fornekade [sanningen] till dess de fick erfara Var vrede. Sag: "Om ni har [verklig] kunskap, sag oss da vad ni vet. Men ni foljer bara losa antaganden och formodar [an det ena, an det andra]

[149] Sag: "Det ar Gud som har det avgorande argumentet; om Han hade velat skulle Han ha vaglett er alla

[150] Sag: "Kalla fram era vittnen som kan bekrafta att Gud har forbjudit detta." Om de vittnar, vittna da inte tillsammans med dem och foga dig inte efter vad de onskar och tycker som pastar att Vara budskap ar logn och som inte tror pa ett evigt liv och satter andra vid sin Herres sida

[151] Sag: "Kom, sa skall jag lasa [for er] vad det ar som Gud har forbjudit er: Satt ingenting vid Hans sida; gor aldrig annat an gott mot era foraldrar; doda inte era barn av fruktan for fattigdom - Vi drar forsorg om er och om dem - avhall er fran all skamloshet, bade infor andra och i hemlighet; tag inte andras liv - Gud har forklarat [livet] heligt - annat an i rattfardigt syfte. Detta ar vad Han befaller er; kanske skall ni anvanda ert forstand

[152] Och ror inte den faderloses egendom - om det inte ar fraga om att foroka den - innan han har natt myndig alder. Och mat och vag med fulla matt [i allt vad ni foretar er] sasom rattvisa och rimlighet kraver - Vi lagger inte pa nagon en tyngre borda an han kan bara. - Och nar ni yttrar er, yttra er med opartiskhet, aven om det galler en nara anhorig. Och hall fast vid forbundet med Gud." Detta ar vad Han befaller er; kanske lagger ni det pa minnet

[153] [Gud sager:] "Detta ar Min vag, en rak [vag]; folj den och folj inte [andra] vagar; annars kan ni forlora Hans vag ur sikte!" Detta ar vad Han befaller er; kanske fruktar ni Honom

[154] [VI PAMINNER er] an en gang om att Vi uppenbarade Skriften for Moses som en fullkomningens gava till den som gjorde det goda och det ratta och for att ge [Israels barn] klara och utforliga regler om allt och vagledning och nad - och for att [starka] dem i tron pa motet med sin Herre

[155] Ocksa detta ar en valsignad Skrift som Vi har uppenbarat; folj den och frukta Gud! - Kanske far ni erfara [Hans] barmhartighet

[156] Detta for att ni inte skall kunna saga: "Fore var tid hade bara tva samfund fatt del av uppenbarelsen och om den undervisning den inneholl visste vi ingenting

[157] eller saga: "Om uppenbarelsen hade kommit till oss skulle vi helt sakert ha foljt dess vagledning battre an de." Ni har alltsa nu fatt ett klart bevis fran er Herre och vagledning och nad. Vem ar da mer orattfardig an den som kallar Guds budskap for logn och drar sig undan [nar de framfors]? Dem som drar sig undan Vara budskap skall Vi straffa for detta med ett svart lidande

[158] Vantar de bara pa att anglarna skall visa sig for dem eller att din Herre sjalv skall komma eller att nagra av din Herres tecken skall bli synliga? Den dag da nagra av din Herres tecken blir synliga skall ingen som inte redan var troende eller vars tro inte hade burit frukt i goda handlingar ha gott av sin tro. Sag: "Vanta ni [pa denna Dag]! Aven Vi vantar

[159] DU HAR inte ansvar for dem som ger upphov till splittring i sin religion och bildar sekter. Ingen utom Gud skall doma dem, och da skall Han lata dem veta vad deras handlingar [var varda]

[160] Den som [pa Rakenskapens dag] for med sig en god handling skall belonas tiofalt, men den som for med sig en dalig handling skall bara straffas med vad som motsvarar denna handling och ingen oratt skall tillfogas dem

[161] SAG: "Min Herre har lett mig till en rak vag, till den sanna tron, Abrahams rena, ursprungliga tro - han som vagrade avgudarna sin dyrkan

[162] Sag: "Min bon och all min andakt, mitt liv och min dod tillhor Gud, varldarnas Herre

[163] Han som inte har nagon vid Sin sida; till detta har jag kallats och jag ar den forste av dem som har underkastat sig Guds vilja

[164] Sag: "Skulle jag soka en annan Herre an Gud, Han som ar Herre over allt som ar?" Det [onda] som en manniska har gjort skall laggas henne ensam till last; och pa ingen barare av bordor skall laggas en annans borda. Ni skall en Dag vanda tillbaka till er Herre, och Han skall upplysa er om allt det som ni var oense om

[165] Det ar Han som har latit er ta jorden i besittning och som har hojt nagra av er nagra steg over de andra for att prova er genom det som Han har skankt er. Din Herre ar snar att straffa - men Han ar helt visst [ocksa] standigt forlatande, barmhartig

[1] Alif lam meem Saad

[2] EN SKRIFT har uppenbarats for dig - angslas inte i ditt hjarta over detta - for att du med den skall varna [fornekarna] och formana de troende

[3] Folj det som har uppenbarats for er av er Herre, och folj inte [andra som ni har tagit till] beskyddare i Hans stalle." - Men det ar sallan ni agnar nagon eftertanke [at Vara varningar]

[4] Hur manga stader har Vi inte lagt ode! Under natten eller da [manniskorna] slumrade i middagshettan drabbade dem Vart straff

[5] Och da slaget foll kunde de inte saga mer an detta: "Ja, vi gjorde sannerligen stor oratt

[6] Vi skall forvisso forhora mottagarna av Vart budskap, och Vi skall forhora budbararna

[7] och Vi skall med [fullstandig] kunskap underratta dem om [allt]; ingenting har gatt Oss forbi

[8] Den Dagen skall [allt] vagas med sanningens vag och det skall ga dem val i hander vilkas vagskal [med goda handlingar] vager tungt

[9] forlorarna ar de vilkas vagskal vager latt, de som genom att forneka Vara budskap har forverkat sina sjalar

[10] MANNISKOR! Vi har gett er jorden som boplats och dar har Vi sorjt for ert uppehalle; men ni visar ringa tacksamhet

[11] Vi har skapat er och sedan format er; darefter sade Vi till anglarna: "Fall ned pa era ansikten infor Adam!" Och de foll ned infor honom, [alla] utom Iblees; han horde inte till dem som foll ned pa sina ansikten

[12] [Gud] sade: "Vad hindrade dig fran att falla ned pa ditt ansikte [infor Adam] sasom Jag befallde dig?" [Iblees] svarade: "Jag ar battre an han; mig har Du skapat av eld, men honom skapade Du av lera

[13] [Gud] sade: "Ned harifran! Det anstar dig inte att visa hogfard har. Ut! Din plats ar bland de foraktade och fornedrade

[14] [Iblees] sade: "Ge mig anstand till den Dag da de [doda] skall ateruppvackas

[15] [Och Gud] svarade: "Du skall vara bland dem som beviljas anstand

[16] [Iblees] sade: "Eftersom Du har latit mig bega ett felsteg, svar jag att jag skall lagga mig i bakhall for dem langs Din raka vag

[17] och jag skall ansatta dem framifran och bakifran, fran hoger och fran vanster; och Du kommer att finna de flesta av dem otacksamma

[18] [Gud] sade: "Ut harifran, foraktad och utstott! Om nagon sluter sig till dig skall Jag helt visst fylla helvetet med er alla

[19] [Till Adam sade Gud]: "Adam! Lev nu, du och din hustru, i denna lustgard och at vad ni onskar [av dess frukter]. Men kom inte nara detta trad! Annars kan ni raka i synd

[20] Men genom listiga antydningar lat Djavulen dem forsta nagot som de hade varit omedvetna om, namligen att de var nakna. Och han sade till dem: "Er Herre har forbjudit er [att komma nara] detta trad just for att hindra er att bli anglar eller [sadana] vasen som lever for evigt

[21] Och han svor och bedyrade for dem: "Jag ar er gode radgivare [som vill ert val]

[22] Sa bedrog han dem med sitt listiga tal. Och nar de hade smakat av tradets [frukt] blev de medvetna om sin nakenhet och forsokte skyla sig med blad fran lustgarden som de faste ihop. Men da kallade deras Herre pa dem: "Har Jag inte forbjudit er [att ga nara] detta trad och varnat er att Djavulen ar er svurne fiende

[23] De svarade: "Herre! Vi har gjort oss sjalva oratt. Om Du inte ger oss Din forlatelse och forbarmar Dig over oss ar vi helt visst [for alltid] forlorade

[24] [Gud] sade: "Ned, alla, [harifran]! Fiender skall ni vara inbordes. Pa jorden skall ni under en tid ha er boning och er nodtorftiga forsorjning

[25] [Och Han] sade: "Dar skall ni leva och dar skall ni do och ur denna [jord] skall ni kallas att stiga fram [pa nytt]

[26] SONER av Adam! Vi har gett er ting som ni kan skyla er nakenhet [och pryda er] med liksom [fageln pryder sig med sina] fjadrar; men den basta drakten ar en drakt av gudsfruktan. Detta ar ett budskap fran Gud - kanske stammer det dem till eftertanke

[27] Soner av Adam! Lat inte Djavulen fresta er sa som han [frestade] er stamfader och er stammoder och blev orsak till deras forvisning ur paradiset, nar han berovade dem deras drakt [av oskuld] och gjorde dem medvetna om sin nakenhet. Han och hans anhang lurar [nu] pa er dar ni inte kan se dem. Vi har gett dem som inte ar troende onda krafter som beskyddare

[28] och nar de begar skamlosa handlingar, sager de: "Sa gjorde vara fader och Gud har [sjalv] pabjudit det." Sag: "Nej, Gud pabjuder inte skamlosa handlingar. Pastar ni om Gud sadant som ni inte kan veta

[29] Sag: "Min Herre har [enbart] pabjudit det som ar ratt och rimligt. Och [Han vill] att ni lagger in hela er sjal i all andakt och anropar Honom med uppriktig tro. Liksom ni har utgatt fran Honom ar det [till Honom] ni skall atervanda

[30] Nagra [av er] har Han vaglett och nagra har domt sig sjalva att ga vilse, eftersom de har valt att lata sig styras av [sina] onda impulser hellre an av Gud - och anda tror de att de ar pa ratt vag

[31] SONER av Adam! Anlagg vardad kladsel var gang ni gar till bon - och at och drick [det som ar gott och halsosamt], men visa matta [i allt]; Gud ar inte van av dem som gar till overdrift

[32] Sag: "Vem har forbjudit de skona ting som Gud har skankt Sina tjanare och allt det goda som Han gett dem for deras forsorjning?" Sag: "Allt detta tillkommer i detta liv dem som tror, och pa Uppstandelsens dag skall det vara dem [ensamma] forbehallet." Sa framstaller Vi [Vara] budskap fast och klart for alla insiktsfulla manniskor

[33] Sag: "Min Herre forbjuder ingenting annat an skamlosa handlingar, bade det som sker oppet och det som sker i hemlighet och [all annan] synd och orattmatigt vald. Och [Han forbjuder er] att satta vid Guds sida det som Han aldrig gett bemyndigande till och att pasta om Gud det ni inte kan veta

[34] For alla [manniskor] ar en frist utsatt, och de kan varken forkorta den eller forlanga den, ens med ett ogonblick, nar den har lopt ut

[35] SONER av Adam! Nar profeter kommer till er ur era egna led och framfor Mina budskap, behover de som fruktar Gud och gor battring inte kanna fruktan och ingen sorg skall tynga dem

[36] Men de som pastar att Vara budskap ar logn och hogmodigt vander sig ifran dem, deras arvedel ar Elden och dar skall de forbli till evig tid

[37] Och vem ar mer orattfardig an den som finner pa osanningar om Gud eller pastar att Hans budskap ar logn? De skall fa sin andel av det som Gud [har forordnat i Sitt] beslut till dess Vara utsanda kommer till dem for att ta emot deras sjalar och sager: "Var ar nu de som ni brukade anropa i Guds stalle?" Och de skall svara: "De har overgett oss." Sa kommer de att vittna mot sig sjalva att de fornekade sanningen

[38] [Och Gud] skall saga: "Ga in med skaran av de osynliga vasen och manniskor, som levde fore er, i [den eviga] Elden!" Varje gang en skara gar in [i Elden] forbannar de den foregaende och nar de alla har samlats dar, skall de sista saga om de forsta: "Herre! De ledde oss pa avvagar; fordubbla deras straff i Elden!" [Och] Han skall svara: "Ni skall alla fa dubbelt [straff], men [om detta] vet ni ingenting

[39] Och de forsta skall saga till de sista: "Ni var alltsa inte battre an vi. Prova nu pa det straff som ni har fortjanat med era handlingar

[40] HIMLENS portar skall forbli stangda for dem som pastar att Vara budskap ar logn och hogmodigt vander sig ifran dem; det blir inte lattare for dem att komma in i paradiset an for ett rep att tranga igenom ett nalsoga. Sa belonar Vi de obotfardiga syndarna

[41] Helvetet skall vara deras vilorum och [lagorna] skall breda sig som ett tacke over dem. Sa belonar Vi de orattfardiga

[42] Men de som tror och lever rattskaffens - Vi lagger inte pa nagon en tyngre borda an han kan bara - deras arvedel ar paradiset och dar skall de forbli till evig tid

[43] Vi skall rensa bort ur deras hjartan [alla rester av gammalt] agg. Medan backar porlar framfor deras fotter, skall de hoja sin rost [i bon]: "Vi lovar och prisar Gud som har fort oss hit! Utan Guds vagledning skulle Vi inte ha funnit vagen. Var Herres sandebud gav oss sanningen." Och [anglarna] skall saga: "Detta ar paradiset, arvet som har tillfallit er [som lon] for era handlingar

[44] Och de vilkas arvedel ar paradiset skall ropa till dem som har Elden till arvedel: "Vi har fatt se var Herres loften besannas. Har [ocksa] ni fatt se att er Herres loften var sanna?" De skall svara "Ja", och mellan de [tva grupperna] skall en ropare ropa ut Guds fordomelse over de orattfardiga

[45] de som hindrade [andra] fran att folja Guds vag och ville fa den att framsta som krokig och som avvisade tron pa ett evigt liv

[46] En mur skall skilja de bada [grupperna] at. Och dar finns de som hade bade insikt och urskillning och som kanner var och en pa hans sarskilda kannetecken. Till dem som har paradiset till arvedel skall de ropa "Fred!". Men de har inte fatt stiga in i paradiset, dit de langtar

[47] Och nar de vander blicken mot dem som har Elden till arvedel skall de saga: "Herre, lat oss [slippa dela] dessa orattfardiga manniskors ode

[48] Och de som hade bade insikt och urskillning skall ropa till dem som de igenkanner pa deras kannetecken [som fornekare]: "Vilken nytta har ni av det som ni samlade [pa hog] och vad tjanar nu ert hogmod till

[49] Och var det dessa [saliga] ni menade, nar ni svor pa att de aldrig skulle nas av Guds barmhartighet? - [de som nu blivit uppmanade:] 'Stig in i paradiset! [Har] skall ni inte kanna nagon fruktan och ingen sorg skall tynga er!'”

[50] Och de vars arvedel ar Elden skall ropa till dem som stigit in i paradiset: "Hall litet vatten over oss eller [kasta till oss] nagot av det som Gud har skankt er!" De skall svara: "Badadera har Gud nekat dem som avvisade tron

[51] de som sag sin religion som en lek och ett tidsfordriv, darfor att de hade fangats av det jordiska livets [lockelser]." [Och Gud skall saga:] "I dag har Vi glomt dem, liksom de glomde motet denna Dag och inte trodde pa Vara budskap

[52] Anda gav Vi dem en Skrift, dar [allt] framstalls fast och klart med [sann] kunskap, en vagledning och [en kalla] till nad for alla som tror

[53] Vantar [fornekarna] bara pa att [det som har forutsagts] skall bli verklighet? Men [den Dag] da det blir verklighet skall de glomska saga: "Sandebuden fran Var Herre kom med sanningen! Om det nu finns nagon som kan vara var talesman, lat honom tala! Eller lat oss fa atervanda [till livet]! Da skall vi handla helt annorlunda an vi gjorde." De har forverkat sina sjalar och deras formenta [beskyddare] har overgett dem

[54] ER HERRE ar forvisso Gud som skapade himlarna och jorden under sex dagar och som tronar i Sin allmakts harlighet [over skapelsen]. Han later natten svepa dagen [i sitt morker] - den ena foljer den andra i snabb foljd. Sol, mane och stjarnor lyder Hans bud. Skapelsen ar Hans och Han befaller over allt. Valsignad vare Gud, varldarnas Herre

[55] Akalla er Herre i det tysta med odmjukt sinne; Han alskar inte dem som gar till overdrift

[56] Och stor inte ordningen och sprid inte sedefordarv pa jorden, sedan allt dar har stallts till ratta. Akalla Honom med bavan och hopp! Guds nad ar nara dem som gor det goda och det ratta

[57] Och det ar Han som sander ut vindarna som varslar om Hans nad; det regndigra moln de driver fram later Vi komma in over dott land och sa faller regnet med vilket Vi frambringar [vaxter som bar] frukt av manga slag. Sa skall Vi lata de doda stiga fram [till nytt liv] - kanske skall ni agna eftertanke at [detta]

[58] Ur den goda jorden spirar med dess Herres vilja [rik] vaxtlighet, men den magra bar inte skord annat an med stor moda. Sa fortydligar Vi budskapen for de tacksamma

[59] SE, VI sande Noa till hans folk och han sade: "Dyrka Gud, mitt folk - ni har ingen annan gud an Honom! Jag bavar for det straff [som annars skall drabba] er en Dag av svaraste vanda

[60] Folkets aldste svarade: "Vi anser att du helt misstar dig

[61] [Noa] svarade: "Nej, mitt folk! Jag misstar mig inte! Herren over alla varldar har sant mig

[62] [och] jag framfor min Herres budskap till er och ger er goda rad - Gud har latit mig veta vad ni inte vet

[63] Forvanar det er att ni genom en man ur er mitt far ta emot en paminnelse fran er Herre med varningar [och formaningen] att frukta Gud? - Kanske skall [Han] visa [er] barmhartighet

[64] Men de kallade honom lognare. Och Vi raddade honom och dem som var med honom i arken, men lat dem som pastod att Vara budskap var logn drankas [av floden]. De var blinda for [sanningen]

[65] OCH TILL [stammen] Aad [sande Vi] deras broder Hud. Han sade: "Dyrka Gud, mitt folk - ni har ingen annan gud an Honom! Fruktar ni Honom inte

[66] Folkets aldste, som [alla] fornekade sanningen, sade: "Savitt vi kan se, ar du omtocknad till forstandet och vi tror att du ljuger

[67] [Hud] svarade: "Nej, mitt folk! Mitt forstand ar inte omtocknat. Herren over alla varldar har sant mig

[68] [och] jag framfor min Herres budskap till er. Jag ar en radgivare som ni kan lita pa

[69] Forvanar det er att ni far ta emot en paminnelse fran er Herre genom en man ur er mitt som varnar er? Minns att Han har gett er den plats som Noas folk forut intog och starkt er makt och ert inflytande. Minns [med tacksamhet] Guds valgarningar, sa skall det kanske ga er val i hander

[70] [Da] svarade de: "Har du kommit for att begara av oss att vi overger det som vara forfader dyrkade och att vi inte tillber nagon annan an Gud? Nedkalla da over oss det [straff] som du hotar oss med, om du har talat sanning

[71] [Hud] sade: "Er Herre har redan [genom de handlingar Han later er bega] straffat och fornedrat er och [Han har] ost Sin vrede over er. Tvistar ni med mig om de namn som ni och era forfader har funnit pa utan Guds tillstand? - Vanta da [pa det som skall komma]! Jag skall vanta med er

[72] Och i Var nad raddade vi honom och dem som var med honom, men dem som avvisade Vara budskap som logn och forkastade tron lat Vi forgas till sista man

[73] OCH TILL stammen Thamud [sandes] deras broder Salih. Han sade: "Dyrka Gud, mitt folk - ni har ingen annan gud an Honom! Ni har fatt ett klart vittnesbord fran er Herre: detta Guds kamelsto ar ett tecken for er. Lamna henne i fred att beta pa Guds jord och tillfoga henne ingen skada; annars vantar er ett plagsamt straff

[74] Och minns att Han gav er den plats som stammen Aad [en gang] intog och gjorde er bofasta i en trakt dar ni uppforde praktfulla byggnader pa jamn mark och hogg ut era bostader i klippan. Minns [med tacksamhet] Guds valgarningar och sprid inte sedefordarv och annat ont pa jorden

[75] Folkets hogmodiga aldste fragade dem av de svaga [bland folket] som trodde [pa profeten]: "Ar ni helt sakra pa att Salih [som han sager] ar sand av sin Herre?" De svarade: "Vi tror pa det [budskap] som han har fort med sig

[76] [Men] de hogmodiga aldste sade: "Vi fornekar [sanningen i] det som ni tror pa

[77] Sa slaktade de kamelstoet pa grymmaste satt och trotsade sin Herres befallning. [Sedan] sade de: "Salih! Nedkalla nu over oss det [straff] som du har hotat oss med om du [verkligen] ar en av Guds utsanda

[78] Och de drabbades av ett jordskalv och morgonen fann dem liggande framstupa i sina hem

[79] [Salih] lamnade dem med orden: "Jag framforde min Herres budskap till er, mitt folk, och gav er goda rad. Men ni tyckte inte om att fa rad

[80] OCH [MINNS] Lot som sade till sitt folk: "Maste ni bega sadana skamliga handlingar som ingen i varlden har begatt fore er

[81] Ni gar, upptanda av lust, till man i stallet for till kvinnor! Nej, ni driver verkligen era utsvavningar for langt

[82] Hans folk svarade inte, men de sade [till varandra]: "Vi maste driva bort dem ur var stad! De ar manniskor som vill halla sig rena

[83] Och Vi raddade honom och hela hans hus utom hans hustru, som var bland dem som drojde sig kvar

[84] nar Vi lat ett regn [av dod och forintelse] falla over dem. Se dar hur slutet blev for dessa obotfardiga syndare

[85] OCH TILL [folket i] Madyan [sande Vi] deras broder Shu`ayb. Och han sade: "Dyrka Gud, mitt folk - ni har ingen annan gud an Honom! Ni har fatt ett klart vittnesbord fran er Herre. Mat och vag darfor med fulla matt [i allt vad ni foretar er] och inkrakta inte i nagot avseende pa andras ratt. Och stor inte ordningen och sprid inte sedefordarv pa jorden, sedan allt dar har stallts till ratta. Detta ar for ert val, om ni ar troende

[86] Och lagg er inte i forsat overallt for att med hot sparra Guds vag for dem som tror pa Honom och forsok inte att fa [denna vag] att forefalla krokig. Och minns att ni [en gang] var fa [och svaga] och att Han lat ert antal vaxa. Och se hur slutet blev for dem som storde ordningen [pa jorden] och spred sedefordarv

[87] Och om det bland er finns de som tror pa det budskap jag framfor och andra som inte tror, ge er da till tals till dess Gud domer mellan oss; Han ar den baste domaren

[88] Folkets hogmodiga aldste sade: "Vi skall sannerligen driva bort dig, Shu`ayb, och dina anhangare fran vart land om ni inte atervander till var tro." Han svarade: "Trots var avsky [for den]

[89] For oss skulle det vara liktydigt med att ljuga om Gud, om vi atervande till er tro, nar Gud har raddat oss fran den. Det ar otankbart for oss att atervanda till den om det inte ar Guds, var Herres, vilja. Var Herre omfattar allt med Sin kunskap; vi satter var lit till Gud!" - "Herre! Gor sanningen uppenbar [i tvisten] mellan oss och vart folk! Ingen gor sanningen uppenbar som Du

[90] Folkets aldste, som [alla] fornekade sanningen, sade: "Om ni foljer Shu`ayb kommer ni helt sakert att sta som forlorare

[91] Men ett jordskalv drabbade dem och morgonen fann dem liggande framstupa pa marken i sina hem

[92] de som hade kallat Shu`ayb lognare - [det var] som om de aldrig hade levt dar i valstand och trygghet - de som kallade Shu`ayb lognare, de var nu forlorarna

[93] Och han vande sig ifran dem och sade: "Jag framforde min Herres budskap till er, mitt folk, och gav er goda rad. Skulle jag sorja over [sadana hardnackade] fornekare

[94] VI HAR aldrig sant en profet till ett land utan att satta dess folk pa prov genom olyckor och elande, for att fa dem att odmjuka sig [och angra sina synder]

[95] Darefter lat Vi elandet foljas av battre villkor sa att de uppnadde valstand och da sade de: "Vara fader fick [ocksa] uppleva [omvaxlande] onda och goda tider" - och plotsligt, nar de minst anade det, drabbade dem Vart straff

[96] Om folken [som Vi forintade] hade trott [pa Gud] och fruktat Honom, skulle Vi ha latit himlens och jordens alla valsignelser komma dem till del, men de avvisade [budskapen] som logn - och sa straffade Vi dem med det som [foljde av det onda som] de inte upphorde att bega

[97] Kunde dessa manniskor leva utan radsla for att drabbas av Var vrede om natten, nar de sov

[98] Kunde de leva utan radsla for att drabbas av Var vrede i fullt dagsljus, nar de agnade sig at sina forstroelser

[99] Kunde de leva trygga, utan att oroa sig for vad Guds plan [innebar for dem]? Nej, ingen kan leva utan denna oro utom de som [redan] ar forlorade

[100] Ar det inte uppenbart for dem som har tagit jorden i arv efter dess [tidigare] inbyggare att Vi, om Vi sa ville, kunde straffa dem for deras synder och forsegla deras hjartan sa att de inte [langre] kan hora [rosten som varnar och formanar]

[101] Vi berattar for dig nagot om vad som hande dessa folk; nar sandebuden kom till dem med klara vittnesbord, ville de namligen inte tro pa vad de tidigare hade avvisat som logn. Pa detta satt forseglar Gud fornekarnas hjartan

[102] Hos de flesta av dem sag Vi [ingen trohet mot] loften eller [ingangna] avtal; ja, de flesta av dem fann Vi vara trotsiga syndare

[103] EFTER DESSA [tidiga profeter] sande Vi Moses med Vara budskap till Farao och hans storman, men de faste inget avseende vid dessa [budskap]. Se har hur slutet blev for dem som storde ordningen pa jorden

[104] Moses sade: "Farao! Varldarnas Herre har sant mig

[105] och alagt mig att inte saga om Gud annat an sanningen och jag kommer till er med ett klart vittnesbord fran er Herre [att mina ord ar sanning]. Lat nu Israels barn lamna [detta land] med mig

[106] [Farao] sade: "Om du har kommit med ett tecken, lat oss da se det - om du ar en av dem som haller sig till sanningen

[107] Da kastade [Moses] sin stav och alla kunde se att den var en orm

[108] och han drog fram sin hand och den lyste [skinande] vit infor alla kringstaende

[109] [Nagra av] de faraoniska stormannen sade: "Denne man ar helt sakert en mastare i trolldom

[110] som vill driva bort er fran ert land." [Farao fragade:] "Vad anbefaller ni

[111] De svarade: "Lat honom och hans broder vanta medan du sander bud till staderna

[112] att alla skickliga trollkarlar skall installa sig infor dig

[113] Och trollkarlarna kom till Farao och sade: "Vi vantar oss sjalvfallet en riklig beloning om vi segrar

[114] [Farao] svarade: "Naturligtvis [skall ni fa en ordentlig beloning]! Och ni skall hora till dem som star mig nara

[115] [Trollkarlarna] sade: "Antingen kastar du, Moses, [din stav forst] eller ocksa kastar vi

[116] Han svarade: "Kasta ni!" Och nar de kastade [sina stavar] forvande de synen pa manniskorna och satte skrack i dem och gav prov pa stor trolldomskonst

[117] [Da] ingav Vi Moses att kasta sin stav, och den slukade alla synvillor som [trollkarlarna] hade manat fram

[118] Och sanningen segrade och det blev uppenbart att [deras] trolldom inte var annat an konster och knep

[119] Och sa led [Farao och hans storman] ett forodmjukande nederlag

[120] Men trollkarlarna stortade ned pa sina ansikten

[121] och sade: "Vi tror pa varldarnas Herre

[122] Moses och Arons Herre

[123] Farao sade: "Tror ni pa honom innan jag har gett er tillatelse? Detta ar en lomsk plan, som ni har smitt har i staden for att forma folket att overge den. Men nu skall ni fa se pa [annat]

[124] Jag skall sannerligen lata hugga av er motsatt hand och fot, ja, jag skall korsfasta er alla till sista man

[125] De svarade: "Da atervander vi till var Herre

[126] men du vill hamnas pa oss bara darfor att vi trodde pa var Herres budskap nar de nadde oss." - "Herre! Ge oss [styrka och] talamod och lat oss fa do i full underkastelse under Din vilja

[127] Da sade Faraos storman: "Vill du tillata att Moses och hans folk stor ordningen och fordarvar sederna i landet och [lockar manniskorna] att overge dig och dina gudar?" [Farao] svarade: "Vi skall anstalla blodbad pa deras soner och [enbart] skona deras kvinnor; vi har dem ju i vart vald

[128] Moses sade till sitt folk: "Anropa Gud om hjalp och sta fasta [i provningen]! Jorden ar Guds; Han ger den i arv till den Han vill av Sina tjanare. Den slutliga segern tillhor dem som fruktar Gud

[129] [Israeliterna] svarade: "Vi har lidit ont bade innan du kom till oss och efter det att du kom." [Moses] svarade: "Kanske skall er Herre forgora er fiende och ge er [hans] land i arv och sedan lata er visa ert sinnelag med era handlingar

[130] Vi provade Faraos folk med ar av torka och magra skordar - kanske skulle det stamma dem till eftertanke

[131] men nar de upplevde goda tider sade de: "Detta ar vad som med ratta tillkommer oss", och nar daliga tider kom skot de skulden pa Moses och dem som foljde honom. Deras ode lag helt i Guds hand, men de flesta av dem visste [det] inte

[132] Och de sade [till Moses]: "Vilka tecken du an gor infor oss for att forvanda synen pa oss, kommer vi inte att tro pa dig

[133] Da slog Vi dem med oversvamningar och grashoppssvarmar och loss och paddor och [vattnets forvandling till] blod - tydliga tecken - men de var ett hogmodigt slakte, ett folk av obotfardiga syndare

[134] Och var gang en [sadan] provning drabbade dem, sade de: "Moses! Be for oss till din Herre i enlighet med det forbund som Han har slutit med dig! Om du [pa sa satt] befriar oss fran denna plaga skall vi sannerligen tro pa dig och lata Israels barn lamna [landet] med dig

[135] Men var gang Vi befriade dem fran provningen och [utsatte] en frist for dem att infria sitt lofte, svek de sitt ord

[136] Och sa utkravde Vi hamnd pa dem och lat dem drankas i havet, eftersom de hade forkastat Vara budskap som logn och inte fast vikt vid dem

[137] Men det folk som varit forodmjukat och foraktat gjorde Vi till arvingar till det land som Vi valsignat, dess ostra saval som dess vastra delar. Sa uppfylldes din Herres nadiga lofte till Israels barn [om beloning] for deras uthallighet; och Vi lade i ruiner allt vad Farao och hans folk hade byggt upp och odelade deras odlingar

[138] OCH VI forde Israels barn genom havet och darefter traffade de pa ett folk som hangav sig at avgudadyrkan. Israels barn sade: "Moses! Lat oss fa en gud liksom de har gudar!" Han svarade: "Ni ar sannerligen ett daraktigt slakte

[139] Vad dessa [manniskor] agnar sig at ar domt till undergang och allt vad de har astadkommit skall ga forlorat

[140] [Och] han sade:"Skall jag soka efter en gud at er vid sidan av Gud, som har gett er vad Han inte har gett nagot annat folk

[141] Och minns att Vi befriade er fran Faraos man, som vallade er svara lidanden, anstallde blodbad pa era soner och [bara] skonade era kvinnor - detta var en hard provning, som er Herre [lat er utsta]

[142] OCH VI kallade Moses till Oss [efter] trettio natter [pa Sinai berg] och lade till tio, sa att tiden som hans Herre matte ut blev fulla fyrtio natter. Och Moses sade till sin broder Aron: "Bli min stallforetradare hos mitt folk, stall allt till ratta och ga inte samma vag som de som vill sprida oordning och fordarv [pa jorden]

[143] Och nar Moses kom till det mote Vi hade utsatt och hans Herre talade till honom, sade han: "Herre, visa Dig for mig, sa att jag far se Dig!" [Gud] sade: "Du kan inte se Mig; men se pa berget - om det star kvar stadigt dar det star, skall du fa se Mig." Och da hans Herre visade Sig for berget krossades det till en grushog och Moses foll medvetslos till marken. Men nar han kom till sina sinnen sade han: "Stor ar Du i Din harlighet! Jag vander tillbaka till Dig i djup anger och jag ar den forste att tro pa Dig

[144] [Gud] sade: "Moses! Jag har utvalt dig av alla manniskor genom [att anfortro dig] Mitt budskap och [lata dig hora] Mitt ord; hall darfor fast vid allt som Jag har gett dig och [visa att] du hor till de tacksamma

[145] Och Vi gav honom foreskrifter om allt [inristade] pa [Lagens] tavlor med formaningar och utforliga forklaringar i alla amnen. Och [Vi sade:] "Hall med kraft fast vid allt detta och befall ditt folk att [i varje lage] valja den basta [av de vagar som anvisas dar]." Jag skall visa er [vad slutet blir for] alla trotsiga syndare

[146] och Jag skall lata dem som utan fog upptrader med hogmod pa jorden vanda sig ifran Mina budskap, och fastan de ser alla tecken kommer de inte att tro pa dem, och aven om de ser rattradighetens vag kommer de inte att valja den. Om de ser misstagens och syndens vag kommer de daremot att sla in pa den. Sa skall det vara darfor att de har pastatt att Vara budskap ar logn och har over huvud taget inte fast avseende vid dem

[147] De som forkastar Vara budskap som logn och som fornekar motet [med Gud] efter doden - allt vad de har stravat mot skall ga om intet. Eller skall de lonas for nagot annat an sina handlingar

[148] OCH SEDAN Moses lamnat dem satte folket upp en bild, till formen lik en kalv, [tillverkad] av deras guldsmycken, en kropp som lat hora ett bolande ljud. Markte de inte att den varken talade till dem eller gav dem vagledning? De tillbad den [som gud] och gjorde darmed sig sjalva svar oratt

[149] Och nar de [sedan], beklamda och angerfulla, insag sitt fel, sade de: "Om inte var Herre forbarmar sig over oss och ger oss Sin forlatelse, ar vi bestamt ohjalpligt forlorade

[150] Och nar Moses aterkom till sitt folk utbrast han, i vrede och sorg: "Avskyvart ar det som ni har gjort i min franvaro! Har ni [helt] satt er over er Herres befallning?" Och han kastade [Lagens] tavlor pa marken och grep om sin broders huvud och drog honom till sig. [Aron] sade: "Du son av min moder! Folket visade oppet sitt forakt for mig och de hade sa nar dodat mig. Lat inte mina fiender gladjas over min olycka och betrakta mig inte som en av [dessa] syndare

[151] [Moses bad till Gud och] sade: "Herre, forlat mig och min broder och ha forbarmande med oss - Du ar den Barmhartigaste av de barmhartiga

[152] De som tog sig for att dyrka [den gyllene] kalven skall drabbas av sin Herres vrede och av fornedring och forodmjukelse i denna varld. Sa lonar Vi dem som uppfinner logner [om Gud]

[153] De som begar daliga handlingar men sedan [genomsyras] av anger och akta tro skall efter denna [sinnesandring fa erfara att] din Herre forvisso ar standigt forlatande, barmhartig

[154] Och nar Moses vrede stillats tog han upp lagtavlorna, och ur det skrivna [strommade] vagledning och nad over dem som stod i bavan infor sin Herre

[155] Och Moses utsag bland folket sjuttio man som vid en av Oss utsatt tid [skulle be om forlatelse for deras synd]. Och da de [i sin angslan] borjade skaka och skalva, bad han: "Herre! Om det hade varit Din vilja skulle Du for lange sedan ha latit dem ga under och mig [med dem]. Vill Du [nu] forgora oss pa grund av det som galningarna i var mitt har gjort sig skyldiga till? Det [som skett] var ingenting annat an en provning som Du har latit oss genomga, och darmed later Du den Du vill ga vilse och vagleder Du den Du vill. Du ar var Beskyddare; forlat oss och forbarma Dig over oss. Du ar den Baste av dem som forlater

[156] Lat gott komma oss till del i detta liv och i det eviga livet. Ja, Vi vander tillbaka till Dig [i djup anger]." [Gud] svarade: "Jag later Mitt straff drabba den Jag vill; men Min nad och Min barmhartighet nar overallt och Min nad skanker Jag dem som fruktar Gud och ger at de behovande och som tror pa Mina budskap

[157] som foljer Sandebudet, den olarde Profeten, som de kan finna omnamnd i sina egna [Skrifter], i Tora och i Evangeliet; och han skall anbefalla dem det som ar ratt och forbjuda dem det som ar oratt och forklara tillatna for dem alla goda och nyttiga ting och otillatet allt som ar ont och skadligt och befria dem fran deras bordor och losa dem fran de bojor som har bundit dem. De som tror pa honom och arar honom och stoder honom och later sig ledas av det ljus som atfoljer honom - dem skall det ga val i hander

[158] Sag: "Manniskor! Jag ar Guds Sandebud, [utsand] till er alla av Honom som ager herravaldet over himlarna och jorden! Det finns ingen gud utom Han - Han som skanker liv och skanker dod. Tro darfor pa Gud och Hans Sandebud, den olarde Profeten, som tror pa Gud och Hans ord, och folj honom sa att ni far vagledning

[159] BLAND Moses folk finns de som leder [andra] och som [sjalva] handlar rattradigt, lysta av sanningens [ljus]

[160] Vi delade dem i tolv stammar som var och en utgjorde ett samfund. Nar folket bad Moses om vatten ingav Vi honom att sla med sin stav pa klippan och da sprang tolv kallor fram, och var och en visste var han skulle dricka. Och Vi lat molnen skanka dem skugga och sande dem manna och vaktlar till foda [och formanade dem:] "At av allt det goda som Vi har skankt er for er forsorjning!" Oss vallade de ingen skada [med sina overtradelser av Vara bud], men de skadade sig sjalva

[161] Och nar de fick tillsagelsen: ”Bygg och bo i detta land och at vad ni vill av vad det ger, men fall ned med pannan mot jorden vid intradet och bed: 'Los oss fran bordan av var synd!' [Da] skall Vi forlata er era synder [och] rikligt belona dem som gor det goda och det ratta”

[162] [nar detta sades] satte de orattfardiga bland dem andra ord i stallet for det som de hade uppmanats att saga, och Vi lat straff och fornedring drabba dem fran ovan pa grund av den synd de begick

[163] Och fraga dem om staden som lag vid havet och vars invanare inte iakttog sabbatsbudet: pa sabbaten gick fisken namligen till i vattenbrynet, medan den andra dagar inte syntes till. Pa detta satt provade Vi dem pa grund av deras overtradelser av [Guds bud]

[164] Och da nagra fragade dem [som ville varna sabbatsbrytarna]: "Varfor formanar ni manniskor som Gud kommer att lata forgas eller drabbas av ett strangt straff?" svarade de [som ville varna]: "For att fria oss fran skuld infor er Herre och i forhoppningen att de skall frukta Gud

[165] Och nar [sabbatsbrytarna] hade glomt alla paminnelser de fatt, raddade Vi dem som ville hejda overtradelserna och straffade syndarna for deras olydnad

[166] Och da de vagrade att upphora med sina forbjudna handlingar, uttalade Vi [Var fordomelse] over dem: "Bli [som] apor, foremal for [allas] han och forakt

[167] Och [minns, Muhammad] att din Herre gav till kanna att Han anda till Uppstandelsens dag skall sanda mot dem [hamnare] som kommer att valla dem svara lidanden. Din Herre ar helt visst snar att straffa - och helt visst ar Han [ocksa] standigt forlatande, barmhartig

[168] Och Vi splittrade dem i [manga] grupper [som spriddes] over jorden. Bland dem fanns rattradiga manniskor och andra som inte holl [mattet]. Vi satte dem pa prov genom att [lata dem uppleva] bade medgang och motgang, for att de skulle vanda om [fran sina syndiga vagar]

[169] Efter dem har kommit manniskor av samre slag som, trots att de har arvt Skriften, [enbart] star efter jordisk vinning, och de pastar: "Vi kommer att bli forlatna." Men sa snart de far ett nytt tillfalle till en sadan vinst, griper de det. Har de inte genom det i Skriften [stadfasta] forbundet atagit sig att inte saga om Gud annat an det som ar sant? Och de studerar denna [Skrift och lar sig] dess innehall! Det eviga livet ar det hogsta goda for dem som fruktar Gud. Anvander ni inte ert forstand

[170] Och de som haller fast vid Skriften och regelbundet forrattar bonen [bor veta] att Vi inte later dem som forbattrar och staller till ratta bli utan lon

[171] Och [minns] att Vi lyfte upp berget Sinai och lat det svava over dem som en baldakin - de trodde att det skulle falla over dem - [och Vi sade]: "Hall med kraft fast vid det som Vi har uppenbarat for er och bevara dessa [ord] i era hjartan - kanske skall ni frukta Gud

[172] OCH NAR din Herre later nya slakten utga fran Adams soners lander, begar Han av dem att de skall vittna om sig sjalva [och fragar]: "Ar Jag inte er Herre?" [Da] svarar de: "Jo, vi vittnar [att Du ar var Herre]!" [Detta sker] for att ni [manniskor] inte pa Uppstandelsens dag skall saga: "Om detta var vi inte medvetna

[173] Eller saga: "Det var vara forfader som i forna dagar tog sig for att satta medhjalpare vid Guds sida - och vi, deras sentida efterkommande, vill Du lata oss ga under pa grund av de logner som de diktade upp

[174] Sa framstaller Vi budskapen fast och klart, for att de skall [inse sina felsteg och] vanda om

[175] Och beratta for dem vad som hande den man som Vi hade gett del av Vara budskap och som skot dem ifran sig. Djavulen foljde honom hack i hal och han blev [till sist] en av dem som, efter att sjalv ha vilseletts, leder andra pa avvagar

[176] Om Vi hade velat kunde Vi ha latit honom resa sig [ur fornedringen] med hjalp av [budskapen], men hans hela hag stod till jordiska ting och han ville bara folja sina egna bojelser. Han kan liknas vid en hund som flasar med hangande tunga vare sig du kommer hotfullt emot honom eller lamnar honom i fred. Detta ar liknelsen om dem som pastar att Vara budskap ar logn. Beratta darfor denna historia - kanske skall den [vacka] dem till eftertanke

[177] Ett daligt foredome utgor de som pastar att Vara budskap ar logn; de vallar sig sjalva skada

[178] Den som Gud ger vagledning ar pa ratt vag, och de som Gud later ga vilse ar forlorarna

[179] Vi har sant skaror av osynliga vasen och manniskor till helvetet: de har hjartan som ingenting forstar, ogon som ingenting ser och oron som ingenting hor. De ar som kreatur, nej, de ar annu vilsnare: de ar de tanklosa, de likgiltiga

[180] GUDS ar fullkomlighetens skona namn; anropa Honom alltsa med dessa [namn] och hall er pa avstand fran dem som missbrukar dem. De skall fa den lon som deras handlingar [fortjanar]

[181] Bland dem Vi har skapat finns de som leder [andra] och som [sjalva] handlar rattradigt, lysta av sanningens [ljus]

[182] Men de som forkastar Vara budskap som logn, dem skall Vi fora [narmare straffet] steg for steg utan att de inser vad som haller pa att ske

[183] Jag ger dem ett uppskov, men Min plan ligger fast

[184] Har de inte agnat eftertanke at [detta] att deras landsman inte ar en galning? Han ar ingenting annat an en varnare, som varnar klart och entydigt

[185] Har de aldrig tankt igenom betydelsen av [Guds] herravalde over himlarna och jorden och av allt som Gud har skapat och [fragat sig] om den for dem [utmatta] fristen ar nara att lopa ut? Pa vilket budskap skall de hadanefter tro

[186] Den som Gud later ga vilse har ingen vagledare och Han later dem hallas i sitt trotsiga overmod, snubblande an hit an dit i blindo

[187] DE FRAGAR dig om den Yttersta stunden och nar den skall komma. Sag: "Min Herre ensam har kunskap om detta. Han och ingen annan skall lyfta slojan, nar tiden ar inne. [Stundens] tyngd skall kannas i himlarna och pa jorden. Och den skall komma over er utan forvarning. De fragar dig, som om du efter ihardigt sokande hade fatt kunskap om detta. Sag: "Ingen har kunskap om denna [tidpunkt] utom Gud, men de flesta manniskor vet inte [varfor den halls hemlig]

[188] Sag: "Jag kan inte uppna formaner for mig sjalv eller avvarja ett ont [som hotar mig] - ingenting [hander mig] utom det som Gud vill. Men om jag hade haft full kannedom om det som ar dolt for manniskor, skulle jag helt sakert ha kunnat uppna mycket av detta livets goda och jag skulle ha undgatt allt ont. Jag ar bara en varnare och forkunnare av hoppets budskap till manniskor som vill tro

[189] DET AR Han som har skapat er ur en enda varelse och som av denna skapade dess make, sa att [mannen] kan finna ro hos [sin hustru]. Nar han har slutit henne i sin famn, far hon en latt borda att bara och hon fortsatter att bara den tills den borjar kannas tung och de anropar Gud, sin Herre: "Om Du skanker oss ett [barn], sunt till kropp och sjal, skall vi sannerligen visa tacksamhet

[190] Men nar Han skanker dem det friska [barn som de bett om], riktar de en del [av sin tacksamhet] for Hans gava till andra! Men Gud ar hojd hogt over allt vad [manniskor] vill satta vid Hans sida

[191] Vill de vid Hans sida satta dem som, sjalva skapade, inte kan skapa nagot

[192] som varken kan hjalpa dem eller sig sjalva

[193] och som, om ni kallar dem till [Guds] vagledning, inte foljer er? Vare sig ni anropar dem eller inte blir foljden for er densamma

[194] De som ni anropar i Guds stalle ar [Guds] tjanare liksom ni sjalva. Anropa dem da och vanta pa deras svar, om vad ni sager ar sanning

[195] Har de kanske fotter att ga med eller hander att sla med eller ogon att se med eller oron att hora med? Sag [Muhammad]: "Anropa dem som ni satter vid Guds sida och smid era onda planer mot mig och lat mig inte fa nagot andrum

[196] Gud ar mitt stod, Han som har uppenbarat denna Skrift och som beskyddar de rattsinniga

[197] Men de som ni anropar i Hans stalle kan varken hjalpa er eller sig sjalva

[198] Om ni kallar dem till [Guds] vagledning, hor de er inte, och [aven om du tror] dig marka att de ser dig, ser de inte

[199] OVERSE med manniskornas natur [och deras brister], och uppmana [alla att visa] hovlighet och vanlighet och undvik [alla ordvaxlingar med] dem som [star kvar i hednisk] okunnighet

[200] Och om Djavulen far din [vrede] att blossa upp, be da Gud beskydda dig; Han hor allt, vet allt

[201] Nar de som fruktar Gud besvaras av onda ingivelser fran Djavulen, paminner de sig Guds [formaningar och varningar] och da far de sin klarsyn tillbaka

[202] Icke desto mindre vill deras broder driva dem langt ut i synd och ger inte upp

[203] Och da du [Muhammad] inte ger dem det tecken eller under [som de begar], sager de: "Varfor har du inte [sjalv] valt ut det?" Sag: "Jag foljer bara vad som uppenbaras for mig av min Herre, [uppenbarelser] som skall oppna era ogon [for sanningen] och som ar en vagledning och en kalla till nad for dem som vill tro

[204] Lyssna darfor uppmarksamt nar hoglasning ur Koranen pagar - kanske kommer [Gud] att visa er barmhartighet

[205] Och - [du som ar troende] - akalla i tysthet din Herre morgon och afton, odmjukt och med fruktan. Och var inte [som] de tanklosa, de likgiltiga

[206] De som ar i din Herres narhet finner det inte vara under sin vardighet att tjana Honom. De lovprisar Honom och faller ned pa sina ansikten [i tillbedjan]

[1] DE FRAGAR dig om krigsbyte. Sag: "Allt krigsbyte tillhor Gud och [Hans] Sandebud." Frukta Gud, gor upp era tvister i godo, se till att broderlig samja rada mellan er, och lyd Gud och Hans Sandebud, om ni ar [sanna] troende

[2] Troende ar enbart de som bavar i sina hjartan da de hor Guds namn namnas, och som kanner sig starkta i tron da de hor Hans budskap lasas upp, och som litar helt till sin Herre

[3] de som forrattar bonen och ger [at andra] av det som Vi har skankt dem for deras forsorjning

[4] dessa ar de verkligt sanna troende. Infor sin Herre skall de sta hogt i rang och deras synder skall forlatas [dem] och en frikostig beloning [vantar dem]

[5] LIKSOM nagra bland de troende inte ville [folja dig] nar din Herre med sann [vagledning] ledde dig att lamna ditt hem [for att ga ut till strid]

[6] vill de nu tvista med dig om vad som ar sant, trots att sanningen blivit uppenbar - som om de med oppna ogon fordes ut att do

[7] Da Gud gav er loftet att en av de tva fiendehoparna skulle bli ert byte, onskade ni att den obevapnade skulle falla pa er lott. Men det var Guds vilja att sanningen skulle bekraftas i enlighet med Hans ord och att sanningens fornekare skulle tillintetgoras

[8] for att sanningen skulle framsta som sanning och lognen som logn, hur forhatligt detta an maste vara for de obotfardiga syndarna

[9] Ni bad er Herre om hjalp och Han bonhorde er: "Jag skall sanda tusen anglar till er i led efter led som forstarkning

[10] Sa gick Gud till vaga for att ge er nytt hopp och for att stilla oron i era hjartan - Gud ensam ger seger; Gud ar allsmaktig, vis

[11] [Minns hur] Han ingav er ett stort lugn och en kansla av trygghet och lat ett regn falla fran himlen for att rena er och lossa Djavulens smutsiga [grepp] om era [sinnen], starka ert mod och gora er stadiga pa foten

[12] Och din Herre lat anglarna framfora [detta budskap till de troende]: "Se, Jag ar med er" [och befallde dem att] inge de troende mod och tillforsikt [och lata dem veta:] "Jag skall injaga skrack i fornekarnas hjartan. - [Troende!] Lat nu [svarden] vina over [deras] huvuden och hander

[13] Detta [drabbade fornekarna] darfor att de trotsade Gud och Hans Sandebud. Den som trotsar Gud och Hans Sandebud [skall erfara att] Gud straffar med stranghet

[14] [och till honom skall riktas orden:] "Smaka detta [straff i denna varld, och minns att] Eldens plaga vantar dem som fornekar sanningen

[15] TROENDE! Nar ni moter fornekarna, som rycker fram i samlad styrka, gor da inte helt om [for att fly]

[16] Den som da gor helt om - om det inte ar [en krigslist] for att falla [en fientlig styrka i ryggen] eller for att ga samman med ett [av era] forband - adrar sig Guds vrede och helvetet skall bli hans sista hemvist - ett i sanning elandigt mal

[17] Men det var inte ni som dodade [era fiender]; nej, det var Gud som tillintetgjorde dem. Och da du [Muhammad] kastade [ditt spjut], var det inte du som kastade; nej, det var Gud som kastade det. [Allt detta skedde] darfor att Han ville satta de troende pa prov - ett gott [och halsosamt] prov. Gud hor allt, vet allt

[18] Sa [gick det till] och [ni har nu fatt se] hur Gud satter fornekarnas listiga planer ur spel

[19] Om det var ett avgorande som ni [fornekare] sokte har ni nu fatt ett avgorande till stand, och om ni upphor [att trotsa Gud] ar detta for ert eget basta. Men om ni pa nytt [griper till vapen], skall Vi pa nytt [lata er besegras] och er arme skall vara er till ingen nytta, hur stark den an ar - Gud star pa de troendes sida

[20] Troende! Lyd Gud och Hans Sandebud och vand er inte bort nar ni hor [honom tala]

[21] och gor inte som de som sager: "Vi hor" och som hor utan att lyssna

[22] Dessa dova och stumma, som inte anvander sitt forstand, ar infor Gud de uslaste av alla skapade varelser

[23] Om Gud hade funnit nagot gott hos dem skulle Han helt sakert ha formatt dem att lyssna; men aven om Han hade formatt dem att lyssna, skulle de sakert ha dragit sig undan av ren halsstarrighet

[24] Troende! Svara nar Gud och [Hans] Sandebud kallar er till det som skall fornya ert liv! Ni bor veta att Gud trader emellan manniskan och hennes eget hjarta och att det ar till Honom ni skall samlas ater

[25] Och var pa er vakt mot frestelser till det onda, som sannerligen inte ansatter bara de orattfardiga bland er; och tank pa att Gud straffar med stranghet

[26] Kom ihag den tid da ni var fa och svaga och levde i radsla for overgrepp fran andras [sida]; da skankte Han er en fristad, gav er hjalp och forsorjde er med goda ting - kanske visar ni tacksamhet

[27] Troende! Forsok inte fora Gud och Sandebudet bakom ljuset och svik inte med vett och vilja de fortroenden som ni far ta emot

[28] ni bor veta att ni genom era agodelar och era barn blir satta pa prov och att en rik beloning vantar hos Gud

[29] Troende! Om ni fruktar Gud skall Han ge er en mattstock som hjalper er att mata och skilja ratt fran oratt, och [da] skall Han [ur er bok] stryka ut era daliga handlingar och forlata era synder. Guds nad ar en outsinlig kalla

[30] OCH [MINNS, Muhammad] hur fornekarna av sanningen smidde onda planer mot dig; de ville ta dig till fanga eller doda dig eller driva bort dig. Ja, de smider sina planer, men Gud smider [ocksa] Sina planer och Gud smider battre planer an nagon annan

[31] Och nar Vara budskap lases upp for dem sager de: "[Detta] har Vi hort forut; om vi ville skulle vi helt sakert kunna lasa upp nagot liknande; det dar ar bara sagor fran forfadernas tid

[32] [Och minns] att de sade: "Herre Gud! Om detta ar Din sanning, lat da stenar regna over oss fran himlen eller ett svart lidande drabba oss

[33] Men Gud ville inte straffa dem nar du annu var mitt ibland dem; inte heller ville Gud straffa dem eftersom det fanns nagra [bland dem] som bad [Gud] om forlatelse

[34] Men vad kan de nu peka pa [som orsak] for att Gud inte skulle straffa dem? De sparrar vagen till den heliga Mosken [for de troende], trots att de inte ar dess [rattmatiga] beskyddare - inga andra an de gudfruktiga kan vara dess beskyddare, men de flesta av dem forstar inte detta

[35] Deras gudstjanst framfor Helgedomen bestar av enbart visslingar och handklappning. Prova nu straffet for er fornekelse av sanningen

[36] Med sina rikedomar forsoker fornekarna hindra [manniskor] att folja Guds vag, och med det kommer de att fortsatta; men en dag skall de kanna anger och grama sig [over dessa handlingar] och till sist skall de besegras. Fornekarna skall foras samman framfor helvetet

[37] for att Gud skall skilja de onda och de goda at. Och Han skall bunta ihop de onda och trava dem pa varandra och storta dem i helvetet, alla tillsammans. De var forlorarna

[38] [Muhammad!] Sag till sanningens fornekare: "Om ni gor slut pa [ert motstand mot tron] skall det forflutna forlatas er, men om ni aterupptar [er fientliga hallning, bor ni tanka pa] hur det gick for forna tiders folk [som ville trotsa Gud]

[39] Och kampa mot dem till dess fortrycket upphor och all dyrkan agnas Gud. Om de upphor ser Gud vad de gor

[40] men om de vander om [och pa nytt gor motstand mot tron] skall ni veta att Gud ar er beskyddare - den maktigaste Beskyddaren och den baste Hjalparen av alla

[41] FEMTEDELEN av det byte som ni tar i krig - det maste ni veta - tillhor Gud och Sandebudet och [hans] narmaste och de faderlosa och de behovande och vandringsmannen. [Lyd detta bud] om ni tror pa Gud och pa vad Vi har uppenbarat for Var tjanare den dag da sanningen skildes fran lognen - den dag da de tva hararna drabbade samman. Gud har allt i Sin makt

[42] [Minns] att ni befann er i dalens framre ande och [fienden] i den bortre anden med karavanen langt under er. Om [bada sidor] hade gjort upp om att drabba samman, skulle ni sakert ha dragit er ur spelet, men [striden kom till stand] darfor att Guds vilja maste ske - sa att de som stupade, skulle stupa som klart bevis [for sanningen], och att de som fick behalla livet, skulle behalla det som klart bevis [for sanningen]. Gud hor allt, vet allt

[43] Gud visade dig i drommen att de var fa. Om Han hade latit dig se dem som en stark [arme] skulle ni sakert ha tappat modet och borjat tvista om vad som borde goras. Men Gud besparade [er detta]; Han vet vad som ror sig i manniskans innersta

[44] Da ni drabbade samman lat Gud er se dem som en obetydlig skara och Han lat er i deras ogon framsta som en svag [motstandare] - for att [striden skulle komma till stand] enligt Guds vilja. Allt gar [sist och slutligen] tillbaka till Gud

[45] Troende! Nar ni moter en [fientlig] styrka i strid, hall stand och ha standigt Gud i era tankar, for att det skall ga er val i hander

[46] Och lyd Gud och Hans Sandebud och undvik tvister och osamja; de skulle komma ert mod att sjunka och er trosvisshet att forsvagas. Och hall stand! Gud ar med de uthalliga

[47] Och bete er inte som de som lamnade sina hem i skrytsamt overmod for att ses [och beundras] av manniskorna. De ville hindra [andra] att folja Guds vag, men Gud haller uppsikt over [dem och] deras foretag

[48] Och Djavulen, som visade dem deras [onda] handlingar i ett fordelaktigt ljus, sade: "Ingen kan i dag besegra er, eftersom jag star vid er sida." Men nar de tva hararna kom inom synhall for varandra, vande han sig bort och sade: "Jag avsager mig allt ansvar for [vad som kommer att handa] er; jag ser vad ni inte kan se och jag fruktar Gud - Gud straffar med stranghet

[49] Och hycklarna och de vars hjartan ar sjuka av tvivel sade: "Dessa [troende] har vilseletts av sin tro." Men den som litar till Gud [vet att] Gud ar allsmaktig, vis

[50] OM DU kunde se fornekarna av sanningen nar anglarna i dodsogonblicket tar emot deras sjalar och slar dem i ansiktet och i ryggen, medan [de ropar]: "[Ni skall fa] prova forbranningens plaga

[51] foljden av vad ni har sant framfor er [till domen]; Gud later ingen av Sina tjanare lida oratt

[52] Med samma envishet foljde de samma [onda] vagar som Faraos man och de som levde i aldre tid. De fornekade sanningen i Guds budskap och Gud straffade dem for deras synder. Gud ar stark [och] Han straffar med stranghet

[53] Gud gor namligen ingen andring i de valgarningar som Han har visat ett folk, sa lange de inte [sjalva] andrar sitt sinnelag. Gud hor allt, vet allt

[54] Med samma envishet foljde de samma [onda] vagar som Faraos man och de som levde i aldre tid. De avvisade sin Herres budskap som logn och sa lat Vi dem [alla] ga under for deras synders skull - [Farao och] hans man lat Vi drunkna. Alla begick de stor oratt

[55] De som framhardar i att forneka sanningen ar infor Gud de uslaste av alla skapade varelser; sa kommer de namligen aldrig att uppna tron

[56] DE SOM du har slutit fordrag med och som, gang pa gang, nar de far tillfalle, bryter fordraget och som inte fruktar Gud

[57] om du besegrar dem i krig, gor da [din behandling av dem] till ett varnande exempel for dem som [vill] folja i deras spar; kanske kommer dessa att tanka sig for

[58] Men om du misstanker svek hos dem [som du har slutit fordrag med], sag da upp fordraget sa att [laget blir klart och] ni ar jamstallda. Gud ar sannerligen inte de svekfullas van

[59] Fornekarna [som kom ifran drabbningen med livet i behall] skall inte tro att de har sluppit undan; de kan inte satta [Guds vilja] ur spel

[60] Och vidtag alla rustningar ni formar och hall stridshastarna i beredskap sa att ni injagar skrack i Guds och era fiender och i andra vars existens ni ar okunniga om - men som Gud kanner. Och vad ni an ger [i kampen] for Guds sak skall gottgoras er fullt ut och ingen skall tillfogas oratt

[61] Men visar de sig villiga att sluta fred, var da sjalv beredd till det och lita till Gud; Han ar Den som hor allt, vet allt

[62] Och forsoker de bedra dig, [kom da ihag] att du inte har behov av nagon utom Gud - Han har starkt dig med Sitt stod och med [skaran av] troende som foljer dig

[63] och som Han har forenat i varm tillgivenhet [och gjort till broder]. Om du sa gav ut allt i varlden hade du inte kunnat knyta dem till varandra med sadana band, men Gud lat denna tillgivenhet vaxa fram [och gjorde dem till broder]. Han ar allsmaktig, vis

[64] Profet! Du har inte behov av nagon annan an Gud, och [detsamma galler] dem som foljer dig i tron

[65] Profet! Inge de troende lugn och dodsforakt infor striden! Om det finns tjugo bland er som haller stand skall de besegra tvahundra, och finns det hundra bland er kommer de att besegra tusen av fornekarna, darfor att de ar manniskor som inte kan inse [sanningen]

[66] Gud som kanner er svaghet har lattat pa er borda. Om det saledes finns hundra bland er som haller stand kan de besegra tvahundra; och om det finns tusen bland er kan de med Guds hjalp besegra tvatusen. Gud ar med dem som haller stand

[67] EN PROFET skall inte halla fangar [som friges mot losen] om inte kriget tagit stora proportioner. Ni star efter de osakra vinster som ni kan uppna i denna varld, men Gud vill [att ni efterstravar] det eviga [goda]. Gud ar allsmaktig, vis

[68] Om inte Gud redan hade beslutat [att overse med fel begangna under kamp for Guds sak], skulle ett hart straff helt visst ha drabbat er for det [stora antal fangar] ni tog

[69] Njut av det som ar tillatet och nyttigt av det byte ni har tagit i krig, men frukta Gud. Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[70] Profet! Sag till de fangar som fallit i era hander: "Om Gud finner nagot gott i era hjartan skall Han ge er det som ar battre an det som har tagits ifran er och forlata er [era synder]. Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[71] Om de skulle vilja fora dig bakom ljuset, [minns da att] de forut ville bedra Gud, men Han gav [dig] segern over dem. Gud ar allvetande, vis

[72] DE SOM har antagit tron och utvandrar fran ondskans rike och med sina agodelar och sina liv [som insats] stravar och kampar for Guds sak, och de som har gett [utvandrarna] husrum och hjalp - de ar varandras [sanna] vanner och beskyddare. Ni ansvarar inte for skyddet av dem som har antagit tron men annu inte utvandrat - sa lange de inte utvandrar. Men begar de er hjalp [darfor att de forfoljs] pa grund av sin tro ar det er plikt att lamna dem hjalp, om inte [detta tvingar er att gripa till vapen] mot ett folk till vilket ni ar bundna av fordrag; men [glom inte att] Gud ser vad ni gor

[73] De som framhardar i att forneka sanningen ar sinsemellan bundsforvanter och de stoder och beskyddar varandra; om ni inte handlar pa samma satt kommer fortrycket pa jorden att fortsatta och oordningen och sedefordarvet att tillta

[74] Och de som har antagit tron och utvandrat fran ondskans rike och stravar och kampar for Guds sak, och de som har gett [utvandrarna] husrum och hjalp - de ar de verkligt sanna troende. [Gud] skall forlata dem [deras synder] och frikostigt sorja for deras behov

[75] Och de som hadanefter antar tron och utvandrar fran ondskans rike och tillsammans med er stravar och kampar [for Guds sak] - de skall vara ett med er. De som ar knutna till varandra genom blodsband star dock enligt Guds beslut [anda] narmare varandra. Gud har vetskap om allt

[1] GUD OCH Hans Sandebud sager upp de fordrag som ni har slutit med avgudadyrkarna

[2] [Tillkannage for dem:] "Ror er var ni vill pa jorden under fyra manader, men ni skall veta att ni inte kan uppresa er mot Guds [beslut] och att Gud skall forodmjuka dem som fornekar sanningen

[3] Gud och Hans Sandebud tillkannager for alla manniskor pa den Stora vallfardens dag: "Gud avvisar [allt samrore med] avgudadyrkarna, och Hans Sandebud [gor detsamma]. Om ni visar anger ar det for ert eget basta, men drar ni er undan skall ni veta att ni inte kan uppresa er mot Gud." Och lat alla fornekare av sanningen veta att ett plagsamt straff [vantar dem]

[4] Harifran skall undantas de bland avgudadyrkarna som har slutit fordrag med er och som inte i nagot avseende vallat er skada och inte har bistatt nagon [i fientliga foretag] mot er. Fullgor era forpliktelser enligt fordragen med dem, sa lange de ar i kraft. Gud alskar dem som fruktar Honom

[5] Nar de helgade manaderna gatt till anda skall ni doda avgudadyrkarna, var ni an traffar pa dem; tag dem till fanga och omringa dem och lagg er i forsat for dem. Men om de visar anger och [villighet att] forratta bonen och betala allmoseskatten, lamna dem da i fred - Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[6] Om nagon bland avgudadyrkarna soker skydd hos dig, ge honom da ditt beskydd, sa att han far hora Guds ord; for honom sedan till en plats dar han ar i trygghet. De ar namligen manniskor som inte vet [vad Islam innebar]

[7] HUR SKULLE avgudadyrkarna kunna [gora ansprak pa] fordragsenligt [beskydd] av Gud och Hans Sandebud, bortsett fran dem som ni slot avtal med om vapenvila i narheten av den heliga Mosken? [Vad dem betraffar] skall ni sta fast vid ert ord till dem, sa lange de star fast vid sitt ord till er. Gud alskar dem som fruktar Honom

[8] Hur [skulle ett sadant fordrag vara mojligt]? Om de ar er overlagsna i styrka tar de gentemot er varken hansyn till slaktskapsband eller till gallande regler om skydd. De later tillmotesgaende i sitt tal, men innerst inne kanner de avsky [for er] och de flesta av dem ar trotsiga syndare

[9] De har salt Guds budskap for en ynklig slant och de hindrar [manniskor] att folja Guds vag. Vad de gor ar ont

[10] De tar ingen hansyn till vare sig slaktskap eller gallande regler om skydd nar det galler en troende - deras fientlighet kanner inga granser

[11] Men om de visar anger och [vilja att] forratta bonen och betala allmoseskatten, da ar de era broder i tron. Sa framstaller Vi [Vara] budskap fast och klart for de insiktsfulla

[12] Om de, efter att ha ingatt ett fordrag, bryter sina under ed givna loften och angriper er tro, kampa da mot dessa fornekelsens [och troloshetens] banerforare, vars eder saknar allt varde, for att forma dem att upphora [med sina angrepp]

[13] Eller tvekar ni att kampa mot manniskor som har brutit sina eder och som hade planer att jaga bort Sandebudet och som var de forsta att angripa er? Hyser ni [sadan] radsla for dem? Men om ni ar [sanna] troende ar det Gud som ni bor frukta

[14] Kampa mot dem! Gud skall straffa dem genom era hander och forodmjuka dem och hjalpa er till seger over dem. Och Han skall laka [saren i] de troendes brost

[15] och stilla vreden i deras hjartan. Gud vander Sig till den Han vill och innesluter honom i Sin nad; Gud ar allvetande, vis

[16] Trodde ni att ni skulle lamnas i fred, utan att ha visat Gud vilka de av er ar som vill strava och kampa [for Hans sak] och som inte soker stod och skydd hos nagon annan an Gud och Hans Sandebud och de troende? Gud ar val underrattad om vad ni gor

[17] DET AR inte ratt att de som satter medgudar vid Guds sida och som vittnar mot sig sjalva att de fornekar sanningen, gor besok i moskeerna, Guds hus, eller befattar sig med deras underhall. Allt vad dessa manniskor har stravat efter har gatt om intet och Elden skall bli deras eviga boning

[18] Ingen skall besoka moskeerna, Guds hus, utom de som tror pa Gud och den Yttersta dagen och som regelbundet forrattar bonen och ger at de behovande och som inte fruktar nagon annan an Gud. Enbart de kan hoppas hora till dem som har letts pa ratt vag

[19] Menar ni kanske att uppgifterna att ge pilgrimerna vatten och att underhalla den heliga Mosken kan jamforas med vad den gor som tror pa Gud och den Yttersta dagen och som stravar och kampar for Guds sak? Dessa ting har inte samma varde infor Gud. Gud vagleder inte de orattfardiga

[20] De som har antagit tron och utvandrat fran ondskans rike och som med sina agodelar och sina liv [som insats] stravar och kampar for Guds sak har den hogsta rangen infor Gud; det ar de som skall vinna den stora segern

[21] Deras Herre ger dem det gladjerika budskapet om [Sin] nad och [Sitt] valbehag och om lustgardar dar Guds gavor aldrig tryter

[22] och dar de skall forbli till evig tid; ja, en rik beloning [vantar] dem hos Gud

[23] TROENDE! Tag inte era fader och era broder till bundsforvanter om de satter fornekelse hogre an tro; de bland er som sluter sig till dem begar oratt [mot sig sjalva]

[24] Sag: "Om era fader och era soner och era broder och era hustrur och er slakt och de ting som ni forvarvar och de varor for vilka ni oroar er att de skall forbli osalda och era ombonade hem - [om allt detta] star ert hjarta narmare an Gud och Hans Sandebud och kampen for Hans sak, vanta da till dess Gud ger Sin vilja till kanna; Gud vagleder sannerligen inte dem som visar trots och olydnad

[25] Gud har kommit till er hjalp i manga drabbningar och [sa gjorde Han] under slaget vid Hunayn nar er styrka gjorde er overmodiga, fastan den inte rackte till for att ge er segern; da kandes den vida jorden trang for er, och till sist gjorde ni helt om och flydde

[26] Da lat Gud ett djupt lugn falla over Sandebudet och de troende och sande harskaror, osynliga for er, [till er hjalp]. Och Han straffade dem som fornekade sanningen; detta ar fornekarnas lon

[27] Efter vad som skett vander Sig Gud till den Han vill och innesluter honom i Sin nad - Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[28] TROENDE! De som satter medhjalpare vid Guds sida ar orena [pa grund av sin avgudadyrkan]! Efter utgangen av detta ar skall de darfor inte tillatas narma sig den heliga Mosken. Om ni ar radda att fattigdom [hotar er, bor ni veta] att Gud i Sin godhet skall sorja for er, om det ar Hans vilja; Gud ar allvetande, vis

[29] Kampa mot dem som, trots att de [forr] fick ta emot en uppenbarad Skrift, varken tror pa Gud eller pa den Yttersta dagen och som inte anser som forbjudet det som Gud och Hans sandebud har forbjudit och inte iakttar den sanna religionens bud - [kampa mot dem] till dess de erkanner sig besegrade och frivilligt betalar skyddsskatten

[30] DE JUDISKA [trosbekannarna] sager: "Esra, Guds son", medan de kristna sager: "Kristus, Guds son". Detta kommer over deras lappar och da sager de efter vad [andra] fornekare av sanningen har sagt fore dem. Guds forbannelse over dem! Hur forvirrade ar inte deras begrepp

[31] De har tagit sina rabbiner och klosterbroder till herrar och beskyddare i Guds stalle, och [detsamma har de gjort med] Kristus, Marias son, trots att de har formanats att inte dyrka nagon annan an den Ende Guden - det finns ingen gud utom Han; stor ar Han i Sin harlighet, fjarran fran allt vad de vill satta vid Hans sida

[32] De forsoker utslacka Guds ljus med sina ord, men det ar Guds vilja att Hans ljus skall lysa med full styrka, hur forhatligt detta an kan vara for fornekarna

[33] Det ar Han som har sant Sitt Sandebud med vagledningen och [for att forkunna] den sanna tron som skall foras till seger over all [annan form av] gudstro, hur forhatligt detta an kan vara for dem som satter medhalpare vid Guds sida

[34] Troende! Manga rabbiner och kyrkans larda man lagger med oratt beslag pa [andras] egendom och sparrar Guds vag [for andra]. De som samlar skatter av guld och silver och inte ger av detta for Guds sak, lat dem veta att ett plagsamt straff [vantar dem]

[35] den dag da dessa [skatter] skall glodgas i helvetets eld och deras pannor, sidor och ryggar brannmarkas med detta [och en rost sager:] "Detta ar de skatter ni samlade for att i ensamhet [ruva over dem]; smaka nu det som ni lade pa hog

[36] ANTALET manader ar tolv enligt Guds dekret - vilket Han faststallde den dag da Han skapade himlarna och jorden. Av dem ar fyra helgade; detta ar [Guds] evigt sanna lag. Vanhelga darfor inte dessa [manader] till skada for er sjalva. Och var orubbliga i ert motstand mot dem som satter gudar vid Guds sida, liksom de ar orubbliga i sitt motstand mot er, och var forvissade om att Gud ar med de gudfruktiga

[37] Genom att lagga till [en manad] ger de mer kraft at fornekandet av sanningen och darmed vaxer fornekarnas forvirring - ett ar forklarar de detta ar tillatet och ett [annat] ar forbjuder de det sa att det stammer overens med antalet av Gud helgade manader. Pa sa satt forgriper de sig pa det som Gud har heligforklarat. De har formatts att se det onda de gor i ett fordelaktigt ljus, men Gud vagleder inte dem som fornekar sanningen

[38] TROENDE! Hur ar det fatt med er? Nar ni kallas att kampa for Guds sak klamrar ni er fast vid det jordiska; ar ni sa intagna av vad denna varlden [kan erbjuda] att ni [glommer] evigheten? Detta liv ger er bara torftiga frojder jamfort med den eviga gladjen

[39] Om ni inte [vill] kampa [for Guds sak] skall Han straffa er med ett svart lidande och Han skall satta andra manniskor i ert stalle. Ni vallar Honom ingen skada - Han [som] har allt i Sin makt

[40] Ger ni inte [Sandebudet] ert stod, [skall] Gud hjalpa honom [sa som skedde] nar fornekarna jagade bort honom. [Han var] den andre av de tva [som tog skydd] i en grotta och han sade till sin foljeslagare: "Var inte radd - Gud ar med oss!" Och Gud lat ett djupt lugn falla over honom och styrkte honom med en for er osynlig harskara och fortog kraften i fornekarnas ord - Guds ord har all kraft, all styrka. Gud ar allsmaktig, vis

[41] Ga ut till strid - [vare sig ni ser det som] en latt uppgift eller ett tungt offer - och kampa for Guds sak med er egendom och med livet [som insats]; detta ar bast for er - om ni visste [vilken vinst ni kan uppna i det eviga livet]

[42] Om ett lattfanget byte hade legat inom rackhall och marschvagen hade varit latt, skulle de sakert ha foljt dig, men de ansag att farden var lang och strapatserna svara. Men de kommer att svara vid Gud: "Hade vi haft mojlighet skulle vi sjalvfallet ha gatt med er!" - Gud vet att de ljuger och [med sina logner] bereder de sin egen undergang

[43] Gud forlater dig - men varfor lat du dem [stanna hemma], innan du hade klart for dig vilka som talade sanning och vilka som ljog

[44] De som tror pa Gud och den Yttersta dagen ber dig inte befria dem fran [plikten] att kampa [for Guds sak] med sina agodelar och med livet som insats - och Gud vet vilka de ar som fruktar Honom

[45] Inga utom de som inte tror pa Gud och den Yttersta dagen och ar osakra i sitt inre och vacklar mellan olika standpunkter, ber dig om befrielse

[46] Om de hade velat ga [med de ovriga] skulle de helt sakert ha gjort forberedelser for detta. Men Gud ville inte att de skulle ga ut och sa holl Han dem tillbaka, och [de fick] svaret: "Stanna hemma med [de ovriga] som stannar hemma

[47] Om de hade gatt med er skulle de inte ha gjort annat an stallt till oreda for er och sprungit runt [med rykten] fran den ene till den andre for att skapa missnoje, och det finns bland er de som garna lyssnar till [rykten]. Gud vet vilka de orattfardiga ar

[48] Aven tidigare forsokte de vigla upp dina man och vallade dig manga svarigheter, till dess att sanningen kom fram och Guds vilja uppenbarades - till deras stora forargelse

[49] Bland dem fanns nagra som sade: "Ge mig tillstand [att stanna hemma] och bespara mig denna svara provning!" [Redan deras begaran innebar att] de har satts pa prov och inte bestatt [provet]! Helvetets [lagor] kommer helt visst att innesluta fornekarna [som en mur]

[50] Om du har framgang kommer de att grama sig; och om du drabbas av motgangar kommer de att saga: "Det ar vad vi forutsag och var forberedda pa", och sa gar de sin vag, glada och nojda

[51] Sag: "Ingenting kan drabba oss om det inte ar forutbestamt for oss av Gud. Han ar var Herre och var Beskyddare. Till Gud skall de troende lita

[52] Sag: "Vantar ni att nagot annat skall handa oss an ettdera av tva ting, som bada utgor det hogsta goda? Vi for var del vantar att Gud skall straffa er eller att Han skall lata straffet drabba er genom oss. Vanta darfor! Vi vantar liksom ni

[53] Sag [till hycklarna]: "Vad ni an skanker [av det ni ager], frivilligt eller av tvang, skall det inte tas emot [och inte raknas er till godo], eftersom ni har forhardat er i trots och olydnad mot Gud

[54] Skalen till att deras gavor och bidrag inte tas emot ar dessa och inga andra: de tror inte pa Gud och pa Hans Sandebud, de gar inte till bon annat an i sakta mak och nar de ger [till goda andamal] ger de hogst motvilligt

[55] Se inte med beundran pa deras rikedom och deras [manga] soner; med dessa [gavor som drar med sig bekymmer och tunga offer] vill Gud straffa dem i detta liv och [Han vill] att de ger upp andan, medan de annu fornekar sanningen

[56] Och de svar vid Gud att de kanner samhorighet med er. Men de hor inte samman med er; de hyser i sjalva verket en djup radsla [for er]

[57] Om de kunde finna en tillflykt - en grotta eller [till och med] en hala i jorden - skulle de storta i vag dit som hastar i sken

[58] Det finns nagra bland dem som fortalar dig [Muhammad] vad galler [den ratta fordelningen av] offergavorna; om nagot kommer pa deras lott blir de belatna men far de ingenting blir de missnojda

[59] Det vore battre om de nojde sig med vad Gud och Hans Sandebud ger dem och sade: "Vi litar till Gud for vara behov och Gud skall av godhet ge oss [vad vi behover - ge oss det] genom Sitt Sandebud. Vi satter vart hopp till Gud

[60] Offergavorna ar avsedda enbart for de fattiga och de nodstallda och for dem som har hand om insamlandet av dem och for att vinna hjartan [for tron] och for att frikopa manniskor ur fangenskap och slaveri och [for att latta] de skuldtyngdas [bordor] och for [kampen for] Guds sak och for vandringsmannen. Detta har Gud foreskrivit; Gud ar allvetande, vis

[61] OCH DET finns de bland dem som fortalar Profeten och [spydigt] sager: "Han ar idel ora." Sag: "Ja, han ar idel ora [for det som galler] ert basta. Han tror pa Gud [och Hans ord] och han litar pa de troendes uppriktighet och [genom honom flodar] nad over dem av er som har tron. Men pa dem som talar illa om Guds Sandebud [vantar] ett plagsamt straff

[62] De svar infor er vid Gud att de vill vara er till lags, men det ar snarare Gud och Hans Sandebud som de bor vara till lags om de ar troende

[63] Vet de da inte att helvetets eld [vantar] dem som satter sig upp mot Gud och Hans Sandebud? Dar skall de forbli till evig tid - [ett elande och] en fornedring utan like

[64] Hycklarna oroar sig for att en sura som ror dem skall uppenbaras och att den skall avsloja vad de [doljer] i sitt innersta. Sag: "Fortsatt med era spydigheter! Gud kommer helt sakert att avsloja det som oroar er

[65] Om du fragade [dem vad de menade med vad de sade] skulle de sakert svara: "Vi bara skamtade." Sag: "Da var era skamt alltsa riktade mot Gud, Hans budskap och Hans Sandebud

[66] Kom inte nu med [tomma] ursakter! Ni har fornekat den tro som ni forut bekande." Aven om Vi for nagra av er utplanar deras synder, skall Vi straffa andra eftersom de ar obotfardiga syndare

[67] Hycklarna, mannen saval som kvinnorna, ar alla skurna ur samma stycke. De anbefaller det som ar oratt och forbjuder det som ar ratt och de haller ett hart grepp om penningpasen. De glommer Gud och da skall Vi glomma dem. De har sannerligen, dessa hycklare, forhardat sig i trots och synd

[68] Gud har lovat hycklarna, mannen saval som kvinnorna, och de envisa fornekarna av sanningen, helvetets eld, och dar skall de forbli till evig tid; det ar ett tillrackligt straff for dem. Gud har fordomt dem och ett andlost lidande vantar dem

[69] Sa [gick det for] era [likasinnade] foregangare. De agde mera makt an ni och overtraffade er i rikedom och antal soner. De fick njuta sin del [av det goda i denna varld]. Och ni har fatt njuta er del [av denna varldens goda], liksom de fick som levde fore er. Liksom de agnar ni er at tomt och meningslost prat. Alla dessa manniskors stravanden gick om intet [och blev utan frukt] i detta liv [och i det kommande]. De ar forlorarna

[70] Har de inte hort berattas om vad som hande deras foregangare, Noas folk och [stammarna] Aad och Thamud och Abrahams folk och folket i Madyan och de odelagda [staderna]? Deras sandebud kom till dem med klara bevis. Och det var inte Gud som gjorde dem oratt; nej, de gjorde oratt mot sig sjalva

[71] MEN DE troende, mannen saval som kvinnorna, ar varandras [sanna] vanner och fasta stod; de anbefaller det som ar ratt och forbjuder det som ar oratt och forrattar bonen och betalar allmoseskatten och de lyder Gud och Hans Sandebud. Dem skall Gud visa barmhartighet. Gud ar allsmaktig, vis

[72] Gud har lovat de troende, mannen saval som kvinnorna, ett paradis, vattnat av backar, dar de skall forbli till evig tid, och skona boningar i dessa Edens lustgardar; men storre an allt detta ar Guds valbehag - detta ar den stora, den lysande segern

[73] PROFET! Kampa outtrottligt mot fornekarna av sanningen och mot hycklarna och visa dig omutligt strang mot dem; Elden ar deras slutliga hemvist - ett elandigt mal

[74] [Hycklarna] svar vid Gud att de inte har sagt nagot [ont]; men vad de har sagt ar ett fornekande av sanningen och de har fornekat den efter att ha forklarat att de underkastar sig Guds vilja. De hade namligen satt sig nagot i sinnet som de inte kunde genomfora. Med sina hamndplaner visade de [sin otacksamhet] for Guds nadegavor och Hans Sandebuds godhet [som hade forbattrat deras stallning och gynnat dem pa manga satt]. Om de angrar sig ar detta det basta for dem; men om de vander ryggen till skall Gud straffa dem med ett plagsamt straff i detta och i det kommande livet. Och de skall varken [finna] beskyddare eller hjalpare pa jorden

[75] Och det finns sadana bland dem som ger Gud detta lofte: "Om Han skanker oss nagot av Sitt goda skall vi sannerligen ge till de fattiga och vi skall leva ett rattskaffens liv

[76] Men nar Han ger dem nagot av Sitt goda klamrar de sig girigt fast vid det, vander ryggen till och vagrar att infria sitt lofte

[77] Och da later Han foljden bli att hyckleriet slar djupa rotter i deras hjartan [och far vaxa] intill den Dag da de skall mota Honom, detta darfor att de brot sitt lofte till Gud och inte upphorde med sina logner

[78] Vet de inte att Gud kanner deras tysta tankar och deras hemliga overlaggningar, och att Han har full kannedom om allt som ar dolt [for manniskor]

[79] Dessa [hycklare] talar foraktfullt om dem av de troende som i sina offergavor ger mer an de ar skyldiga att ge och hanar dem som inte har annat att ge an [det magra resultatet av] sitt eget arbete. Gud skall lata deras han aterfalla pa dem sjalva - ett svart lidande vantar dem

[80] [Det ar likgiltigt] om du ber Gud forlata dem eller inte - om du ocksa ber om forlatelse for dem sjuttio ganger, skall Gud inte forlata dem. Sa [ar det] darfor att de har fornekat Gud och Hans Sandebud. Gud vagleder sannerligen inte trotsiga syndare

[81] [HYCKLARNA] som fick stanna hemma gladdes at att de sluppit ifran [falttaget], eftersom de var emot Profetens [plan]; de kande ovilja mot att tvingas kampa for Guds sak med sina agodelar och med livet som insats och uppmanade [till och med andra] att inte ga med [i falttaget] i den hetta [som radde]. Sag: "Helvetets lagor ar hetare!" Om de bara ville forsta

[82] Lat dem skratta den korta tid [det jordiska varar] - sedan maste de falla manga tarar over allt det [onda] de gjorde

[83] Om Gud later dig atervanda och mota nagra av dem och de ber om tillatelse att ga ut [i krig med dig], svara da: "Med mig kommer ni aldrig att ga ut [i krig] och ni kommer aldrig att kampa med mig mot en fiende! Ni var ju nojda med att stanna hemma forsta gangen; da kan ni [ocksa i framtiden] stanna hemma med de [andra] som lamnas kvar

[84] Be aldrig for nagon av dem som dott och sta inte vid hans grav; de fornekade Gud och Hans Sandebud och de dog med [hyckleriet i hjartat och] trots i sinnet

[85] Se inte med beundran pa deras rikedom och deras [manga] soner; med dessa [gavor som drar med sig bekymmer och tunga offer] vill Gud straffa dem i detta liv och [Han vill] att de ger upp andan, medan de annu fornekar sanningen

[86] Nar ett budskap uppenbarades med uppmaningen: "Tro pa Gud och kampa [for Hans sak] med Hans Sandebud", bad dig de valbargade bland dem att bli befriade och sade: "Lat oss fa stanna har med de [andra] som stannar hemma

[87] De var nojda med att fa stanna hemma med de [andra] som lamnades kvar, och deras hjartan forseglades sa att de inte [langre] kunde se [sanningens ljus]

[88] Men Sandebudet och de som foljer honom i tron och stravar och kampar [for Guds sak] med sina agodelar och livet [som insats] skall belonas med det goda [i detta liv och i nasta] och det skall ga dem val i hander

[89] Gud har i beredskap for dem lustgardar, vattnade av backar, dar de skall forbli till evig tid. Detta ar den stora, den lysande segern

[90] [AVEN] BLAND okenaraberna fanns de som kom [med olika skal] varfor de ville befrias [fran deltagande], men de som ville vilseleda Gud och Hans Sandebud [kom inte med ursakter] utan de stannade [i lagren]. De bland dem som fornekar sanningen skall fa av ett plagsamt straff

[91] De svaga och de sjuka skall inte klandras [for att ha stannat hemma], inte heller de som inte kunde bekosta [sin utrustning], om de har varit uppriktiga mot Gud och Hans Sandebud; [dessa] rattsinniga manniskor kan inte klandras - och Gud ar standigt forlatande, barmhartig

[92] Inte heller kan de klandras som vande sig till dig for att du skulle ge dem riddjur och som, nar du svarade: "Jag har inga riddjur att ge er", gick sin vag med tarar i ogonen darfor att de inte sjalva kunde bekosta dem

[93] De enda som med ratta kan klandras ar de valbargade som ber om ditt tillstand [att utebli]. De var nojda med att hora till dem som lamnades kvar, och Gud har forseglat deras hjartan sa att de inte vet [vilken vag de gar]

[94] De kommer att urskulda sig [pa nytt] nar ni atervander till dem [fran falttaget]. Sag: "Urskulda er inte - vi kommer inte att tro er! Gud har latit oss veta hur det ar fatt med er. Gud och Hans Sandebud kommer att iaktta era handlingar och ni skall till sist foras ater till Den som kanner allt det som ar dolt for manniskor och det som de kan bevittna, och da skall Han lata er veta vad era handlingar [var varda]

[95] Nar ni atervander till dem kommer de att svara vid Gud och forsakra er [om sina goda avsikter] for att ni skall lamna dem i fred. Lat dem vara; de ar avskum och helvetet skall bli deras sista hemvist - lonen for deras [onda] handlingar

[96] Med sina eder och bedyranden vill de gora er nojda. Men [aven] om ni ar nojda med dem, ar Gud inte nojd med trotsiga syndare

[97] [Manga] okenaraber gar langre i fornekandet av sanningen och i hyckleriet [an de bofasta]; det ar forklarligt att de inte sa noga kanner till de granser som Gud har uppenbarat for Sitt Sandebud. Gud ar allvetande, vis

[98] Och det finns de bland okenaraberna som ser allt vad de ger ut [for Guds sak] som ett botesstraff, och som vantar och hoppas att ett olycksode skall drabba er. Men det ar over dem som olycksmolnen [skockar sig]; Gud hor allt, ser allt

[99] Men [aven] bland okenaraberna finns det de som tror pa Gud och den Yttersta dagen, och da de ger nagot [for Guds sak vet de att] det narmar dem till Gud och [ger dem en plats i] Sandebudets boner. Helt visst narmar det dem till [Honom] - Gud skall innesluta dem i Sin nad; Han ar standigt forlatande, barmhartig

[100] Foregangsmannen, de forsta av dem som utvandrade och [de forsta] hjalparna, och de rattsinniga [manniskor] som foljde i deras spar - Gud ar nojd med dem och de ar nojda [dar de njuter] Hans [gavor]: Han har i beredskap for dem lustgardar, vattnade av backar, dar de skall forbli till evig tid. Detta ar den stora, den lysande segern

[101] Men bland okenaraberna omkring er, liksom bland dem som bor i [Profetens] stad, finns trotsiga hycklare som inte ger upp. Du kanner dem inte, men Vi kanner dem. Vi skall ge dem dubbelt straff [i denna varld] och sedan skall de utlamnas at ett svart lidande

[102] Och [det finns] andra som erkanner sin synd - som har latit en god handling foljas av en dalig - kanske skall Gud, som standigt forlater, i Sin barmhartighet godta deras anger

[103] Tag da emot nagot av dem som offergava [Muhammad]; sa renar du dem [fran synd] och hjalper dem att vaxa [i rattfardighet]. Och be for dem - dina boner ger dem trygghet och trost; Gud hor allt, vet allt

[104] Vet de inte att det ar Gud som tar emot Sina tjanares anger och [deras] offergavor, och att Gud ar Den som gar den angerfulle till motes, den Barmhartige

[105] Sag: "Handla! Gud kommer att iaktta era handlingar och Hans Sandebud och de troende likasa. Och ni kommer att foras tillbaka till Honom som kanner allt det som ar dolt for manniskor och det som de kan bevittna, och da skall Han lata er veta vad era handlingar [var varda]

[106] Men [det finns] andra, som maste invanta Guds avgorande; Han kommer antingen att straffa dem eller omfatta dem med Sin barmhartighet - Gud ar allvetande, vis

[107] OCH DET finns de som uppforde en moske for att valla skada, sprida otro och splittra de troende och som en utpost for dem som forut kampade mot Gud och Hans Sandebud. De kommer att bedyra: "Vi ville bara gora gott", men Gud ar vittne till att de ljuger

[108] Satt aldrig din fot dar! En moske som, fran den dag da bygget tog sin borjan, som [enda] syfte haft att leda [manniskorna] till sann gudsfruktan, ar sannerligen langt mera vard att du dar forrattar bon; i den [samlas] man som alskar att rena sig, och Gud alskar dem som stravar efter renhet

[109] [Vem ar den baste?] Den som uppfor sin byggnad pa en grund av gudsfruktan och stravan att vinna Guds valbehag eller den som bygger sitt hus pa los grund, vid randen av ett stup, sa att det stortar samman [och drar] honom med sig ned i helvetets eld? Gud vagleder inte de orattfardiga

[110] byggnaden som de har uppfort kommer inte att upphora att plaga dem som en tvivlets [varkande tagg] i deras sinnen, till dess deras hjartan brister. Gud ar allvetande, vis

[111] GUD HAR [slutit ett avtal] med de troende, enligt vilket Han i utbyte for deras liv och egendom lovar dem paradiset; de kampar for Guds sak och dodar eller dodas. [Detta ar] ett fast och klart lofte, vars sanning Han har bekraftat i Tora och Evangeliet och i Koranen, och vem uppfyller sina loften battre an Gud? Glads darfor over det avtal som ni har slutit - detta ar den stora, den lysande segern

[112] De [far gladjas at denna seger] som vander tillbaka till Gud i anger [nar de har syndat], de som tillber och prisar [Honom] och som standigt fardas [i Hans arenden], de som bojer ryggarna och faller ned pa sina ansikten [infor Honom], som anbefaller det som ar ratt och forbjuder det som ar oratt och som inte overskrider de granser som Gud [har fastlagt]. [Muhammad!] Kungor detta glada budskap for de troende

[113] DET ANSTAR inte Profeten och inte heller de troende att be om syndernas forlatelse for avgudadyrkare, aven om de horde till deras nara anforvanter, sedan det klargjorts for dem att Elden ar sadana [manniskors] arvedel

[114] Och Abrahams bon att hans fader skulle forlatas var ingenting annat an uppfyllelsen av ett lofte till denne, men nar det blev klart for honom att fadern var en fiende till Gud, tog han avstand fran honom. Abraham var en omsint och fordragsam [manniska]

[115] Gud later inte de manniskor som Han har kallat [till trons vag] ga vilse, forran Han har klargjort for dem vad de bor avhalla sig fran. Gud har kunskap om allt

[116] Guds ar herravaldet over himlarna och jorden; Han skanker liv och Han skanker dod. Ni har ingen beskyddare och ingen hjalpare utom Gud

[117] GUD HAR i Sin nad inneslutit Profeten och dem som overgav ondskans rike och dem som gav utvandrarna husrum och hjalp - dem som foljde honom i de morka stunder, da nagra bland de troende nara nog hade svikit. Ja, Han inneslot dem [alla] i Sin nad; Han, den Barmhartige, ommade for dem

[118] Och [Han har visat] de tre Sin nad, de tre som inte gick med [i falttaget] men som [till sist], nar jorden och dess vidder tycktes dem trang och de greps av djup beklamning, forstod att de inte kunde fly bort fran Gud utan maste [finna en vag] tillbaka till Honom. Da inneslot Han dem i Sin nad, sa att de i anger kunde vanda sig ifran synden; Gud, den Barmhartige, gar den angerfulle till motes

[119] TROENDE! Frukta Gud [i ert tal och i era handlingar] och hall samman med dem som alskar sanningen

[120] Manniskorna i Profetens stad och okenaraberna i dess grannskap bor inte tveka att folja Guds Sandebud och de bor inte satta sina egna intressen fore hans. Allt vad de maste utsta [i kampen] for Guds sak, torst, trotthet eller hunger, och alla steg de tar som vacker fornekarnas vrede och allt vad de uppnar i kampen mot fienden, [allt] detta raknas dem till fortjanst som goda handlingar. Gud later inte dem som gor det goda och det ratta ga miste om sin lon

[121] Och vad de an ger ut [for Guds sak], vare sig summan ar liten eller stor, och var de an vandrar [i Guds arenden], fors detta upp [i deras bok] for att Gud skall belona dem for det basta av allt vad de gjorde

[122] Men alla troende bor inte ga ut i strid. Om nagra i varje grupp blir kvar kan de fordjupa sina kunskaper i religionen for att sedan [formana och] varna de sina vid deras aterkomst, [varna dem] att vara pa sin vakt [mot det onda]

[123] Troende! Kampa mot fornekarna i er nar-het och visa dem obeveklig stranghet; och var forvissade om att Gud ar med dem som fruktar Honom

[124] NAR EN sura uppenbaras sager nagra av dessa [hycklare]: "Vem av er har kant sin tro starkas genom detta?" De troende daremot kanner sin tro vaxa och darfor glads de over [varje ny uppenbarelse]

[125] Men de vars hjartan ar sjuka av tvivel drivs av den [nya uppenbarelsen] allt djupare ned i sin smutsiga synd, och de dor som fornekare

[126] Inser de inte att de satts pa prov gang pa gang, ar efter ar? Men de angrar sig inte och de lagger inte [provningarna] pa minnet

[127] Och da en sura uppenbaras ser de pa varandra [och fragar]: "Ar det nagon som ser oss?" - och sa drar de sig undan. Gud har latit deras hjartan vanda sig ifran [trons ljus], eftersom de ar manniskor som inte anvander sitt forstand

[128] ETT SANDEBUD har nu kommit till er, [en man] ur era [egna] led. [Tanken] att ni kan drabbas av straff tynger hans sinne, alla hans omsorger galler er. Han ommar for de troende, full av karlek

[129] Och om de vander sig ifran dig [Muhammad] sag da: "Jag behover ingen utom Gud. Han ar den Ende Guden; till Honom litar jag; Han som ar Herren till harlighetens och allmaktens tron

[1] Alif lam ra. DETTA AR budskap ur den uppenbarade Skriften, ur vilken visdomen [flodar]

[2] Forvanas manniskorna over att Vi har gett en man ur deras [egna] led uppdraget att varna dem och att forkunna for de troende ett glatt budskap? [Budskapet] att de genom uppriktigheten i sin [tro] har [vunnit] en framskjuten plats hos sin Herre. De som fornekar sanningen sager: "Denne [man] ar uppenbart en trollkarl som blandar och forhaxar [med sitt tal]

[3] ER HERRE ar helt visst Gud, som har skapat himlarna och jorden under sex dagar och som tronar [over Sitt verk] i Sin allmakts harlighet och styr skapelsens ordning. Ingen kan tala [infor Honom] till forman for en annan utan Hans tillatelse. Detta ar Gud, er Herre. Honom [ensam] skall ni tillbe! Vill ni inte tanka over [detta]

[4] Till Honom skall ni alla vanda tillbaka enligt Guds sanningslofte. Han inleder skapelsen och skall nar tiden kommer fornya den for att rattvist belona dem som hade tron och levde rattskaffens; men de som framhardade i att forneka sanningen skall bjudas en dryck av skallhett vatten och de skall fa utsta ett svart lidande for sitt [envisa] fornekande

[5] Det ar Han som skapade solen som ett blandande ljus och manen [som aterger dess] sken, och som har faststallt dess faser, sa att ni kan rakna aren och mata [tiden]. Gud har inte skapat detta utan en plan och ett syfte. Han framstaller budskapen fast och klart for de insiktsfulla

[6] I vaxlingen mellan natt och dag, och i allt vad Gud har skapat i himlarna och pa jorden, ligger i sanning budskap till dem som fruktar Honom

[7] De som inte ser fram mot motet med Oss och som ar nojda med [vad de kan uppna i] detta liv och slar sig till ro med detta, och de som staller sig likgiltiga till Vara budskap

[8] de skall ha sin hemvist i Elden, [lonen] for deras handlingar

[9] Genom deras tro leder Gud dem som tror och lever rattskaffens dit dar backar porlar vid deras fotter, lycksalighetens lustgardar

[10] Dar skall de [saga i sin bon]: "Stor ar Du, Gud, i Din harlighet!" Och [anglarna] skall halsa dem med fredshalsningen. Och de skall avsluta sin bon [med orden]: "Lat oss lova och prisa Gud, varldarnas Herre

[11] OM GUD lat manniskor drabbas av det onda [de fortjanar] lika snabbt som de hoppas att goda ting [skall komma dem till del], skulle deras tid helt visst vara ute. Men Vi later dem som inte ser fram mot motet med Oss [fortsatta] i sitt trotsiga overmod, snubblande an hit an dit i blindo

[12] Nar manniskan drabbas av ett ont anropar hon Oss [om hjalp], var hon an befinner sig; men nar Vi har befriat henne fran det onda gar hon obekymrad vidare som om hon aldrig hade bett till Oss [om hjalp] mot det onda som drabbade henne. Och liksom [denna manniska] har de som forslosar sina sjalar formatts att tro att vad de gor ar ratt

[13] Vi har latit [manga] slakten fore er ga under nar de framhardade i orattfardighet; trots att sandebuden kom till dem med klara bevis, ville de inte tro. Sa lonar Vi de oforbatterliga syndarna

[14] Darefter lat Vi er eftertrada dem pa jorden for att [lata er visa ert sinnelag] i era handlingar

[15] NAR DE som inte ser fram emot motet med Oss [hor] Vara klara budskap lasas upp for dem, sager de: "Ge oss en annan text [att lasa] eller andra denna." Sag [Muhammad]: "Det tillkommer inte mig att andra denna [text] efter mitt huvud. Jag foljer bara vad som uppenbaras for mig. Om jag visade min Herre [sadan] olydnad, maste jag frukta att [Hans] straff [skulle drabba mig] en olycksdiger Dag

[16] Sag: "Om Gud sa hade velat, skulle jag inte ha last upp for er [nagot ur] denna [Skrift] och Han skulle inte ha latit den komma till er kannedom [pa annat satt]. Jag har levt hela mitt liv bland er innan [uppenbarelsen kom till mig]. Anvander ni inte ert forstand

[17] Och vem ar mer orattfardig an den som diktar upp osanningar om Gud eller pastar att Hans budskap ar logn? Det skall inte ga de obotfardiga syndarna val i hander

[18] Vid sidan av Gud dyrkar de vad som varken kan skada eller gagna dem och sager: "De ar vara talesman infor Gud." Sag: "Vill ni underratta Gud om nagot i himlarna eller pa jorden som Han inte kanner till? Stor ar Han i Sin harlighet, hojd over allt vad [manniskor] vill satta vid Hans sida

[19] MANNISKORNA utgjorde en gang ett enda samfund, men skiljaktiga meningar uppstod [mellan dem]; och om inte din Herre redan hade beslutat [annorlunda], skulle de fragor som de blev oense om ha avgjorts

[20] OCH DE sager: "Varfor har han inte fatt ett tecken fran sin Herre?" Sag [till dem]: "Gud ensam ager kunskapen om det som ar dolt for manniskor. Vanta darfor [pa Guds avgorande]. Jag skall vanta med er

[21] Men nar Vi skanker [dessa] manniskor Var nad efter det att olyckor drabbat dem, tar de genast itu med att forfardiga logner [som de vill satta] mot Vara budskap. Sag: "Gud kullkastar era planer snabbare [an ni smider dem]; Vara utsanda skriver ned era listiga pafund

[22] Det ar Han som later er fardas till lands och till sjoss. [Se har vad som kan handa] nar ni gor en sjoresa: [Skeppet] seglar for forlig vind med dem [som gatt ombord] och de glader sig at resan - tills det blaser upp till storm och vagorna slar over dem fran alla hall och de tror att [doden] har dem i ett fast grepp. De ropar till Gud med ren och uppriktig tro och ber: "Om Du raddar oss ur denna fara skall vi sannerligen visa oss tacksamma

[23] Men nar Han har raddat dem, begar de [nya] overgrepp pa jorden i strid med sanning och ratt. Manniskor! Ert [orattmatiga] vald aterfaller [till sist] pa er sjalva. Njut den flyktiga gladje som livet pa jorden kan rymma; till slut skall ni atervanda till Oss och Vi skall lata er veta vad era handlingar [var varda]

[24] Livet i denna varld kan liknas vid regn som Vi later falla fran skyn och som sugs upp av jordens vaxtlighet; en del av detta blir till foda for manniskor och boskap. Nar jorden sedan har natt sin fulla blomstring och ar grann att skada, och dess bebyggare tror att de har tagit herravaldet over den, nas den av Var befallning om natten eller mitt pa ljusa dagen, och sa lagger Vi [falten] ode som avmejade stubbakrar, som om gardagens [mognande skordar] hade varit [en synvilla]. Sa framstaller Vi [Vara] budskap fast och klart for manniskor som tanker

[25] GUD KALLAR [manniskan] till den eviga fredens boning och Han leder den till den raka vagen som vill [vagledas]

[26] De som gor det goda och det ratta skall fa det hogsta goda - och mer dartill. Inga skuggor, inga kanslor av skam skall formorka deras ansikten [pa Uppstandelsens dag] - deras arvedel ar paradiset och dar skall de forbli till evig tid

[27] Men de som standigt begar oratt, for dem skall lonen for varje ond handling vara vad som motsvarar den; och skammen skall formorka deras ansikten - de har inget skydd mot Guds [vrede] - som om de hade tackts av en flik av nattens svarta [mantel]. Deras arvedel ar Elden; dar skall de forbli till evig tid

[28] Den Dag da Vi samlar dem alla ater skall Vi saga till dem som satte medhjalpare vid Guds sida: "Stig tillbaka till era platser, ni och de som ni ville satta vid Var sida!" Nar Vi sedan har skilt dem at skall medhjalparna saga till dem [som tillbad dem]: "Det var inte oss ni tillbad

[29] har behovs inga andra vittnen an Gud - vi visste ingenting om er tillbedjan

[30] Da skall var och en fa erfara vad han sande framfor sig [till Domen. Alla] skall foras tillbaka till Gud, deras sanne Herre, och de [medhjalpare till Honom] som de hade uppfunnit, skall [da] ha overgett dem

[31] SAG: "Vem forser er med det i himlen och pa jorden som ni behover for er forsorjning? Vem har makten over horsel och syn? Vem later livet spira ur det som ar dott och later doden stiga fram ur det levande? Och vem styr skapelsens ordning?" Pa detta kommer de att svara: "[Det ar] Gud." Och du skall saga: "Skall ni da inte frukta Honom

[32] Detta ar Gud, er Herre, Sanningen. Vad finns vid sidan av sanningen annat an logn och misstag? Hur kan ni forma er att vanda den ryggen

[33] Sa gar din Herres fordomande ord mot dem som trotsar Gud i uppfyllelse: de kommer inte att tro

[34] Sag: "Finns det bland dessa vasen, som ni satter vid Guds sida, den som inleder skapelsen och darefter fornyar den?" Sag: "Gud inleder skapelsen och nar tiden kommer skall Han fornya den. Hur forvirrade ar inte era begrepp

[35] Sag: "Finns det bland dessa vasen, som ni satter vid Guds sida, nagon som visar vagen till sanningen?" Sag: "Gud visar vagen till sanningen. Vem ar det da riktigast att folja? Den som visar vagen eller den som inte finner vagen om han inte far vagledning? Hur ar det fatt med ert omdome

[36] De flesta av dem lyssnar bara till antaganden; men antaganden kan aldrig bli en ersattning for sanningen. Gud har full kannedom om vad de gor

[37] Denna Koran kan inte ha stallts samman utan Guds medverkan; nej, [den har uppenbarats] for att bekrafta vad som annu bestar [av aldre tiders uppenbarelser], och for att ge en fast och klar form at Guds lag, [uppenbarad] - ingen skall tvivla pa detta - av varldarnas Herre

[38] Och anda sager de: "[Muhammad] har forfattat den." Sag: "Lagg da fram en med denna jamforbar sura och kalla [till er hjalp] dem som ni kan [kalla], andra an Gud, [for att intyga att] ni talar sanning

[39] Nej, de forkastar som logn allt som ligger utanfor deras kunskap och vars djupare mening de annu inte forstar. De som levde fore dem kallade ocksa sanningen for logn, och se hur slutet blev for dessa orattfardiga [manniskor]

[40] Det finns bland ditt folk de som kommer att tro [pa din forkunnelse] och det finns de som inte kommer att tro; din Herre vet bast vilka de ar som stor ordningen och sprider fordarv [pa jorden]

[41] Sag, om de beskyller dig for logn: "Vad jag gor ar mitt [ansvar] och vad ni gor ar ert [ansvar]. Ni har ingen skuld till mina handlingar och jag har ingen skuld till era era handlingar

[42] Det finns de bland dem som [latsas] lyssna till dig; men kan du fa de dova att hora, fastan de inte vill anvanda sitt forstand

[43] Och det finns de som ser pa dig; men kan du visa dem vagen som ar blinda [for sanningen]

[44] Gud gor inte manniskorna den minsta oratt, men manniskorna gor sig sjalva oratt

[45] Den dag Han skall samla dem ater, [kommer det att forefalla dem] som om deras [liv pa jorden] inte hade varat mer an en timme av en dag; [och] de kommer att kanna igen varandra. Forlorarna ar de som ansag att motet med Gud var en logn och som avvisade [Guds] vagledning

[46] Vare sig Vi later dig se nagot av det Vi har lovat [fornekarna] eller Vi later dig do [innan straffet nar dem], skall de foras ater till Oss, och Gud ar vittne till [allt] vad de gor

[47] TILL VARJE folk har [Vi sant] ett sandebud och nar sandebudet har kommit [till sitt folk], skall rattvisa domar avkunnas over dem och ingen skall tillfogas oratt

[48] Och [fornekarna av sanningen] fragar: "Nar skall detta lofte [uppfyllas], om ni talar sanning

[49] Sag [Muhammad]: "Jag kan inte [hindra att] ont drabbar mig eller [utverka att] goda och nyttiga ting kommer pa min lott, om det inte ar Guds vilja [att sa sker]. For alla manniskor ar en frist utsatt och de kan varken forkorta den eller forlanga den, ens med ett ogonblick, nar den har lopt ut

[50] Sag: "Vad tror ni? Vare sig Hans straff drabbar er om natten eller om dagen, vad i detta [straff ar det som] gor de obotfardiga syndarna angelagna att fa prova det

[51] Skall ni tro pa det sedan det val har drabbat [er] - det som ni [trodde var en tom hotelse och darfor med ironi] begarde att det genast skulle drabba er

[52] Darefter skall det sagas till dem som begick oratt: "Prova pa det straff som skall vara i evighet! Ar inte detta den [rattvisa] lonen for era handlingar

[53] De fragar dig: "Ar da allt detta [verkligen] sant?" Sag: "Ja, vid min Herre och Gud! Det ar sant och ni kan ingenting gora for att kullkasta [Guds beslut]

[54] Om den som har begatt svar oratt agde jordens alla rikedomar skulle han helt sakert erbjuda allt detta for att kopa sig fri [pa Domens dag]; och nar sadana manniskor ser straffet [som vantar dem], kommer de att onska att de kunde ge fullt uttryck at sin anger. Men de skall fa en rattvis dom och ingen oratt skall tillfogas dem

[55] Allt i himlarna och pa jorden tillhor forvisso Gud; och Guds lofte [om uppstandelse och dom] ar sanning. Men de flesta [manniskor] kan inte fatta detta

[56] Han skanker liv och Han skanker dod och ni skall [alla] foras ater till Honom

[57] MANNISKOR! Ni har nu fatt ta emot formaningar och varningar fran er Herre och en lakedom mot det [onda] som bor i manniskors brost, och vagledning och nad for dem som tror

[58] Sag: "Glads over dessa Guds gavor och over Hans barmhartighet, som ar former an [de rikedomar] ni kan samla

[59] Sag: "Vad anser ni om det som Gud har latit komma er till del for er forsorjning, om vilket ni sager att [nagot] ar forbjudet och [nagot] tillatet?" Sag: "Har Gud gett er tillstand [till detta] eller tillskriver ni Gud vad ni [sjalva] tanker ut

[60] De som tanker ut logner om Gud, vad tror de [skall handa dem] pa Uppstandelsens dag? Guds nad flodar over manniskorna, men de flesta av dem visar ingen tacksamhet

[61] [MUHAMMAD!] Vilken fraga din uppmarksamhet an riktas mot och vilka Guds ord du an laser ur Koranen och vilket arbete ni [manniskor] an agnar era krafter at - ar Vi vittne till allt [fran den stund] da ni griper er an med det. Inte ens [vad som motsvarar] ett stoftkorns vikt, pa jorden eller i himlen, ar dolt for din Herre och ingenting finns, varken mindre eller storre an detta, som inte [ar inskrivet] i [Guds] oppna bok

[62] Helt visst skall de som ar nara Gud aldrig kanna fruktan och ingen sorg skall tynga dem

[63] de som tror och standigt har Honom for ogonen

[64] Till dem ar budskapet [om lycka] i detta liv och evig salighet riktat. Ingenting kan rubba Guds lofte. Detta ar den stora, den lysande segern

[65] Och sorj inte over vad de sager som finner pa logner om Gud! Honom tillhor all makt och all ara.. Han ar Den som hor allt, som vet allt

[66] ALLA varelser i himlarna och pa jorden tillhor Gud. Men vad foljer da de som vid sidan av Gud anropar [dem som de pastar vara Hans] medhjalpare? De foljer ingenting annat an losa antaganden och formodar [an det ena, an det andra]

[67] Det ar Han som har skapat natten for er, sa att ni under den far vila, och dagen, for att ni skall kunna se klart. I detta ligger helt visst ett budskap till dem som lyssnar

[68] De sager: "Gud har [avlat] en son." Nej, stor ar Han i Sin harlighet! Han ar Den som ar Sig sjalv nog; allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar ar Hans. Ingenting bemyndigar er [att pasta] detta. Ni sager alltsa om Gud det som ni inte kan veta

[69] Sag: "Det skall inte ga dem val i hander som satter ihop logner om Gud

[70] [De far] njuta av detta livets goda - sedan skall de foras ater till Oss och Vi skall lata dem utsta ett strangt straff for deras envisa fornekande av sanningen

[71] BERATTA for dem om Noa, som sade till sitt folk: "Om ni, mitt folk, inte kan tala att jag vistas [bland er] och forkunnar Guds budskap, [skall ni veta att] jag satter min lit till Gud. Besluta nu i samrad vilka atgarder ni vill vidta [mot mig] och [ropa pa dem som ni tror vara] Guds medhjalpare. Hys inga betankligheter - nej, satt er plan i verket utan att ge mig uppskov

[72] Men om ni vander ryggen [at mina varningar, tank da pa att] jag inte begar nagon lon av er; jag vantar ingen lon fran nagon annan an Gud, och jag har blivit befalld att vara en av dem som underkastar sig Hans vilja

[73] Men de beskyllde honom for logn. Och sa raddade Vi honom och dem som foljde honom i arken och lat dem ta jorden i besittning [efter dem] som pastod att Vara budskap var logn och som Vi lat drunkna [i vattenmassorna]. Se dar hur slutet blev for dem som varnades [forgaves]

[74] EFTER HONOM sande Vi [flera] sandebud, [var och en] till hans [eget] folk, med klara bevis [om sanningen]. Men [manniskorna] ville inte tro pa det som de forut hade avfardat som logn. Sa forseglar Gud syndarnas hjartan

[75] Darefter lat Vi Moses och Aron bege sig till Farao och hans storman med Vara tecken; men de var hogmodiga manniskor, ovilliga att gora bot och battra sig

[76] Och nar sanningen fran Oss nadde dem, sade de: "Uppenbart ar detta [ingenting annat an] blandande och forhaxande valtalighet

[77] Moses sade: "Talar ni [sa] om sanningen nar den nar er? Ar detta forhaxande valtalighet? Det gar inte dem val i hander som bedriver trolldom

[78] [Da] sade de: "Har du kommit for att forma oss att overge vara faders tro och deras seder, sa att ni bada kan gora er till herrar har i landet? Vi tror inte pa er

[79] Farao gav befallningen att alla fullarda trollkarlar skulle foras infor honom

[80] Och nar trollkarlarna kom sade Moses till dem: "Kasta nu vad det ar ni vill kasta

[81] Och nar de kastade [sina stavar och forvande synen pa manniskorna], sade Moses: "Det som ni har utfort har ar trolldomskonster, vars verkningar Gud skall omintetgora - Gud gynnar inte dem som vill stora ordningen och sprida fordarv [pa jorden]

[82] Med Sina ord visar Gud att sanningen ar sanning, hur forhatlig denna an ar for de obotfardiga syndarna

[83] Av radsla for forfoljelser fran Faraos och stormannens sida forklarade sig bara ett fatal bland Moses folk tro pa honom. Farao utovade forvisso stor makt pa jorden och hans overmod kande inga granser

[84] Och Moses sade: "Lita till Gud, mitt folk, om ni tror pa Honom och om ni har underkastat er Hans vilja [helt och fullt]

[85] De svarade: "Vi litar helt till Gud", och de bad: "Herre, gor oss inte till [Dina redskap om] Du satter dessa onda manniskor pa prov

[86] radda oss av nad fran dessa fornekare av sanningen

[87] Och Vi ingav Moses och hans broder att lata sitt folk i Egypten inratta bostaderna [sa att bonen kunde forrattas dar och orientera dem] i boneriktningen och uppmana dem att forratta bonen [i hemmen] och [befallde Moses] att forkunna for de troende det glada budskapet ["Guds hjalp ar nara]

[88] Och Moses bad: "Herre! Prakt och rikedomar har Du skankt Farao och hans storman i denna varld, och till foljd darav, Herre, driver de [manniskor] bort fran Din vag. Utplana [darfor] deras rikedomar, Herre, och lat deras hjartan hardna sa att tron inte kan na dem forran de ser det plagsamma straff [som vantar dem]

[89] [Gud] sade: "Er bon ar hord! Hall er [nu] till den raka vagen och ga inte med de [okunniga] som inte vet [vart de ar pa vag]

[90] OCH VI forde Israels barn genom havet, forfoljda av en forbittrad Farao och hans arme; och nar [de framvallande] vattenmassorna hotade att dranka honom ropade han: "Jag tror att ingen gud finns utom Den som Israels barn tror pa, och jag ar en av dem som underkastar sig Hans vilja

[91] [Gud sade:] "Nu [tror du]! Forut trotsade du Mig och var en av dem som stor ordningen och sprider fordarv [pa jorden]

[92] Din kropp skall Vi radda idag for att gora dig till ett tecken for dina efterkommande, aven om manga manniskor ar likgiltiga for Vara tecken

[93] Och sa lat Vi Israels barn inratta sig pa goda och sunda boplatser och skankte dem det som var gott och halsosamt for deras forsorjning. Och forst sedan kunskapen hade kommit till dem [genom uppenbarelsen av Tora] uppstod skiljaktiga meningar bland dem; men i allt det som de var oense om skall Gud doma mellan dem pa Uppstandelsens dag

[94] OM DU skulle kanna tveksamhet infor nagot av det som Vi har uppenbarat for dig, fraga da dem som laser den Skrift [som uppenbarades] fore din tid och [du skall se att] vad du har fatt ta emot fran din Herre ar sanningen; hys darfor inte minsta tvivel om detta

[95] Och forneka [ingenting av] Guds budskap; [annars] kommer du att hora till forlorarna

[96] De mot vilka din Herres [fordomande] ord besannas kommer inte att tro

[97] Aven om alla tecken visar sig for dem - forran de far se det plagsamma straff [som vantar dem]

[98] Det fanns inte ett [enda] folk [bland dem som Vi straffade i gangna tider], som [angrade sina synder och] blev troende och vars tro gagnade dem, utom Jonas folk. Nar de omvande sig skonade Vi dem fran det fornedrande straff i denna varld [som vantade dem] och Vi lat dem gladjas [at livet] annu en tid

[99] Om detta hade varit din Herres vilja skulle alla jordens invanare helt visst utan undantag ha antagit tron. Men kan du [Muhammad] patvinga manniskorna tron

[100] Nej, ingen kommer till tro utan Guds vilja - och Han hopar straff och skam over dem som inte vill anvanda sitt forstand [for att tanka over Guds budskap]

[101] Sag: "Begrunda allt det som himlarna och jorden rymmer!" - Men vilken nytta har manniskor som inte vill tro av budskap och varningar

[102] Kan de vanta nagot annat an samma olycksode som drabbade deras foregangare? Sag: "Vanta da [pa det som skall komma]! Jag skall vanta med er

[103] Till sist [nar straffet faller over fornekarna av sanningen] raddar Vi Vara sandebud och de troende; det ar for Oss nagot ovillkorligt att de troende raddas

[104] SAG [Muhammad]: "Om ni, manniskor, tvekar om [det verkliga innehallet i] min tro [bor ni veta att] jag inte dyrkar dem som ni dyrkar vid sidan av Gud; jag dyrkar Gud som [en dag] skall lata er do. Och jag har blivit befalld att vara en av de [sanna] troende

[105] Ge dig darfor av hela din sjal han at den rena, ursprungliga tron och var inte en av dem som satter medhjalpare vid Guds sida

[106] Och anropa inte i Guds stalle dem som varken kan gagna eller skada dig; om du gjorde detta skulle du bli en av dem som begar svar oratt mot sig sjalva

[107] Om Gud later en olycka drabba dig ar Han den ende som kan avvarja den, och om Han vill skanka dig nagot gott kan ingen hindra detta goda [att na dig]. Han skanker det till den Han vill av Sina tjanare. - Han ar Den som standigt forlater, Den som standigt visar barmhartighet

[108] SAG [Muhammad]: "Manniskor! Ni har nu natts av sanningen fran er Herre. Den som later sig ledas pa ratt vag har sjalv [all] nytta av detta; och den som gar vilse skadar darmed bara sig sjalv. Jag har inte blivit satt att vaka over er

[109] Folj vad som uppenbaras for dig [Muhammad]; och ha talamod till dess att Guds dom faller. Han ar den baste domare

[1] Alif lam ra. [DETTA AR] en Skrift, vars budskap har avfattats pa ett fast och klart sprak och fortydligats pa punkt efter punkt av en allvis [Herre], val underrattad om allt

[2] [den lar er] att inte dyrka nagon utom Gud. [Sag, Muhammad:] "Jag ar [sand] av Honom for att varna [er] och overbringa ett glatt budskap om hopp

[3] dar [ni formanas] att be er Herre om forlatelse [for era synder] och att i anger vanda ater till Honom. Da skall Han till en tidpunkt [som Han har] faststallt lata er njuta allt det goda [som ryms i detta liv], och [i det kommande livet] skall Han, efter vars och ens fortjanst, skanka alla som gor det goda och det ratta Sin nads gavor." Men om de vander ryggen till, [sag]: "Jag bavar for det straff som vantar er pa [Rakenskapens] dag

[4] [da] ni skall vanda tillbaka till Gud, som har allt i Sin makt

[5] De bommar for hjartana for att dolja [sina fientliga avsikter] for Honom! Men nar de sveper kladerna tatare omkring sig [for att slippa hora Profetens ord], vet Han vad de forsoker dolja lika val som det som de later skymta fram. Ja, Han vet vad som ror sig i manniskans innersta

[6] Det finns ingen levande varelse pa jorden som Gud inte sorjer for; Han vet var de gommer sig [vid fara] och den plats som skall bli deras sista vilorum; allt ar inskrivet i [Guds] oppna bok

[7] Det ar Han som har skapat himlarna och jorden under sex dagar och som tronar i Sin allmakts harlighet over vattnen. [Han har skapat allt detta] for att prova er [och lata er visa] genom ert handlande vem bland er som ar den baste. Och om du sager: "Efter doden skall ni ateruppvackas till nytt liv", kommer de som fornekar sanningen helt sakert att svara: "Det ar ingenting annat an bedragliga illusioner

[8] Och om Vi later ansta med deras straff till en faststalld tid sager de: "Varfor drojer det?" Men den dag [straffet] nar dem skall ingenting kunna avvarja det och de kommer att inringas av det som de brukade skamta om

[9] Och om Vi later manniskan smaka nagot av Var nad och sedan tar det ifran henne, misstrostar hon och glommer allt vad hon har [Oss] att tacka for

[10] Och om Vi later henne se battre tider efter att ha fatt prova pa motgangar, sager hon helt sakert: "De onda dagarna ar forbi" och gladjen gor henne overmodig och skrytsam

[11] Annorlunda ar det med dem som talmodigt haller ut [i motgangen] och lever ett rattskaffens liv. For dem vantar syndernas forlatelse och en riklig beloning

[12] [MUHAMMAD! Ibland frestas] du kanske att undanhalla nagot av det som uppenbaras for dig, betryckt som du ar over [hacklarnas] hanfulla ord: "Varfor har inte en skatt sants ned till honom?" eller "Varfor har han inte en angel i folje?" - Du ar bara en varnare, men Gud vardar sig om allt

[13] Och de sager: "[Muhammad] har forfattat [Koranen]!" Svara da: "Visa fram tio [av er] forfattade, likvardiga suror och kalla dem ni kan [till er hjalp] - utom Gud - om det ni sager ar sant

[14] Och om de som ni kallar pa inte svarar er, da har ni forstatt att uppenbarelsen av [Koranen] uteslutande ar ett verk av Guds ingivelse och att det inte finns nagon annan gud an Han. Ar ni beredda att underkasta er Hans vilja

[15] DE VILKAS hela hag star till det jordiska livet och dess frojder, dem skall Vi i detta [liv] ge hela lonen for deras handlingar, och ingenting skall har dras ifran

[16] men de har ingenting annat att vanta i det kommande livet an Elden. Vad de astadkom i denna [varld] har gatt forlorat, och alla deras stravanden var forgaves

[17] Kan [dessa manniskor jamforas med] dem som stoder sig pa ett klart vittnesbord fran sin Herre, som ett av Hans vittnen laser upp, liksom tidigare den Skrift som gavs Moses, en vagvisare och en [kalla till] nad? Sadana [som denne] har en sann tro pa detta [vittnesbord]; men den som tillhor [andra] samfund och som bestrider dess sanning ar kallad till ett mote dar den eviga Elden [brinner]. Hys alltsa inte minsta tvivel om denna [uppenbarelse]! Det ar sanningen fran din Herre - men de flesta manniskor vill inte tro

[18] Vem ar mer orattfardig an den som satter ihop logner om Gud? [Dessa manniskor] skall [pa den Yttersta dagen] foras fram infor sin Herre och vittnena skall forklara: "Dessa var det som satte ihop logner om sin Herre." Ja, Guds fordomelse faller sannerligen over dem som begar [sadan] orattfardighet

[19] de som hindrar [andra] fran att folja Guds vag och vill lata den framsta som krokig. Det ar just de som avvisar tron pa ett evigt liv

[20] [Om de an skonas] pa jorden kan de inte uppresa sig mot [Guds dom] och de skall inte finna nagon annan beskyddare an Gud; deras straff skall fordubblas, eftersom de inte kunde lyssna [till sanningen] och inte kunde urskilja [vagen]

[21] Det ar dessa som har forverkat sina sjalar och allt det som de [i livet] hade diktat upp skall overge dem

[22] utan tvivel ar det de som i nasta liv skall sta som [de stora] forlorarna

[23] De som tror och lever rattskaffens och tillber sin Herre i odmjukhet har paradiset till arvedel och dar skall de forbli till evig tid

[24] Dessa tva slag av manniskor kan liknas vid de blinda och dova [a ena sidan] och [a den andra] sadana som har synen och horseln i behall. Ar de jamforbara? Vill ni inte tanka over detta

[25] OCH [MED samma budskap] sande Vi Noa till hans folk: "Jag har kommit for att varna er klart och entydigt

[26] for att dyrka nagon vid sidan av Gud. Jag bavar for det straff som kan drabba er en [sorgens och] plagans Dag

[27] Men folkets aldste, som [alla] fornekade sanningen, sade: "Vi ser att du inte ar mer an en vanlig manniska som vi andra och vi ser att det bara ar de elandigaste bland vart folk som foljer dig, sadana som inte har nagot omdome. Och vi ser ingenting hos er som i nagot avseende gor er overlagsna oss; vi anser tvartom att ni ar lognare

[28] [Noa] sade: "Vad anser ni, mitt folk? Om jag har ett klart vittnesbord fran min Herre som jag stoder mig pa och Han starker mig med Sin nad, men [budskapet] anda forefaller er dunkelt - kan vi da tvinga er att godta det mot er vilja

[29] Mitt folk! Jag begar ingen ersattning av er for detta [budskap]; jag vantar ingen lon fran nagon annan an Gud. Och jag kommer inte att stota bort dem som antar tron; de ar ju kallade att mota sin Herre. Men jag ser att ni ar manniskor utan begrepp [om ratt och oratt]

[30] Och vem, mitt folk, skulle kunna skydda mig for Guds [vrede], om jag stotte dem ifran mig? Vill ni inte tanka over detta

[31] Jag sager inte till er att jag har Guds skatter [i min hand] och jag kanner inte det som ar dolt for manniskor. Jag sager inte heller att jag ar en angel. Inte heller sager jag om dem som ni betraktar med sadant forakt: 'Gud kommer aldrig att ge dem av [Sitt] goda'." Gud vet bast vad de bar inom sig. [Hade jag yttrat nagot sadant] skulle jag sannerligen hora till de orattfardiga

[32] [Men de aldste] sade: "Noa! Du har tvistat med oss och du har latit tvisten paga lange nog. Nedkalla nu over oss det [straff] som du har hotat oss med, om du har talat sanning

[33] [Noa] svarade: "Bara Gud kan lata [straffet] drabba er, om detta ar Hans vilja; och ni kan inte foreta er nagot for att kullkasta [Hans beslut]

[34] Mina rad - om jag skulle vilja ge er rad - ar till ingen nytta for er om det ar Guds vilja att ni skall halla fast vid era misstag. Han ar er Herre och till Honom skall ni foras ater

[35] KANSKE sager nagon: "Han har sjalv forfattat [allt detta]." Sag [Muhammad]: "Om jag har forfattat det faller denna synd pa mig. Men jag har ingenting att skaffa med den synd som ni begar

[36] OCH VI uppenbarade for Noa: "Av ditt folk kommer ingen annan att tro an den som redan var troende. Gram dig darfor inte over vad de gor

[37] men bygg under Var uppsikt och enligt Vara anvisningar den ark [som skall bli din raddning] och tala inte till Mig till forman for dem som begar oratt - de skall drankas [av den stora floden]

[38] Och [Noa] byggde arken. Varje gang [nagra av] folkets aldste gick forbi, gjorde de narr av honom. Han sade: "Vill ni gora narr av oss [skall ni veta att] liksom ni gor narr av oss gor vi narr av er

[39] Och ni skall [i sinom tid] fa se vem som kommer att drabbas av ett fornedrande straff [i denna varld] och som skall utlamnas at helvetets andlosa lidande

[40] [Sa fortgick det] till dess Var befallning gavs, och vattenmassorna forsade fram over jorden och Vi sade [till Noa]: "Tag ombord pa denna [ark] ett par av varje [djurslag, hane och hona], samt din familj, utom den som redan ar domd, och de [ovriga] troende." De som delade hans tro var namligen bara ett fatal

[41] Och han sade [till de sina]: "Ga ombord pa denna [ark]! I Guds namn skall den segla pa denna fard och [i Guds namn] skall vi [en dag] fa kasta ankar! Min Herre ar standigt forlatande, barmhartig

[42] Nar arken lyftes av vagorna, hoga som berg, ropade Noa till sin son, som drog sig avsides: "Kare son! Kom ombord till oss och bli inte kvar tillsammans med fornekarna

[43] [Men sonen] svarade: "Jag skall ta min tillflykt till ett berg dar jag har skydd mot vattnet." [Noa] sade: "I dag finns inget skydd mot Guds beslut utom for den som Han forbarmar Sig over." Och vagorna reste sig som en mur mellan dem och [sonen] dranktes med de ovriga

[44] Men [befallningen] gavs: "Du jord, svalj ditt vatten! Du himmel, hejda [ditt regn]!" Och vattnet sjonk undan. Guds vilja hade skett och [arken] kom till vila pa berget Al-Djudee. Da ljod ropet: "Det ar ute med de orattfardiga

[45] Och Noa bad till sin Herre och sade: "Herre! Min son tillhorde ju min familj och Ditt lofte besannas alltid. Du ar den rattvisaste av domare

[46] [Gud] svarade: "Noa! Han var inte av din familj - han begick [mycken] oratt! Be Mig inte om sadant som du saknar all kannedom om. Jag formanar dig for att du inte skall bli [som] en av dem som inte vet [vad ratt och oratt ar]

[47] [Noa] sade: "Herre, bevara mig for [synden] att be Dig om nagot som jag inte har kannedom om. Om Du inte forlater mig och forbarmar Dig over mig blir jag en av de forlorade

[48] Och [Gud talade och] sade: "Noa! Stig nu i land! Var fred ar med dig och Vi ger dig och alla [rattfardiga] efterkommande till dem som ar med dig Var valsignelse. Men vad [andra bland dessa] efterkommande betraffar skall de fa gladjas [at livet under en tid] och darefter skall Vi lata dem utsta ett plagsamt straff

[49] VI UPPENBARAR har for dig [Muhammad] dessa dolda ting, som varken du eller ditt folk tidigare haft kannedom om. Och ha talamod och avvakta [Guds dom] - den slutliga segern tillhor dem som fruktar Gud

[50] OCH TILL [stammen] Aad [sande Vi] deras broder Hud, som sade: "Dyrka Gud, mitt folk! Ni har ingen gud utom Honom! [Vad ni dyrkar] ar era egna uppfinningar

[51] Jag begar ingen lon av er, mitt folk, for detta [budskap]; min lon far jag bara av Honom som har skapat mig. - Vill ni inte anvanda ert forstand

[52] Be nu er Herre om forlatelse for era synder, mitt folk, och vand angerfulla ater till Honom. Da skall Han lata Sin valsignelse floda over er och Han skall lagga styrka till er styrka - men aterga inte till ert [forra] syndiga liv

[53] De sade: "Hud! Du har inte gett oss klara bevis [for att du ar Guds utsande]; ditt ord ar inte nog for att vi skall overge vara gudar och vi tror inte pa vad du sager

[54] Vi kan bara anta att en av vara gudar latit nagot ont drabba dig." [Hud] svarade: "Jag ber Gud vara mitt vittne - och aven ni skall vittna - att jag inte har nagon del i vad ni gor da ni satter medhjalpare

[55] vid Guds sida. Smid nu era onda planer mot mig utan att ge mig andrum

[56] Jag litar till Gud, min Herre och er Herre. Det finns inte en levande varelse vars lugg Han inte har fattat i ett fast grepp. Min Herres vag ar i sanning en rak vag

[57] Men om ni vander mig ryggen, [kom ihag att] jag har framfort till er det [budskap] med vilket jag sandes till er. Min Herre kan lata ett annat folk ta er plats men ni kan inte i nagot avseende valla Honom skada. Min Herre vakar over allt

[58] Och nar Var dom foll [over dem] raddade Vi i Var nad Hud och dem som foljde honom i tron och Vi raddade dem fran ett tungt straff [i livet efter detta]

[59] Detta [var stammen] Aad. De avvisade sin Herres budskap och satte sig upp emot det sandebud [som Han hade latit komma till dem], men de gjorde [villigt] vad varje overmodig fiende till sanningen befallde dem

[60] Och [Guds] fordomelse foljde dem i detta liv och [skall vila tungt over dem] pa Uppstandelsens dag. Stammen Aad fornekade sin Herre - Det ar ute med Aad, Huds folk

[61] OCH TILL [stammen] Thamud [sandes] deras broder Salih. Han sade: "Dyrka Gud, mitt folk! Ni har ingen gud utom Honom. Han skapade er av jord och Han larde er att bruka den och dar fick ni bygga och bo. Be Honom om forlatelse for era synder och vand angerfulla ater till Honom. Min Herre ar nara och hor [manniskans] bon

[62] De svarade: "Du har varit en av oss, Salih, [och] Vi faste stora forhoppningar vid dig! Vill du forbjuda oss att dyrka vad vara forfader dyrkade? Ja, Vi oroas av starka misstankar om [det verkliga syftet bakom] dina maningar till oss

[63] Han svarade: "Vad anser ni, mitt folk? Om jag har ett klart vittnesbord fran min Herre som jag stoder mig pa och Han starker mig med Sin nad, vem skulle da kunna skydda mig for Guds [vrede] om jag visade Honom olydnad? Ni [bidrar] enbart till [min egen] undergang

[64] Och [han fortsatte]: "Detta Guds kamelsto, mitt folk, skall vara ett tecken for er. Lamna henne nu i fred att beta pa Guds jord och tillfoga henne ingen skada; i annat fall vantar er ett ogonblickligt straff

[65] Men de slaktade kamelstoet pa det grymma sattet, varpa [Salih] sade: "I [ytterligare] tre dagar skall ni fa gladjas [at livet] i era hem; detta ar inte tomma ord

[66] Och nar Var dom foll raddade Vi i Var nad Salih och dem som foljde honom i tron, och [Vi forskonade dem] fran skam och forodmjukelse pa [Uppstandelsens] dag. Din Herre har all styrka, all makt

[67] Men over dem som hade begatt [sadan] svar oratt genljod danet [av Guds straff] och morgonen fann dem liggande framstupa i sina hem

[68] [det var] som om de aldrig hade levt dar i valstand och trygghet. Stammen Thamud fornekade sin Herre - Det ar ute med stammen Thamud

[69] OCH VARA budbarare kom till Abraham med ett glatt budskap. De halsade honom "Fred!" och han svarade: "Fred [vare med er]!" Och han skyndade sig att bara fram en helstekt kalv

[70] Men nar han sag att de inte strackte sina hander mot fodan, blev han radd [att de hade onda avsikter]. [Men] de sade: "Var inte orolig! Vi har sants till Lots folk

[71] Och hans hustru som stod [i narheten] log fornojt. Da gav Vi henne det glada budskapet om Isaks [fodelse] och om Jakob [som skulle fodas] efter Isak

[72] Hon sade: "Skall jag, arma kvinna, foda en son, gammal och svag som jag ar och min man har uppnatt hog alder? Detta ar sannerligen markligt

[73] [Budbararna] sade: "Forvanas du over Guds beslut? Guds nad och valsignelser skall vara med er alla i detta hus! Honom tillhor allt lov och pris

[74] Nar Abraham val overvunnit sin radsla och fatt den goda nyheten [om Isaks fodelse], ville han tala till forman for Lots folk infor Oss

[75] Abraham var en fordragsam man och alltid beredd att vanda ater i anger till Gud

[76] [Men budbararna sade:] "Avsta, Abraham, fran detta! Din Herres dom har fallit och det straff som skall drabba dem kan ingen avvarja

[77] OCH NAR Vara budbarare kom till Lot blev han bekymrad da han sag att han inte kunde skydda dem, och han utbrast: "Detta ar en svart dag

[78] Och invanarna skyndade till [fran alla hall], drivna [av sina begar]; sedan lange hade de tagit for vana [att tillfredsstalla sin lust] pa detta skamliga satt. [Lot] sade: "Mitt folk! Har ar mina dottrar; det vore mindre anstotligt [om ni ville forstro er] med dem. Frukta Gud och drag inte skam over mig genom att forgripa er pa mina gaster! Finns det inte en [enda] rattsinnig man bland er

[79] De svarade: "Du vet att dina dottrar inte ar for oss och du inser nog vad vi vill

[80] [Lot] utbrast: "Om jag anda hade varit stark nog att overmanna er eller hade ett maktigt stod att lita till

[81] [Anglarna] sade: "Lot! Vi ar din Herres budbarare! Dessa [manniskor] skall inte lyckas tillfoga dig [nagot ont]. Bege dig nu i vag med din familj medan det annu ar morkt, och lat ingen se tillbaka utom din hustru - det som skall drabba dem skall [aven] drabba henne. Gryningen ar den tid som ar utsatt for dem - ar inte morgonen nara

[82] Nar Var dom foll lade Vi [staderna] i ruiner; [det forutbestamda straffet] drabbade dem som ett regn av stenblock i vag pa vag

[83] [alla] markta med din Herres tecken. - Dessa [harda slag] ligger aldrig langt borta fran dem som begar sadana ogarningar

[84] OCH TILL Madyans [folk sandes] deras broder Shu`ayb. Han sade: "Dyrka Gud, mitt folk! Ni har ingen gud utom Honom. Och mat inte och vag inte upp for knappt. Jag ser att valstand rader hos er, men jag bavar for det straff [som kan drabba er] en Dag da ni finner er inringade [utan mojlighet att fly]

[85] Mitt folk! Mat och vag med fulla matt [i allt vad ni foretar er] som ratt och rimlighet bjuder, gor inte intrang i andras rattigheter och sprid inte sedefordarv och annat ont pa jorden

[86] Det basta for er, om ni tror [pa Guds lofte], ar vad Gud aldrig upphor att rakna er till godo. Men jag ar inte satt att vaka over er

[87] De sade: "Hor, Shu`ayb! Maste vi enligt din tro overge det som vara forfader tillbad och far vi inte langre gora som vi vill med var egendom? Ar du saledes den enda [manniskan pa jorden] som ar god och rattradig

[88] Han svarade: "Vad anser ni, mitt folk? Om jag har ett klart vittnesbord fran min Herre som jag stoder mig pa och om Han frikostigt skanker mig allt vad jag behover - [gor jag da inte ratt nar jag talar till er som jag gor]? Det ar inte min avsikt att [bakom er rygg] gora det som jag uppmanar er att avsta fran; det enda jag vill ar att sa langt jag formar [hjalpa er att] leva ett battre liv. Om jag skall lyckas med detta ligger helt i Guds hand; till Honom litar jag och till Honom vander jag alltid ater i anger [over mina synder]

[89] Mitt folk! Lat inte er tvist med mig leda er [till sadana handlingar] att ni drabbas av detsamma som drabbade Noas folk eller Huds folk eller Salihs folk - [eller] Lots folk [vars boplatser] inte var belagna langt fran era [trakter]

[90] Be nu er Herre om forlatelse for era synder och vand ater till Honom med anger i sinnet. Min Herre ar barmhartig och karleksfull

[91] [Men] de sade: "Mycket av det som du sager, Shu`ayb, overgar vart forstand. Vad vi kan se ar att du har en svag [stallning] bland oss och om inte din familj hade funnits, skulle vi helt sakert ha stenat dig till dods; over oss har du ingen makt

[92] Han svarade: "Har min familj storre makt over er, mitt folk, an Gud som ni tror att ni saklost kan lamna ur rakningen? Men min Herre har full uppsikt over allt vad ni foretar er

[93] Gor nu, mitt folk, vad som star i er makt [for att bekampa tron]; jag skall gora mitt [for att befasta och utbreda den]! Ni skall [tids nog] fa veta vem [av oss] som kommer att drabbas av ett fornedrande straff och vem som ar lognare. Vanta alltsa [pa vad som skall komma]! Jag skall vanta med er

[94] Och nar Var dom foll raddade Vi i Var nad Shu`ayb och dem som foljde honom i tron. Men over de orattfardiga genljod danet [av Guds straff] och morgonen fann dem liggande framstupa i sina hem; [det var] som om de aldrig hade levt dar i valstand och trygghet

[95] [Nu] ar det ute med [folket i] Madyan - det gick for dem som det gick for Thamud

[96] OCH VI sande Moses med Vara budskap och en klar bekraftelse pa hans myndighet

[97] till Farao och hans storman; de lydde [bara] Farao och Faraos befallning ledde ingen till den raka vagen

[98] Pa Uppstandelsens dag skall han ga fore sitt folk och leda dem - [som boskapen leds] till vattningsstallet - rakt in i helvetets eld. Det ar sannerligen ett uselt vattningsstalle, som han leder dem till

[99] Och [Guds] fordomelse foljde dem i [livet] och [skall vila tungt over dem] pa Uppstandelsens dag. Vilken odesdiger gava

[100] DET SOM Vi [nu] berattar for dig [Muhammad] ur berattelserna om [gangna tiders] folk - nagra av dem lever kvar, andra har Vi skordat - [har nagot att lara manniskorna]

[101] Vi gjorde dem ingen oratt - [med sina handlingar] gjorde de oratt mot sig sjalva. De gudar de anropade vid sidan av Gud kunde inte hjalpa dem nar deras Herres dom foll; [tron pa] dem forde dem bara allt snabbare mot [den slutliga] undergangen

[102] Sadana straffdomar [som de Vi har berattat om] avkunnar din Herre nar Han straffar folk som har sjunkit djupt i synd. Hans straff ar plagsamt och utkravs med obeveklig stranghet

[103] I detta ligger helt visst ett budskap till dem som bavar for de eviga straffen [som skall utmatas] pa vittnesmalens Dag, da alla manniskor har forts samman

[104] Vi kommer inte att skjuta upp den over den faststallda tiden

[105] Den Dagen skall ingen manniska tala om inte Han har gett Sin tillatelse; pa nagra [vantar] fordomelse, pa andra salighet

[106] De fordomda skall ha Elden till boning och under stonanden och jammer

[107] skall de forbli dar sa lange himmel och jord bestar, om inte din Herre vill annorlunda - din Herre gor vad Han vill

[108] De saliga skall ha paradiset till boning och dar skall de forbli sa lange himmel och jord bestar, om inte din Herre vill annorlunda - en gava av oavbruten lycka utan ande

[109] TVEKA INTE [Muhammad] om vad [avgudadyrkarnas] dyrkan innebar; deras dyrkan skiljer sig inte i nagot avseende fran den som deras forfader agnade sig at fore dem. Vi skall ge dem till fullo vad som tillkommer dem; ingenting skall dras ifran

[110] Och Vi gav Moses Skriften, men olika meningar uppstod [bland folket] om dess innebord; och om inte din Herre hade beslutat [om uppskov] skulle allt ha avgjorts mellan dem. Och sa fortsatter de att hysa tvivel och misstankar

[111] Din Herre skall helt visst ge alla manniskor den fulla lonen for deras handlingar; Han ar val underrattad om vad de gor

[112] Folj, som du har blivit befalld, den raka vagen - [du] och de som, angerfulla, med dig har vant ater till Honom - och overskrid inte [de av Gud faststallda granserna]! Han ser vad ni gor

[113] Sok inte stod hos de orattfardiga, sa att ni inte blir svedda av helvetets eld; da kommer ni inte att vid sidan av Gud finna nagon beskyddare, ja, ni blir helt utan hjalp

[114] Och forratta bonen vid dagens borjan och dess slut och under nattens forsta timmar - de goda handlingarna driver bort de daliga. Detta ar en paminnelse for dem som vill minnas [Gud]

[115] Och ha talamod! Gud later inte dem som gor det goda och det ratta ga miste om sin lon

[116] DET AR olyckligt [for manniskorna] att det bland de slakten [som Vi lat ga under] fore er tid, inte fanns fler kloka och sansade manniskor, som [forsokte] hejda oordningen och sedefordarvet pa jorden! Dessa var bara ett fatal bland dem Vi raddade, medan de orattfardiga hangav sig at ett forvekligande liv av nojen och njutningar och sjonk [allt djupare] ned i synd

[117] Din Herre later inte ett folk ga under pa grund av [manniskornas] synd, sa lange deras stravan ar att battra sig och gora ratt [mot varandra]

[118] Hade din Herre velat skulle Han helt visst ha gjort manniskorna till ett enda samfund; men [det var inte Hans vilja och darfor] fortsatter de att fora fram motstridiga asikter

[119] utom de hos vilka Guds nad fatt verka. Och darfor har Han skapat dem. Din Herres ord skall besannas: "Jag skall sannerligen fylla helvetet med osynliga vasen och manniskor, alla tillsammans

[120] AV berattelserna om [de tidigare] sandebuden har Vi latit dig veta allt det som kan starka [tron i] ditt hjarta; med det har sanningen natt dig och en formaning och en paminnelse till de troende

[121] Och sag till dem som inte vill tro: "Gor vad som star i er makt [for att bekampa tron]; vi skall gora vart [for att befasta och utbreda den]

[122] Och vanta [pa det som skall komma]! Aven vi skall vanta

[123] Hos Gud finns [kunskapen om] himlarnas och jordens dolda verklighet och till Honom skall allt [till sist] aterbordas. Dyrka Honom darfor och forlita dig pa Honom; ingenting av vad ni [Hans tjanare] gor gar din Herre forbi

[1] Alif lam ra. DETTA AR budskap ur Skriften, som ar klar i sig sjalv och som klart framstaller sanningen

[2] Vi har uppenbarat den som en forkunnelse pa det arabiska spraket, for att ni med ert forstand till fullo skall kunna tillagna er [dess budskap]

[3] Allteftersom Vi uppenbarar denna Koran for dig [Muhammad], klarlagger Vi for dig [dess mening] pa basta satt; forut var du ju en av dem som inte kande till nagot om [denna berattelse]

[4] OCH JOSEF sade till sin fader: "I drommen sag jag elva stjarnor och solen och manen och jag sag dem buga sig till jorden infor mig

[5] [Jakob] svarade: "Kare son! Beratta inte om din drom for dina broder! [Avundsjuka] kan driva dem att smida onda planer mot dig; Djavulen ar sannerligen manniskans svurne fiende

[6] Just sa [som du har sett i drommen] skall du bli en av din Herres utvalda och Han skall skanka dig en djupare forstaelse av inneborden i det som sker och ge dig och hela Jakobs hus Sin valsignelse i fullaste matt, liksom Han en gang gav dina forfader Abraham och Isak [Sin fulla valsignelse]. Din Herre ar allvetande, vis

[7] I [berattelsen om] Josef och hans broder ligger helt visst budskap till dem som soker [sanningen]

[8] DETTA ar vad [Josefs broder] sade [till varandra]: "Josef och hans broder [Benjamin] ar var fader karare an [alla] vi [andra]; det ar tydligt att var fader felbedomer [oss]

[9] Lat oss doda Josef eller jaga bort honom langt harifran. Da kommer var fader att rikta all sin karlek mot oss; darefter kan vi [angra oss och ater] leva som goda och hederliga manniskor

[10] En av dem sade: "Sla inte ihjal Josef! Om ni ar beslutna [att skaffa undan honom], kasta honom da i denna djupa brunn; en karavan [som passerar forbi] kan da dra upp honom

[11] [Sa gick de till fadern och] sade: "Fader, varfor later du oss inte ta hand om Josef? Vi vill ju honom bara val

[12] Lat honom folja med oss ut i morgon, sa skall han fa leka och gora vad han har lust till och vi skall se val efter honom

[13] [Jakob] svarade: "Jag skulle kanna stark oro om ni tog honom med. Jag ar radd att en varg kan [riva ihjal och] ata upp honom, medan er uppmarksamhet ar riktad mot annat

[14] De svarade: "Om vargen skulle ata upp honom, sa manga [som vi ar], da skulle vi sjalva forst ha mist livet

[15] Sa gick de da ut med honom och de fattade gemensamt beslutet att kasta honom i brunnen. - [Da] ingav Vi honom denna tanke: "[En dag] kommer du att beratta for dem om denna ogarning utan att de vet [vem du ar]

[16] Mot kvallen kom de gratande tillbaka till fadern

[17] och sade: "Fader! Vi stallde till med kapplopning och lamnade Josef med det som vi hade fort med oss ut, och da kom vargen och bet ihjal honom! Kanske tror du oss inte fastan vi sager sanningen

[18] Darefter visade de upp hans skjorta, som de hade flackat med blod. [Fadern] sade: "[Detta kan inte vara sanningen]! Ni har latit [onda] ingivelser driva er till nagot [som ni inte kan beratta]. Talamod, du skona [dygd, ar vad jag nu maste visa: ingen klagan och inga forebraelser]! Jag ber Gud om styrka att bara det svara som ni pastar [har hant]

[19] OCH EN karavan kom och sande ut sin vattenhamtare; och just som han skulle sanka sitt ambar i brunnen [fick han se Josef och] utropade: "Vilken overraskning! Har star en yngling [livs levande]!" Och de gomde honom bland varorna [i hopp om att kunna salja honom] - och Gud visste vad de gjorde

[20] Och de salde honom for en obetydlig summa, nagra fa silvermynt - sa litet varde satte de pa honom

[21] Och mannen fran Egypten, som kopte honom, sade till sin hustru: "Behandla honom val - som en gast! Vi kan [en dag] fa nytta av honom; men vi skulle ocksa kunna uppta honom som var son." Sa gav Vi Josef en fast punkt pa jorden; Vi ville namligen lata honom fa en djupare forstaelse av inneborden i det som sker. Gud genomfor [alltid] Sin vilja, men om detta ar de flesta okunniga

[22] Och nar han hade natt mogen alder skankte Vi honom visdom och kunskap [i andliga ting]; sa belonar Vi dem som gor det goda och det ratta

[23] Men [det hande sig att] kvinnan, i vars hus han bodde, forsokte forfora honom; hon reglade dorrarna och sade: "Kom nu till mig!" [Josef] svarade: "Gud ar mitt faste! Min husbonde har behandlat mig val och den som begar sadan oratt kommer att raka illa ut

[24] Hon hade fattat begar till honom och aven han kande begar till henne; om han inte hade sett ett tecken fran sin Herre [kunde han ha gett efter for frestelsen]. - Vi ville halla allt ont och all skamloshet borta fran honom eftersom han var en av Vara sant hangivna tjanare

[25] Och bada sprang mot dorren. Hon [grep tag i] hans skjorta bakifran och rev itu den; men i dorren motte de hennes man. Hon sade: "Hur skall den lonas som hade onda avsikter mot din hustrus [dygd] om inte med fangelse eller med ett plagsamt straff

[26] [Josef] sade: "Det var hon som ville forfora mig!" Da sade en [man] som horde till huset och som var i narheten: "Om hans skjorta har rivits sonder framifran har hon talat sanning och han har ljugit

[27] men om skjortan har rivits sonder bakifran, da har hon ljugit och han har talat sanning

[28] Och nar [hennes man] sag att [Josefs] skjorta hade rivits itu bakifran utbrast han: "Har ser vi kvinnans list! Kvinnor, er list ar i sanning stor

[29] [Och till Josef:] "Lat nu detta vara glomt!" Och [vand till hustrun, sade han]: "Be om forlatelse for din synd, for du har begatt ett allvarligt felsteg

[30] OCH STADENS kvinnor [skvallrade om detta och] sade: "Hustrun till denne hogt uppsatte man vill forfora sin unge slav; hon brinner av karlek till honom och har helt forlorat forstandet

[31] Och nar hon fick veta vad deras elaka tungor sladdrade skickade hon bud till dem [med inbjudan] till en festmaltid som hon lat laga till at dem. Hon gav var och en av dem en kniv [och till Josef] sade hon: "Kom ut [och visa dig] for dem!" Och nar kvinnorna fick se honom hapnade de over hans [skonhet]; och [deras forvirring var sa stor att] deras knivar slant och de skar sig i handerna. Och de utbrast: "Matte Gud forlata oss! Detta ar ingen vanlig dodlig man - han kan inte vara annat an en angel [fran ovan]

[32] [Da] sade hon: "Har ser ni nu den for vars skull ni har fortalat mig. Ja, jag forsokte forfora honom, men han motstod frestelsen. Men om han nu inte gor vad jag befaller honom skall han minsann kastas i fangelse och han skall fa dela de foraktades och forodmjukades lott

[33] [Josef] bad: "Herre! Hellre gar jag i fangelse an jag gor det som dessa [kvinnor] vill locka mig att gora; men om Du inte befriar mig ur deras snaror kan det handa att jag ger efter for dem och blir en av dem som inte vet [vad ratt och oratt ar]

[34] Och hans Herre bonhorde honom och befriade honom ur deras snaror. - Han ar Den som hor allt, vet allt

[35] Darefter, trots att de hade sett alla bevis [for Josefs oskuld], ansag de [anda] bast att for en tid satta honom i fangelse

[36] OCH [DET hande att] tva unga man kastades i fangelse tillsammans med Josef. En av dem sade: "Jag har [i en drom] sett mig sjalv pressa vin." Och den andre sade: "Och jag har [i drommen] sett mig sjalv bara brod pa huvudet och faglarna at av det." [Och de vande sig till Josef och sade:] "Sag oss vad detta betyder! Vi forstar att du ar en av dem som kan [tyda drommar] pa ratt satt

[37] [Josef] svarade: "Innan ni har fatt ert [dagliga] mal mat skall jag underratta er om inneborden av dessa [drommar], och det [som de varslar om] skall da annu inte ha intraffat; detta ar en del av den [kunskap] som min Herre har skankt mig. Jag har tagit avstand fran dem som inte tror pa Gud och som fornekar livet efter detta

[38] och jag bekanner den tro som var mina forfaders, Abrahams, Isaks och Jakobs tro: det ar otankbart for oss att satta nagot, vad det an kan vara, vid Guds sida. Denna [tro] ar Guds nadiga gava till oss och till alla manniskor, men de flesta manniskor ar inte tacksamma

[39] Kamrater i fangenskapen! Vad ar rimligare - [att tro pa] gudomligheter av manga olika slag eller [att tro pa] den Ende Guden, som harskar over allt med oinskrankt makt

[40] Vad ni dyrkar vid sidan av Honom ar ingenting annat an namn som ni har tankt ut, ni och era forfader; Gud har inte gett er tillstand till detta. Ingen domer utom Gud; Han befaller er att dyrka Honom ensam. Detta ar den evigt sanna tron, men de flesta manniskor har ingen kunskap [om detta]

[41] [Nu till era drommar,] kamrater i fangenskapen! En av er bada skall [ater] skanka i vin at sin herre, men den andre skall korsfastas och faglarna skall hacka i sig [vad som ar atbart] av hans huvud. I detta som ni begarde att jag skulle forklara, har [Guds] oaterkalleliga dom fallit

[42] Till den av de tva som [Josef] forutsag skulle slappas fri, sade han: "[Nar du ater ar hos din herre] paminn honom om mig." Men Djavulen kom honom att glomma att paminna sin herre, och sa blev [Josef] kvar i fangelset annu nagra ar

[43] [EN DAG] sade kungen [till sitt forsamlade rad]: "Jag har [i en drom sett] sju feta kor atas upp av sju magra och sju grona ax [sta bredvid sju] andra, som var fortorkade. Upplys mig, ni radman, om [inneborden av] min drom, om ni ar skickliga i att tyda drommar

[44] De svarade: "En hogst forvirrande drom! Vi ar inte hemmastadda i dromtydningens konst

[45] [Da] sade den av de tva [som hade varit Josefs medfangar] och hade slappts fri och nu efter lang tid kom ihag [honom]: "Jag skall ge er besked om vad [drommen] betyder; lat mig darfor ga [for att hamta detta besked]

[46] [Sa gick han till Josef i fangelset och sade:] "Josef, du som alltid haller dig till sanningen! Upplys oss om [betydelsen av en drom om] sju feta kor som ats upp av sju magra och dar sju grona ax [star bredvid sju] andra, som ar fortorkade, sa att jag kan atervanda till dem [som har sant mig] och ge dem [ditt svar]

[47] [Josef] svarade: "Ni skall sa som ni brukar under sju ar men lamna allt det ni skordar otroskat utom en mindre mangd, som ni anvander till foda

[48] Efter dessa [goda ar] kommer sedan sju svara [ar], som kommer att sluka vad ni med tanke pa dessa [ar] lagt upp [i forrad, allt] utom en liten mangd av det som ni sparar [till utsade]

[49] Efter dessa [svara ar] kommer sedan ett ar da folket valsignas med regn [och rika skordar] och da druv- och oljepressarna skall arbeta [pa nytt]

[50] [Nar kungen horde vad Josef sagt] befallde han: "For honom till mig!" Men da budbararen kom till honom sade han: "Ga tillbaka till din herre och fraga honom om kvinnorna som skar sig i handerna. [Ingen utom] Gud, min Herre, har kannedom om deras onda anslag [mot mig]

[51] [Kungen sande efter kvinnorna och] fragade dem: "Vad hade ni i sikte nar ni forsokte forfora Josef?" De svarade: "Matte Gud forlata oss! Det fanns ingenting ont i honom." [Da] sade den hogt uppsatte mannens hustru: "Nu har det verkliga forhallandet kommit i dagen! Det var jag som forsokte forfora honom och han har sagt sanningen

[52] [Nar Josef horde vad som hant sade han: "Jag har begart] detta for att [min husbonde] skulle fa veta att jag inte har bedragit honom bakom hans rygg och att Gud inte vagleder forradare som gillrar fallor

[53] Jag pastar inte att jag ar utan skuld - [nagot i] manniskans inre driver henne mot det onda, [och ingen gar fri fran detta] utom den som min Herre i Sin nad forbarmar sig over. Min Herre ar standigt forlatande, barmhartig

[54] Och kungen sade: "For honom till mig! Jag vill knyta honom till min person." Och nar [Josef kommit och] sagt [vad han hade att saga] sade [kungen]: "[Fran och med] denna dag star du oss nara; du skall ha en hog stallning och du ager vart fortroende

[55] [Josef] svarade: "Anfortro mig tillsynen over landets forradshus; jag kommer att vara en god och kunnig forvaltare

[56] Pa detta satt gav Vi Josef makt och myndighet i [Egypten]. Han kunde rora sig fritt och sla sig ned var han behagade. Vi valsignar den Vi vill med Var nad och Vi later inte dem som gor det goda och det ratta ga miste om sin lon

[57] Men for dem som tror och standigt fruktar Gud ar den basta lonen den [som vantar] i det kommande livet

[58] [EN DAG efter manga ar] kom Josefs broder [till Egypten] och de fick foretrade hos honom. Han kande [genast] igen dem, men for dem var han en framling

[59] Och nar han hade forsett dem med [spannmal och] proviant for aterfarden, sade han: "Tag med er [pa er nasta resa] er halvbroder pa er faders sida [som jag vill traffa]! Har jag inte vagt upp [at er] med fulla matt? Har jag inte visat stor gastfrihet

[60] Tar ni inte honom med er till mig har jag inte ett enda matt [spannmal] mer for er och ni skall inte fa komma i min narhet

[61] De svarade: "Vi skall forsoka locka honom ifran hans fader. Vi skall gora [sa gott vi kan]

[62] Och [Josef] sade till sina tjanare: "Lagg tillbaka i deras packfickor varorna [de forde med sig hit], sa finner de dem vid hemkomsten till de sina, och sa kommer de forhoppningsvis tillbaka hit

[63] Och nar [Josefs broder] atervande till sin fader sade de: "Fader! Vi kommer inte att fa handla till oss [mer] spannmal [om vi inte tar med oss var unge broder]. Lat darfor var broder folja med oss sa att vi far skaffa [vad vi behover]. Vi skall se efter honom val

[64] [Jakob] svarade: "Skall jag anfortro honom at er sa som jag en gang anfortrodde er hans broder [Josef]? Nej, ingen vakar battre over oss an Gud, den Barmhartigaste av de barmhartiga

[65] Och nar de oppnade sina packningar fann de varorna som aterlamnats till dem [och] de sade: "Fader! Vad kunde vi mer begara? Har ar de varor [vi forde med oss for att byta dem mot spannmal]; de har aterlamnats till oss. Nu kan vi sorja for var familj! Vi skall ta val hand om var broder och [om han foljer med oss], kommer vi att fa annu en kamellast [spannmal] - en lattfangen last

[66] [Jakob] sade: "Jag kommer inte att lata honom folja med er forran ni infor Gud forpliktar er att fora honom tillbaka till mig, savida ni inte sjalva alla mister livet." Och nar de avlade sitt lofte sade han: "Gud skall vaka over att vi uppfyller vara ataganden

[67] [Vidare] sade han: "Mina soner! Ga inte alla in [i staden] genom en och samma port utan [sprid er i grupper och] ga in genom flera portar. Dock kan jag inte pa nagot satt skydda er mot [det som] Gud [beslutar]; Gud [ensam] har avgorandet i Sin hand; till Honom satter jag min lit. Alla som vill ha [ett maktigt] stod skall satta sin lit till Honom

[68] Och nar de gick in [i staden genom olika portar] sa som deras fader hade uppmanat dem att gora, var de inte skyddade mot [det som Gud hade beslutat]. [Med sina ord ville Jakob] ingenting annat an stilla oron [for sonerna] i sitt hjarta; med den kunskap Vi skankt honom insag han klart [att Guds vilja alltid maste ske], men om detta ar de flesta manniskor okunniga

[69] OCH NAR [broderna] fick stiga fram infor Josef tog han sin broder [Benjamin] i famnen och viskade till honom: "Jag ar din broder; glom din sorg over vad de [en gang] gjorde [mot oss]

[70] Nar [Josef] sag till att de fick sin proviant [for aterfarden] lade han [kungens] dryckesbagare i sin broders packficka. Och [nar de var pa vag ut ur staden hejdades de av] en utropare som ropade till dem: "Ni dar i karavanen! Ni har gjort er skyldiga till stold

[71] [Broderna] fragade [utroparen och dem som var med honom]: "Vad ar det ni saknar

[72] De sade: "Vi saknar kungens dryckesbagare och den som aterlamnar den skall fa en kamellast [av spannmal i beloning]." Och [utroparen tillade]: "Det ar jag som har ansvaret for detta

[73] [Broderna] sade: "Vid Gud! Ni skall veta att vi inte har kommit for att valla skada har i landet! Och vi ar inga tjuvar

[74] [Egyptierna] sade: "Men hur skall [garningsmannen] straffas, om det ar sa att ni ljuger

[75] [Broderna] svarade: "Den i vars packfickor [bagaren] patraffas skall betala for detta med sin frihet; sa straffar vi dem som begar en sadan oratt

[76] [De fordes till Josef] och han borjade med halvbrodernas packning innan han sokte igenom sin broder [Benjamins] packning; till sist drog han darifran fram [bagaren]. Pa detta satt lat Vi handelserna gynna Josef. Enligt den kungliga lagen var det omojligt for honom att halla kvar sin broder, om inte Gud hade velat detta. [Genom att ge honom kunskap] upphojer Vi den Vi vill till en hogre rang; men over alla som ager kunskap star En som ager all kunskap

[77] [Och Josefs broder] sade: "Om han har stulit sa har en broder till honom stulit fore honom!" Men Josef lat dem inte ana vad han tankte utan beholl det inom sig; och han sade for sig sjalv: "Ni ar i ett varre lage [an han] - och Gud kanner val till vad ni pastar [om oss]

[78] De sade: "[Adle och] maktige herre! Han har en fader i hog alder. Satt darfor en av oss i fangelse i hans stalle. Vi kan se att du ar en god och rattradig manniska

[79] Han svarade: "Det skulle strida mot Guds lag om vi anholl en annan an den hos vilken vi aterfann var egendom; i sa fall gjorde vi oss skyldiga till en svar oratt

[80] Och nar de forstod att han inte kunde bevekas gick de at sidan for att radgora med varandra. Den aldste av dem sade: "Minns ni inte att var fader tog ett hogtidligt lofte av oss infor Gud och att vi en gang tidigare svek [vart lofte] nar det gallde Josef? Jag kommer darfor inte att lamna detta land forran min fader ger sitt tillstand eller Gud domer till min forman; Han ar den baste av domare

[81] Vand nu tillbaka till var fader och sag: "Fader! Din son har stulit! Vi berattar bara vad vi fatt veta. Vi kunde inte vara pa var vakt mot det oforutsebara

[82] Fraga [manniskorna i] den stad dar vi befann oss, och dem i vars karavan vi fardades hit, [sa skall du finna att] vi sager sanningen

[83] [NAR DE hade atervant till sin fader och berattat allt], sade han: "[Detta kan inte vara sanningen]! Ni har latit [onda] ingivelser driva er till [vad ni inte kan beratta]. Talamod, du skona [dygd, ar vad jag nu maste visa: ingen klagan och inga forebraelser]! Kanske skall Gud lata dem alla atervanda till mig; Han ar den Allvetande, den Vise

[84] Han vande sig ifran dem med en tung suck: "Hur svar ar inte saknaden efter Josef!" Hans blick skymdes [av tarar] och han forsjonk i stum sorg

[85] [Sonerna] sade: "Gud Sig forbarme! Skall du inte sluta att tanka pa Josef, forran du ligger for doden eller din halsa ar bruten

[86] Han svarade: "Min sorg och min smarta anfortror jag bara Gud och Gud har latit mig veta nagot som ni inte vet

[87] Bege er [nu] i vag, mina soner, for att forska efter Josefs och hans broders oden - och ge aldrig upp hoppet om Guds nad som stillar all oro och lindrar all sorg. Ingen utom den som fornekar sanningen ger upp hoppet om att fa erfara den trost som Guds nad skanker

[88] [SONERNA atervande till Egypten och] da de fick foretrade [hos Josef] sade de: "[Adle och] maktige herre! Olyckor har drabbat oss och var familj och vi har nu [bara] varor utan storre varde med oss. Ge oss dock av barmhartighet ett helt matt [spannmal]! Gud belonar de barmhartiga

[89] Han svarade: "Har ni glomt vad ni gjorde mot Josef och hans broder, fastan ni inte insag [vidden av er handling]

[90] [Och] de utbrast: "Ar du da Josef?" Han svarade: "Jag ar Josef och har ar min broder. Gud har sannerligen varit god mot oss! Den som fruktar Honom och bar motgangen med talamod [skall se att] Gud inte later den som gor det goda och det ratta ga miste om sin lon

[91] [Broderna] sade: "Store Gud! Gud har gett dig foretrade framfor oss och vi, vi var sannerligen syndare

[92] [Josef] sade: "I dag skall ingen forebraelse riktas mot er och Gud, som ar den Barmhartigaste av de barmhartiga, skall forlata er synd

[93] Ge er nu i vag och tag med er denna min skjorta. Lagg den over min faders ansikte - da skall han aterfa sin syn. Atervand sedan till mig med hela er familj

[94] OCH I samma stund som [sonernas] karavan avgick, sade deras fader [till dem som omgav honom]: "[Det ar som om] vinden for med sig en doft av Josef - tro nu bara inte att mitt forstand har blivit omtocknat

[95] De svarade: ”Gode Gud! Haller du annu fast vid dina gamla forvirrade tankar?”

[96] Men da den [av sonerna] som kom med den glada nyheten lade [Josefs skjorta] over hans ansikte sag han ater klart [och] utropade: "Sa jag er inte att Gud har latit mig veta nagot som ni inte vet

[97] [Sonerna] svarade: "Fader! Be Gud om forlatelse for oss - vi var sannerligen syndare

[98] Han sade: "Jag skall be till min Herre att Han forlater er; Han ar Den som standigt forlater, Den som standigt visar barmhartighet

[99] OCH NAR de [alla efter ankomsten till Egypten] steg fram infor Josef, omfamnade han sina foraldrar och sade: "Valkomna till Egypten! [Har skall ni,] om det ar Guds vilja, leva i fred och trygghet

[100] Och han anvisade foraldrarna hedersplatsen [vid sin sida]; och de foll alla ned pa sina ansikten [for att betyga honom sin vordnad]. Och [Josef] sade: "Fader! Detta ar inneborden av min drom for lange sedan, som min Herre nu har latit bli verklighet. I Sin godhet befriade Han mig ur fangelset och Han har fort er till mig fran oknen, sedan Djavulen hade satt ovanskap mellan mig och mina broder. Min Herre ar outgrundlig [i Sina visa beslut och] i genomforandet av Sin vilja. Han ar den Allvetande, den Vise

[101] [Och Josef bad:] "Herre! Du har gett mig makt och Du har skankt mig en djupare forstaelse av inneborden i det som sker. Himlarnas och jordens Skapare! Du ar min Beskyddare i detta liv och i det kommande. Lat mig do i underkastelse under Din vilja och lat mig forenas med de rattfardiga

[102] VI UPPENBARAR dessa for dig okanda ting [Muhammad]; eftersom du inte var med [hans broder] da de fattade sitt beslut och tankte ut sin onda plan

[103] De flesta manniskor uppnar inte tron, hur mycket du an onskar det

[104] du begar ingen ersattning av dem for det [budskap som du framfor till dem] - det ar ingenting mindre an en paminnelse till alla folk

[105] Hur manga ar inte de tecken i himlarna och pa jorden som de gar forbi och vander sig ifran [utan att agna dem en tanke]

[106] Och de flesta av dem, om de [alls] tror pa Gud, satter medhjalpare vid Hans sida

[107] Kan de vara sakra pa att Guds straffande vrede inte skall drabba dem eller att den Yttersta stunden inte skall overraska dem nar de inte anar nagot

[108] Sag [Muhammad]: "Detta ar min vag: jag uppmanar [er] med klarsyn och insikt att dyrka Gud - jag och de som foljer mig. Stor ar Gud i Sin harlighet - [fjarran fran] de medhjalpare som de satter vid Hans sida och som jag tar avstand fran

[109] Fore dig har Vi inte sant andra [som sandebud] an man, som Vi gav del av [Var] uppenbarelse, tillhorande de folk [till vilka de sandes]. Har [dagens fornekare] aldrig begett sig ut i varlden och sett [sparen som visar] vad slutet blev for deras foregangare [som avvisade Vara budskap som logn]? Det eviga livet ar battre for dem som fruktar Gud [an detta liv]! Anvander ni inte ert forstand

[110] Till sist - nar sandebuden hade gett upp hoppet om [att vinna sina landsman for tron] och att [kunna tillbakavisa] anklagelserna for logn - nadde dem Var hjalp och de raddades som Vi ville radda - men ingen kan hindra Var straffande [vrede fran] att sla ned pa de obotfardiga syndarna

[111] I berattelserna om dessa profeter ligger forvisso lardomar for manniskor som har forstand. [Det] ar har inte fraga om uppdiktade handelser - nej, [detta ar en uppenbarad Skrift] som bekraftar vad som annu bestar [av aldre tiders uppenbarelser], framstaller allt i fasta och klara [vandningar] och [ger] dem som vill tro vagledning och nad

[1] Alif lam meem ra. DETTA AR budskap ur en uppenbarad Skrift; det som uppenbaras for dig av din Herre ar sanningen, aven om de flesta manniskor inte vill tro

[2] Det ar Gud som har rest himlarna utan synligt stod och som tronar [over skapelsen] i Sin allmakts harlighet, och Han har underordnat solen och manen under [Sina lagar]; var och en loper [sitt kretslopp] till en tidpunkt [som Han har] faststallt. Han styr skapelsens ordning [och] framstaller budskapen fast och klart for att starka er tro pa motet med er Herre [pa Domens dag]

[3] Och det ar Han som har brett ut jordens yta och sankt ned i den fast forankrade berg och latit den genomkorsas av floder. Och at alla vaxter pa jorden har Han gett tva kon. Han sveper in dagen i natt. Helt visst ligger det budskap i detta till manniskor som tanker

[4] Pa jorden finns det [manga sorters] mark som [fastan] de gransar till varandra [har olika egenskaper - mark som ger] vindruvor och [mark som ger] brodsad och [mark lamplig for] dadelpalmer som vaxer i klungor eller ensamma, och vattnade av samma vatten; nagra av dessa [frukter] har Vi gett battre smak an de andra. I allt detta ligger sannerligen budskap till manniskor som anvander sitt forstand

[5] OM NAGOT kan forvana dig [Muhammad], sa ar det deras ord, nar de sager: "Skall vi, efter att ha [dott och] blivit ett med jorden, verkligen skapas pa nytt?" Dessa [manniskor] fornekar sin Herre; de bar kragar av jarn om halsen [som de sjalva har smitt]. De har Elden till arvedel och dar skall de forbli till evig tid

[6] Och de begar att du skall skynda pa det onda [som vantar dem] snarare an det goda, fastan [de borde ha tagit varning av] de foredomliga straff som drabbade [onda manniskor] i gangen tid. Din Herre har forlatelse i beredskap for manniskorna trots den oratt de begar - men din Herre straffar med stranghet

[7] Och de som fornekar sanningen sager: "Varfor har han inte fatt ett tecken fran sin Herre?" Du ar enbart en varnare, men [i Gud] har varje folk sin [hogste] ledare

[8] Gud vet vad varje kvinnligt skote bar och hur mycket havandeskapet forkortas eller forlangs, och allt har sitt givna matt i Hans [plan]

[9] Han kanner allt det som ar dolt for manniskor och det som de kan bevittna, [Han] den Valdige, Den som ar hogt upphojd over allt

[10] [For Honom] saknar det betydelse om nagon av er doljer sina tankar eller uttalar dem hogt, och [likasa] om nagon gommer sig i nattens morker eller framtrader oppet i dagens ljus

[11] Anglavakter [omger] manniskan - de gar framfor henne och bakom henne - och skyddar henne pa Guds befallning. Gud forandrar inte manniskornas villkor, forran de andrar sitt sinnelag; och om det ar Guds vilja att ett folk drabbas av olyckor kan ingen avvarja det och ingen utom Gud kan hjalpa dem

[12] DET AR HAN som later blixten [blanda] er [och inge er] fruktan saval som hopp, och det ar Han som driver fram de tunga regnmolnen

[13] Askan lovprisar Honom liksom anglarna, som star i bavan infor Honom; och Han slungar blixten mot den Han vill. Anda tvistar de om Gud, [den Allsmaktige,] fruktansvard i Sin straffande vrede

[14] Till Honom riktas all sann bon. De som manniskor akallar i Hans stalle kan inte svara dem; [dessa manniskor beter sig lika bakvant] som den som nar han vill dricka stracker flata handen mot vattnet - sa nar det inte [den torstiges] mun. Fornekarnas bon ar bara en meningslos gest

[15] Allt och alla i himlarna och pa jorden faller ned i tillbedjan infor Gud, av fri vilja eller nodda och tvungna, och [sa gor] deras skuggor morgon och afton

[16] Sag: "Vem ar himlarnas och jordens Herre?" Sag: "[Det ar] Gud." Sag: "Och anda tar ni till beskyddare i Hans stalle dem som varken kan ge sig sjalva formaner eller [skydda sig mot] ett ont [som hotar dem]?" Sag: "Kan den blinde jamstallas med den seende? Kan djupt morker jamstallas med ljus?" Eller [menar de att] medhjalparna som de satter vid Guds sida har skapat nagot jamforbart med det som Han har skapat, sa att [medhjalparnas skapelse] for dem liknar [Guds] skapelse? Sag: "Gud ar alltings Skapare, den Ende Guden, som harskar over allt med oinskrankt makt

[17] Han later regn falla, som [fyller] uttorkade flodbaddar till bradden, och det skummande vattnet for upp bottenslammet till ytan; pa samma satt [utfalls] slagg ur [metallen] som de smalter over eld for att av den tillverka prydnads- eller nyttoforemal. Sa beskriver Gud sanningen och lognen: slammet och slaggen stots bort och forsvinner, men det som ar till manniskornas nytta blir kvar pa jorden. Sa framstaller Gud [Sina] liknelser

[18] Det hogsta goda vantar dem som lyssnar till sin Herres kallelse. Men de som inte lyssnar - om de agde allt pa jorden och lika mycket dartill skulle de helt sakert vilja offra det [for att kopa sig fria pa Domens dag]. For dessa [manniskor] kommer rakenskapen att bli en svar provning och till helvetet maste de ta sin tillflykt - ett uselt vilostalle

[19] KAN DEN som vet att det som har uppenbarats for dig av din Herre ar sanningen, likstallas med den som ar blind? Bara de som har forstand agnar detta eftertanke

[20] de som haller fast vid forbundet med Gud och fullgor sina hogtidliga ataganden

[21] de som haller samman det som Gud har befallt skall vara sammanfogat, de som star i bavan infor sin Herre och angslas for rakenskapens svara stund

[22] de som bar motgangen med jamnmod och stravar efter att vinna Guds valbehag, som forrattar bonen och ger at andra av det som Vi skankt dem for deras forsorjning, sa att ingen ser det eller oppet infor alla, och som fordriver ont med gott. Deras mal ar de eviga boningarna

[23] Edens lustgardar, dar de skall stiga in med sina foraldrar, hustrur, barn och barnbarn - de bland dem som var rattsinniga manniskor - och anglarna kommer emot dem fran alla portar [och valkomnar dem]

[24] Fred! [Detta ar lonen] for ert talamod och er uthallighet!" Vilken lycka i dessa eviga boningar

[25] Men de som bryter forbundet med Gud som ar stadfast [i manniskans natur], och som atskiljer vad Gud har befallt skall vara sammanfogat och som stor ordningen och sprider sedefordarv pa jorden - over dem faller [Guds] fordomelse och ett tungt ode vantar dem

[26] GUD GER den Han vill riklig och [den Han vill] knappare utkomst; de [vilkas hag star till det jordiska] glads at detta liv fastan det, sett ur evighetens synvinkel, inte skanker annat an tom och flyktig gladje

[27] FORNEKARNA av sanningen sager: "Varfor har han inte fatt ett tecken fran sin Herre?" Sag: "Gud later dem ga vilse som vill ga vilse och Han leder dem till Sig som vill vanda ater till Honom i anger

[28] de som tror och vars hjartan blir stilla nar Guds namn namns - ar det inte sa att da Guds namn namns blir manniskohjartat stilla

[29] De som tror och lever rattskaffens skall vinna inre gladje och en lycklig aterkomst [till Gud]

[30] Sa har Vi ocksa latit dig [Muhammad som Vart Sandebud] stiga fram bland ett folk som fornekar den Naderike - [andra] folk [som avvisade tron] har kommit och gatt fore dem - for att du skall framfora till dem det som Vi har uppenbarat for dig! Sag: "Han ar min Herre. Ingen gud finns utom Han. Till Honom satter jag min lit och till Honom vander jag ater i anger over mina synder

[31] Om det fanns en Skrift [vars ord] kunde satta bergen i rorelse eller bryta jorden i stycken eller forma de doda att tala [skulle det vara denna Koran, men inte ens under som dessa skulle leda fornekarna till tron]. Nej, allt beror av Guds beslut. Har inte de troende misstrostat om [att fornekarna skall anta tron? De vet ju att] Gud, om Han velat, skulle ha vaglett alla manniskor? Men katastrofer kommer att fortsatta att drabba fornekarna till foljd av deras handlingar - [drabba dem] eller [trakten] kring deras hem - till dess att Guds lofte [om trons seger] har uppfyllts. Gud sviker inte Sitt lofte

[32] Fore dig har [manniskorna] gjort narr av [andra] sandebud. Jag gav [dessa] fornekare en frist; men sedan straffade Jag dem - och hur [fruktansvart] var inte Mitt straff

[33] SKULLE Han som vakar over allt levande och vet vad [var och en] fortjanar med sina handlingar, [kunna jamforas med] de medhjalpare som de satter vid Hans sida? Sag: "Kalla dem [vad ni vill]; men ni kan inte underratta Gud om nagot pa jorden som Han inte [redan] vet. Eller anvander ni ord utan mening?" Men dessa fornekares pafund har skonmalats for dem och [sa] har [den raka] vagen stangts for dem; och den som Gud later ga vilse kan inte finna nagon som leder honom ratt

[34] De skall straffas i detta liv, men det eviga straffet ar en svarare plaga; och ingen kommer att skydda dem mot Gud

[35] PARADISET som har lovats dem som fruktar Gud ar som [en lustgard], genomfluten av backar; men dess frukter och dess [svalkande] skugga varar i evighet. Detta ar det verkliga malet for dem som fruktar Gud, men malet for dem som fornekar sanningen ar Elden

[36] [Muhammad!] De som Vi [forut] har skankt uppenbarelsen glads over det som har uppenbarats for dig. Men bland dem som splittrats i sekter avvisar nagra en del av detta. Sag [till dem]: "Jag har bara blivit befalld att tillbe Gud och att inte satta nagon vid Hans sida. Jag uppmanar [manniskorna att dyrka] Honom och till Honom skall jag [till sist] atervanda

[37] [Liksom Vi uppenbarade aldre tiders Skrifter] har Vi nu uppenbarat denna som en regelsamling pa det arabiska spraket. Och om du, efter att ha fatt all den kunskap som kommit dig till del, tillmotesgick deras onskningar, skulle ingen kunna skydda dig mot Gud, ingen ta dig i forsvar

[38] Vi har sant [Vara] sandebud fore dig och gav dem hustrur och barn, men ingen av dem har fatt gora tecken och under annat an med Guds tillatelse. Varje tid har haft sin uppenbarelse

[39] Gud upphaver eller bekraftar vad Han vill [av tidigare budskap]; hos Honom ar all uppenbarelses kalla

[40] ANTINGEN Vi later dig se nagot av det som Vi har lovat dem eller later dig do [innan straffet nar dem], ar din plikt bara att framfora [budskapet]; rakenskapen tillkommer Oss

[41] Har [fornekarna] da inte sett hur Vi slar mot [deras] land och skar bort dess utmarker [undan for undan och later dem falla i de troendes hander]? Gud ensam domer och ingen kan tillfoga nagot till Hans beslut; Han ar snar att kalla till rakenskap

[42] Dessa [envisa fornekares] foregangare tankte ocksa de ut listiga och bedragliga argument, men Gud har alla argument [i Sin hand]. Han vet vad var och en har fortjanat [med sina handlingar] och fornekarna kommer att fa klart for sig vem som star som [slutlig] segrare

[43] Och fornekarna sager: "Du ar inte [Guds] utsande." Svara [dem]: "Inga andra vittnen behovs mellan mig och er an Gud och den som har [verklig] kunskap om uppenbarelsen

[1] Alif lam ra. [DETTA AR] en helig Skrift som Vi har uppenbarat for dig, for att du skall leda manniskorna ut ur morkret till ljuset enligt deras Herres vilja, till den vag, som for till den Allsmaktige som allt lov och pris tillhor

[2] till Gud som ar Herre over allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar. Domda ar de som fornekar sanningen! [De hotas av] ett strangt straff

[3] som satter livet har pa jorden hogre an det eviga livet och hindrar [andra] att folja Guds vag och vill fa den att framsta som krokig. De har natt syndens yttersta grans

[4] VI HAR aldrig sant ett sandebud som inte talade samma sprak som det folk [till vilket han sandes], sa att han klart kunde lagga fram [sitt budskap] for dem. Men Gud later den ga vilse som vill [ga vilse], och Han vagleder den som vill [vagledas] - Han ar den Allsmaktige, den Allvise

[5] Vi sande Moses med Vara budskap [och befallde honom]: "Led ditt folk ut ur morkret till ljuset och paminn dem om Guds dagar!" I detta ligger forvisso budskap till var och en som star fast i motgangen och som tackar [Gud] i allt

[6] Och da talade Moses till sitt folk [och sade]: "Minns Guds valgarningar mot er nar Han raddade er fran Faraos anhang, som tillfogade er svara lidanden och slaktade era soner och [bara] skonade era kvinnor - detta var en hard provning som er Herre lade pa er

[7] Och [minns att] er Herre tillkannagav [for er]: 'Om ni visar tacksamhet skall Jag ge er en storre [beloning], men om ni visar otacksamhet skall Jag sannerligen ge er ett strangt straff!'”

[8] Och Moses sade: "Om ni - och alla pa denna jord - fornekar [Honom, skall ni tanka pa att] Gud ar Sig sjalv nog och att allt lov och pris tillhor Honom

[9] HAR NI inte hort berattas om dem som levde fore er, Noas folk och stammarna Aad och Thamud och de som kom efter dem? Ingen kanner dem [nu] utom Gud. Sandebuden kom till dem med klara bevis, men med handerna for munnen svarade de: "Vi tror inte pa det [budskap] som ni [sager att ni] har blivit anfortrodda, och vi oroas av starka misstankar om [det verkliga syftet bakom] era maningar till oss

[10] Sandebuden sade: "Kan nagon tvivla pa att Gud [finns], himlarnas och jordens Skapare? Han kallar er for att ge er forlatelse for era synder och ge er anstand till en [av Honom] faststalld dag." [Men] de svarade: "Ni ar bara dodliga manniskor som vi som vill hindra oss fran att dyrka vad vara forfader dyrkade. Lat oss da fa ett klart bevis [for att ni har sants av Gud]

[11] Sandebuden svarade: "Ja, vi ar bara dodliga manniskor som ni; men Gud visar den Han vill av Sina tjanare Sin nad. Och for oss ar det inte mojligt att ge er ett bevis [for vart uppdrag] utan Guds tillatelse - till Honom skall alla troende satta sin lit

[12] Hur skulle vi kunna annat an satta var lit till Gud, nar det ar Han som har visat oss vagen? Helt visst skall vi taligt utharda det onda ni [har i sinnet] mot oss; ja, alla som soker [ett maktigt] stod skall satta sin lit till Gud

[13] Men de som fornekade sanningen sade till sandebuden: "Vi kommer helt sakert att jaga bort er fran vart land, om ni inte atervander till var tro!" Deras Herre lat da sandebuden veta genom en uppenbarelse: "Vi skall forvisso forgora de orattfardiga manniskorna

[14] men er skall vi lata leva kvar pa jorden nar de ar borta. Detta [lovar Jag] dem som bavar [vid tanken att de skall] foras fram infor Mig [for att domas] och fruktar Min varning

[15] De bad till Gud om sanningens seger. [Och da] tvingades var overmodig fiende till sanningen pa kna

[16] Hans mal ar helvetet, och dar maste han slacka sin torst med en [dryck av] blod och var

[17] som han lappjar pa och maste tvinga sig att svalja. Doden lurar pa honom fran alla hall men han dor inte; ett tungt straff vantar honom

[18] De som fornekar sin Herre, deras handlingar kan liknas vid askan som sopas bort av vinden en stormig dag; inte ens [det goda] som de har gjort skall vara dem till nytta - [att forneka Gud] ar att ga till syndens yttersta grans

[19] KAN DU inte se att Gud har skapat himlarna och jorden i enlighet med en plan och ett syfte? Om Han sa vill, skall Han lata er ga under och satta ett nytt slakte [i ert stalle]

[20] detta ar ingen svarighet for Gud

[21] Alla skall trada fram infor Gud [pa Domens dag] och de svaga kommer att saga till de hogmodiga [som ansag sig veta bast]: "Det var er vi foljde. Kan ni nu befria oss fran nagon del av Guds straff?" [Och de] skall svara: "Om Gud hade visat oss vagen [till tron] skulle vi helt sakert ha lett er [dit]. For oss andrar det ingenting om vi klagar och jamrar oss eller om vi bar [vart ode] med jamnmod; det finns ingen plats dit vi kan fly

[22] Och nar Guds dom har fallit skall Djavulen saga: "Gud gav er ett lofte och loftet var sant. Jag har ocksa gett er loften, men jag har svikit dem. Jag hade ingen myndighet over er, men jag kunde kalla pa er och [nar jag kallade pa er] besvarade ni min kallelse. Klandra da inte mig; klandra er sjalva. Jag kan inte hjalpa er och ni kan inte hjalpa mig. Jag tar avstand fran det [ni forr gjorde, da] ni gav mig en plats vid Guds sida." Ja, de som begar [sadan svar] oratt har ett plagsamt straff att vanta

[23] Men de som tror och lever ett rattskaffens liv skall foras till lustgardar, vattnade av backar, dar de skall forbli till evig tid i enlighet med deras Herres vilja, och dar [anglarna] skall valkomna dem med fredshalsningen

[24] HAR DU inte tankt pa den liknelse som Gud framstaller om det goda ordet? [Det goda ordet] ar som ett starkt och friskt trad, fast rotat, som stracker sina grenar mot skyn

[25] [ett trad] som enligt sin Herres vilja standigt bar frukt. Gud framstaller [Sina] liknelser for manniskorna for att [vacka dem till] eftertanke

[26] Men det usla ordet ar som ett uselt, sjukt trad, som rycks upp med rotterna ur jorden - det saknar faste

[27] Gud starker de troende med det ord vars sanning star fast i denna varld och i evigheten; men de orattfardiga later Han ga vilse. - Gud gor vad Han vill

[28] VAD TANKER du om dem som har bytt bort Guds valgarningar mot fornekandet av sanningen och [pa sa satt] har dragit sitt folk med sig ned i forintelsens boning

[29] helvetet, vars eld de skall fa smaka? I sanning en fasansfull boning

[30] De satte medgudar vid Guds sida och ledde darigenom [andra] bort fran Hans vag. Sag: "Glads [at livet medan ni kan]; malet for er fard ar Elden

[31] [Muhammad!] Sag till Mina tjanare som ar sanna troende, att de inte skall fortrottas att forratta bonen och ge av det som Vi har skankt dem for deras forsorjning, i det tysta eller oppet, innan den Dag kommer da allt kopslaende ar forbi och ingen [kan ingripa till forman for en] van

[32] Det ar Gud som har skapat himlarna och jorden och som later regn falla fran skyn for att darmed frambringa frukter for er forsorjning; [det ar Han] som har gett er skepp, som seglar over haven pa Hans befallning, och som har skapat floderna till er nytta

[33] och [det ar Han] som har gett er solen och manen, som loper [i sina banor] utan att fortrottas, och [Han] som har gett er natten och dagen for era behov

[34] Han ger er nagot av allt det som ni ber Honom om, och om ni ville rakna Guds valgarningar, skulle ni aldrig kunna precisera deras antal. Men manniskan ar sannerligen alltid beredd till fornekelse och synd och djupt otacksam

[35] OCH SE, Abraham [bad till Gud och] sade: "Herre! Gor detta land till en trygg tillflykt och bevara mig och mina soner fran att aterfalla i avgudadyrkan

[36] hur manga manniskor, Herre, har inte dessa [avgudar] lett vilse! Jag skall darfor [bara] rakna den som foljer mig i tron till de mina; den som inte lyder mig [far hoppas pa Din barmhartighet], eftersom Du ar standigt forlatande, barmhartig

[37] Herre! Jag har latit nagra av de mina bosatta sig i en dal, som inte ar lampad for jordbruk, nara Ditt heliga hus, Herre, och dar skall de forratta regelbunden bon. Lat manniskornas hjartan fyllas av tillgivenhet for dem [och av langtan att besoka dem] sa att de kan fa [hjalp av dem till] sin forsorjning och darfor kanna tacksamhet [mot Dig]

[38] Herre! Du vet vad vi haller hemligt och vad vi oppet tillkannager - ingenting kan forbli dolt for Gud, vare sig pa jorden eller i himlen

[39] Jag lovar och prisar Gud, som pa min alders host har gett mig Ismael och Isak! Min Herre hor sannerligen [manniskornas] bon

[40] Herre! Gor mig [stark] sa att jag forrattar bonen utan att fortrottas och gor att nagra bland mina efterkommande [likasa ar uthalliga i bonen]! Herre, hor min bon

[41] och ge mig, Herre, mig och mina foraldrar och alla troende, Din forlatelse den Dag da rakenskap skall avlaggas

[42] TRO INTE att Gud forbiser vad syndarna gor; Han ger dem bara anstand till den Dag da deras ogon skall stirra med slocknad blick

[43] dar de skyndar fram med strackt hals och utan att kunna ta ogonen fran [de fasansfulla synerna] - med [en isande] tomhet i hjartat

[44] Varna manniskorna for den Dag da straffet nar dem, da de som standigt begick oratt kommer att saga: "Herre! Ge oss en kort frist sa att vi far [tid att] besvara Din kallelse och folja sandebuden!" [Men de skall fa till svar:] "Gick ni inte forut ed pa att det for er inte fanns nagon nedgang

[45] Men ni levde pa samma boplatser som era syndiga [foregangare], och ni har fatt klara besked om hur Vi gick till vaga mot dem, och Vi har framstallt [manga] liknelser for er

[46] De smidde onda planer, men Gud kande deras planer och [skulle ha omintetgjort dem] aven om man med deras hjalp hade kunnat flytta berg

[47] TRO INTE att Gud bryter det lofte Han gav Sina sandebud; Gud ar allsmaktig och hamnden ar Hans

[48] [Hans lofte skall infrias] den Dag da jorden forvandlas till en annan jord och himlarna [till andra himlar] och da [alla] skall stiga fram infor den Ende Guden, som harskar over allt med oinskrankt makt

[49] Och den Dagen skall du fa se de obotfardiga syndarna, kedjade vid varandra

[50] iforda klader av beck, med ansiktena skymda av eld

[51] [Alla skall stiga fram infor Honom] for att Gud skall ge var och en den lon han har fortjanat [med sina handlingar]; Gud ar snar att kalla till rakenskap

[52] DETTA AR ett budskap till alla manniskor, som bor lyssna till dess varningar och forsoka inse att Han ar den Ende Guden. De som har forstand bor agna detta eftertanke

[1] Alif lam ra. DETTA AR budskap ur Skriften, en Koran, klar i sig sjalv och som ger en klar framstallning av sanningen

[2] Kanske skall de [en gang], dessa som framhardar i att forneka den, onska att de hade underkastat sig Guds vilja [medan det annu var tid]

[3] Lat dem frossa och njuta [frojderna i] detta liv och lat deras [samveten] sovas av hoppet [att rakenskapens Stund aldrig kommer]. Tids nog skall de fa veta [sanningen]

[4] Vi har aldrig latit ett folk forgas utan att forst utsatta en frist for dem

[5] Inget folk kan vare sig forkorta eller forlanga den for dem [utsatta] fristen

[6] De [som fornekar sanningen] sager: "Du maste vara galen, du som [pastar att] denna Koran har uppenbarats for dig

[7] Varfor har du inte kommit till oss med anglarna [i folje], om du ar en av dem som talar sanning

[8] Vi sander inte anglarna annat an med den slutliga Sanningen, och [tvivlarna] far da ingen [ytterligare] frist

[9] Det ar Vi som har uppenbarat denna Koran steg for steg och Vi skall helt visst sla vakt om den

[10] AVEN FORE din tid [Muhammad] sande Vi [Vara sandebud] till folken i det forgangna

[11] men inget sandebud kom till [sitt folk] utan att de gjorde narr av honom

[12] Och [samma motstand mot forkunnelsen] later Vi genomsyra dessa obotfardiga syndares hjartan

[13] De tror inte pa den trots att [de vet vad som hande] dessa aldre folk

[14] Aven om Vi [lat dem stiga upp] till himlen och Vi dar oppnade en port for dem, sa att de fick fortsatta sin uppstigning [och se de storsta tecken]

[15] skulle de sakerligen saga: "Vi ar offer for en synvilla - nej, vi har blivit forhaxade

[16] OCH VI har lagt ut stjarnbilder pa himlens valv till gladje for [nattliga] betraktare

[17] och Vi har fredat dem for [intrang av] alla utstotta demoner

[18] men om nagon dar vill smyga sig till forbjuden kunskap skall han genskjutas [och brannas] av en klart lysande laga

[19] Och Vi har brett ut jorden och dar sankt ned fast forankrade berg och latit alla slag av vaxter uppsta pa den enligt en val avvagd plan

[20] Och Vi har sorjt for att ni dar far ert uppehalle och for uppehallet av allt levande som ni inte har ansvar for

[21] Ingenting finns som inte [har sitt ursprung] i Vara forrad och ur dem skanker Vi bara enligt ett [i forhallande till behovet] bestamt matt

[22] Vi losgor vindarna som bitrader vid [vaxternas] befruktning och Vi later regn falla sa att ni far [vatten] att dricka; men det ar inte ni som forfogar over det

[23] Det ar Vi som skanker liv och skanker dod och det ar Vi som forblir [nar allt forgar]

[24] Och Vi kanner [manniskorna], de som har gatt fore er och de som skall komma efter

[25] Din Herre ar den som skall samla dem alla ater - Han ar vis och Han har kannedom om allt

[26] VI HAR skapat manniskan av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja

[27] och dessforinnan skapade Vi de osynliga vasendena av okenvindens eld

[28] Och se, da sade din Herre till anglarna: "Jag skall skapa manniskan av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja

[29] och nar Jag har format henne och andats in i henne nagot av Min ande, fall da ned pa era ansikten infor henne

[30] Darpa foll anglarna ned [infor manniskan], alla

[31] utom Iblees, som vagrade att ansluta sig till dem som foll ned [infor henne]

[32] [Gud] sade: "Iblees! Varfor faller du inte ned pa ditt ansikte som de andra

[33] [Iblees] svarade: "Jag ar inte den som skall falla ned infor en manniska, som Du har skapat av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja

[34] [Gud] sade: "Bort harifran! Utstott skall du vara

[35] och [Min] forbannelse [skall folja dig] till Domens dag

[36] [Iblees] sade: "Herre! Bevilja mig anstand till den Dag da [manniskorna] skall uppvackas fran de doda

[37] [Gud] svarade: "Du ar en av dem som skall beviljas anstand

[38] till den Dag vars ankomsttid ar kand [av Mig ensam]

[39] [Iblees] sade: "Herre! Eftersom Du har kommit mig att bega ett felsteg, lovar jag att [for manniskorna] utmala [det onda] pa jorden i de mest forforiska farger och att leda dem alla till synd

[40] [alla] utom dem som ar Dina verkliga, hangivna tjanare

[41] [Gud] sade: "Detta ar for Mig en rak vag

[42] du skall inte ha makt over andra av Mina tjanare an dem som helt gatt vilse och [av fri vilja] foljer dig

[43] Helvetet ar den faststallda motesplatsen for dem alla

[44] det har sju portar, som var och en skall fa sin bestamda andel [av syndare]

[45] DE GUDFRUKTIGA [skall vistas] i lustgardar med [porlande] kallor

[46] och skall [vid intradet] halsas: "Stig in i fred! Har ar ni skyddade [mot allt ont och mot all forganglighet]

[47] Vi skall rensa bort ur deras brost [alla rester av gammalt] agg och [med hjartat fyllt av] broderlig karlek [skall de ta plats] pa upphojda troner mitt emot varandra

[48] De skall inte kanna trotthet och de skall aldrig behova lamna detta [lyckliga tillstand]

[49] Sag till Mina tjanare att Jag sannerligen ar Den som standigt forlater, Den som standigt visar barmhartighet

[50] men Mitt straff [nar det drabbar, innebar] det svaraste lidande

[51] OCH BERATTA for dem om Abrahams besokare

[52] hur de steg fram till honom och halsade honom med fredshalsningen och han sade: "Ert besok gor oss oroliga

[53] [Och] de sade: "Du har ingenting att frukta! Vi kommer med det glada budskapet till dig att [du skall fa] en son [som skall bli en vis man]

[54] [Abraham] svarade: "Detta budskap ger ni mig trots min hoga alder? Vad ar detta som ni sager mig

[55] De sade: "Vart budskap till dig ar sanning. Var darfor inte en av dem som misstrostar [om Guds nad]

[56] [Abraham] sade: "Vem - utom den som helt har gatt vilse - ger upp hoppet om sin Herres nad

[57] [Och] han fortsatte: "Vilka [andra] arenden for er hit, arade budbarare

[58] De svarade: "Vi ar sanda till ett folk av obotfardiga syndare [som skall forintas]

[59] Lot och hela hans hus skall dock raddas

[60] utom hans hustru som skall bli kvar - sa har Gud beslutat - tillsammans med de ovriga

[61] OCH NAR de utsanda kom till Lot

[62] sade han: "Jag kanner er inte

[63] De svarade: "Nej, [vi ar Guds utsanda och] vi har kommit till dig med det som [dessa manniskor] aldrig ville tro pa

[64] ja, vi har gett dig ett sant besked - var forvissad om att vi sager sanningen

[65] Ga harifran med din familj i skydd av nattmorkret - ga [sjalv] sist [for sakerhets skull] och lat ingen se tillbaka - och fortsatt i den riktning som skall anvisas er

[66] Och Vi uppenbarade for honom detta [Vart] beslut: "Nar dagen bryter in, skall alla dessa syndare ha forintats

[67] Och stadens man, som gladde sig over den goda nyheten, kom [skyndande till Lots hus]

[68] [Lot] sade: "Dessa man ar mina gaster. Drag inte vanara over mig

[69] Frukta Gud och gor inte detta till en skammens dag

[70] De svarade: "Har vi inte forbjudit dig att lagga dig ut for framlingar [som vi har lust till]

[71] [Lot] sade: "Har ar mina dottrar, om ni maste gora [vad ni har satt er i sinnet]

[72] [De utsanda sade:] "Sa sant du lever [kommer de inte att lyssna till dig]! I sin upphetsning vet de inte vad de gor

[73] Och nar solen gick upp genljod over dem danet [av Guds straff]

[74] Vi lade [deras stader] i ruiner och det forutbestamda straffet drabbade dem som ett regn av stenblock

[75] I detta ligger sannerligen budskap till dem som forsoker tranga in i tingens innersta mening

[76] Dessa [stader] var belagna nara en annu existerande vag

[77] Har ligger helt visst ett budskap till dem som tror

[78] Aven de som bodde i [Madyans] skogkladda dalar var djupt orattfardiga [manniskor]

[79] och Vi lat dem ga under. Bada dessa folk levde nara en [annu] fullt synlig huvudvag

[80] INVANARNA i Al-Hidjr kallade [Vara] budbarare lognare

[81] Vi gav dem del av Vara budskap, men de vande envist ryggen till

[82] De hogg ut bostader at sig ur klippan och bodde dar i trygghet

[83] Men en dag i gryningen genljod danet [av Guds straff] over dem

[84] och [befastningarna] som de hade uppfort kunde inte skydda dem [mot forintelsen]

[85] VI HAR inte skapat himlarna och jorden och allt daremellan utan en plan och ett syfte. Och Stunden skall komma [med rakenskap och dom]. Forlat dem darfor [Muhammad] och overse med [deras fel och brister]

[86] din Herre ar Den som har skapat allt och har kunskap om allt

[87] VI HAR gett dig sju [verser] att standigt upprepa och Koranen i all dess majestatiska skonhet

[88] Se inte [med avund] pa de ogonblick av jordisk lycka som Vi skanker nagra av dessa [fornekare] och sorj inte over deras [otro], men visa hansyn mot de troende och ge dem din karleksfulla omtanke

[89] och sag [till manniskorna]: "Jag ar den varnare som varnar oppet och entydigt [for Guds straff]

[90] [Vi har namligen anfortrott dig ett gudomligt budskap] sa som Vi tidigare gav Vara uppenbarelser till dem som [darefter godtyckligt] delade upp dem i stycken

[91] [och] som [nu] betraktar Koranen som en rad foga trovardiga [pastaenden]

[92] Ja, vid din Herres namn! Vi skall sannerligen stalla dem alla till svars

[93] for vad de gjorde

[94] Forkunna darfor allt som du blir befalld [att forkunna] och hall dig borta fran dem som satter medhjalpare vid Guds sida

[95] Vi skall skydda dig mot dem som gor narr av [Vara budskap]

[96] [och] som vid sidan av Gud dyrkar andra gudar; tids nog skall de fa veta [sanningen]

[97] Vi vet att de [hadiska] ord som de yttrar gor dig djupt beklamd

[98] Lova och prisa darfor din Herre och fall ned pa ditt ansikte tillsammans med [de andra] som faller ned [infor Honom] i tillbedjan

[99] och dyrka din Herre till dess den fulla vissheten nar dig

[1] [DEN SISTA stunden] ar avhangig av Guds beslut; skynda darfor inte pa den! Stor ar Han i Sin harlighet, hojd hogt over allt vad [manniskor] vill satta vid Hans sida

[2] Han sander anglarna med gudomlig ingivelse som de enligt Hans befallning [overlamnar till] den av Hans tjanare som Han vill: ”Forkunna for [manniskorna:] 'Det finns ingen annan gud an Jag; frukta darfor Mig!'”

[3] Han har skapat himlarna och jorden i enlighet med en plan och ett syfte; hojd [ar Han] hogt over allt vad [manniskor] vill satta vid Hans sida

[4] Han skapar manniskan av en droppe sad; och se, dar star hon, beredd att tvista och argumentera

[5] Och Han har skapat boskapen vars [ull] ger er varme och som ar er till annan nytta och som ocksa tjanar er till foda

[6] och ni ser skonheten i dessa [djur], nar ni pa kvallen driver hem dem [fran betet] och nar ni pa morgonen [ater] slapper ut dem till betesmarkerna

[7] De bar bordor at er till platser som ni [annars] inte skulle kunna na utan stora anstrangningar. Er Herre, den Barmhartige, ommar sannerligen [for Sina tjanare]

[8] Och [Han har skapat] hastar och mulasnor och asnor for er att rida pa och at vars skonhet [ni kan gladjas]. Och Han kommer att skapa det som ni inte kan veta nagot om

[9] Gud visar fardriktningen, men det finns de som viker av fran den [och gar vilse]. Om Han hade velat, skulle Han ha lett er alla pa ratt vag

[10] Det ar Han som later regn falla fran skyn; av detta far ni [vatten att] dricka och [det ger liv] at trad och buskar dar ni slapper ut era djur pa bete

[11] och darmed frambringar Han brodsad och olivtrad och dadelpalmer och vinstockar och alla [andra] slag av frukt. I detta ligger helt visst budskap till manniskor som tanker

[12] Och Han har gjort natten och dagen till era tjanare liksom solen och manen; ocksa stjarnorna tjanar er pa Hans befallning. I detta ligger helt visst budskap till manniskor som anvander sitt forstand

[13] Och i allt vad Han har skapat pa jorden av skiftande farger och former ligger ett budskap till dem som agnar [tingen] eftertanke

[14] Och det ar Han som later havet tjana er, sa att ni far ata farskt kott [som ni fangar] dar och ur det kan hamta ting som ni pryder er med. Och ni ser skeppen som plojer vagorna i detta [hav] och [med dem] kan ni soka det som Han i Sin godhet [beviljar er for er forsorjning] - kanske kanner ni [da ocksa] tacksamhet

[15] Och Han har sankt ned i jorden fast forankrade berg, sa att den inte svajar under er fot, och [lagt ut] alvar och stigar, for att ni skall kunna ta er fram

[16] och [gett er] tecken och vagmarken - och stjarnorna, med vars ledning [manniskor] kan finna ratt vag

[17] AR HAN, Skaparen, jamforbar med den som inte skapar nagot? Skall ni inte tanka over [detta]

[18] Om ni ville rakna Guds valgarningar, skulle ni aldrig kunna fastsla deras antal. Helt visst ar Gud standigt forlatande, barmhartig

[19] Och Gud vet vad ni doljer lika val som det som ni oppet tillkannager

[20] De som de anropar vid sidan av Gud skapar ingenting - de ar ju [sjalva] skapade

[21] Doda, livlosa, vet de inte nar de skall uppvackas till liv

[22] Er Gud ar den Ende Guden. Men de som inte tror pa det eviga livet fornekar det darfor att hogmod harskar i deras hjartan

[23] Utan tvivel vet Gud vad de doljer lika val som det som de oppet tillkannager - [och] Han alskar inte de hogmodiga

[24] de som pa fragan "Vad har er Herre uppenbarat?" svarar: "[Ingenting annat an] sagor fran forfadernas tid

[25] Darfor skall de pa Uppstandelsens dag bara hela bordan av sin egen skuld och [dartill] en del av den borda de okunniga [bar] som de hade vilselett - det ar sannerligen en tung borda som de maste bara

[26] Aven de som levde forr tankte ut listiga och bedragliga argument [mot sandebudens forkunnelse]; men Gud lat allt det som de hade byggt upp skakas i sina grundvalar sa att taken stortade in over deras huvuden - och straffet drabbade dem utan att de forstod varifran det kom

[27] Till sist, pa Uppstandelsens dag, skall Han lata dem smaka den fulla forodmjukelsen och Han skall saga: "Var ar dessa Mina medhjalpare [som ni gav Mig] och for vars skull ni alltid vande ryggen [at profeterna och allt vad de forkunnade?]" De som har fatt kunskap skall saga: "Denna dag har skam och elande drabbat dem som fornekade sanningen

[28] de som i det ogonblick da anglarna samlade in deras sjalar [fortsatte att] gora oratt mot sig sjalva [genom sin fornekelse]!" Da skall de underkasta sig [och saga:] "Vi gjorde inte oratt [med avsikt]." [Men svaret skall bli:] "Jo, sannerligen [gjorde ni oratt med avsikt]! Gud har full kannedom om alla era handlingar

[29] Ga darfor in genom helvetets portar! Dar skall ni forbli till evig tid." - Hur vedervardig ar inte denna de hogmodigas sista boning

[30] Men nar de gudfruktiga tillfragas: "Vad har er Herre uppenbarat?" svarar de: "Goda [ord med vagledning och hopp]!" Ja, gott i detta liv [skall tillfalla] dem som gor det goda och det ratta, men den basta beloningen ar helt visst de eviga boningarna - hur harliga ar inte de gudfruktigas boningar

[31] De skall stiga in i Edens lustgardar som vattnas av backar, dar de skall fa allt vad de onskar. Sa belonar Gud dem som fruktar Honom

[32] de som ar utan synd, da anglarna i dodsogonblicket hamtar deras sjalar och halsar dem: "Fred vare med er! Stig in i lustgarden, [detta ar beloningen] for era handlingar

[33] VANTAR de [som satter gudar vid Guds sida] bara pa att anglarna skall komma [och hamta deras sjalar] eller pa din Herres straff i denna varld? Sa betedde sig ocksa deras foregangare; och [nar straffet drabbade dem] var det inte Gud som gjorde dem oratt, nej, de hade gjort sig sjalva oratt

[34] [foljderna av] deras onda handlingar hann upp dem och de inringades [till sist] av det som de hade gjort till foremal for [sitt han och] sina skamt

[35] De som satter medhjalpare vid Guds sida sager: "Om Gud hade velat skulle varken vi eller vara fader ha dyrkat nagot vid sidan av Honom; vi skulle inte heller utan Hans [befallning] ha forklarat nagot forbjudet." Sadant [sprak] forde aven deras foregangare. Kan uppgiften for [Guds] sandebud vara nagon annan an den att klart framfora [det budskap som de anfortrotts]

[36] Till varje samfund har Vi latit ett sandebud komma [for att forkunna]: "Dyrka Gud och hall er borta fran det onda!" Bland dessa [manniskor i aldre tider] fanns den som Gud vagledde, och det fanns den som domde sig sjalv att ga vilse. Ga darfor ut i varlden och se [sparen som visar] vad slutet blev for dem som kallade sanningen for logn

[37] [Muhammad!] Aven om det ar din onskan att visa [sadana manniskor] den ratta vagen vagleder inte Gud dem som Han har latit ga vilse, och de kommer inte att finna hjalpare

[38] De svar vid Gud sina hogtidligaste eder att Gud inte kommer att ateruppvacka nagon fran de doda. Helt visst [skall de doda ateruppvackas]! Det skall ske i kraft av det lofte som Han har atagit Sig att infria, men de flesta manniskor ar okunniga om detta

[39] [Han skall lata dem ateruppsta] for att klargora for dem det som de tvistade om och for att de som fornekade sanningen skall fa veta att de var lognare

[40] Nar det ar Var vilja att nagot skall vara sager Vi endast till det: "Var!" - och det ar

[41] DE SOM efter att ha lidit forfoljelse overger ondskans rike for [att kampa for] Guds sak, dem skall Vi lata inratta sig pa basta satt i denna varld, men en storre beloning [vantar dem] i nasta liv - om anda de [som tvekar infor detta steg] hade forstatt [det]

[42] [utvandrarna] som visade talamod och uthallighet och som i allt litade till sin Herre

[43] DE SOM Vi har sant fore dig [som sandebud] var ingenting annat an man for vilka Vi uppenbarade [Vara budskap]. Fraga dem som gar efter [de tidigare uppenbarelserna], om ni inte vet det

[44] [Vi sande dem] med klara vittnesbord och med upptecknad visdom. Och for dig har Vi uppenbarat Koranen for att du skall klargora for manniskorna allt som sants till dem [av vagledning och visdom]; kanske skall de vackas till eftertanke

[45] Kan de som smider onda planer kanna sig sakra pa att Gud inte later jorden uppsluka dem eller later straffet drabba dem fran ett hall fran vilket de ingenting anar

[46] eller komma over dem nar de ar mitt uppe i sin [dagliga] verksamhet - de kommer inte att kunna uppresa sig emot [Hans vilja]